Torsten, mera borsten!

Jag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet ...

Av: Stefan Whilde | 09 december, 2010
Stefan Whilde

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | 07 juni, 2015
Reportage om scenkonst

Maria Anna (Nannerl) Mozart. En musikalisk begåvning, men en fotnot i historien

På Nationalmuseum i Stockholm visas sedan i slutet av september en utställning om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige mellan 1750 och 1860. Den 18 maj 2012 hade en film ...

Av: Lilian O. Montmar | 16 oktober, 2012
Musikens porträtt

Asklepieios mirakelkurer och människans behov av myter

Människan verkar ha ett grundläggande behov av att förstå världen och särskilt det som hon inte har något inflytande över. Kan hon inte logiskt förklara de faktorer som omger henne ...

Av: Lilian O. Montmar | 23 september, 2013
Kulturreportage

Smaken av frihet



En midsommarvaka för länge sedan




 

 

Ljuset, granarna, björkarna, vägens vita band och järnvägens rostbruna spår var inte enbart tröst för den som tvingas leva på snäva villkor. De var direkta värden, dyrbarheter i egen rätt. De kompenserade inte något, och krävde ingen kompensation.

Annons:

Det finns befriade tillstånd. Tillstånd av tyngdlöshet och lätthet. Det finns genomskinliga tillstånd då världen vilar som ett vingepar medan tystnaden faller, lodrät och mjukt, till jordens innandöme.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jorden var lätt av nattens ljus. Jag satt vid ett gammalt mahognybrunt och polerat matsalsbord. Det fungerade som mitt arbetsbord och stod framför ett tre meter långt fönster, avdelat i fem stora, hela rutor.

Utanför flöt midsommarnatten över en taggig kam av mörk granskog, här och var uppmjukad av björkars och ekars ljusare lövverk. Nedanför en sluttning gick vägen som ett band. En och annan bil flöt förbi. Bortom vägen löpte järnvägen med sina dubbla spår, och jag kunde se övergången, som jag korsat många gånger. Där bakom höjde sig ännu en kulle, där en och annan ålderdomlig villa stod kvar.

Vi bodde i Fagersjö då, mina två barn och jag. Sjön Magelungen prunkade gul av näckrosor och vattnet speglade himlen i stillsam rörlighet. Pojken var ett år gammal, flickan nio år. Huset var modernt, tre våningar utan hiss.

Vi bebodde en ateljé, inte avsedd om bostad, och vi bodde illegalt. Vårt utrymme var inte stort: trettio m2.

Byggnaden stod rak och linjerad i ett landskap som, här och var, ännu bar det oförstördas prägel. Någonstans en stenbumling med mossa, en upptrampad stig utanför moderna fönsterrader, en trädstam, en myrstack. Två björkar växte, med fina kronor och raka stammar, utanför vårt fönster. Jag tyckte om deras grannskap.

Det var bostadsbrist. Om vi inte bott i ateljén löpte vi risk att alls inte ha tak över huvudet, och tvingats att häcka i sandlådan eller någon talltopp.

Året var 1968. Fagersjö ligger nära Farsta, utanför Stockholm. Denna svenska förort utanför förorten ägde stundtals en ogripbar skönhet, en spröd glädje, en svårförnimbar balans under omständigheter, som till det yttre alls inte var idealiska. En ensamstående mor med två barn hopklämda på en liten bostadsyta utan badrum och, till och med, utan kök, visst verkar det ynkligt och bedrövligt. Så illa var det inte, trots osäker, stundtals generös, ekonomi.

Vi hade diskbänk med varmt och kallt vatten. Där fanns små skåp, där vi kunde förvara koppar, glas, skedar, tallrikar. En kaffeburk, tepåsar, socker. I ett litet kylskåp fanns plats för grädde, mjölk och smör och ett par ägg att koka till hastig lunch. Jag lagade all vår mat på en liten kokplatta.

Kläder kunde hängas på några nakna klädhängare innanför dörren. Ingen garderob fanns, och jag skaffade ett stort skåp för våra persedlar.

Ljuset, granarna, björkarna, vägens vita band och järnvägens rostbruna spår var inte enbart tröst för den som tvingas leva på snäva villkor. De var direkta värden, dyrbarheter i egen rätt. De kompenserade inte något, och krävde ingen kompensation.

Vi levde.

Jag skrev en dikt:

 

Och i den svala natten

Börjar fågeln

Sakta sjunga

 

Hon sjunger om sin kärlek men hon älskar ingen

 

I den svala natten sjunger fågeln

Och natten har sin stillhet

Den har sitt ljusa hölje

Och sitt mörka

 

Natten har sin hand av sammet

Sluten

Och sin vita väg

Sin kupa av metall

Och sitt språng mot intet

 

Sin sång har natten

Sina ljusa ekon, silverskimrande

Och röster

Och sin tysta mörka sömn

Så mjuk

 

Och sin stege av blått järn har natten, men långt borta

Är den

Och knappt synlig

 

Och sitt sakta spel

Som skivor

Av metall i vinden

 

I den natten sjunger fågeln ensam

Hon sjunger ur sin kärlek

Ensam

 

Och hennes mörkblå fjäderpennor skimrar och det

Röda skimrar

I hennes hud

 

Hon är en regnbåge

Ur nattens sammet

Och metall

 

Och trädens dunkel är kompakt och tyst

 

Hon sjunger ur sin kärlek ensam

Hon sjunger om sin kärlek men hon älskar ingen

 

Och därför lever hon

Och därför

Älskar hon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Emma Sundström

Att låta världar mötas

Jag har alltid trott att jag ska dö ung. Bär hela tiden omkring på känslan av att vara döende. Att jag överlever gör mig inte det minsta lättad, snarare förvirrad ...

Av: Emma Sundström | Gästkrönikör | 16 februari, 2017

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Den 25:e ölen

Så här efter alla helgdagar, de olika högtidsdagarna har tillsammans med lördagar och söndagar bildat en ”bombmatta” av festtillfällen (också 2013 blir så om jag räknat rätt på hur dagarna ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 januari, 2013

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Fragment av surrogatpyret V

Fragment av surrogatpyret V Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 30 oktober, 2007

Ditt liv kommer bli bättre så här, sa kulturministern

Jag såg på CNN igår. De diskuterade tårtan och ministern, Makode Lindes numera världsberömda tårta och Sveriges kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Enligt Linde själv har alla, från Al-Jazeera och New ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 20 april, 2012

Östersjöfestivalen jubilerar

Östersjöfestivalen fyller tio år, ett initiativ av trojkan Esa-Pekka Salonen, Valery Gergiev och Michael Tydén, med den förstnämnde som konstnärlig ledare. Det är en festival med ambitioner, inte bara konstnärliga ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2012

Ina Sohlberg, dikter

Ina Sohlberg är 25 år och Magister i litteraturvetenskap med fokus på William Blake, Guillaume Apollinaire, Gunnar Ekelöf, André Gide och de franska surrealisterna på 1920-talet. Bor i Paris, flyttar ...

Av: Ina Sohlberg | Utopiska geografier | 12 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.