Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Mikroprosa av calle flognman



molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.


vid min svägerskas hus på Thiarnia växer ett körsbärsträd. hon är en riktig gråterska som vissa somrar bölar hela veckor i sträck. tårarna sparas på damejeanner och på flaskor för något ska man ju ha att bjuda på om man får besök.
Bild Hebriana Alainentalo

Bild Hebriana Alainentalo

Annons:

långsamhet, fattigdom, slow motion. trevar i miljön som en utlänning. där står några och ser på. huvudroll, biroll, regelbundenhet. känslan av hemkomst. vänder mig på sidan. på rygg. rema. rema?
*
du ser två änglar. den ena grå med sina händer i jackfickor, utfällda vingarna av guld. nertill tonar kroppen ut i det tomma. den andra är en vilande frånvaro. där, på dess höft sitter en flicksilhuett. [– – –] ser du två krukor. den ena sänker sig ner mot en hjässa, där har det redan börjat gro. den andra står på sitt huvud. i den växer en kaktus och mörker fullt av röster. [– – –] ett fält av kvadrater sammanbundna med tusch. i mitten du och jag. du är ansiktet som skiljer mellan intet och färgerna och jag en gyllene rysk-ortodox ikon som håller ett barn i min famn. barnet möter din blick.
*
slutar lyssna. fingrar på asken i fickan. där bor en pytteliten general och fem socionomer. de kommer illa överens men soft rock brukar lugna dem. jag startar en spellista åt dem. först ut är love hurts med gram parsons och emmylou harris.
*
molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.
*
jag drömde om slussar. en lång, mycket blek kvinna manövrerade slussarna. jag hade aldrig sett en så blek människa förut. med sitt pekfinger tryckte hon på knappar och i ögonvrån anade jag slussarna öppnas och stängas, öppnas och stängas men jag kunde inte slita blicken från hennes finger.
*
under natten hade vattnet runt ön blivit giftigt. thoreau satt redan i kanoten och stirrade in i den vita dimman över vänern, avsiktligt bortvänd. skulden jag tagit på mig var knälång. om han bara vände sig om skulle han se.
*
den enhänte mannen vid sin skrivmaskin. så sveper han tangenterna med de enda handen. fingrar och främmande ord. förstår inte. exakt samma igen och nu ser jag i handens rörelser: en teckning där tre gestalter framträder. pojken intill sin far och mor. de står framför husen, ett fåtal.
*
freke, sven-erik, de sitter på kullen, låter minnena stiga. hur de kommer mot mig. jag låter det ske.
*
vid min svägerskas hus på Thiarnia växer ett körsbärsträd. hon är en riktig gråterska som vissa somrar bölar hela veckor i sträck. tårarna sparas på damejeanner och på flaskor för något ska man ju ha att bjuda på om man får besök.
*
på väg genom sextiotalet strök hon tätt intill mig. en tråd hängde ner från hennes klänning. den drog tårar ur marken och i tusen små speglar läste jag namnet: Leonie.

*
jag befann mig på den parkeringsplats som förr hette nordamerika. i en mycket röd camaro satt min mor och rökte. jag knackade på rutan, men hon vevade inte ner. med pekfingret tecknade hon ett hjärta i luften. det var lika rött som bilen.
*
någon skrek, någon skriker där kan du inte ligga så jag reste mig, reser mig.
*
stad och morgon vid torget. vid fontänen satt en man som väntade på oss. han log och svepte med ena armen ett ljusblått skynke över oss. himlen var det, duvmönstrad.

Calle Flognman

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.