Three ladies in Cairo. Del II. From northern slopes to oriental deserts

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 10 juli, 2014
Utopiska geografier

Thomas Bernhard som poet

Rubriken är ägnad att förvåna. Nog finns det sådant i Thomas Bernhards (1931-1989) oeuvre som kan kallas poetiskt, men som lyriker i den strängare bemärkelsen har den berömde österrikiska författaren ...

Av: Simon O. Pettersson | 19 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

och allting blandas med vattenljud

Ett holländskt värdshus, femtonhundratal, tidig januari, och nu låg, blek sol över bäckravinen där hundar skäller, och värdshusvärdens dotter kommer gående från skogsdungen, hon bär ett fång ris, gårdshunden reser ...

Av: Björn Gustavsson | 23 november, 2009
Utopiska geografier

Judgment in Hungary: en rättegång som speglar Europas mörkare sidor

Under Göteborgs internationella filmfestival visades Ezter Hajdús dokumentärfilm Judgment in Hungary. Jag såg dokumentären på Göteborgs Stadsmuseum som tidigare visat utställningen ”Vi är romer”. I museets foajé visades också bilder ...

Av: Linda Johansson | 17 mars, 2014
Essäer om film

Anders Björnsson. Foto: courtesy Anders Björnsson

Åtta mosaikskärvor



Författaren utkom hösten 2014 med en tredje tänkebok, "Nyare mosaiker" (Atlantis), som tidigare har anmälts i Tidningen Kulturen. En fjärde kommer att utges. Dessa nyskrivna ”mosaikskärvor” är daterade 18 februari 2014. 
Vad jag ser fram emot den här dagen då vi ska ordna biblioteket!
Anders Björnsson. Foto: courtesy Anders Björnsson

Anders Björnsson. Foto: courtesy Anders Björnsson

I. Det ryska teet måste dra så länge att det har börjat kallna när man ska dricka det. Man borde ha en samovar! Då kan man lägga en skiva citron i koppen och kanske en klick sylt av hjortron också. Eller ska det drickas i glas? Det fanns en tid då nyfikenheten snabbt ritualiserades. Det var så mycket som hände första gången. Man ville hålla allt kvar för att inte gå miste om det i oöverskådligheten av sinnesintryck. Det ryska teet passade bra när man ville lyssna till Mahler. Idag vet jag inte längre vad Mahler passar bra till.

II. Redan klockan fem på morgonen är den nära rymden fylld av motortrafikljud. Dessa ljud saknar all individualitet. De bärs fram av människor som tycker att de kan göra hur de vill. Jag är rädd för dem, människorna. Deras individualism är en kollektivism. De förflyttar sig mellan punkter, men de skulle aldrig sätta sig i rörelse. De vill ta sig obehindrat fram, men för dem finns ingen framtid. Jag har hela tiden tänkt på kyla och på skratt som inte är befriande. Efter en halvtimme är promenaden med den lilla hunden över.

III. Det skallrar, som ett spel av torkad bambu. Förvårvinden oresonlig. Låter mig bli belyst bland skuggorna. I trappuppgången ligger ett os från eritreansk matlagning. Mannen i familjen ofta borta långa tider – sådant talar man inte om. Folk släpar på sina kassar. Man lever i förorten, vistas i staden, alltmera främling på den senare platsen. Telefonen har slutat ringa, nu gäller sms. Det är poesi; viss poesi vill vara som sms:et. Himlarna skära nu. Dygnets första plan har lättat från Bromma. Ännu i början av åttiotalet kunde man inta söndagslunch på flygrestaurangen.

IV. Vad jag ser fram emot den här dagen då vi ska ordna biblioteket! När Sissi ännu var valp, bet hon sönder en volym med kärleksdikter av Bertel Gripenberg och Arne Jarricks bok Den himmelske älskaren, om herrnhutare. (Jag kände en: han köpte sig en titel, blev sedan ertappad som tjuv; svårt att fästa ögonen på honom.) Böckerna staplade på golvet; Gripenberg i läder, Jarrick i kartonnage. Behöver någonstans där jag kan ha det jag samlat på mig om Ryssland, på ett ställe. Plus mina handskrivna dagböcker som nu förvaras i lådor. Och Ikea som inte längre säljer Billy björk! Det är för jävligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

V. När jag föreställer mig Ryssland, ser jag sot och bärnsten. Det försvunna bärnstensrummet. Den forcerade industrialiseringen som gick i stå. Kontrasterna, extremerna. Alla ryska härskare levde farligt. Faran sitter i palatsens väggar. Diktarna levde inte mera farligt. Jag gick en gång in i den stora Nikolaikyrkan, intill Kirovteatern. Där pågick bröllop, konfirmationsundervisning och begravning i samma rum. En sjudande kör av dikter, från varje hörn. Sedan Isakskatedralens mosaiker. Hur ska man kunna tygla ryssen? Inte heller han vill leva i rännstenen.

VI. Spegelbilder, blodförluster. Min farbror, som antecknade hur många dagar han hade använt ett rakblad, tog också varmvatten från kranen vid diskbänken, när han skulle göra kaffe, för att spara på direkta kostnader för uppvärmning. Varför skaffade han inte skägg? Varför gick han inte till Frälsningsarmén om han ville äta frukost? Han var en svulten. En oönskad. Man han tog aldrig gift, det gjorde han inte. Och han kommer att överleva mig. Ty man kommer att finna något hos honom som inte fanns, som om han, en mumie, vårdades i en sal av speglar.

VII. Vi måste hålla oss ounderrättade. Vi måste faktiskt det. Det är en motståndshandling. Inte heller får det synas vem jag är, begrips. Jag är radikal – men inte ”radikaliserad”. Mina kläder får gärna vara sydda på femtiotalet, rentav innan jag föddes. I hela mitt liv har jag sökt efter kontinuiteter – det har lett till uppbrott, yrsel, eruptioner. Ibland bär jag en grön hatt, den är inköpt i London på Jermyn Street, den heter ”The Poet”. Efter första världskriget var märket en medelklassmarkör. Historien upprepar sig ej.

VIII. Det har retat mig att jag aldrig lärde mig behärska räknestickans ädla konst lika bra som min far som dock inte är en utbildad karl. Jag tyckte om att lösa problem, på en låg nivå, inte att snabbt kunna ge ett svar. Nu skulle jag vilja ha en räknesticka liggande på mitt skrivbord, precis som jag har en typometer (vilken också har kommit ur bruk) och ett fickur (att bära tillhögtidsdräkt) och en liten kortvågsradio (som jag fick av min kära mor till en födelsedag). Att befinna sig i en historiens skräpkammare! Vilken särdeles lycka.

Anders Björnsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.