I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jobs bok i kristider

Människan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen ...

Av: Eugenio Trías | 07 mars, 2011
Agora - filosofiska essäer

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Fortunato Depero, I bevitori e la locomotiva

Ljuset i skuggorna av Melker Garay



Vi människor har hemligheter. Så har det alltid varit. Hemligheter som vi vill bevara endast för oss själva. Ja, annars vore de inte hemliga. Och frågan är om vi inte även bär på hemligheter som är oåtkomliga för oss själva. Oåtkomliga för vår egen skull.

 


Vad är en människan när hon inte längre bär på någon hemlighet? Och vad gör man med en sådan människa?

 Måhända kommer vi lyckas med att montera ner människan till en nivå där atomer flödar och strömmar fram. En nivå där vi kan fånga en av dessa atomer och klyva den många gånger om. Så vill man åtminstone tänka. Men kan det vara så att hur vi än klyver den kommer människan aldrig att bli helt avtäckt och blottad, då det finns något i henne som vi inte tycks kunna komma åt. Och som vi kanske inte ska komma åt. Något som skyddar människan från sig själv.

Vad är i sådana fall detta något som inte låter sig mönstras och skärskådas? På vilket sätt ska man tala om det? Hur närmar man sig något som finns där men som på samma gång inte finns där? Det är med sådana frågor man närmar sig ett mysterium. Likväl är det som om man förkastar tanken på mysteriet. Sådant hör inte till vår tid. Ja, för man tror på att vetenskapen med sitt kunskapsanspråk en dag ska avslöja det där vi människor bär inom oss. Det där som man bara kan ana. Och som konsten, litteraturen och musiken genom tiderna försökt fånga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kunskapens lokomotiv kan ingen hejda när det far fram över en räls som ingen vet vart den leder. Lokomotivet – denna tunga och bullrande farkost – drivs fram av övertygelsen om att ju mer vi vet desto lyckligare kommer vi att bli. Strävan efter lyckan har som bekant satt många krafter i rörelse. Men kommer vi att bli lyckligare när vi upptäcker det som är fördolt i oss? Ja, ropar de som tålmodigt och sorgfälligt skalar av varje tunt skikt av vårt inre. Och sedan hävdar de att mycket kommer att förändras till det bättre när vi nått fram till det skyggt gåtfulla som varje människa har inom sig.

Vad som kommer att förändras, kan ingen svara på. Men allt kommer att bli bra. För vem? undrar jag. Och vad kommer att bli kvar av mig när man kan se rätt igenom mig? Vad är en människan när hon inte längre bär på någon hemlighet? Och vad gör man med en sådan människa? Vad blir det av en människa som blivit allmän egendom. Och vad händer när det undersökande skarpa ljuset som riktats mot henne är så pass starkt att det tar död på alla skuggor som finns inom henne? Skuggor i vilka hon tidigare kunde gömma sig för världen och för sig själv.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Anna plus Sonja är lika med bra

  Anna Järvinens medverkan på samlingsplattan "Sonja Åkesson tolkad av..." befäste ytterligare hennes position som en chanteuse extraordinaire i dagens Sverige. Skivan har fått väldigt fina recensioner (till exempel här på ...

Av: Viktor Andersson | Musikens porträtt | 23 januari, 2011

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Robert Halvarsson Foto Robin Malmqvist

Tre nya dikter av Robert Halvarsson

Robert Halvarsson presenterar tre nya dikter.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 23 juli, 2016

Kulturen og dens voktere

Atikkelen er om de ulike former for kultur: kultur er ikke bare om imaginativ skaping, eller at det er om det menneskene selv lager, for det som er spesifkt for ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2011

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 30 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.