Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del III

 Vår egen tid I senere artikler har jeg tatt opp anliggender som har å gjøre med vår menneskeværen; det på høy tid å vende tilbake til spørsmålet om en har å ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 februari, 2013
Agora - filosofiska essäer

Marius Daniel Popescu - flyttade hållplatser

I mars besökte den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel Popescu (f. 1963) Stockholm och framträdde i ett samtal med Jonas Ellerström och Anna Nyman på Rumänska ...

Av: Benita Funke | 18 juni, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | 25 mars, 2012
Essäer om religionen

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | 03 mars, 2013
Essäer om musik

 Bild Anikó Bodoni Lind

Bänkärna här. Av Pierre Angell



Jord bänk bärgar oerhört tillbaka in
Som när ljuset rymmer öppnar ting drar tillbaka gränser
Ställer uppställer framställer här
egenskaper rör upp egenskaper tänka striden hinder som spänner


 

Blått ljus mot lila är över bänkad Tillbaka
Syre dröjer driver handlar bruket tidigt tidigare
termen omgärdar lyser

Då platsen motsvarar sig själv skapade relation binder
står, söker vardag gör vad
Ljuset öppnar tinget egenskap kastar är bänken stelnad

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Nej, tvärtom stanna"

Inte på samma sätt uppfattas bildtystnad har långt att
präglat, visar eko som blick kastar märket flöda

palmbakgrund jordens motsats löser ett överflöd
Slutna konturer låser situationen
tiden verkar då himlen som rum är samtidigt
sträcker sig mot verkar, skänker regn sig själv

Bänkförgrund yttersta möjliga grund tillåter horisonten
vagt vara driver om bruket nu blir vi sedda
här erfar ansvar beteende är en modell bänkad

Fötter mot mark den tama rösten döden läser med och nämna
rösten mot mark i allt steg övertar någon annan Annat

Bänkben ben egentliga ämnet djupnar som driver
Förintelse lutar låter sig höras när marken
pågår platsen faktiskt alltid detta faktiskt händer

Själv formar övergångar hittar mark som ger kraft här, hör regn
Materialet stiger ur historiskt redan främmande

Svarta sega rum ur marken befinna sig mellan glömskan
som att öppen flykt går, bänken står
Mörka blad ibland regnet där stavar står

och hatet leder först ögat sträcka sig
Slutet offrar verklighet i mening av det som efterlämnas
Att bänk fyller tomrummet bortom att fylla
som faktiskt i allt allt allt som allt allt

En bänk är en text ur marken själv formar
det som förklarar befriar egna trådar är namn
alltid knyter hörseln hämtad låter oss själva vända ropet

Stampar sjunker fullständigt faktiskt är bänken platsen Öppet sår
fötter där jorden fortfarande betraktar, hatar Fot ting fötter ting
löser många överflöd egentligen stampar

Lyssnat, ropat, hållit fast, lyssnat fast, fast ropat
Sprättar spikar med en tå som står över gången och syftet
eftersom skiftet räknas det är regnet produkt

Annat märker att det rör sig på ytan gråter mycket
Ställer mig och stryker luften i snittet
Retuscherar det som sluter palmers grönska sitter som sång
betoningar är som en kartong utan rubrik

Det kommer som ett motstånd, gräns, att återfinna anspråk
damm rött fullständigt rött kanter av klanger försöker
Något annat bryter tomrum är en åsikt, tänkande talar
språk förmedlar gången fram sträcka sig

Bladen från trädet ovanför bänken hanterar relationen, inte jag

Livlös lögn av oordning automatisk frihet men i ljuset
gestalta intet är motsägelser vad river förflutet Mellan finns
mycket ur marken kryper fram tuggande på köttet

Ögat lossnar från bänken
inget sitter fast bänken bryts ner och köttet ruttnar
många tuggar i sig köttet som finns
Något annat förmedlar bänken lossnar

Alltid minnas verkar stort sprider sig som behöver mitt

Utan värde det som konstruerar värde framträder och nämner

bild blick kontrast efter urval
Likväl och framförallt
uppleva verkligt synliga och likriktade
genomgående besvikelse undantag trummar tal långt
förutsätter gången fram sträckt och strävar som bänk

