Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Anders Björnsson

Tre prosastycken Av Anders Björnsson



27 september 2016. Författaren, översättaren, skribenten, samhällsdebattören med mera Anders Björnsson fyller 65 år idag.
Tusen gratulationer på födelsedagen Anders!

 


 
Flykten från friden och farorna
I

En dricksfontän i gjutjärn av den gamla sorten har försvunnit från vårt område, den näst sista. Den var tidigare skadad, sedan länge omkullvräkt, nu bortforslad, endast foten och en sten för att stå på finns kvar. Epokalt: Vid sådana här vattenhål såg man gärna offentliga vågar som tog tio öre för en viktupplysning, grönmålade pissoarer, en rund annonspelare, en parksoffa, en ölhall med utkastare. Där femtons spårvagn vände, fanns en ensemble av detta slag. Det plaskade och tjöt, några av gubbarna som inte blev insläppta röt till. Med täta mellanrum gick bommarna vid järnvägsövergången ned. Bränd kola och kabel i luften. En droskstation som alltid var bemannad; en av bilarna hade klarbrun kaross. Vid ändhållplatsen såldes Stridsropet. Det här är inte fadd nostalgi, bilderna är glödheta. Och inte underligt alls att det gjordes vykort från en plats av det här slaget. Den som ställde sig på stenen och tryckte på vattenpumpen kunde känna en viss stolthet. Det fanns också ett vattentorn, fast det togs aldrig i bruk. Var kom då vattnet, viljan, välviljan, välbefinnandet ifrån? Slummen var alldeles nära, ingen svalt, många spelade bort sina pengar på toto.

II

Både farbrodern och morbrodern var särlingar som ofta syntes i stadslivet, nästan demonstrativt ofta. Alla förstod att de hade en tunga att bära, ingen bad dem om någonting. Den överflödiga människan väljer nog inte sitt öde, men hon väljer att visa det på olika sätt. Det finns alltid en plats för henne, men hon måste ha en roll också! Det kan vara den ständigt berusades nonsensprat, det kan vara den utstöttes letargi. Dessa män levde båda isolerat. Morbrodern hade många barn på bygden men ingen kontakt dem, farbrodern besökte i alla år en doktor från en känd nervläkarfamilj, hans tätaste umgänge. De två sågs då och då på en trottoar och lyfte på hatten för varandra. De tillhörde varken torgets flarn eller kalasens välsedda gäster. Deras närmaste var också deras fiender. De kunde alltid räkna med reprimander. Deras repertoar blev därför begränsad. Farbrodern var tärd och vig, morbrodern fet och tidigt gråhårig. Jag tror inte att någon av dem hade fått möta vänskap, sedan de lämnat barndomen – konserverad som ett eko sköt den rakt in i en förtvivlan som de försökte försköna som sorglöshet. De kunde se ut som levande döda, bara den ene överlevde sig själv.

III

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var nu aldrig riskfritt att stå vid bommarna. Ibland kastade sig någon framför ett rusande tåg. En fetlagd herre kunde fråga om den hängde rätt ned. Från travbanan kom stalldrängen som hade ihop det med hästar. Tiden var full av fula gubbar. En brukade plocka kastanjer i början av huvudgatan. I en av träkåkarna där – ett grönt hus – bodde pillergubben, han var homeopat. I en övergiven fabriksbyggnad arbetade en plåtkonstnär, han var kommunist. Allt hade en farofylld sida. Kommunismen var farlig, bögen var farlig, det var också farligt att prata om de här sakerna. I simhallen rådde stränga förbud, man kunde till exempel få fotvårtor. Förbuden bröts. Pojkarna stod och tajade i cykelkällarna och kolförråden. Några av dem bar öknamn. Ett par flickor söp ned sig, de bodde i banarbetarbostäderna. Med tåget tog det en kvart in till Stockholms Central. På Centralen fanns en nisch med en modell av ett ånglok som kunde sättas igång mot betalning. Jag talar om ett samhälle som var det modernaste i hela världen. Och världen gick omkring i detta samhälle på ett märkvärdigt skyggt och föga avundsvärt sätt. Landets första kvinnliga polis hade sin son här.

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.