Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Anders Björnsson

Tre prosastycken Av Anders Björnsson



27 september 2016. Författaren, översättaren, skribenten, samhällsdebattören med mera Anders Björnsson fyller 65 år idag.
Tusen gratulationer på födelsedagen Anders!

 


 
Flykten från friden och farorna
I

En dricksfontän i gjutjärn av den gamla sorten har försvunnit från vårt område, den näst sista. Den var tidigare skadad, sedan länge omkullvräkt, nu bortforslad, endast foten och en sten för att stå på finns kvar. Epokalt: Vid sådana här vattenhål såg man gärna offentliga vågar som tog tio öre för en viktupplysning, grönmålade pissoarer, en rund annonspelare, en parksoffa, en ölhall med utkastare. Där femtons spårvagn vände, fanns en ensemble av detta slag. Det plaskade och tjöt, några av gubbarna som inte blev insläppta röt till. Med täta mellanrum gick bommarna vid järnvägsövergången ned. Bränd kola och kabel i luften. En droskstation som alltid var bemannad; en av bilarna hade klarbrun kaross. Vid ändhållplatsen såldes Stridsropet. Det här är inte fadd nostalgi, bilderna är glödheta. Och inte underligt alls att det gjordes vykort från en plats av det här slaget. Den som ställde sig på stenen och tryckte på vattenpumpen kunde känna en viss stolthet. Det fanns också ett vattentorn, fast det togs aldrig i bruk. Var kom då vattnet, viljan, välviljan, välbefinnandet ifrån? Slummen var alldeles nära, ingen svalt, många spelade bort sina pengar på toto.

II

Både farbrodern och morbrodern var särlingar som ofta syntes i stadslivet, nästan demonstrativt ofta. Alla förstod att de hade en tunga att bära, ingen bad dem om någonting. Den överflödiga människan väljer nog inte sitt öde, men hon väljer att visa det på olika sätt. Det finns alltid en plats för henne, men hon måste ha en roll också! Det kan vara den ständigt berusades nonsensprat, det kan vara den utstöttes letargi. Dessa män levde båda isolerat. Morbrodern hade många barn på bygden men ingen kontakt dem, farbrodern besökte i alla år en doktor från en känd nervläkarfamilj, hans tätaste umgänge. De två sågs då och då på en trottoar och lyfte på hatten för varandra. De tillhörde varken torgets flarn eller kalasens välsedda gäster. Deras närmaste var också deras fiender. De kunde alltid räkna med reprimander. Deras repertoar blev därför begränsad. Farbrodern var tärd och vig, morbrodern fet och tidigt gråhårig. Jag tror inte att någon av dem hade fått möta vänskap, sedan de lämnat barndomen – konserverad som ett eko sköt den rakt in i en förtvivlan som de försökte försköna som sorglöshet. De kunde se ut som levande döda, bara den ene överlevde sig själv.

III

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var nu aldrig riskfritt att stå vid bommarna. Ibland kastade sig någon framför ett rusande tåg. En fetlagd herre kunde fråga om den hängde rätt ned. Från travbanan kom stalldrängen som hade ihop det med hästar. Tiden var full av fula gubbar. En brukade plocka kastanjer i början av huvudgatan. I en av träkåkarna där – ett grönt hus – bodde pillergubben, han var homeopat. I en övergiven fabriksbyggnad arbetade en plåtkonstnär, han var kommunist. Allt hade en farofylld sida. Kommunismen var farlig, bögen var farlig, det var också farligt att prata om de här sakerna. I simhallen rådde stränga förbud, man kunde till exempel få fotvårtor. Förbuden bröts. Pojkarna stod och tajade i cykelkällarna och kolförråden. Några av dem bar öknamn. Ett par flickor söp ned sig, de bodde i banarbetarbostäderna. Med tåget tog det en kvart in till Stockholms Central. På Centralen fanns en nisch med en modell av ett ånglok som kunde sättas igång mot betalning. Jag talar om ett samhälle som var det modernaste i hela världen. Och världen gick omkring i detta samhälle på ett märkvärdigt skyggt och föga avundsvärt sätt. Landets första kvinnliga polis hade sin son här.

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.