av Caspar David Friedrich

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

En arbetslägenhet i Stockholm



En arbetslägenhet i Stockholm

Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter?
- Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så vidare avstått från att recensera min nya roman men Gud skone mig från bitterhet. Jag har väl hunnit inrätta mig på den plattform som nu råkar vara min. Jag går upp varje dag året om och arbetar disciplinerat. Jag är trogen mitt projekt. Jag mår utmärkt på alla sätt och är prima glad.
- Men du tycker alltså att det är underligt att vissa inte skrivit om din nya bok.
- Tycker inte du det?
- Du menar att Stoft och vind är en roman värd att uppmärksammas lite bredare?

- Vore det inte fint att få läsa något från Barcelona av Ulf Eriksson eller att få läsa Magnus William-Olssons och Jan Henrik Swahns Aten, Ragnar Strömbergs New York och Rom, kanske Madeleine Gustavssons Rom? Krister Gustavssons och Staffan Söderbloms - ja vad? Jag vill läsa precis vilka obskyra böcker som helst av alla de författare jag beundrar och följer. Allt.
- Tror du att det kan vara provocerande att du, faktiskt, erövrat en annan plats som du de senaste femton åren och med dina två senaste böcker gjort med Manhattan?
- Du måste fråga någon som förstår det på djupet. Jag vill inte tro vad jag själv ibland tänker. Jag vet inte var man förlorade förtroende och varför. Jag existerar som något slags undergroundförfattare. Jag levde i många år på en mycket liten yta innan jag tilldelades garanterad författarpenning.
- Du har författarpenning ... Det måste väl vara skönt??
- Jag har inte klagat. Det är fråga om en liten men viktig summa årligen och inte någon förmögenhet. Om nu någon trodde det. De som driver på i de där antiintellektuella sensationsdebatterna om den SKANDALÖSA ÖVERSTIPENDIERINGEN vet inte ... inte någonting alls ... om konstnärligt arbete och ingenting om konstens betydelser. Skäms Jan Guillou aldrig?
- Men tycker du att den nya boken blivit förbisedd?
- Vad jag möjligen tycker är irrelevant. Jag klagar inte heller. Jag måste inrätta mig efter hur mottagligheten är för dagen.
- Har du många kvinnliga förebilder?
- Jag har några kvinnor som jag sätter högt därför att de tänker stort och annorlunda. Jag värdesätter lika många män förstås. Människor av båda könen gör enastående saker på alla möjliga områden så vitt jag kan se.
- Vad är du för typ?
- Jag tänker på mig själv som en vänlig person. Jag är framför allt inte aggressiv.
- Är du homosexuell?
- Nej, det "är" jag inte. Jag är inte "homosexuell". Jag har en sexualitet precis som vilken annan heterobög av vilket kön som helst. Det är allt.
- Tror du begåvning är medfödd?
- Jag vill inte tro på gener nästan alls, annat än som ett slags "sekundäravspegling" eller så, så istället tror jag att begåvning är utfallet av en psykosocial miljö; författarskap, till exempel mitt eget, kan jag i stunder se som rena lagbundenheter; en explicit erfarenhet som plötsligt fäller material.
- Författare är bara skrivfabriker då?
- Författarskap för mig betyder bland annat ett specifikt kunnande och odling av den individuella erfarenheten, vad ens egen individuella erfarenhet nu kräver. Jag har rest, gjort, tänkt och sett ett och annat under de faktiskt tjugosju år som jag skrivit på heltid och allvar. De första tio åren var det disciplinerade arbetet en bragd i sig, sett så här i efterhand: frustrerad självträning länge, i stor ensamhet faktiskt och under ekonomiska villkor som du inte har en aning om.
- Är du säker på det?
- Ja. Det är jag.
- Är du en dystergök?
- Ställer inte du underligt aparta frågor? Jag älskar och beundrar den sorts särskilda fokusering och sensibilitet som måste förfinas för att kunna göra det till exempel Lena Ackebo gör eller få till en serie som Get Fuzzy av Darby Conley. Då måste man leva länge i ett viss slags anda. För att nå de - bilderna. Karaktärerna.
- Men du är allvarlig i alla fall?
