Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 september, 2013
Övriga porträtt

Oedipus Rex. Foto Arne Hyckenberg

Femton gånger Östersjön - Östersjöfestivalen för femtonde gången 21-29 augusti

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ...

Av: Ulf Stenberg | 01 september, 2017
Essäer om musik

Biografiskt lexikon för Finland nu på nätet

Numren 710:1-4 i serien Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland är ett imponerande storverk: de fyra mycket bastanta delarna av Biografiskt lexikon för Finland, utgivna 2008-2011 med understöd av ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.

Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa ...

Av: Håkan Roos | 13 september, 2015
Gästkrönikör

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?



En ny text av Robert Halvarsson. 
Jag blir kvar på marken, inte längre ett barn, med asfalt som knarrar under mina fötter och viskar allt tystare till det som är mig ovan:
"Känner du vid mitt namn?"

Jag läste för en tid sedan om utrotningshotade fåglar i tidningen Syre, det hela kretsade kring fågelfotografen Brutus Östlings bok Bevingat - magiska möten i fågelmarker. Skribenten avslutade sin recension med de hoppfulla orden:

"Jag tror också att om du känner något vid namn, bryr du dig om det försvinner".

Min tankar vandrade och stannade till sist hos det brittiska neofolkbandet Current 93, vars sångare och låtskrivare David Tibet vid något tillfälle skanderar fram varianter av meningen "Do you know my name?". Jag vill minnas att det sker flera gånger, i en låt vars namn jag glömt.

Människan glömmer, inte bara jag - ty namn är flyktiga ting. Och även om namnen ihågkoms, riskerar de att få något ålderdomligt över sig. Som om de vore oss främmande. Och fågeln rör sig högt ovanför våra huvuden, ständigt på väg uppåt, bortom medvetandets gränser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att skapa sig en relation till det som riskerar att utrotas är krävande, men kanske inte fullt så omöjligt. Jonas Green förklarar det på följande sätt i Klimatmagasinet Effekt: "om ekosystemen ska kunna räddas, måste också en utrotningshotad nyckelart räddas: barnet i naturen".

Barnets relation till den naturliga världen blir således återigen ett hopp.

Vår konst ger upphov till en möjlig omväg till naturen. För mig är det lidelsefulla anslaget i Tibets röst, eller melankolin inför ekologisk förödelse som återfinns hos Anthony Hegarty, på hans fjärde skiva Swanlight, som röjer en verklighet som ger ande till smärtan, saknaden, ilskan.

Allt blir nästan uthärdligt i kulturens ljus. En ny rädsla uppstår dock, när vi anat vidden av en fågel som imorgon kanske inte längre existerar, att vi trots detta inte förmår vare sig känna, eller handla. Eller kanske är det så att vi kämpar, för att sedan resignera?

Är det då inte vår gemensamma midnatt vi iakttar?

Nej, kanske du säger. Det går inte att utkräva ansvar från någon människa, som i sin uppenbarelse redan möter tusen och åter tusen svårbegripliga krav.

Och jo, jag förstår att det samhälle vi idag lever genom, dess flytande gestalt, finhackade berättelser och panikartade stämningar kring allt och inget, ger upphov till en överlevnadsinstinkt som handlar om att undvika att vidröra det gemensamma.

Under tiden vi gömmer oss från oss själva flyger dock fågeln allt högre upp, tills den inte längre kan betraktas alls, helt försvunnen från vår sinnevärld.

Jag blir kvar på marken, inte längre ett barn, med asfalt som knarrar under mina fötter och viskar allt tystare till det som är mig ovan:

"Känner du vid mitt namn?"

Robert Halvarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

Iillustration: Joakim Ceder Julian Aguilera Marías om Herakleitos I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 oktober, 2007

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor

I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2016

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Forough Farrokhzad

Flykten till frihet

I år är det 80 år sedan Forough Farrokhzad föddes. För att uppmärksamma detta hölls en internationell konferens om hennes författarskap den 28 november i Uppsala. Inte många svenskar dök ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 12 december, 2015

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 Maj, 2016

Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Den magiska realismens mästarinna

Samtal med Katarina Genar om ensamhet, vänskapsrelationer och magiska minnen genom fyra böcker.

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 23 februari, 2016

Jag vill göra mitt hjärta till en revolt ibland de puderrosa idealen

Nu är det över. Nu måste det få vara slut. Bara tanken av vår humanitära likgiltighet idag är bröstkorgsbristande smärtsam. Tanken av att jag lever i en generation där var ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Gästkrönikör | 24 april, 2012

Lena Kronberg. Bara en öl

Lena Kronberg. Berättare, fotograf, skribent, skådespelare, konstnär, guide. Född i Stockholm, men har bott i Lund sedan 1989. Ordnar berättarcaféer för att hålla den muntliga berättartraditionen vid liv och i ...

Av: Lena Kronberg | Utopiska geografier | 27 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.