Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

En arbetslägenhet i Stockholm



En arbetslägenhet i Stockholm

Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter?
- Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så vidare avstått från att recensera min nya roman men Gud skone mig från bitterhet. Jag har väl hunnit inrätta mig på den plattform som nu råkar vara min. Jag går upp varje dag året om och arbetar disciplinerat. Jag är trogen mitt projekt. Jag mår utmärkt på alla sätt och är prima glad.
- Men du tycker alltså att det är underligt att vissa inte skrivit om din nya bok.
- Tycker inte du det?
- Du menar att Stoft och vind är en roman värd att uppmärksammas lite bredare?

- Vore det inte fint att få läsa något från Barcelona av Ulf Eriksson eller att få läsa Magnus William-Olssons och Jan Henrik Swahns Aten, Ragnar Strömbergs New York och Rom, kanske Madeleine Gustavssons Rom? Krister Gustavssons och Staffan Söderbloms - ja vad? Jag vill läsa precis vilka obskyra böcker som helst av alla de författare jag beundrar och följer. Allt.
- Tror du att det kan vara provocerande att du, faktiskt, erövrat en annan plats som du de senaste femton åren och med dina två senaste böcker gjort med Manhattan?
- Du måste fråga någon som förstår det på djupet. Jag vill inte tro vad jag själv ibland tänker. Jag vet inte var man förlorade förtroende och varför. Jag existerar som något slags undergroundförfattare. Jag levde i många år på en mycket liten yta innan jag tilldelades garanterad författarpenning.
- Du har författarpenning ... Det måste väl vara skönt??
- Jag har inte klagat. Det är fråga om en liten men viktig summa årligen och inte någon förmögenhet. Om nu någon trodde det. De som driver på i de där antiintellektuella sensationsdebatterna om den SKANDALÖSA ÖVERSTIPENDIERINGEN vet inte ... inte någonting alls ... om konstnärligt arbete och ingenting om konstens betydelser. Skäms Jan Guillou aldrig?
- Men tycker du att den nya boken blivit förbisedd?
- Vad jag möjligen tycker är irrelevant. Jag klagar inte heller. Jag måste inrätta mig efter hur mottagligheten är för dagen.
- Har du många kvinnliga förebilder?
- Jag har några kvinnor som jag sätter högt därför att de tänker stort och annorlunda. Jag värdesätter lika många män förstås. Människor av båda könen gör enastående saker på alla möjliga områden så vitt jag kan se.
- Vad är du för typ?
- Jag tänker på mig själv som en vänlig person. Jag är framför allt inte aggressiv.
- Är du homosexuell?
- Nej, det "är" jag inte. Jag är inte "homosexuell". Jag har en sexualitet precis som vilken annan heterobög av vilket kön som helst. Det är allt.
- Tror du begåvning är medfödd?
- Jag vill inte tro på gener nästan alls, annat än som ett slags "sekundäravspegling" eller så, så istället tror jag att begåvning är utfallet av en psykosocial miljö; författarskap, till exempel mitt eget, kan jag i stunder se som rena lagbundenheter; en explicit erfarenhet som plötsligt fäller material.
- Författare är bara skrivfabriker då?
- Författarskap för mig betyder bland annat ett specifikt kunnande och odling av den individuella erfarenheten, vad ens egen individuella erfarenhet nu kräver. Jag har rest, gjort, tänkt och sett ett och annat under de faktiskt tjugosju år som jag skrivit på heltid och allvar. De första tio åren var det disciplinerade arbetet en bragd i sig, sett så här i efterhand: frustrerad självträning länge, i stor ensamhet faktiskt och under ekonomiska villkor som du inte har en aning om.
- Är du säker på det?
- Ja. Det är jag.
- Är du en dystergök?
- Ställer inte du underligt aparta frågor? Jag älskar och beundrar den sorts särskilda fokusering och sensibilitet som måste förfinas för att kunna göra det till exempel Lena Ackebo gör eller få till en serie som Get Fuzzy av Darby Conley. Då måste man leva länge i ett viss slags anda. För att nå de - bilderna. Karaktärerna.
- Men du är allvarlig i alla fall?
- Om jag "är allvarlig"? Det är väl klart att jag är allvarlig. Allvaret, som jag har identifierat det i mig själv, är den förnuftiga inre form på vilken man står och ser ut över det som finns och är. Jag tänker vara den förste att försvara allvaret. Jag tycker illa om ett allvarsförakt, alltid hand i hand med antiintellektuallism, som gör sig synligt i vår tidsanda.
- Du har folk som mer troget följer det du gör, eller hur?
- Om jag har tvåtusen personer som läser det jag gör - underbart. Bland dem finns några som verkligen följer ens arbete.
- Tänker du på dem ibland?
- Jag fantiserar om mötet mellan dem och den färdiga boken som faktiskt uppstår bara när någon tar den i sin hand.
- Vad skulle du vilja göra nu?
- Jag skriver sedan tidigt i våras på nytt. Jag har flera projekt ganska långt komna.
- Önskedrömmar?
- Hälsan, få skriva det jag ska, se någon ta sig an Röster och brus för film och själv göra en vild långfilm vid rätt tidpunkt, har jag tänkt. På egna villkor och helt oberoende av någon.
- Varför det?
- Därför att jag inte är etablerad i filmvärlden även om jag umgåtts med folk med anknytning dit och därför att jag inte skulle gitta anstränga mig för att genomdriva den apparat som ett sådant slags projekt alltid är.
- Vad tror du på?
- Den enskilda individen. Den enskilda individens del i gruppen. Jag tror på den hjältemodiga handlingen också. Och på människor som tänker stort och djärvt, på olika områden. Gandhi till exempel som utvecklade pacifismens idé och förstod något på samma gång revolutionärt, monumentalt och grundläggande. Och jag tror på Konsten också.
- Tror du på Gud?
- Det gör jag antagligen. Jag tror på ... "Gud"... i skepnad av ... Ja vad? En enorm lagrad intelligens? Till synes statisk och orörlig men till sitt ... väsen elektriskt och explosivt ... och precis lika mångfacetterat som vi är antal människor på den här planeten i universum. Sådant vi känner det, ska man väl tillägga. Jag har ibland en känsla av att Gud är instängd, till sitt väsen oförmögen utan vår individuella tillvändhet, alltid beroende av oss.
- Tror du att bön har inverkan?
- Ja, jag gör nog det. Jag måste nog göra det.
- Du har alltså varit med om grejer?
- Sakliga skeenden.
- Mer än en gång?
- Ja.
- Du är inte medlem i något samfund?
- Nej förstås inte, men jag håller kväkarna högt.
- Säg något eller några andra du beundrar.
- Alla möjliga. Människor som går utanför sina givna ramar och uträttar märkvärdiga saker, konst, politiska handlingar. Jag känner stor respekt för människor som vill verka politiskt, att inneha makt är en svår sak. Jag kan känna sympati för Carl Bildts utrikesarbete också om jag i övrigt delar få av hans värderingar. Jag beundrar människor som lever anspråkslösa liv också, vardagsgestalter. Om du förstår.
- Är du nöjd med dina böcker?
- Hm ... Ja?
- Röster och brus?
- Bonniers trodde på det mysteriedramat, vilket är precis vad det är fast bara Kerstin Ekman och några till på riktigt såg det, som ett tänkbart bredare genombrott. Själv tänkte jag att det antingen skulle bli det eller en skandal. Telefonerna ringde inte på sju år.
- Du ler ett Buddhaleende.
- Bara lite. Nästa fråga.
- Är du Johnny i Röster och brus?
- Nej.
- Många trodde det.
- Många tror det fortfarande.
- Stoft och vind?
- Jag är tacksam och önskar den lycka till.
- Tacksam?
- Över att jag kunnat och fick vara den som gjorde den. Den tog sex år i anspråk, jag hade ändå säkert kunnat ge den ännu mer tid, men så är det alltid. Tacksam därför att jag är vid liv. Så är det

Peter Lucas Erixon

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.