- Om jag "är allvarlig"? Det är väl klart att jag är allvarlig. Allvaret, som jag har identifierat det i mig själv, är den förnuftiga inre form på vilken man står och ser ut över det som finns och är. Jag tänker vara den förste att försvara allvaret. Jag tycker illa om ett allvarsförakt, alltid hand i hand med antiintellektuallism, som gör sig synligt i vår tidsanda.
- Du har folk som mer troget följer det du gör, eller hur?
- Om jag har tvåtusen personer som läser det jag gör - underbart. Bland dem finns några som verkligen följer ens arbete.
- Tänker du på dem ibland?
- Jag fantiserar om mötet mellan dem och den färdiga boken som faktiskt uppstår bara när någon tar den i sin hand.
- Vad skulle du vilja göra nu?
- Jag skriver sedan tidigt i våras på nytt. Jag har flera projekt ganska långt komna.
- Önskedrömmar?
- Hälsan, få skriva det jag ska, se någon ta sig an Röster och brus för film och själv göra en vild långfilm vid rätt tidpunkt, har jag tänkt. På egna villkor och helt oberoende av någon.
- Varför det?
- Därför att jag inte är etablerad i filmvärlden även om jag umgåtts med folk med anknytning dit och därför att jag inte skulle gitta anstränga mig för att genomdriva den apparat som ett sådant slags projekt alltid är.
- Vad tror du på?
- Den enskilda individen. Den enskilda individens del i gruppen. Jag tror på den hjältemodiga handlingen också. Och på människor som tänker stort och djärvt, på olika områden. Gandhi till exempel som utvecklade pacifismens idé och förstod något på samma gång revolutionärt, monumentalt och grundläggande. Och jag tror på Konsten också.
- Tror du på Gud?
- Det gör jag antagligen. Jag tror på ... "Gud"... i skepnad av ... Ja vad? En enorm lagrad intelligens? Till synes statisk och orörlig men till sitt ... väsen elektriskt och explosivt ... och precis lika mångfacetterat som vi är antal människor på den här planeten i universum. Sådant vi känner det, ska man väl tillägga. Jag har ibland en känsla av att Gud är instängd, till sitt väsen oförmögen utan vår individuella tillvändhet, alltid beroende av oss.
- Tror du att bön har inverkan?
- Ja, jag gör nog det. Jag måste nog göra det.
- Du har alltså varit med om grejer?
- Sakliga skeenden.
- Mer än en gång?
- Ja.
- Du är inte medlem i något samfund?
- Nej förstås inte, men jag håller kväkarna högt.
- Säg något eller några andra du beundrar.
- Alla möjliga. Människor som går utanför sina givna ramar och uträttar märkvärdiga saker, konst, politiska handlingar. Jag känner stor respekt för människor som vill verka politiskt, att inneha makt är en svår sak. Jag kan känna sympati för Carl Bildts utrikesarbete också om jag i övrigt delar få av hans värderingar. Jag beundrar människor som lever anspråkslösa liv också, vardagsgestalter. Om du förstår.
- Är du nöjd med dina böcker?
- Hm ... Ja?
- Röster och brus?
- Bonniers trodde på det mysteriedramat, vilket är precis vad det är fast bara Kerstin Ekman och några till på riktigt såg det, som ett tänkbart bredare genombrott. Själv tänkte jag att det antingen skulle bli det eller en skandal. Telefonerna ringde inte på sju år.
- Du ler ett Buddhaleende.
- Bara lite. Nästa fråga.
- Är du Johnny i Röster och brus?
- Nej.
- Många trodde det.
- Många tror det fortfarande.
- Stoft och vind?
- Jag är tacksam och önskar den lycka till.
- Tacksam?
- Över att jag kunnat och fick vara den som gjorde den. Den tog sex år i anspråk, jag hade ändå säkert kunnat ge den ännu mer tid, men så är det alltid. Tacksam därför att jag är vid liv. Så är det

Peter Lucas Erixon

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 07 juli, 2015

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Några Dikter av Sven André

Resenärerna   Klockan halv fem i begynnelsen det gröna språket - fågelsången som en flock andhämtande osagdheter i den uppdämda morgontimmen talande till oss dessa spräckta ansatser:

Av: Sven André | Utopiska geografier | 17 maj, 2010

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor

En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara ...

Av: Stefan Alldén | Gästkrönikör | 27 december, 2015

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.