Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

Tigandets budskap



altTigandets budskap

(Efter Lukas 7:36-50)

Maria Magdalena talar
Det är fötterna jag älskar. Deras
budskap av smuts, damm, trötthet.

Det är därför jag kysser dem
och tvår dem i mina tårar.

De galileiska vägarna är dammiga
och steniga och hans fötter har
fått valkar och sår. Det är det
jag älskar: valkarnas och smutsens budskap

Det är det jag kysser och tvår
i tårar. Därför har jag tagit

med mig flaskan med balsam.
Jag gråter över hans fötter inte

för att rena dem utan för att tjäna
deras budskap om att gå på det som bär

oss alla och bli buren av tröttheten,
smutsen och dammet på de galileiska vägarna.

Därför smörjer jag in fötterna med balsam
och torkar dem med mitt långa svarta hår.

Jag lägger min svarta natt över hans fötters
trötthet som smorts i lätthet. Mitt hårs

natt gömmer i sig slag och stön och skrik
och kylan från kastade mynt.

Det blir alldeles tyst omkring oss
då jag står på knä och smörjer

in hans fötter och torkar dem
med mitt hår. Doften av balsam

fyller tystnaden och jag vet att han ser
på mig tigande vårt gemensamma ord.

Det är det jag älskar och kysser: doften
av balsam från vårt tigandes ord om

att modern av trötthet och smuts och
damm på de galileiska och judeiska

vägarna är det som bär oss burna
av det som kommer att ta emot oss

och famna vår sista trötthet och stank
och förruttnelse i sin stora ömhet.

Det är det jag älskar, det är det jag kysser
och torkar med mitt hårs svall då

det blir alldeles tyst kring oss.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.


2 Simon talar

Vilken skam! En synderska i mitt
hus! Vad ska folket säga?

Hur kom hon in? Plötsligt satt hon bara
där vid hans fötter utan skam

då vi låg till bords. Jag är farisé
och en ansedd medborgare i staden.

Det var en plikt att bjuda denne profet
till mitt hus och mitt bord. Men

han kan inte vara någon sann profet
eftersom han låter denna kvinna röra

vid sig. Vad är detta för beröring?
Som om beröring aldrig funnits.

En beröring av klanger i vit rymd. Vi sitter
alla stumma, skamsna. Jag kommer

att bli vanärad. Varför föste inte någon av
tjänarna undan denna synderska?

Och han bara tiger, han som jag
bjudit till mitt bord. Hur kan

han tiga när en skammens tystnad
sänkt sig över oss alla runt bordet?


3 Jesus tiger

Bara med denna kvinna kan mitt tigande
tala sitt budskap. Bara i denna

kvinnas händer får mina trötta fötter ro.
De galileiska och judeiska vägarna

är dammiga och oändliga. Dessa
dammiga vägar är min enda moder

och min enda fader. De tolv som följer
mig är tolv steg i dammet och smutsen.


Det trettonde steget är det jag tiger.
Bara denna kvinna hör mitt trettonde

stegs tigande budskap om att komma
till ro hos två ömma stora händer.

Och gråten som öppnar den yttersta
porten för steget i det svävande burna
balsamdoftande …
4 En tjänare talar

Det kom plötsligt så mycket folk.
Vi fick mota bort många

i porten. Jag vet inte hur denna kvinna
kunde komma in. Min herre vill bara

ha förnämt folk som gäster. Jag vet
inte vem denne Jesus är och jag bryr

mig inte heller. Det är så mycket att göra
hela tiden. Min herre och hans gäster

måste passas upp. Kvinna satt där
vid mästarens fötter likt en skugga.

Ingen tänkte på henne. Min herre
bjöd på det bästa han hade.

I en farisés hus får bara det bästa
serveras. Det jag fruktar

är min herres käpp. Tomma ord
om Guds rike och frälsningen

är inget annat än tomma ord men min herres
käpp svider i skinnet. Kvinnan satt

och grät vid mästarens fötter och såg
så lycklig ut. Jag har aldrig sett

någon lysa så av lycka då hon torkade
mästarens fötter med sitt hår. Det sägs

att hon är en stor synderska. Vad vet jag?
Balsamflaskan måste ha kostat mycket.

Hur kunde hon köpa den? En sådan flaska
finns inte ens på stans marknad.

Det är så mycket spring för
att passa upp gästerna vid bordet.

Min herres käpp står bakom
dörren och väntar. Det är allt jag vet.

Bo Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts