Vincent van Gogh och orientalismen – Del 2

Vincent van Gogh var japonist – inte orientalist. I artonhundratalets Japan finner man en konst som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Den typ av japansk konst som här är ...

Av: Allan Persson | 31 december, 2012
Essäer om konst

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | 06 juli, 2010
Essäer

Michael Economou

Majken Johansson in memoriam av Michael Economou



En ny dikt av Michael Economou




 

Majken Johansson in memoriam

 

Det är inte vad som är allt. Det är annat.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi vet det. Vi lever i det. Stjärnhimlen ger ingen snäll tröst.

Det mörkblå är mörksvart och dött,

det ljusa dunkelt. Skillnaden som inte fanns,

ges i det som finns: Gud. Jag lever och är i lidandet lätt.

Jag överlever och bekänner synder och sprit. Kärlek.

Jag bekänner kärlek. När jag dör vet jag allt om själen. Där

borta är Sirius, här mer nära Orion.

Ska någon säga att jag inte fanns? Att jag var den ensammaste

av ensamma: fru Majken? Allt jag ber om

är ju bara att få gå med bröd åt de behövande. Berömmelse?

Respekt? Karriär? Ovidkommande,

löjeväckande säger stjärnorna nu. Det finns något mer varaktigt.

Det vet kaos mycket om. Det inser också kosmos.

Det känner vi till. Allt jag ber för finns i det frånvarande. Gud.

Mina kära. Lusten till sprit. Den hisnande känslan av att hyckleriet

drar isär. Det överlägsna i tanken på vem vi är. Det

som är den tunnaste hinnan mellan mig och min ölhetslängtan. De obehagligaste

av Jantefigurer som smyger omkring som själsfuriernas nerver

och talar om för oss att verkligheten

är vad vi själva inte ska beröras av. Allt jag levt i fanns inte. Allt

jag dött i finns i det som fanns. Mina systrar och bröder

pågår i mig som blod och nerver. Fru Johansson vill kanske ha en kopp kaffe?

En bön? En öl? Min Gud skriver dikt i mig. Mina demoner

författar sonetter långt utanför själen som på trots och brist på tillit. Vad vill

min Gud att jag ska önska mig? Att jag dricker kaffet

istället för sprit? En raksträcka pågår som inte går hela vägen. Vi vet det.

Vi går där. Vi är på riktigt. Nu. Vi tar oss fram

på den vägen. Vi. Vi

 

Michael Economou

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Livsmotet

Forord Å ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2012

Stjärnhängningen

”Lite till höger Eva”, Erika höll varsamt i stjärnan och kände dess värme fortplanta sig i sin tunna, men ändamålsenligt formade kropp. ”Annars blir pappa arg.” Orden var inte särskilt allvarligt ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 25 december, 2013

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.