Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5



Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.




"Länge hade jag haft för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick jag knappt tid att släcka ljuset förrän mina ögon föll ihop; det skedde så hastigt att jag inte hann tänka: nu somnar jag. Men en halvtimme senare väcktes jag av tanken att det var på tiden att försöka sova; jag ville lägga ifrån mig den bok jag alltjämt trodde mig ha i händerna och blåsa ut ljuset. Men det var redan utblåst, det hade min vän Åke gjort. Han var till hands, en tillfälligt inlånad och mycket omtyckt gäst hos oss i Combray".

Annons:

Storstrejken

 

En äldre man, Knutte, anmälde sig. Det hade gått rätt till. Han hade köat, tagit nummerlapp och väntat på sin tur. Men det var något märkligt med honom. Han hade ingen berättelse. Det var det han ville berätta om. Hans berättelse var frånvaron av berättelse. Han kom ingen vart. Berättelsen lämnade honom hela tiden i sticket, huvudpersonerna hade lämnat den utan misskund, de skyllde på allehanda ting. För tråkigt, för krävande, för dåligt betalt. Han satt med sitt tomma blad och hoppades att hans huvudpersoner ville återvända. Det där med lönen kunde han tänka sig att reglera i en ny förhandling. Men det var tyst. Inget hände.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Därför var han här. Han hoppades få hjälp. Han kanske skulle kunna få låna huvudpersoner av någon, tillfälligt förstås, och naturligtvis lämna tillbaka dem efteråt. Men icke. Hans huvudpersoner hade agerat före honom och gått ut i en vild strejk, samtidigt som man vädjade till andra huvudpersoner i andra berättelser om att sympatistrejka. Läget var med andra ord låst och tillbommat.

 

De villkor han erbjöd var inte tillräckligt bra. Det var den enkla sanningen. Det utbröt allmän förvirring bland de författare som redan fått sina berättelser upplästa. Det hördes till och med rop och skrik inifrån dessa. Om att några huvudpersoner ville lämna de redan upplästa berättelserna och agera på egen hand, när det gällde val av roller, intriger och upplösningar. Och inte minst lönerna som var på tok för låga med tanke på vad de många gånger fick utsätta sig för.

 

En kompromiss var av nöden. Men de revolterande lyckades till och med vrida texterna ur händerna på sina författare. Det som varit en lugn författarafton hade med ens förvandlats till ett slagfält mellan författarna och deras huvudrollsinnehavare. Där fanns så skilda personer som greve Holstein-Saxen, ballerinan Olympia, riddaren och hans häst Bruno, handlarn Arvid med flera. De framförde i skarpa ordalag invändningar mot hur de hade behandlats av sina författare. De krävde omförhandlingar och det omedelbart, annars skulle de lämna berättelserna för gott.

 

Tills lille Kalle helt sonika samlade ihop pappersbuntarna, som låg spridda över golvet, och la dem i en prydlig hög på bordet, talade om nödvändigheten av att hålla sams och att ingen av dem kunde överleva utan den andre. Det blev tyst. Ingen sa något. Strejken var över för denna gång. Man återvände i ordnade former till sina berättelser.

 

 

 

På besök hos Marcel

 

Visserligen hade samtliga huvudroller återvänt till sina berättelser, men det trilskades på sina håll. Knutte fick problem med en berättelse om några resenärer till Nordpolen. Det var för kallt, tyckte man, fast visst kunde man tänka sig att åka iväg men traktamentena måste i så fall vara betydligt högre. Risktilläggen likaså. Han fick skrinlägga hela projektet. Ett annat projekt fick också skrinläggas. Det var för tråkigt, tyckte man.

 

Så där höll det på, tills Knutte fick nog och slog näven i bordet. "Kom med egna förslag så får vi se vad jag kan göra". Det blev tyst. Innan en av huvudrollerna tog till orda. Han hade varit med ett bra tag så han visste vad det handlade om. "Vi är trötta på dig och dina berättelser. Vi vill se något annat, vi vill helt enkelt byta författare då och då för att vidga våra vyer och skaffa oss nya erfarenheter, också träffa andra, mer berömda huvudroller i mer berömda författares böcker. Sola oss i den litterära glansen, helt enkelt".

 

Knutte slogs av häpnad inför all denna vältalighet. Men han förstod, det vara bara det att han själv aldrig tänkt i de banorna. Byta berättelse! Träffa andra huvudroller! Har väl aldrig hört på maken. Vad skulle hans författarkolleger säga? Ja, de skulle rent av kunna få besök av Knuttes huvudroller och vad skulle deras huvudroller säga om detta intrång? Frågorna radade upp sig. Knutte hade bara att acceptera deras önskemål. Den ena huvudrollen efter den andre ställde sig i kö och framförde önskemål om berömda texter där de ville medverka. Ja, kanske kunde de rent av vara behjälpliga när det gällde att rätta till och bättra på förhållandens hos sina historiska kolleger.

 

Först ut var en ung man som förläst sig på Marcel Proust, vi kallar honom Åke. Han hade alltid önskat sig att få närvara vid Marcels kvällsgående då denne otåligt inväntar moderns godnattkyss.

Sagt och gjort. Åke var på plats. Rätt in i den berömda texten.

 

"Länge hade jag haft för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick jag knappt tid att släcka ljuset förrän mina ögon föll ihop; det skedde så hastigt att jag inte hann tänka: nu somnar jag. Men en halvtimme senare väcktes jag av tanken att det var på tiden att försöka sova; jag ville lägga ifrån mig den bok jag alltjämt trodde mig ha i händerna och blåsa ut ljuset. Men det var redan utblåst, det hade min vän Åke gjort. Han var till hands, en tillfälligt inlånad och mycket omtyckt gäst hos oss i Combray".

 

Något i den stilen? Åke nickade belåtet. Han fick även sitta med vid middagarna, vara med på de långa promenaderna, besöken hos tant Léonie och naturligtvis fick han också smaka på de berömda madeleinkakorna. Åke var nöjd.

 

Efter Åke kom Kajsa. Hon drömde om Lolita och Humbert Humbert. Inte för att hon ville uppleva något liknande utan mer för att omslutas av författaren Nabokovs språk och i dess magiska famn slussas in i en främmande värld. Sagt och gjort. Kajsa var på plats. Men Knutte ville inte precisera var i texten hon dyker upp, eftersom det redan uppstått problem, för att uttrycka det milt, med Åkes närvaro i inledningsmeningarna i Proust Magnum Opus. Upprörda reaktioner inkom från hela världen över tilltaget att placera Åke i Marcels sovrum. Det uppfattades som brutalt och ytterst smaklöst.

 

Åke tog naturligtvis detta mycket hårt. Men reaktionerna var befogade. Hur skulle det se ut om olika huvudroller från vitt skilda böcker började befolka världslitteraturens mästerverk. De skulle helt enkelt inte få plats. Vem skulle hålla med mat och husrum? Slutligen utfärdades det ett förbud mot dessa utflykter. Huvudrollerna fick snällt hålla sig till förstautgåvorna och stanna kvar där. Knutte var däremot nöjd. Nu kunde han äntligen börja skriva. Han hade tänkt sig något stilla, lugnt och fridsamt efter denna allt annat än lugna och fridsamma period.

 

 

 

 

 

 

 

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.