Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Dikter för en julimånad



Carsten Palmer Schale med nya korta dikter




Religionerna har i allmänhet inte gjort oss ödmjukare och mer kärleksfulla, humanismen har i allmänhet inte gjort oss mer humana, dikten har i allmänhet inte gjort oss mer medvetna eller känsligare. Det är fortfarande de lågsinnade som styr världen. Den som har makten segrar. Den som segrar borde inte ha makt. Vad gör vi? Blir mindre allmänna?

EREMITKRÄFTAN

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den vet hur det kan vara

där den naken söker sitt skal.

Eremitkräftan.

Vitrosa ryser den djupt där nere.

Smyglar fram som en våt blus.

 

BLÅMYNTA

 

En liten blomma i ökensanden

som dirigerar sina stjärnbilder

 

FELSÄGNINGAR

 

Språkets stiltje efter den stora nattliga stilen, som dragit förbi.

I väntan på att ordens vindar på nytt tar fart.

En hop felsägningar i samlas i varje varje rum.

Sociala rörelser är felsägningar som går i takt.

 

BESKUREN

 

Ett olycksaligt futurum i det blida nuet.

Det stora, vida svarta, döda.

Ögonblickskort hör jag min andhämtning.

 

ELD OCH SORG

 

Aspenström bor i Hälleviksstrand.

Tanten i sängen suger på sina tänder

som vore de ett munspel.

Här finns både eld och sorg.

 

PROGNOS

 

Så länge vi dansar och älskar

åskvädret vandrar nordvästvart

och verkligheten ruvar vidare.

 

Kan hela bilden skifta karaktär.

 

Men ingenting har ännu överlevt.

Ändå är det så, att allt som nu finns

alltid kommer att finnas ett exemplar.

 

UR KÄLLORNA

 

Solöar rundlar mitt parkettgolv

skyn är klar som ensamheten

 

Jag vill sork och mull och

björk och sten och

 

strykas ur källorna

ur det blå, ur elden, ur ditt öga

 

ANTECKNINGAR FRÅN EN GARDEROB

 

Jag är en långdistanslöpare

som saknar lokalsinne.

Detta har betydelse också för hur jag tänker

och skriver.

Jag trivs i labyrinter och på ytterbanor.

Men ibland stänger jag in mig i en garderob,

eftersom

mörkret tilltalar mig som utrymmet.

 

ULLA!

 

Se mig hör mig tala mig

sjung mig

ut ur mitt undermedvetna

och alla andras

 

DIALEKTER

 

Mina rötter finns i Göteborg.

Ibland färdas jag också dit

för att förbättra mig språk.

 

Ursprunget är en dialekt med nyanser.

 

Härute söker jag kontemplation och vishet

på den röda graniten.

Våt av utspillda samtal på mål.

 

REGN

 

Den tiden är det nu

Din andedräkts tid

Din nakna tid

 

Tiden att gråta

när det regnar

i regnet

 

FÅGELÖGAT

 

Ett gult fågelöga svänger runt

Den unga månen erövrar mörkret

Hösten är ett fosterland för nya

friska spår

 

INSIKTER EN SOMMARKVÄLL

 

Kropparna ligger tätt varandra som invändningar.

Avsigkomna drömmar kliar och smeker

på en och samma gång.

 

I varannan klyfta härskar en tystnad. Sådan tystnad

är tro och evighet och stor förundran.

Med månen i ryggen slinter vi inte med fötterna.

 

KORS

 

Den slutna vyn och de flydda epokerna. Allt är ett mörker.

Endast bilder kan nå vårt innersta. Endast det abstrakta

korset har ett direkt tilltal. Endast det glömda språket

är verkligt.

Den tryckta texten förtrycker oss. Om vi inte bryter upp

dess grammatik. Ingenting är mer befriande än en vit yta.

Men krokin upptäcker oss som vi är, och inte som vi borde vara.

 

ARMAR OCH BEN

 

Som barn stod en lillasyster och

knöt sina fingrar.

 

Med bortsprängda armar och ben

flög hennes syster upp i rymden.

 

Detta kom inte med i nyheterna.

Ohyggligheterna är inte längre nyheter.

 

Nyheternahandlar om mediala profiler.

Medan vi, vi, vi, vi.

Väljer i frysdisken.

 

I ALLMÄNHET

 

Religionerna har i allmänhet inte gjort oss ödmjukare och mer kärleksfulla, humanismen har i allmänhet inte gjort oss mer humana, dikten har i allmänhet inte gjort oss mer medvetna eller känsligare. Det är fortfarande de lågsinnade som styr världen. Den som har makten segrar. Den som segrar borde inte ha makt. Vad gör vi? Blir mindre allmänna?

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.