Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin



Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Jag faller från en hög höjd. Med all kraft håller jag fast den bruna resväskans handtag. När jag släpper handtaget slutar jag falla. – Jag står i en välkänd miljö, fast jag aldrig sett den förut. Jag är hemma.

 

Vill jag att tiden skall gå? Det finns ögonblick som rymmer så mycket. Där är tiden lodrät. Som hissen i ett nytt hotell. Den stannar, och någon stiger på. Inte större än 3 x 4 meter, men den saknar väggar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Vad betyder tro? Oändligheten är inte längre den iskalla rymden runt en grönskande jord. Den är vad den är. Ja, säg det nu! Att vi är hemma.

 

Det första är kärleken. Men vad är den utan gärningar? Om den inte ryms i tystnaden? Om inte hatet och skärpan finns? Vad är den utan uppriktighetens täthet, sanningen som gör dig fri? Inte en vän som sjunker vid motgång; som sviker när den andre går sin väg och du i det tomma huset finner en blodig näsduk. Inte en vän ”för tillfället”, ”så länge det lönar sig”. Inte då ejdern i havsbandet är skjuten av en jägare och kudden är mjuk. En kamrat för alltid.

 

Ironi får elden att slockna? Ja, den smällande, piskande elden, klorna som griper tingen utan att se deras ansikten. Ideologiernas eld som flammar bilder på väggarna. – Den släcks. Den slocknar. Inte ljuset. Inte askans lugn och tabula rasa.

 

Erkänn: du är inte framme! Lägg av det förbindliga leendet. Så många som lider, så få som bär sitt kors. Så många som dör, och älskas försent. Sörj nu, i solen som du inte ser.

 

Upprepningen. Den ende som kan ändra sig är du. Bli mera dig. Var i ditt centrum. Sök i skymningen namnen på gravarna. Också din! Lyssna på fågeln i trädet.

 

Dessa lugna studiedagar då snön ligger halvmeterhög. John Steinbecks Grapes of Wrath. Orden vilka ser mer: ting och människor. Så mycket återstår i hjärtats ögas marginaler. Du ser en meter längre idag –.

 

Vad är det bästa? Ett hus med vatten och wc, en lagård, hästar till plogen, grisar, höns, en hund. Ingen maskin, endast diskmaskinen. En traktor vaknar inte, kan inte sova. På kvällen är traktorn lika död  - den har  aldrig levat. Men hästarna, de somnar sakta, som en brasa brinner ut; dagens ljus slocknar svalt, gnistor i sömnens brunn. – De gamla dör, såsom fordom, bland de sina. Männen med hattarna i handen och en fråga på läpparna. Den döda finns i minnet; där har hon inte ont. Hon fri, vi är kvar på galären.

 

Natt på resa västerut.

Kreaturens suckan, ja! Och därtill: mänskornas och jordens och tidens djupandning. Natt på resa mot Kalifornien. Vi har slagit läger vid bensinmack väg 66. Natten lutad mot dagen som en kyrka.

 

I en iskall rymd – vi på denna grönskande jord. Mysteriet! Vår tanke skapar bostäder, rum med golv och väggar och tak, stolar och bord, fyllda vinglas på bordet, en kruka med kaktus i fönstret. Vi är vad vår tanke har skapat. – Gå ut en mörk augustinatt på landet. The Milky Way. Vad händer med ansiktena? De mycket gamla, med fåror kring mungiporna?

 

Jag går med eld i röven. Evigheten har utstuckna ögon och munnen talar erbjudanden och politik. Skojar ibland tills man skrattar så axlarna hoppar och löständerna skramlar. Och hjärnan på de utstuckna ögonens gud vill höra din åsikt. Skriv under på den streckade raden.

Evigheten är en mor som tar hand om sina barn.– Den är det lugna centrum där individerna är som de är skapta.

 

De unga på lastbilsflaket. Musiken dånar. De skriker, sjunger, stampar i segertåget genom gatorna. De förväntar sig najs jobb, juste lön. Framtiden har inget Minne. Och vi på trottoarerna, nötta, skavda av livet, vi som vet ”hur det går”? Känner avund? Sorg? De äter tårtor, jag suger på en skorpa. De gamla dör ensamma långt från sin krets, prydda av främlingars timlönshänder,. Tunnelbana dras från City till Köpcentrum. De sjuka står i kö. De sjuka får ingen operation innan det är försent.


 
Gunnar Lundin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.