Blästrar betraktat tillstånd

Vem ropar grunden knutit skuld vara ansvar vilja beredskap
egentligen ärva makt alldeles störtat ursprunglig uppföljning
bladen nu på bänken bredvid mig bredvid annat
solen har ljuset tillägnad allt som inte längre är

Och platsen som ett annat här och nu i ett stycke

Hänvisar och reder ut blankt blad vid bänkens fot som alla stolar
sätter något i rörelse

Handlar med misstaget sätter något att lämna ögat är död del
hot tillhör sårbarhet stänger ute att fjärma
där ute är spåret ett test något levande tränger igenom halsen
att sitta med skräcken uppträder i tiden

Rytmen säger något om att delarna är bundna och att det är frihet
hemma som kärna är giltigt vet riktning ursprung
handlar märkligt, olyckor förändrar regnets lyster i ljuset av
"nej, tvärtom stanna"
svårhanterliga exempel trots själva, oersättliga

Tillägnad och var utifrån blad vid bänk, fot, mina fötter har
vägar, ett väsen och vara i tänkandet

"Nej, tvärtom stanna" inte orden nu kan inte orden nu
det är bilder som känslor hamnar i riktning
Platser motsvarar alltid sig själv eget vara utifrån

Ropar om blindhet speciellt om blindhet av
tröskeln är en ort av ljus sitter fast med palmer och bladväxter

Utifrån detta detta närvara träder öppenhet fram svarar
i förlängning av mening jag förstår något bättre

Kopplingar, ständigt förvandla samtalen

Dagen som samling och struktur är något mänskligt annat utifrån
utan innehållet är allt oändligt djupt
Och bänken och bladen från trädet och sig själv på plats
orden talar att detta står i sin början

Långt ifrån betydligt drar sin gräns anar helt på väg
tillfällig åskådare från det döda till det levande
Faller tyst splittring inneboende inslag hos växter att
personliga mytbilder för bänkar i tillvaron sitta ner

"Nej, tvärtom stanna"

Jag hör min röst närma sig aggressivt förgöra gemensamt
blir mötet alltid alltid förutom scenen Formlösa repliker
ett utdrag av möjligheter där eftersom

Själv tveksam ge motexempel att avlägsna vid vatten och fåglar på vatten
representerar fragment av fåglar där
Förekommer avståndstagande och så vidare i rummet

Andra andra andra relaterar bänkar i området
väder är kommunikation också hos växter eftersom

Kanter Portar Stenar äkta som förklaring av något avgörande
men inte bänkar sitter djupt
och något renare möter koncentrationen det försonar och förhärskar här

Kan inte orden nu "att stanna"
möjlig faktisk kris motverkar beröring Reducera att stryka
Senare kan förbindelse upprätthållas Med marken, jorden, växten
ingenstans i det fördolda Konflikten är en form som omöjliggör

allt här framträder egentligen sättet faller jag svarar ur något
tillvarons efterskrift avgör det språklösa
Beständiga uppfattning ser senare en kanot på öppet hav

Objekt lyser utanför oss själva jag vet det nu
ett språk som värld beständigt att

Färgerna speglar sig i bilden och det målar rummet en park
målar parken ett rum känner igen sig som konsekvens
Det blåa ljuset och stolarna som gör bänken att sitta

Parken kan vara som en död monolog ur halsen
höra samman med villkoren griper speglandet
känner igen eftersom utgör ockuperar identifierar

Ordning bestämd paralell här förmedlar, utgör insidan ut
avgränsar något ihopsatt
samman därtill ihopsatt som klossar grepp som
bänkar skapar mening, sammanhang, mening som

Förhåller sig till beskriver omedvetet förankra
och allt annat brister i bilden bryter ner
Jaget kvar som rot Blad med en grönska
självklart och utan motsättning

Mening ett utropstecken som brinner motvilligt
en glöd av tid lever som själv långsam
Vilja och vid här Är allt plantering Kluster rent

Enskilda träd långt ifrån längre här
träden andas undergång språkets attack genom koder
färdas i det som består skickligt här

