EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | 24 oktober, 2011
Essäer om konst

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | 09 september, 2013
Utopiska geografier

Ord vi dissar (om engelsk ordimport)

Ord vi dissar (om engelsk ordimport) Den engelska ordimporten till Norden är ett ofrånkomligt faktum, och engelskan ter sig närmast oslagbar med sitt enorma utbud av ord, det vill genomsyra bland ...

Av: Stefan Hammarén | 12 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Annakarin Svedberg

Efter bion



För en del år sedan skrev jag esoteriska sagor och berättelser. Här är en av dem.


 
Den kvällen gick min man och jag på bio.

Dagen hade varit trist, och för att söka bot i vår leda gjorde vi detta biobesök. Så är det ju ofta med människor som har allt vad de behöver och lite till. Ledan tar över, och det är svårt att finna någon mening i detta vacuum. Vi sökte döva denna leda, men visste ju, att ett biobesök aldrig ger något annat än en stunds bedövning.
Man ser en historia, en berättelse, ett livsöde. Man ser ett budskap, kanske. Man får kanske något att samtala på vägen hem eller vid en kopp te. Man får kanske något att tänka över. Egendomligt, faktiskt, med tanke på all den möda och de pengar som, har jag hört, det kostar att göra film. Är då mänsklig möda inte mer värd än så: en stunds bedövning för några kronor på kvällen?

Ridån gick isär.


Kvällens film var ovanlig. Under hela visningen projicerades bilden av en näckros på bioduken. Den skimrade i grönt, som om ljuset återkastades ur vattnet. Vi satt där i våra stolar och betraktade denna grönvita växt. Bilden rörde sig aldrig. Kameran flyttades inte, och ingen manipulerade raffinerat med skuggor och ljus. Allt vi såg på bioduken denna kvar var just den bilden. Den var filmen: en vit näckros, skimrande i grönt på vita duken.

Sedan tog vi farväl av varandra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var den naturligaste sak i världen att göra så. Vi grälade inte. Vi hade bara inte längre någon anledning att gå hem tillsammans.
Jag såg honom gå åt sitt håll med händerna i fickorna på sin ljusa regnrock. Ett lätt, silverklart duggregn föll omkring honom.

Jag såg mig omkring. Regnet föll på trottoaren och polerade den blank. Det var ett mycket sakta regn. Människor gick förbi mig åt alla håll. De hade en riktning, ett oreflekterat mål. Själv blev jag stående, berövad detta oreflekterade mål, denna riktning, denna vetskap om att någonstans höra hemma.

Omkring mig var allt som vanligt.

Husen reste sig ur trottoarstenen, stela och blinda som alltid. Fönstren blänkte. Somliga var mörka och bakom andra kunde jag ana tända ljus.

Därinne fanns det människor. Deras hjärtan dunkade i benkorgen bakom det tunna överdraget av hud och muskler. De hade ben, armar, huvuden, händer, fötter, magar, bröst och kön.

Där pågick nu deras liv. Dramer, tragedier, lustigheter och festligheter. Vilka anklagelser förkom inte nu, just i detta ögonblick, bakom tysta murar och blanka rutor. Vilka vredesutbrott, vilka sorger och hysteri? Besvikelser, passioner och förhoppningar trådde sina danser i människornas hjärtan, unga eller gamla.

Människor skyndade förbi mig.

Regnet tilltog lite. Allt häftigare plaskade det mot gatstenen, och många slog upp sina paraplyer och drog upp sina kragar eller svepte in sig i plastkappor. Jag tänkte: Var och en av dem är,
liksom jag, ett öde. Jag vet inte vilket. Inte heller mitt eget öde känner jag.

Vad har en stad att erbjuda en ensam, fri människa en sådan här kväll efter bion? Jag var fri att själv välja riktning, att välja erfarenhet och handlingsmönster. Jag var samtidigt hemmastadd och främling. Det var som hade jag varit på resa och befann mig nu mellan två tåg i en stad vars namn jag inte ens var säker på.

Jag kunde inte gå åt två håll samtidigt.

Alltså gjorde jag ett val. Men det var halvhjärtat och meningslöst. Jag gick på måfå, liksom för att finna meningen med att jag valt att gå just åt det här hållet.

Då slog en tanke ned i mig, och den var helt främmande. Jag ville besöka en bordell. Varför? Det visste jag inte. Skulle jag sälja mig eller köpa någon? En annan människa? Kvinna eller man?

Jag skyndade på mina steg, samtidigt som jag letade efter öppning i fasaderna. Var kunde jag gå in?

Fasaderna vek undan, upplöstes och förvandlades.

Staden fanns inte längre. Var befann jag mig? Havet brusade in som om jag varit en liten ö i Atlanten eller ett fartyg utan roder. Himlen sprack sönder och solarna rullade fram.

Samtidigt tycktes staden leva sitt liv omkring mig precis som vanligt. Regnet hade ännu inte upphört, människor gick av och an, väntade vid busshållplatser, köpte sina kvällstidningar, kolakarameller och cigaretter, samtalade lågmält, ropade, gick hand i hand, arm i arm, sida vid sida.

Trottoaren kändes som ett träsk av vitt skum, där mina fötter oupphörligen sjönk, trots att de hela tiden gick där på stenen utan att väcka uppseende.

Prostitutionen var inte för mig,

Jag nådde aldrig fram till någon bordell. Varken köpa eller sälja. I stället uppenbarade sig ett gyllene hjärta – den kärlek, som inte behöver prostituera sig.

Stadens röst och ansikte hade inte förändrats. Fasaderna var stela, glasrutorna blanka och människor rörde sig i olika riktningar så som de gjort hela tiden. Här skedde en påfyllnad av ständigt nya individer.

En gång sa en bekant till mig:
-Jag har rökt många cigaretter i mitt liv, ändå är det som om jag bara rökt en enda, och som varje ny cigarett är samma cigarett som jag tänt hundratals gånger.

Nya människor dök upp i gatukorsningar, i portgångar, ur bussar, bilar.

Ändå var det som hade det varit samma människor som gick ut ur bussen varje gång den stannade, som hade det varit samma buss som kom varje gång, som vore det samma personer som kom fram genom porten varje gång den öppnades. Livet avslöjade sin absurda dimension. Jag själv, som stod där på en trottoar i staden var samma människa som tidigare stått här och tagit intryck av det anonyma spelet av rörelser och ljud.

Vad kan vi göra annat, än uppleva oss själva som världens centrum?

Ändå är ingen av oss världens centrum. Men fråga vem som helst av oss, som den dagen var främlingar för varandra på gatan i den staden, om vår syn på världen. Från samtliga skulle ni inte kunna vänta er något annat än ett svar, där var och en av oss skulle betrakta sig som den naturliga utgångspunkten.

Vilka drömmar, önskemål, förhoppningar vandrar här omkring på två ben, med ögonens fönster mot världens former och färger, med öromes snäckor mot världens ljud, med tändernas bitverktyg mot världens födoämnen och två händers gripverktyg mot världens förnödenheter och överflöd.

Fråga var och en av dem om deras hjärtans slag, och var och en skall kunna svara: bara mitt hjärta slår i mitt bröst, bara mina lungor andas bakom mina revben. Bara mina fötter går mina steg, och bara min stämma talat mina ord, sjunger min melodi. Men någon annan hör mig, ser mig. Och jag ser dem.

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 03 augusti, 2016

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Ragga sadist!

"- Chefsöverläkaren är min, sa jag bestämt, sadister växer inte på träd, jag ska ha honom."

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 21 maj, 2015

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

Litteraturens etik

Vad är autonomi? Finns det en litteraturens etik? Detta är de grundläggande frågorna för Carin Franzéns studie För en litteraturens etik som Mårten Björk granskar för Tidningen Kulturens räkning. Är ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 maj, 2013

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts