Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | 27 augusti, 2012
Reportage om scenkonst

Bruno Franzon

Blomsterkungen av Bruno Franzon

Bruno Franzon, född 1960. Författare, poet och tidningsbud bosatt i Värnamo. Har utgett romanen ”Lodjursträdet” (2003) och diktsamlingen ”Nattglimmer (2004) på Hägglunds förlag. Krönikör i flera tidningar och har ...

Av: Bruno Franzon | 29 augusti, 2016
Utopiska geografier

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem

Vi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om ...

Av: Fredrik Rubin | 13 november, 2008
Gästkrönikör

MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

Nya dikter av Göran Gröning



En diktsvit om den mänskliga existentialismens villkor av Göran Gröning


 
VISSHET

Att släppa sin historia,
konvenans,
förnuftets del,
och rakryggad
ta strid,
trots visshet
om kommande nederlag,
enbart för att vinna
andlig mångfald,
själslig onyttighet
och kroppslig ohälsosamhet,
vars enda frihet
blir den att
själv inte kunna välja.
Så modigt,
så stort
och värd all beundran,
men i djupet av denna övertygelse
förställs tron på uppriktighet,
att förenas som en oförenlighet;
platsen där Rousseau tog miste
(och gick vilse)
medan Nietzsche visste
(innan han gick fel).

VARANDRA

Min fråga är om du talar i mig
Din fråga är om jag talar i dig
Vi sammanflätas i varandra
Vi växlar sången för varandra
till punkten som vänts mot mig själv –
till punkten som vänds bort från dig själv –
Och jag ser dig utöver
ser vad du behöver
Du ser mig nära
följer linjen som vill bära

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så stumt det är
i din tystnads viskande
Hör vad du vill höra
Hör det ljud där ingen talan räcker
Illusionen
drömmen i min hjärna
illusionen att dig värna,
båda av fosfor och salt
båda länkade vår innersta gestalt

Ordlösa ord ska du tala
ur alla ord ska jag tiga
tala och tiga ur glömskan
då de kysser vår smärtas rum
du den minst vägdas röst
som hör det osagda ordet
just när skriften lämnat bordet

De orden är inga ord
tillika röst och ton
Din punkt av noll
mitt ögonblick
födelse – slocknad – födelse på nytt.

Du gör inte avbön för mig
detsamma i min bön för dig
Om och åter:
båda värdet som förlåter.

DEN FÖRSTA

Handen stannar för svindeln,
om inte den andra bragt
blodet att gå till jordens ådror,
där den inte längre kan falla,
lösa och förblinda,
som att förenkla det oerhört sammansatta
– öppna sig –
utan att förminska
och med en enda dröm,
en enda ambition,
blir dess icke-existens,
dess födande noll,
i rörelsens upphov och avslutning,
tyngdlös, tidlös och utan begär.
I samma bild
– utan skugga –
nålspetsens öga
som när kvinnan om aftonen
målar tystnaden grå
då den genombryter horisonten,
så värdigt,
så förtroligt,
så mättat symboliskt:
den första relationen,
det första Ansiktet!

SIARE!

Levande som i en tavla
står jag utanför mitt verk,
som
begäret
ur all rörelse
blir gripbar
endast som en kallelse,
just där synen föder Dig,
just när färden börjat stillna
lockelsen återhämta sig.
Rimbaud:
"Ditt huvud vänds bort: den nya kärleken!
Ditt huvud vänds tillbaka: den nya kärleken!"

VAR HELST

inuti musiken
dess repetitiva krets
platsen att
slutgiltigt försvinna
som att alltid vara lyckligast
på den plats som inte är
och var helst den inte är
är platsen där den alltid är
var som helst
i denna lögn
vi kallar världen.
På denna mänskliga scen
människans snara förvandling
till att likna de galna hundar som springer
som galna hundarna gör
då de förblindat jagar efter stormen

Göran Gröning

Ur arkivet

view_module reorder

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Henri Michaux

Michaux och tullaren

I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 23 april, 2017

Det första tänkandet

Den amerikanske poeten Wallace Stevens (1879 - 1955) var en paradoxernas man som levde ett dubbelliv. Mellan nio och fem arbetade han som jurist och så småningom direktör på ett ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2009

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln

Medeltiden betraktades länge som en mörk och dyster period i mänsklighetens historia. Det finns en rad bidragande faktorer som har hjälpt till att stärka denna bild. Uppfattningen hos medeltidsmänniskan var ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 21 Maj, 2012

Eva Dahlbeck

Torpardottern gör karriär i storstaden

Brita i grosshandlarhuset filmades efter ett manus av Harald Beijer, som även skrivit den framgångsrika boken. Här kontrasteras livet på landet med livet i staden och Sverige är ett land ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 17 september, 2016

Bukowski, John Fante och Antikristen

Charles Bukowski. Foto: Slime Bukowski hotade sitt förlag Black Sparrow att han skulle sluta skriva om de inte köpte in alla John Fantes publikationer. Han skriver i förordet till Ask ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om litteratur & böcker | 09 september, 2008

Å leve i historien

Innledning Emnet for essayet mitt er betydningen til det å ha et liv å leve der den historiske verden er et av dets ufravikelige element. Jeg holder følgende oppfattelser om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.