Emily Dickinson

En dikt av Emily Dickinson

Är dikter bättre, ju svårare de är? Litteraturvetaren Harold Bloom verkar tro det. Han är en av Emily Dickinsons varmaste anhängare, och talar i sin "Den västerländska kanon" (1994) om ...

Av: Emily Dickinson | 14 februari, 2015
Utopiska geografier

Agatha Christie: Deckardrottningen

För mer än ett århundrade sen i ett litet samhälle i sydöstra England, där floden Mosel rinner fram och nationalparken i Dartmoor står ståtlig, föddes en liten flicka som med ...

Av: Jenny Berggren | 27 maj, 2013
Övriga porträtt

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Anne-Sofie Nielsen. Men bakom den förkolnade ytan var andetagen som lätta vingar, fjärilens…

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 07 november, 2011
Utopiska geografier

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten



Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för att här var lite trångt. Och dog långsamt för egen hand. Under hösten 2015, vilket nu känns som en evighet sedan, försökte jag undersöka vad svenskhet är tillsammans med några andra som har erfarenhet av Sverige från olika håll.


Och även om hans livsverk är tydligast i den ackompanjerade dikten så är dikten på boksidan den som bär mest vikt för mig, kanske är det för att hans röst samtidigt finns så tydlig i mitt ljudminne när jag läser dem: en varm, elak, omhuldande farbror som tittar snett ner på en där sidorna stannar och fastnar i minnet.

Det resulterade i en essä som finns att läsa på plattformen Kultwatch. En av författarna, som nyligen avled under ännu oklara omständigheter, Sohrab Rahimi, och som även publicerat sig här på Tidningen Kulturen under ett flertal år, gav en inblick som med vår gemensamma förläggares ord om att Sohrab och Kristian Carlssons svenskhet är samma, det förändrade något i min syn på mig själv. Kanske är den svenskheten samma som min egen? Att vara svensk är, trots nuläget med ovanligt många högerkrafter som kommer till tals i det offentliga rummet, att blicka utåt.

Att svenskhet är mer än Sverige. Svenskarna är rörliga, nyfikna, öppna, och tar in en mängd kulturyttringar från andra språk, andra kulturer. De flesta av oss är inte rädda. De flesta av oss är inte mer ensamma än vad det egentligen innebär att vara människa. Bara en krympande bråkdel vill andra illa. Minns dock att de förtryckande mekanismer vi omges med är starkare än oss som enskilda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men vem menar jag är den främsta uttolkaren av svenskhet? Jag menar att det är Cornelis Vreeswijk som för många är mest känd som sångaren Cornelis. Jag menar inte att hans diktande, han gav ut ett antal diktsamlingar, står i motsats till sången. Dikt är sång och sång är dikt. Att vår samtida dikt har fokuserat på idémässigt innehåll handlar mer om att det finns ett sökande efter en sammanhållen världsbild. Det är, förenklat, en självklar utveckling av de teknologiska och sociala landvinningar som skett under de närmaste århundradena. Konceptdikt och sång är samma sak, våra liv är text. Det som sker är att intentionen är mindre viktig, endast utförandet – handlingen – är av vikt, alltså det som är den färdiga utsagan. Det är giltigt för all dikt.

Och även om hans livsverk är tydligast i den ackompanjerade dikten så är dikten på boksidan den som bär mest vikt för mig, kanske är det för att hans röst samtidigt finns så tydlig i mitt ljudminne när jag läser dem: en varm, elak, omhuldande farbror som tittar snett ner på en där sidorna stannar och fastnar i minnet.

Någon gång under de sista åren av det förra decenniet började jag sätta samman dikter till ett manus som kan heta "Det är skyskraporna som är gravstenarna över allt liv på jorden", som det ser ut just nu så har jag svårt att tänka mig att manuset någonsin blir klart för utgivning – det är så många andra dikter som behöver bli skrivna. Helheten har tappat sin angelägenhet medan de enskilda dikterna behåller sin relevans för mig. En av dikterna ur detta manus, kanske den som sätter tonen, vill jag presentera nedan. Den är en oförblommerad hyllning i dialog med just Vreeswijk. Och skrevs i en bostad som nu endast finns som ett minne och det enda som finns kvar av mig då är ett minne, något som också genomsyrade resterande texter i manuset – minnet av något vi väntar på.

 

Cirka 2.03

kära C, det är mörkt omkring mig

som slipar kol kol

jag tappar hatten

håll i hatten för bövelen

huset låter, talar i sömnen

håll käften
elementen droppar ändå

du står för dörren

det är mörkt omkring mig.

Freke Räihä

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Gilda Melodia

Håll ut!

Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 17 februari, 2017

Helgon och källkult i Sverige: Sankta Helena eller Elin av Skövde

Den första lördagen efter pingst firades traditionellt Trefaldighetsafton. Söndagen som följer, trefaldighetssöndagen, är inledningen till den långa trefaldighetstiden. För inte så länge sedan var trefaldighetsafton en av årets stora dagar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 10 juli, 2012

Minnets deformationer och transformationer

Bonniers konsthall utgör navet för utställningen ”Minneskonst” som för närvarande presenteras på flera institutioner och platser runt om i Stockholm. Ambitionen att överskrida gränser mellan kulturella uttryck, utställningsformer och aktuell ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 15 september, 2013

En litteraturkrönika

Nils Holgerssons underbara resa kan läsas inte bara som den geografibok den var tänkt som, utan också som Selma Lagerlöfs åkallan av barndomen; av barnets magiska blick – eller som ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 23 augusti, 2014

Västerbottenskarta

Vad är det för kartbild av ett landskap som litteraturen tillhandahåller? Om litteraturen kan sägas vara en modell av världen, vilken modell av Västerbotten är det som har kommit att ...

Av: Anders Öhman | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2011

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 maj, 2013

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | Lund har allt utom vatten | 31 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.