Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 23 november, 2011
Resereportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 maj, 2009
Essäer om musik

från utställningen

Alice i Underlandet 150 år

Ivo Holmqvist om Alice i underlandet, Lewis Carroll, Martin Gardner och annat Fin de siècles prouderie (och lite senare).

Av: Ivo Holmqvist | 13 juli, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | 26 januari, 2009
Utopiska geografier

Anders Björnsson

Tre prosastycken Av Anders Björnsson



27 september 2016. Författaren, översättaren, skribenten, samhällsdebattören med mera Anders Björnsson fyller 65 år idag.
Tusen gratulationer på födelsedagen Anders!

 


 
Flykten från friden och farorna
I

En dricksfontän i gjutjärn av den gamla sorten har försvunnit från vårt område, den näst sista. Den var tidigare skadad, sedan länge omkullvräkt, nu bortforslad, endast foten och en sten för att stå på finns kvar. Epokalt: Vid sådana här vattenhål såg man gärna offentliga vågar som tog tio öre för en viktupplysning, grönmålade pissoarer, en rund annonspelare, en parksoffa, en ölhall med utkastare. Där femtons spårvagn vände, fanns en ensemble av detta slag. Det plaskade och tjöt, några av gubbarna som inte blev insläppta röt till. Med täta mellanrum gick bommarna vid järnvägsövergången ned. Bränd kola och kabel i luften. En droskstation som alltid var bemannad; en av bilarna hade klarbrun kaross. Vid ändhållplatsen såldes Stridsropet. Det här är inte fadd nostalgi, bilderna är glödheta. Och inte underligt alls att det gjordes vykort från en plats av det här slaget. Den som ställde sig på stenen och tryckte på vattenpumpen kunde känna en viss stolthet. Det fanns också ett vattentorn, fast det togs aldrig i bruk. Var kom då vattnet, viljan, välviljan, välbefinnandet ifrån? Slummen var alldeles nära, ingen svalt, många spelade bort sina pengar på toto.

II

Både farbrodern och morbrodern var särlingar som ofta syntes i stadslivet, nästan demonstrativt ofta. Alla förstod att de hade en tunga att bära, ingen bad dem om någonting. Den överflödiga människan väljer nog inte sitt öde, men hon väljer att visa det på olika sätt. Det finns alltid en plats för henne, men hon måste ha en roll också! Det kan vara den ständigt berusades nonsensprat, det kan vara den utstöttes letargi. Dessa män levde båda isolerat. Morbrodern hade många barn på bygden men ingen kontakt dem, farbrodern besökte i alla år en doktor från en känd nervläkarfamilj, hans tätaste umgänge. De två sågs då och då på en trottoar och lyfte på hatten för varandra. De tillhörde varken torgets flarn eller kalasens välsedda gäster. Deras närmaste var också deras fiender. De kunde alltid räkna med reprimander. Deras repertoar blev därför begränsad. Farbrodern var tärd och vig, morbrodern fet och tidigt gråhårig. Jag tror inte att någon av dem hade fått möta vänskap, sedan de lämnat barndomen – konserverad som ett eko sköt den rakt in i en förtvivlan som de försökte försköna som sorglöshet. De kunde se ut som levande döda, bara den ene överlevde sig själv.

III

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var nu aldrig riskfritt att stå vid bommarna. Ibland kastade sig någon framför ett rusande tåg. En fetlagd herre kunde fråga om den hängde rätt ned. Från travbanan kom stalldrängen som hade ihop det med hästar. Tiden var full av fula gubbar. En brukade plocka kastanjer i början av huvudgatan. I en av träkåkarna där – ett grönt hus – bodde pillergubben, han var homeopat. I en övergiven fabriksbyggnad arbetade en plåtkonstnär, han var kommunist. Allt hade en farofylld sida. Kommunismen var farlig, bögen var farlig, det var också farligt att prata om de här sakerna. I simhallen rådde stränga förbud, man kunde till exempel få fotvårtor. Förbuden bröts. Pojkarna stod och tajade i cykelkällarna och kolförråden. Några av dem bar öknamn. Ett par flickor söp ned sig, de bodde i banarbetarbostäderna. Med tåget tog det en kvart in till Stockholms Central. På Centralen fanns en nisch med en modell av ett ånglok som kunde sättas igång mot betalning. Jag talar om ett samhälle som var det modernaste i hela världen. Och världen gick omkring i detta samhälle på ett märkvärdigt skyggt och föga avundsvärt sätt. Landets första kvinnliga polis hade sin son här.

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 januari, 2009

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts