Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 06 februari, 2010
Essäer om samhället

Olof  Lagercrantz

Vad tjänar det egentligen till att forska i arkiv?

Olof Lagercrantz, en svensk gigant inom både litteraturvetenskapen och -kritiken, möter sin finländska motsvarighet i Hagar Olsson. Eva-Karin Josefson skriver om brevväxlingen dem emellan.

Av: Eva-Karin Josefson | 02 december, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Tapeterna i Uppsala slott - 20 år efter murens fall

I rikssalen på Uppsala slott hänger sex vävda tapeter. Man kan säga att Tysklands historia är invävda i dem. Jag har varit i rikssalen men aldrig tänkt särskilt på tapeterna ...

Av: Mikael Mogren | 18 november, 2009
Essäer om konst

Den svarte snapsdrickande Jesus. Hemingway i Österrike

När Ernest Hemingway och Ingrid Bergman för första gången träffades 1942 i San Fransisco hade den svenska filmstjärnan just varit på skidsemester i Sun Valley med sin dåvarande man, Petter ...

Av: Kurt Bäckström | 29 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck



Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om nätterna på ett vandrarhem i centrala Stockholm samt studerar till lärare på Södertörns högskola 
Nere i källaren fortsätter du hugga ved. Du har gått över till starksprit som du blandar med coca-cola i ett plastglas. Det är ändå ingen som märker (förutom hon såklart). Hennes ansikte är konstruerat, allt mer övertygat om att ni kan klara de här dagarna trots allt. Bara hon håller masken. Bara du håller dig upprätt. Bara du inte vinglar.
Den där veckan då du slutade med antabus
(och mötte hennes tyska familj i en hyrd stuga i Schweiz för första gången)

 

Du beslutar dig för att tacka ja till en öl och vet redan då att allt kommer gå åt helvete. Hon försöker fånga din blick över bordet. Men du bryr dig inte. Det måste vara luften, klimatet, platsen, språket, människorna. Det måste vara någonting, vad som helst, utom du själv.

Det finns ingenstans att ta vägen. Några timmar tidigare parkerade ni bilen och vandrade upp för en brant med packningen hårt stramande mot axlarna. Den urvattnade blå himlen verkade tömd på innehåll och Schweiz alplandskap var, minst sagt, en overklig syn. Du hade aldrig befunnit dig så högt ovan mark, aldrig så långt ifrån civilisationen. Du var den enda som flåsade högt. Du tänkte: Vad i helvete gör jag här? Men det är först dag två, när snön obarmhärtigt faller över kullarna, som du inser hur utelämnade ni verkligen är. Då är allt redan försent.

Klimatet visar sig vara mer betydande än du kunnat ana. De omgivande bergen, som sticker hål på de vita och suddiga molnen, är som förstelnade jättar från en annan tid. Efter ett tag tänker du att de är fångvaktare som håller ögonen på er – på er små, små människor med era små, små problem. Efter ett par dagar, när du är som djupast i dina egen återfallsfeber, tänker du att de massiva bergen är solida gudar att tillbe, nej, att be om förlåtelse till.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men du, låt oss inte gå händelserna i förväg. Dag ett: Hennes farbror slår dig i ryggen, skrattar. Pratar obegripligt och kallar dig för Thomas-mannen. Hon är snabbt där och översätter: "Min farbror säger att du borde läsa Thomas Mann. Bergtagen." Du svarar att du bara läser böcker om de innehåller bilder. Hon översätter inte ditt svar.
Den första dagen presenteras du för dem allesammans: hennes farmor, farbror och hela sidan av hennes faders släkt. Hennes mor är frånvarande, ersatt av en ny kvinna vars egen kamp att hävda sig i familjen lyckligt nog distraherar från ditt kommande sönderfall.
Du vet hur man skålar. Hur man nickar och skrattar. Hur man håller med och håller ut.
Hennes ansikte är stramt, stelt, det var inte såhär hon ville visa upp dig: med ölen i hand och blicken dold bakom samma dimma som hotat förgöra ert förhållande så många gånger. Men hennes familj vet inte vad ni två vet, och än så länge spelar hon med. Kanske går det att förhindra en annalkande katastrof. Bara du lägger band på dig. Bara du inte spårar ur fullständigt.

Hennes familj lagar mat, diskar, dukar, städar och har handlat livsmedel nog att överleva flera veckor. Din uppgift är att hålla stugans två ugnar levande. En syssla hennes far demonstrerat för dig under språkförbistrad tystnad: gå ner i källaren, plocka en av de färdigskurna träbitarna från väggen, stöt försiktigt yxan mot biten tills den fastnar. Svinga yxan mot stubben. Lägg vedbitarna i korgen. Mata den ugn – antingen i källare eller kök – som håller på att dö.

Med tyskan går det dåligt. De fyrkantiga och högljudda familjediskussioner som förs vid frukost, middag och kvällsmåltider verkar omgivna av ogenomträngliga ramar. Med alkoholens hjälp kan du känna på ramarnas kanter med fingertopparna, till och med uppskatta det utmärkta hantverket. Men motiven som allt handlar om förblir dig främmande. Hon slutar översätta när du sträcker dig efter ännu en öl och ointresserat ser ut mot fönstret. Med ens blir det omgivande sorlet ett sorts dement pussel, och de fåtal ord du förstår (vilka äger samma betydelse på svenska), knyter du ihop och målar dina egna tavlor med. Men din fantasi komponerar enbart vidriga stilleben och sinnessjuka scenarion. Trots detta låter du dem hänga kvar i dina tankar.

