Mithraskulten och julens kosmiska makter

Att Jesus födelse kom att firas just vid denna tid på året har sin religionshistoriska grund i ett äldre högtidsfirande av ”den obesegrade solens födelsedag”, Natalis invicti, som ägde rum ...

Av: Simon Henriksson | 21 december, 2011
Essäer om religionen

Psykotexten. Del 2. Drömmen om ett ting

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge ...

Av: Johann von Fritz | 15 augusti, 2013
Essäer

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | 18 juni, 2017
Essäer om religionen

Skulpturparken, Konstmuseet Louisiana. Foto: Thomas Notini

Några strandhugg i konstlandet Danmark

När ämnet konst och Danmark kommer på tal, associerar nog de flesta svenskar i första hand till Skagenmålarna, som kommit att ligga svensk konstpublik särskilt varmt om hjärtat med sin ...

Av: Thomas Notini | 14 maj, 2015
Essäer om konst

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5



Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.




"Länge hade jag haft för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick jag knappt tid att släcka ljuset förrän mina ögon föll ihop; det skedde så hastigt att jag inte hann tänka: nu somnar jag. Men en halvtimme senare väcktes jag av tanken att det var på tiden att försöka sova; jag ville lägga ifrån mig den bok jag alltjämt trodde mig ha i händerna och blåsa ut ljuset. Men det var redan utblåst, det hade min vän Åke gjort. Han var till hands, en tillfälligt inlånad och mycket omtyckt gäst hos oss i Combray".

Annons:

Storstrejken

 

En äldre man, Knutte, anmälde sig. Det hade gått rätt till. Han hade köat, tagit nummerlapp och väntat på sin tur. Men det var något märkligt med honom. Han hade ingen berättelse. Det var det han ville berätta om. Hans berättelse var frånvaron av berättelse. Han kom ingen vart. Berättelsen lämnade honom hela tiden i sticket, huvudpersonerna hade lämnat den utan misskund, de skyllde på allehanda ting. För tråkigt, för krävande, för dåligt betalt. Han satt med sitt tomma blad och hoppades att hans huvudpersoner ville återvända. Det där med lönen kunde han tänka sig att reglera i en ny förhandling. Men det var tyst. Inget hände.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Därför var han här. Han hoppades få hjälp. Han kanske skulle kunna få låna huvudpersoner av någon, tillfälligt förstås, och naturligtvis lämna tillbaka dem efteråt. Men icke. Hans huvudpersoner hade agerat före honom och gått ut i en vild strejk, samtidigt som man vädjade till andra huvudpersoner i andra berättelser om att sympatistrejka. Läget var med andra ord låst och tillbommat.

 

De villkor han erbjöd var inte tillräckligt bra. Det var den enkla sanningen. Det utbröt allmän förvirring bland de författare som redan fått sina berättelser upplästa. Det hördes till och med rop och skrik inifrån dessa. Om att några huvudpersoner ville lämna de redan upplästa berättelserna och agera på egen hand, när det gällde val av roller, intriger och upplösningar. Och inte minst lönerna som var på tok för låga med tanke på vad de många gånger fick utsätta sig för.

 

En kompromiss var av nöden. Men de revolterande lyckades till och med vrida texterna ur händerna på sina författare. Det som varit en lugn författarafton hade med ens förvandlats till ett slagfält mellan författarna och deras huvudrollsinnehavare. Där fanns så skilda personer som greve Holstein-Saxen, ballerinan Olympia, riddaren och hans häst Bruno, handlarn Arvid med flera. De framförde i skarpa ordalag invändningar mot hur de hade behandlats av sina författare. De krävde omförhandlingar och det omedelbart, annars skulle de lämna berättelserna för gott.

 

Tills lille Kalle helt sonika samlade ihop pappersbuntarna, som låg spridda över golvet, och la dem i en prydlig hög på bordet, talade om nödvändigheten av att hålla sams och att ingen av dem kunde överleva utan den andre. Det blev tyst. Ingen sa något. Strejken var över för denna gång. Man återvände i ordnade former till sina berättelser.

 

 

 

På besök hos Marcel

 

Visserligen hade samtliga huvudroller återvänt till sina berättelser, men det trilskades på sina håll. Knutte fick problem med en berättelse om några resenärer till Nordpolen. Det var för kallt, tyckte man, fast visst kunde man tänka sig att åka iväg men traktamentena måste i så fall vara betydligt högre. Risktilläggen likaså. Han fick skrinlägga hela projektet. Ett annat projekt fick också skrinläggas. Det var för tråkigt, tyckte man.

 

Så där höll det på, tills Knutte fick nog och slog näven i bordet. "Kom med egna förslag så får vi se vad jag kan göra". Det blev tyst. Innan en av huvudrollerna tog till orda. Han hade varit med ett bra tag så han visste vad det handlade om. "Vi är trötta på dig och dina berättelser. Vi vill se något annat, vi vill helt enkelt byta författare då och då för att vidga våra vyer och skaffa oss nya erfarenheter, också träffa andra, mer berömda huvudroller i mer berömda författares böcker. Sola oss i den litterära glansen, helt enkelt".

