Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin



Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Jag faller från en hög höjd. Med all kraft håller jag fast den bruna resväskans handtag. När jag släpper handtaget slutar jag falla. – Jag står i en välkänd miljö, fast jag aldrig sett den förut. Jag är hemma.

 

Vill jag att tiden skall gå? Det finns ögonblick som rymmer så mycket. Där är tiden lodrät. Som hissen i ett nytt hotell. Den stannar, och någon stiger på. Inte större än 3 x 4 meter, men den saknar väggar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Vad betyder tro? Oändligheten är inte längre den iskalla rymden runt en grönskande jord. Den är vad den är. Ja, säg det nu! Att vi är hemma.

 

Det första är kärleken. Men vad är den utan gärningar? Om den inte ryms i tystnaden? Om inte hatet och skärpan finns? Vad är den utan uppriktighetens täthet, sanningen som gör dig fri? Inte en vän som sjunker vid motgång; som sviker när den andre går sin väg och du i det tomma huset finner en blodig näsduk. Inte en vän ”för tillfället”, ”så länge det lönar sig”. Inte då ejdern i havsbandet är skjuten av en jägare och kudden är mjuk. En kamrat för alltid.

 

Ironi får elden att slockna? Ja, den smällande, piskande elden, klorna som griper tingen utan att se deras ansikten. Ideologiernas eld som flammar bilder på väggarna. – Den släcks. Den slocknar. Inte ljuset. Inte askans lugn och tabula rasa.

 

Erkänn: du är inte framme! Lägg av det förbindliga leendet. Så många som lider, så få som bär sitt kors. Så många som dör, och älskas försent. Sörj nu, i solen som du inte ser.

 

Upprepningen. Den ende som kan ändra sig är du. Bli mera dig. Var i ditt centrum. Sök i skymningen namnen på gravarna. Också din! Lyssna på fågeln i trädet.

 

Dessa lugna studiedagar då snön ligger halvmeterhög. John Steinbecks Grapes of Wrath. Orden vilka ser mer: ting och människor. Så mycket återstår i hjärtats ögas marginaler. Du ser en meter längre idag –.

 

Vad är det bästa? Ett hus med vatten och wc, en lagård, hästar till plogen, grisar, höns, en hund. Ingen maskin, endast diskmaskinen. En traktor vaknar inte, kan inte sova. På kvällen är traktorn lika död  - den har  aldrig levat. Men hästarna, de somnar sakta, som en brasa brinner ut; dagens ljus slocknar svalt, gnistor i sömnens brunn. – De gamla dör, såsom fordom, bland de sina. Männen med hattarna i handen och en fråga på läpparna. Den döda finns i minnet; där har hon inte ont. Hon fri, vi är kvar på galären.

 

Natt på resa västerut.

Kreaturens suckan, ja! Och därtill: mänskornas och jordens och tidens djupandning. Natt på resa mot Kalifornien. Vi har slagit läger vid bensinmack väg 66. Natten lutad mot dagen som en kyrka.

 

I en iskall rymd – vi på denna grönskande jord. Mysteriet! Vår tanke skapar bostäder, rum med golv och väggar och tak, stolar och bord, fyllda vinglas på bordet, en kruka med kaktus i fönstret. Vi är vad vår tanke har skapat. – Gå ut en mörk augustinatt på landet. The Milky Way. Vad händer med ansiktena? De mycket gamla, med fåror kring mungiporna?

 

Jag går med eld i röven. Evigheten har utstuckna ögon och munnen talar erbjudanden och politik. Skojar ibland tills man skrattar så axlarna hoppar och löständerna skramlar. Och hjärnan på de utstuckna ögonens gud vill höra din åsikt. Skriv under på den streckade raden.

Evigheten är en mor som tar hand om sina barn.– Den är det lugna centrum där individerna är som de är skapta.

 

De unga på lastbilsflaket. Musiken dånar. De skriker, sjunger, stampar i segertåget genom gatorna. De förväntar sig najs jobb, juste lön. Framtiden har inget Minne. Och vi på trottoarerna, nötta, skavda av livet, vi som vet ”hur det går”? Känner avund? Sorg? De äter tårtor, jag suger på en skorpa. De gamla dör ensamma långt från sin krets, prydda av främlingars timlönshänder,. Tunnelbana dras från City till Köpcentrum. De sjuka står i kö. De sjuka får ingen operation innan det är försent.


 
Gunnar Lundin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2010

Vad är ett Riksmuseum mot Yttrandefrihet?

Den svenska frimärksutgivningen 2016 är fylld med diverse försumbarheter. Det enda jubileumsfrimärket är tillägnat 100-årsminnet av Naturhistoriska riksmuséet, men det allt överskuggande jubiléet som borde ha firats med frimärken är ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 04 juli, 2017

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Från Friskatorpet: Det röda

Aspens scharlakansröda ögons hysteriska blinkande tvingar sig in i det perifera seendet (en tribut, ingen stöld), och om man inte särskiljer silas och riktas älgtjurens brunstvrål genom aspens krona; färgen ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 30 september, 2010

Att finna skönheten i vardagens oljud

Johanna Rosenqvist skapar musik som trotsar till och med industrimusikens numer rätt förutsägbara mallar. Med avstamp i en futuristisk anda konstruerar hon bombastiska verk som baseras på inspelningar av vardagsljud ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 07 januari, 2011

Phang Dang Di skildrar världen i symboler och med en pojkes ögon

I likhet med det som hände i Japan från 1600-talet till andra hälften av 1800-talet, stängde Vietman, efter sina vinster i kriget mot USA och Kina, dörrarna mot omvärlden. För ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 12 december, 2010

Den nya kosmologin

Under rubriken ”En bättre världsbild” presenterade jag i januari 2013 än en gång Prigogines teori om ”dissipativa strukturer” och skrev då, att ett fel med denna teori var att den ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2013

Att lyssna i facit – Festtage Berlin 2012

Efter sex Festage Berlin på raken känns det lite som att en gång om året få möjligheten att lyssna i facit. Kolla upp hur det ska låta helt enkelt. Att ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 21 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts