Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | 25 maj, 2015
Utopiska geografier

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten



Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för att här var lite trångt. Och dog långsamt för egen hand. Under hösten 2015, vilket nu känns som en evighet sedan, försökte jag undersöka vad svenskhet är tillsammans med några andra som har erfarenhet av Sverige från olika håll.


Och även om hans livsverk är tydligast i den ackompanjerade dikten så är dikten på boksidan den som bär mest vikt för mig, kanske är det för att hans röst samtidigt finns så tydlig i mitt ljudminne när jag läser dem: en varm, elak, omhuldande farbror som tittar snett ner på en där sidorna stannar och fastnar i minnet.

Det resulterade i en essä som finns att läsa på plattformen Kultwatch. En av författarna, som nyligen avled under ännu oklara omständigheter, Sohrab Rahimi, och som även publicerat sig här på Tidningen Kulturen under ett flertal år, gav en inblick som med vår gemensamma förläggares ord om att Sohrab och Kristian Carlssons svenskhet är samma, det förändrade något i min syn på mig själv. Kanske är den svenskheten samma som min egen? Att vara svensk är, trots nuläget med ovanligt många högerkrafter som kommer till tals i det offentliga rummet, att blicka utåt.

Att svenskhet är mer än Sverige. Svenskarna är rörliga, nyfikna, öppna, och tar in en mängd kulturyttringar från andra språk, andra kulturer. De flesta av oss är inte rädda. De flesta av oss är inte mer ensamma än vad det egentligen innebär att vara människa. Bara en krympande bråkdel vill andra illa. Minns dock att de förtryckande mekanismer vi omges med är starkare än oss som enskilda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men vem menar jag är den främsta uttolkaren av svenskhet? Jag menar att det är Cornelis Vreeswijk som för många är mest känd som sångaren Cornelis. Jag menar inte att hans diktande, han gav ut ett antal diktsamlingar, står i motsats till sången. Dikt är sång och sång är dikt. Att vår samtida dikt har fokuserat på idémässigt innehåll handlar mer om att det finns ett sökande efter en sammanhållen världsbild. Det är, förenklat, en självklar utveckling av de teknologiska och sociala landvinningar som skett under de närmaste århundradena. Konceptdikt och sång är samma sak, våra liv är text. Det som sker är att intentionen är mindre viktig, endast utförandet – handlingen – är av vikt, alltså det som är den färdiga utsagan. Det är giltigt för all dikt.

Och även om hans livsverk är tydligast i den ackompanjerade dikten så är dikten på boksidan den som bär mest vikt för mig, kanske är det för att hans röst samtidigt finns så tydlig i mitt ljudminne när jag läser dem: en varm, elak, omhuldande farbror som tittar snett ner på en där sidorna stannar och fastnar i minnet.

Någon gång under de sista åren av det förra decenniet började jag sätta samman dikter till ett manus som kan heta "Det är skyskraporna som är gravstenarna över allt liv på jorden", som det ser ut just nu så har jag svårt att tänka mig att manuset någonsin blir klart för utgivning – det är så många andra dikter som behöver bli skrivna. Helheten har tappat sin angelägenhet medan de enskilda dikterna behåller sin relevans för mig. En av dikterna ur detta manus, kanske den som sätter tonen, vill jag presentera nedan. Den är en oförblommerad hyllning i dialog med just Vreeswijk. Och skrevs i en bostad som nu endast finns som ett minne och det enda som finns kvar av mig då är ett minne, något som också genomsyrade resterande texter i manuset – minnet av något vi väntar på.

 

Cirka 2.03

kära C, det är mörkt omkring mig

som slipar kol kol

jag tappar hatten

håll i hatten för bövelen

huset låter, talar i sömnen

håll käften
elementen droppar ändå

du står för dörren

det är mörkt omkring mig.

Freke Räihä

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Heligt språk. Språkets och ordens heliggörande inom den abramitiska mystiken

Gryningsbrisen har hemligheter att anförtro dig. Somna inte om.Du måste be om det du verkligen vill ha.Somna inte om.Människor går fram och tillbaka över tröskelnmellan världarna.Dörren är rund och öppen.Somna inte ...

Av: Åsa Boström | Agora - filosofiska essäer | 13 mars, 2012

Spår och tecken – en introduktion till Vilhelm Ekelund

Det finns en ej ringa rad av stora svenska författare, som är betydligt mer kända utomlands än här i Sverige. En av dessa är Rolf Ekman, docent i filosofi och ...

Av: Carsten Palmer Schale | Övriga porträtt | 30 maj, 2012

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Veckan från Hans Fallada

Folkrörelseägda Folksam bantar ner sin organisation. Deras deltidsarbetande ombud - folkrörelsetanken! - fick vara med om att konkurrera om de återstående jobben. Så generöst. De som inte klarade av säljmålen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 juli, 2011

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 30 april, 2012

Goethes sommarhus i Weimar. Foto: Björn Gustavsson

Att resa till Weimar

Att befinna sig i Weimar är att befinna sig i en stad vars historia samtidigt är en väsentlig del av centraleuropeisk kulturhistoria. Sin litenhet till trots (idag 65 000 invånare) har ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 06 juni, 2015

Veckan från hyllan, vecka 47 - 2012

Veckans stora nyhet var att rasister är rasister. Att de beter sig som rasister, och uttrycker rasistiska åsikter. En icke-nyhet om man så vill. Det positiva är att de finns ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.