Siewert Öholm

Siewert Öholm In memoriam.

Första gången jag träffade Siewert var vid ett stormöte för oss unga seminarister som skulle bli folkskollärare i den nya svenska skolan. Han var då redaktör för vår elevtidning under ...

Av: Hans-Evert Renérius | 22 februari, 2017
Gästkrönikör

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2014
Stefan Whilde

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | 06 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Det första tänkandet

Den amerikanske poeten Wallace Stevens (1879 - 1955) var en paradoxernas man som levde ett dubbelliv. Mellan nio och fem arbetade han som jurist och så småningom direktör på ett ...

Av: Bo Gustavsson | 01 juni, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Dikter för en julimånad



Carsten Palmer Schale med nya korta dikter




Religionerna har i allmänhet inte gjort oss ödmjukare och mer kärleksfulla, humanismen har i allmänhet inte gjort oss mer humana, dikten har i allmänhet inte gjort oss mer medvetna eller känsligare. Det är fortfarande de lågsinnade som styr världen. Den som har makten segrar. Den som segrar borde inte ha makt. Vad gör vi? Blir mindre allmänna?

EREMITKRÄFTAN

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den vet hur det kan vara

där den naken söker sitt skal.

Eremitkräftan.

Vitrosa ryser den djupt där nere.

Smyglar fram som en våt blus.

 

BLÅMYNTA

 

En liten blomma i ökensanden

som dirigerar sina stjärnbilder

 

FELSÄGNINGAR

 

Språkets stiltje efter den stora nattliga stilen, som dragit förbi.

I väntan på att ordens vindar på nytt tar fart.

En hop felsägningar i samlas i varje varje rum.

Sociala rörelser är felsägningar som går i takt.

 

BESKUREN

 

Ett olycksaligt futurum i det blida nuet.

Det stora, vida svarta, döda.

Ögonblickskort hör jag min andhämtning.

 

ELD OCH SORG

 

Aspenström bor i Hälleviksstrand.

Tanten i sängen suger på sina tänder

som vore de ett munspel.

Här finns både eld och sorg.

 

PROGNOS

 

Så länge vi dansar och älskar

åskvädret vandrar nordvästvart

och verkligheten ruvar vidare.

 

Kan hela bilden skifta karaktär.

 

Men ingenting har ännu överlevt.

Ändå är det så, att allt som nu finns

alltid kommer att finnas ett exemplar.

 

UR KÄLLORNA

 

Solöar rundlar mitt parkettgolv

skyn är klar som ensamheten

 

Jag vill sork och mull och

björk och sten och

 

strykas ur källorna

ur det blå, ur elden, ur ditt öga

 

ANTECKNINGAR FRÅN EN GARDEROB

 

Jag är en långdistanslöpare

som saknar lokalsinne.

Detta har betydelse också för hur jag tänker

och skriver.

Jag trivs i labyrinter och på ytterbanor.

Men ibland stänger jag in mig i en garderob,

eftersom

mörkret tilltalar mig som utrymmet.

 

ULLA!

 

Se mig hör mig tala mig

sjung mig

ut ur mitt undermedvetna

och alla andras

 

DIALEKTER

 

Mina rötter finns i Göteborg.

Ibland färdas jag också dit

för att förbättra mig språk.

 

Ursprunget är en dialekt med nyanser.

 

Härute söker jag kontemplation och vishet

på den röda graniten.

Våt av utspillda samtal på mål.

 

REGN

 

Den tiden är det nu

Din andedräkts tid

Din nakna tid

 

Tiden att gråta

när det regnar

i regnet

 

FÅGELÖGAT

 

Ett gult fågelöga svänger runt

Den unga månen erövrar mörkret

Hösten är ett fosterland för nya

friska spår

 

INSIKTER EN SOMMARKVÄLL

 

Kropparna ligger tätt varandra som invändningar.

Avsigkomna drömmar kliar och smeker

på en och samma gång.

 

I varannan klyfta härskar en tystnad. Sådan tystnad

är tro och evighet och stor förundran.

Med månen i ryggen slinter vi inte med fötterna.

 

KORS

 

Den slutna vyn och de flydda epokerna. Allt är ett mörker.

Endast bilder kan nå vårt innersta. Endast det abstrakta

korset har ett direkt tilltal. Endast det glömda språket

är verkligt.

Den tryckta texten förtrycker oss. Om vi inte bryter upp

dess grammatik. Ingenting är mer befriande än en vit yta.

Men krokin upptäcker oss som vi är, och inte som vi borde vara.

 

ARMAR OCH BEN

 

Som barn stod en lillasyster och

knöt sina fingrar.

 

Med bortsprängda armar och ben

flög hennes syster upp i rymden.

 

Detta kom inte med i nyheterna.

Ohyggligheterna är inte längre nyheter.

 

Nyheternahandlar om mediala profiler.

Medan vi, vi, vi, vi.

Väljer i frysdisken.

 

I ALLMÄNHET

 

Religionerna har i allmänhet inte gjort oss ödmjukare och mer kärleksfulla, humanismen har i allmänhet inte gjort oss mer humana, dikten har i allmänhet inte gjort oss mer medvetna eller känsligare. Det är fortfarande de lågsinnade som styr världen. Den som har makten segrar. Den som segrar borde inte ha makt. Vad gör vi? Blir mindre allmänna?

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

En novellett om hur paketen kan åka här i Finland

Mer eder de tusen anhalternas land hamna för, ett postpaketsFinland är här nu mera helt åt urskogen vanställt och vanskött, spårat ut, beväntar mitt utrikespaket som bara inte kommer fram ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 25 mars, 2010

Lokal kultur på frammarsch

Omslaget till ”Det hände i Limhamn … och Rosengren var där” (2013) är oemotståndligt. Lokomotivet – som rasade ner från tippen den 6 april 1939 och som ingenjören Edward Rosengren ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2013

Anarkismens brand har släckts, kompromisserna har blivit för många

Med anledning av att Kjell Espmark fyller åttio år - den 18 februari - publicerar vi denna intervju, gjord för en del år sedan i ett somrigt Gamla Stan. Dagen är ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 19 februari, 2010

Mats Waltre. Nya dikter

Förtär stenar       ”må det ske med mig som du har sagt” jag lägger upp min kropp på ett altare jag sjunger tillförsiktens och överlåtelsens lov dess namn är förtröstan jag lägger upp min själs kaos ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 08 september, 2014

Drömmen om autopoeten

Drömmen om den självskrivande poesimaskinen, autopoeten har länge varit en dröm för många poeter och konstnärer. Med dagens teknik kan den drömmen bli sann. Johannes Heldén & Håkan Jonsons digitala ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 Maj, 2014

Min mor

Hon hette Hildur. Anna Hildur Christina Kjöllerström, född år 1904 i Stackebo, Mossebo socken, den äldsta flickan i en syskonskara på åtta barn. År 1933 gifte hon sig med en ...

Av: Birgitta Milits | Övriga porträtt | 08 mars, 2011

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 14 oktober, 2013

Trettio år sedan Fassbinder dog

I efterdyningarna av det sena sextiotalets studentuppror var man fortsatt militant på många håll. En gång under de där åren fick jag mitt kontor på Odense universitet (som det fortfarande ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 13 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.