 

Knutte slogs av häpnad inför all denna vältalighet. Men han förstod, det vara bara det att han själv aldrig tänkt i de banorna. Byta berättelse! Träffa andra huvudroller! Har väl aldrig hört på maken. Vad skulle hans författarkolleger säga? Ja, de skulle rent av kunna få besök av Knuttes huvudroller och vad skulle deras huvudroller säga om detta intrång? Frågorna radade upp sig. Knutte hade bara att acceptera deras önskemål. Den ena huvudrollen efter den andre ställde sig i kö och framförde önskemål om berömda texter där de ville medverka. Ja, kanske kunde de rent av vara behjälpliga när det gällde att rätta till och bättra på förhållandens hos sina historiska kolleger.

 

Först ut var en ung man som förläst sig på Marcel Proust, vi kallar honom Åke. Han hade alltid önskat sig att få närvara vid Marcels kvällsgående då denne otåligt inväntar moderns godnattkyss.

Sagt och gjort. Åke var på plats. Rätt in i den berömda texten.

 

"Länge hade jag haft för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick jag knappt tid att släcka ljuset förrän mina ögon föll ihop; det skedde så hastigt att jag inte hann tänka: nu somnar jag. Men en halvtimme senare väcktes jag av tanken att det var på tiden att försöka sova; jag ville lägga ifrån mig den bok jag alltjämt trodde mig ha i händerna och blåsa ut ljuset. Men det var redan utblåst, det hade min vän Åke gjort. Han var till hands, en tillfälligt inlånad och mycket omtyckt gäst hos oss i Combray".

 

Något i den stilen? Åke nickade belåtet. Han fick även sitta med vid middagarna, vara med på de långa promenaderna, besöken hos tant Léonie och naturligtvis fick han också smaka på de berömda madeleinkakorna. Åke var nöjd.

 

Efter Åke kom Kajsa. Hon drömde om Lolita och Humbert Humbert. Inte för att hon ville uppleva något liknande utan mer för att omslutas av författaren Nabokovs språk och i dess magiska famn slussas in i en främmande värld. Sagt och gjort. Kajsa var på plats. Men Knutte ville inte precisera var i texten hon dyker upp, eftersom det redan uppstått problem, för att uttrycka det milt, med Åkes närvaro i inledningsmeningarna i Proust Magnum Opus. Upprörda reaktioner inkom från hela världen över tilltaget att placera Åke i Marcels sovrum. Det uppfattades som brutalt och ytterst smaklöst.

 

Åke tog naturligtvis detta mycket hårt. Men reaktionerna var befogade. Hur skulle det se ut om olika huvudroller från vitt skilda böcker började befolka världslitteraturens mästerverk. De skulle helt enkelt inte få plats. Vem skulle hålla med mat och husrum? Slutligen utfärdades det ett förbud mot dessa utflykter. Huvudrollerna fick snällt hålla sig till förstautgåvorna och stanna kvar där. Knutte var däremot nöjd. Nu kunde han äntligen börja skriva. Han hade tänkt sig något stilla, lugnt och fridsamt efter denna allt annat än lugna och fridsamma period.

 

 

 

 

 

 

 

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 20 augusti, 2012

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 26 oktober, 2006

Jan-Ewert Strömbäck. Alltid på en måndag

  Jan-Ewert Strömbäck är författare av både skönlitteratur och sakprosa. Han debuterade 1975 i Wahlström&Widstrands debutantantologi Grupp 75. Förra året belönades han av juryn för LO:s kulturpris för en nyskriven novell ...

Av: Jan-Ewert Strömbäck | Utopiska geografier | 12 augusti, 2013

Foto: Kristian Pella

Japans gömda kristna – Kakure Kirishitan

Gömda, med hot om avrättning. Under 1500- och 1600-talen satte Japan igång en formidabel förföljelse av kristna, i ett försök att stärka dess nya centralregering. Om Japans gömda kristna skriver ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 30 mars, 2017

Några tankar kring Yukio Mishimas historiepessimism

I Yukio Mishima. Pseudonym för Kimitake Hiraoka. Född 1925 i en familj vårdande sina samurajrötter. Prosaist, dramatiker, kritiker, skådespelare, framgångsrik kampsportsutövare och anförare av en egen privat nationalistisk milis, Tate-no-kai ...

Av: Sven André | Essäer om religionen | 30 november, 2009

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Muhammed (till höger) får sin första uppenbarelse från ängeln Gabriel.

Profeten Muhammed och hans budskap

Den 4 december för åtta år sedan satt jag på café Fågelsången i Uppsala och fikade med en journalist från tidningen Hemma i HSB. Vi pratade om vad jag höll ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 09 juli, 2016

Konsten att läsa är en i grunden mirakulös process.

Vi ser framför oss ett antal tecken, grupperade i konstellationer – och genom att tolka dessa figurationer vinner vi kunskap. Vi kan också få privilegiet att träda in i parallella ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 26 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.