”Jag tycker, det är alldeles ljust omkring mig”

Stockholmsutställningen 1930 var, som en av romanfigurerna i Eyvind Johnsons Krilon-serie uttrycker det, ”den tydliga, klara början till en ny och finare värld.” En paviljong på utställningen hette Svea Rike ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Borgeby - ett tusenårigt drama

Strax norr om Lund, strategiskt beläget nere vid Lödde å ligger Borgeby slott, en inte så ofta uppmärksammad men inte desto mindre viktig plats i den skånska kulturhistorien. I över ...

Av: Sofie Nikolajsen Bjarup | 02 oktober, 2011
Kulturreportage

God natt, Berlusconi

Bearbetnig: Guido ZeccolaDen fjärde november 2008 skriver USA:s medborgare historia, de väljer sin första svarta president. I sitt segertal skickar Barack Obama ett politiskt meddelande till andra delar av världen ...

Av: Jasmina Nedevska Törnqvist | 19 november, 2008
Gästkrönikör

Beatrice Månsdotter

Vinterblek

Den bleka vinterhuden avslöjar ett nät av tunna blodådror. Som förgreningar under en tunn yta. I ett vinterlandskap som bäddar in all tidigare grönska som övergått till en avskalad variant ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 maj, 2017
Gästkrönikör

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin



Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Jag faller från en hög höjd. Med all kraft håller jag fast den bruna resväskans handtag. När jag släpper handtaget slutar jag falla. – Jag står i en välkänd miljö, fast jag aldrig sett den förut. Jag är hemma.

 

Vill jag att tiden skall gå? Det finns ögonblick som rymmer så mycket. Där är tiden lodrät. Som hissen i ett nytt hotell. Den stannar, och någon stiger på. Inte större än 3 x 4 meter, men den saknar väggar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Vad betyder tro? Oändligheten är inte längre den iskalla rymden runt en grönskande jord. Den är vad den är. Ja, säg det nu! Att vi är hemma.

 

Det första är kärleken. Men vad är den utan gärningar? Om den inte ryms i tystnaden? Om inte hatet och skärpan finns? Vad är den utan uppriktighetens täthet, sanningen som gör dig fri? Inte en vän som sjunker vid motgång; som sviker när den andre går sin väg och du i det tomma huset finner en blodig näsduk. Inte en vän ”för tillfället”, ”så länge det lönar sig”. Inte då ejdern i havsbandet är skjuten av en jägare och kudden är mjuk. En kamrat för alltid.

 

Ironi får elden att slockna? Ja, den smällande, piskande elden, klorna som griper tingen utan att se deras ansikten. Ideologiernas eld som flammar bilder på väggarna. – Den släcks. Den slocknar. Inte ljuset. Inte askans lugn och tabula rasa.

 

Erkänn: du är inte framme! Lägg av det förbindliga leendet. Så många som lider, så få som bär sitt kors. Så många som dör, och älskas försent. Sörj nu, i solen som du inte ser.

 

Upprepningen. Den ende som kan ändra sig är du. Bli mera dig. Var i ditt centrum. Sök i skymningen namnen på gravarna. Också din! Lyssna på fågeln i trädet.

 

Dessa lugna studiedagar då snön ligger halvmeterhög. John Steinbecks Grapes of Wrath. Orden vilka ser mer: ting och människor. Så mycket återstår i hjärtats ögas marginaler. Du ser en meter längre idag –.

 

Vad är det bästa? Ett hus med vatten och wc, en lagård, hästar till plogen, grisar, höns, en hund. Ingen maskin, endast diskmaskinen. En traktor vaknar inte, kan inte sova. På kvällen är traktorn lika död  - den har  aldrig levat. Men hästarna, de somnar sakta, som en brasa brinner ut; dagens ljus slocknar svalt, gnistor i sömnens brunn. – De gamla dör, såsom fordom, bland de sina. Männen med hattarna i handen och en fråga på läpparna. Den döda finns i minnet; där har hon inte ont. Hon fri, vi är kvar på galären.

 

Natt på resa västerut.

Kreaturens suckan, ja! Och därtill: mänskornas och jordens och tidens djupandning. Natt på resa mot Kalifornien. Vi har slagit läger vid bensinmack väg 66. Natten lutad mot dagen som en kyrka.

 

I en iskall rymd – vi på denna grönskande jord. Mysteriet! Vår tanke skapar bostäder, rum med golv och väggar och tak, stolar och bord, fyllda vinglas på bordet, en kruka med kaktus i fönstret. Vi är vad vår tanke har skapat. – Gå ut en mörk augustinatt på landet. The Milky Way. Vad händer med ansiktena? De mycket gamla, med fåror kring mungiporna?

 

Jag går med eld i röven. Evigheten har utstuckna ögon och munnen talar erbjudanden och politik. Skojar ibland tills man skrattar så axlarna hoppar och löständerna skramlar. Och hjärnan på de utstuckna ögonens gud vill höra din åsikt. Skriv under på den streckade raden.

Evigheten är en mor som tar hand om sina barn.– Den är det lugna centrum där individerna är som de är skapta.

 

De unga på lastbilsflaket. Musiken dånar. De skriker, sjunger, stampar i segertåget genom gatorna. De förväntar sig najs jobb, juste lön. Framtiden har inget Minne. Och vi på trottoarerna, nötta, skavda av livet, vi som vet ”hur det går”? Känner avund? Sorg? De äter tårtor, jag suger på en skorpa. De gamla dör ensamma långt från sin krets, prydda av främlingars timlönshänder,. Tunnelbana dras från City till Köpcentrum. De sjuka står i kö. De sjuka får ingen operation innan det är försent.


 
Gunnar Lundin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Skvättet 3

                                     

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 14 oktober, 2013

Exorcism – nyfunnet O’Neill drama

1920 uppförde Provincetown Playhouse i New York den självbiografiska enaktaren Exorcism av Eugen O’Neill (1888-1953). Föreställningen gavs bara några gånger och efteråt förstörde O’Neill alla – som han trodde – ...

Av: Bertil Falk | Reportage om scenkonst | 28 mars, 2012

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 19 augusti, 2013

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 06 november, 2013

Tagore performing the title role inValmiki Pratibha (1881) with his niece Indira Devi as the goddess

Geniet från Bengalen

Undertecknad kom i kontakt med Rabindranath Tagore (1861-1941) redan i 20-årsåldern (Den skapande enheten) – och läste hans poetiska storverk "Gitanjali" ungefär 10 år senare. Nu har han legat på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 21 juli, 2017

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 26 oktober, 2006

Hiphop, rap och opera och stort hjärta

Kvartetten är Dustin Hoffmans regidebut. Känd skådespelare, Oscars vinnare, Hollywood-dragplåster … men hitintills alltså inte regissör. Hoffman satsar på skyhög mysfaktor, brittiska karaktärsskådespelare, kända från opera och teater, och anlägger ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 13 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.