Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

Anders Björnsson

Tre prosastycken Av Anders Björnsson



27 september 2016. Författaren, översättaren, skribenten, samhällsdebattören med mera Anders Björnsson fyller 65 år idag.
Tusen gratulationer på födelsedagen Anders!

 


 
Flykten från friden och farorna
I

En dricksfontän i gjutjärn av den gamla sorten har försvunnit från vårt område, den näst sista. Den var tidigare skadad, sedan länge omkullvräkt, nu bortforslad, endast foten och en sten för att stå på finns kvar. Epokalt: Vid sådana här vattenhål såg man gärna offentliga vågar som tog tio öre för en viktupplysning, grönmålade pissoarer, en rund annonspelare, en parksoffa, en ölhall med utkastare. Där femtons spårvagn vände, fanns en ensemble av detta slag. Det plaskade och tjöt, några av gubbarna som inte blev insläppta röt till. Med täta mellanrum gick bommarna vid järnvägsövergången ned. Bränd kola och kabel i luften. En droskstation som alltid var bemannad; en av bilarna hade klarbrun kaross. Vid ändhållplatsen såldes Stridsropet. Det här är inte fadd nostalgi, bilderna är glödheta. Och inte underligt alls att det gjordes vykort från en plats av det här slaget. Den som ställde sig på stenen och tryckte på vattenpumpen kunde känna en viss stolthet. Det fanns också ett vattentorn, fast det togs aldrig i bruk. Var kom då vattnet, viljan, välviljan, välbefinnandet ifrån? Slummen var alldeles nära, ingen svalt, många spelade bort sina pengar på toto.

II

Både farbrodern och morbrodern var särlingar som ofta syntes i stadslivet, nästan demonstrativt ofta. Alla förstod att de hade en tunga att bära, ingen bad dem om någonting. Den överflödiga människan väljer nog inte sitt öde, men hon väljer att visa det på olika sätt. Det finns alltid en plats för henne, men hon måste ha en roll också! Det kan vara den ständigt berusades nonsensprat, det kan vara den utstöttes letargi. Dessa män levde båda isolerat. Morbrodern hade många barn på bygden men ingen kontakt dem, farbrodern besökte i alla år en doktor från en känd nervläkarfamilj, hans tätaste umgänge. De två sågs då och då på en trottoar och lyfte på hatten för varandra. De tillhörde varken torgets flarn eller kalasens välsedda gäster. Deras närmaste var också deras fiender. De kunde alltid räkna med reprimander. Deras repertoar blev därför begränsad. Farbrodern var tärd och vig, morbrodern fet och tidigt gråhårig. Jag tror inte att någon av dem hade fått möta vänskap, sedan de lämnat barndomen – konserverad som ett eko sköt den rakt in i en förtvivlan som de försökte försköna som sorglöshet. De kunde se ut som levande döda, bara den ene överlevde sig själv.

III

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var nu aldrig riskfritt att stå vid bommarna. Ibland kastade sig någon framför ett rusande tåg. En fetlagd herre kunde fråga om den hängde rätt ned. Från travbanan kom stalldrängen som hade ihop det med hästar. Tiden var full av fula gubbar. En brukade plocka kastanjer i början av huvudgatan. I en av träkåkarna där – ett grönt hus – bodde pillergubben, han var homeopat. I en övergiven fabriksbyggnad arbetade en plåtkonstnär, han var kommunist. Allt hade en farofylld sida. Kommunismen var farlig, bögen var farlig, det var också farligt att prata om de här sakerna. I simhallen rådde stränga förbud, man kunde till exempel få fotvårtor. Förbuden bröts. Pojkarna stod och tajade i cykelkällarna och kolförråden. Några av dem bar öknamn. Ett par flickor söp ned sig, de bodde i banarbetarbostäderna. Med tåget tog det en kvart in till Stockholms Central. På Centralen fanns en nisch med en modell av ett ånglok som kunde sättas igång mot betalning. Jag talar om ett samhälle som var det modernaste i hela världen. Och världen gick omkring i detta samhälle på ett märkvärdigt skyggt och föga avundsvärt sätt. Landets första kvinnliga polis hade sin son här.

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.