Nere i källaren fortsätter du hugga ved. Du har gått över till starksprit som du blandar med coca-cola i ett plastglas. Det är ändå ingen som märker (förutom hon såklart). Hennes ansikte är konstruerat, allt mer övertygat om att ni kan klara de här dagarna trots allt. Bara hon håller masken. Bara du håller dig upprätt. Bara du inte vinglar.
Du kollar till ugnen i källaren, öppnar järnluckan försiktigt med skyddshandsken, lägger nyhuggna träbitar på flammorna, stänger luckan. Ugnen i köket är knepigare. Utöver den vanliga järnluckan har den även någon sorts metallplatta som måste dras ut halvvägs – eller hela vägen – om den blir för varm. Eller om den ska tryckas in hela vägen för att fånga värmen? Eller halva vägen för att släppa ut värme i huset? Du förstår inte riktigt, du har alltid haft svårt att lära dig nya saker. Ska du vara helt ärlig lyssnade du kanske inte så noga från början.
När hennes far slutligen märker att du egentligen inte har koll på något annat än själva vedhuggandet tar han tyst över ansvaret. Hans leende är vänligt, stilla, ja, nästan nyfiket, när han lyssnar till din egensnickrade tyska som består av minnesvärda repliker ur krigsfilmer. Kanske kastar han en blick mot plastglaset i din hand. Kanske inte.

En av hennes yngre kusiner kan engelska. Ni knyter snabbt an till varandra. Han gillar att dricka öl. Vilket sammanträffande, säger du. Det gör jag också! När ni skålar ser du åt vänster, på henne. Hon tror fortfarande att ni kan lyckas, att ni klarar av det här. Du tycker synd om henne. Hon har ingen aning om vem du är, inte egentligen. Inte vem du EGENTLIGEN ÄR. Du håller upp glaset i en skål. Reser dig upp, men måste hålla fast dig i bordet. "PROST! KEINE AHNUNG!" utropar du i triumf. Alla skålar och skrattar, dricker och applåderar. Du gör succé. Eller om de ser bort och mumlar generat. Du vet inte riktigt. Ditt minne blir suddigare.

I källaren hugger du fortfarande ved. Bitarna blir bra, passar perfekt i ugnarna. Det är tillfredsställande att svinga yxan. Klyva massan. Dela träbitarna. Det är skönt att lyssna till hur den vassa eggen sjunger i dina händer. Känna musklerna vibrera. Hjärnan bli mjukare.

Dag två, när återfallet blivit ett rogivande faktum, känner du hur luften här förändrar dig. Att hålla masken är snart inget alternativ. Istället lägger du den på golvet och stampar på den. När den går sönder låter det som ett skrik.

Dag tre faller snön och täcker marken. Bäddar in de omgivande jättarna i majestätiska vita täcken som glittrar likt diamanter och får synen att flimra. Ni är fångar i stugan. Ni har inte en chans.
När du svingar yxan skriker du besinningslöst: "SIEG HEIL, TYSKJÄVLAR, SIEG HEIL!" Det känns skönt. Allt går bra. Det här fixar du. Du har spillt ut plastglasets innehåll över golvet. Du svingar hej vilt med all din berusade kraft. Någon vill dig något. Det gör dig rädd. Allt går sönder. Kronologin rämnar. Bergen marscherar i takt. Yxan är ett vapen.

Det var den där veckan du inte minns så bra, men som du aldrig kom tillbaka ifrån. Märkligt, egentligen, hur det kan gå. Det måste ha varit luften, klimatet, platsen, språket, människorna. Det måste ha varit någonting som du själv inte hade makt över. Något utom din kontroll.

Robert Warrebäck

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Två vägar i vetenskapen

Jag började min litteraturforskning med Gösta Berlings saga och Nils Holgersson, därför att de gjort så starkt intryck på mig och jag ville veta varför. Det fanns en samtida med ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 20 april, 2011

The American colony in Jerusalem

I Jerusalem väntar judarna på Messias ankomst, kristna fundamentalister på Kristi återkomst och muslimer på domedagen. Detta är den allra heligaste av städer för två monoteistiska religioner och den tredje heligaste ...

Av: Loulou d'Aki, Rafael Levi | Bildreportage | 25 maj, 2010

A Christmas  Carol - Robert Ingpen

A Christmas Carol - Charles Dickens som julstämningens skapare i över 170 år

Vad är en äkta jul? I Sverige förknippar vi julen med Jenny Nyströms tomtar, gröt och granar, lika säkert som att den svenska jultidningen Julstämning kommer ut varje år, sedan 1906. Men ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 13 december, 2017

Auschwitz-Birkenau

Bruno Franzon. Resan till Auschwitz

Bruno Franzon. Född 1960. Författare, poet och krönikör i Värnamo där jag också arbetar som tidningsbud. Har gett ut romanen "Lodjursträdet" (2003) och diktsamlingen "Nattglimmer" (2004). Även medverkat i ett ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 16 februari, 2015

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

C.J.L. Almqvist i exilen

Carl Jonas Love Almqvists öde är ett av den svenska litteraturens märkligaste, på sätt och vis ännu mer dramatiskt än August Strindbergs. Efter det beryktade mordförsöket på procentaren von Schewen ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 18 oktober, 2013

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

En bok om avsaknaden om böcker. Om J.R.R. Tolkien

Den 12 december hade ”Hobbiten – En oväntad resa” premiär. En väntad succé. ”En oväntad resa” är filmbolagets titel, men det är en träffande rubrik, eftersom hobbitarna i Tolkiens böcker ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 26 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.