Behandlar missvisar förefaller så som självklart missförståndet
sikte mot och sitter i skräcken att
tillägna sig, förvränga förutsatt att begripligheten bedöms, kastas

Det konkreta bryts ihop täcker infall ordval exakthet av
hållas i före vaknar erfar ljuset ljuset här
Hotade av språkligt sönderfall av ljuset här

Lyssnade på ordningen fråga punkt svar oordning svar
trögt slit förlopp bänken utan motsättning
Sambandet växer med linjer hänvisa till människan

Grund "något hände" en jämnhet uppleva finnas till finns
var utifrån utgöra gräns Ett sätt att och av

Träda fram som slut, uppsättning osäkra teman, exempel blomstra
gräset vid bänkar jorden vid bänkar upprätthåller
Fördjupad relation förlorad samman som knyter

Undersökt instängd vila söka mot, uppmana, betona
undersöka "nej, tvärtom ... Stanna stanna"

Oersättbar att samla istället för öppet riktigt Verklig
tvinga form tillsammans begrav berättelsen av trots
Det andra vilja gå blända upplysa verkligheten levande
platser i park är förlusten av död verksam reptiler

Drivkraft frö identifikation stänga inne att avbryta
park består av träd också förlora skugga förlora
Som uppmaning att stanna också Skugga av dessa träd, bänkar
reptiler genom glas här förlust faller

Fåglarna sprider lösning och förlust sörjer uppfattningen, ramen
makten ett landskap misstror Kommer tillbaka läkt läkande
Lösning detsamma bevarar ramen växla att skapa sorg

Samtycker till befrielse felläsning igenkänningar motbild
andra möten så skriva gång på gång villkor att läsa mörkt
Konturer, situationer, illusioner falsk paralell, bänkarna

Ogripbara streck tolkas allt allt allt relaterar här
trycker upplevelsens otydlighet tomrum som liknelse
Att uppleva närhet till natur omedvetet och samtidigt
förbindelse med marken, jorden

Söker vila i tanken objektivt som huvudperson utsatthet
tydliga motiv fotograferar insekterna
på nytt sätt döda alla metaforer i grunden beskriva

Tydligare detaljer i det besläktade skeende som
sätt att översätta klarhet det talar otydlig grönska
Parken går mot skymning bänken svalnar stannar
nej!

Mötet blir språket som trots, mötet med parkens grönska, växtlighet
att vi inte varit utan syre
Andas kan bli mer något renare möter, förmedlar, talar som bild

Strömmar tacksamhet på orten under fåglarna som överflöd
egentligen eftersom det självklara utgör
rötter av begrepp som förnuft annat stannar

Mörkare nu än när jag satte mig där bänken med växterna i
förgrunden uppfattar då platsen skapar sig själv
Där platsen motsvarar sig själv
jag stannade

Pierre Angell

Ur arkivet

view_module reorder

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Den holländska guldåldern och Judith Leyster

Under 1600-talet hade målarkonsten i Holland sin gyllene tid. Denna utgjorde en blomstrande period i Hollands historia ur såväl politisk, ekonomisk som social och konstnärlig synvinkel. Välståndet kom att spegla ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2012

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Ladogas ishästar

Myten om Ladogas ishästar lever

Under krigstiden i Finland användes över 70 000 hästar av armén. Hästarna var nödvändiga för transporter av utrustning som proviant, ammunition, vapen. Hästarna drog tunga kanoner. Man uppskattar att 15 ...

Av: Rolf Karlman | Kulturreportage | 29 oktober, 2016

Sekelskiftets svenska kvinnliga konstnärers avbildningar av de Andra

Eva Bonnier, Orientalisk kvinna (1884). I de svenska handböckerna som tecknar 1800-1900-talets konsthistoria är den koloniala historien märkbart dold. Om den nämns så är det för att blicka ut mot ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | Essäer om konst | 08 september, 2008

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 maj, 2012

En schlager-teologisk reflektion

När nu Loreens Euphoria har vunnit Eurovision Song Contest så kan man undra hur viktig låttexten är när Europa ska rösta fram sin vinnare. Är det så att de som ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 03 juni, 2012

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.