Michael D. Main – från språk till Språk

Main är en amerikansk språkpoet vars bokdebut just utkommit som ett samarbete med fotografiskultptören Henry Avignon; boken ges ut på Howling Dog Press och sägs av författaren vara skriven med ...

Av: Freke Räihä | 20 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Den intellektuelle og liberale verdier

Det liberale sinn 'Intellektuell' står ikke for 'terrorist'; verden er stappfull av merkelige myter. 'Myte' stammer fra det greske begrepsordet mythos, som betyr «fortelling» - beretning, fabulering. Ingen myte er realitetsbasert ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 november, 2012
Agora - filosofiska essäer

Parisgatans mistlur

Rue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker ...

Av: Klas Lundström, | 24 november, 2009
Resereportage

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Anders Björnsson. Foto: courtesy Anders Björnsson

Åtta mosaikskärvor



Författaren utkom hösten 2014 med en tredje tänkebok, "Nyare mosaiker" (Atlantis), som tidigare har anmälts i Tidningen Kulturen. En fjärde kommer att utges. Dessa nyskrivna ”mosaikskärvor” är daterade 18 februari 2014. 
Vad jag ser fram emot den här dagen då vi ska ordna biblioteket!
Anders Björnsson. Foto: courtesy Anders Björnsson

Anders Björnsson. Foto: courtesy Anders Björnsson

I. Det ryska teet måste dra så länge att det har börjat kallna när man ska dricka det. Man borde ha en samovar! Då kan man lägga en skiva citron i koppen och kanske en klick sylt av hjortron också. Eller ska det drickas i glas? Det fanns en tid då nyfikenheten snabbt ritualiserades. Det var så mycket som hände första gången. Man ville hålla allt kvar för att inte gå miste om det i oöverskådligheten av sinnesintryck. Det ryska teet passade bra när man ville lyssna till Mahler. Idag vet jag inte längre vad Mahler passar bra till.

II. Redan klockan fem på morgonen är den nära rymden fylld av motortrafikljud. Dessa ljud saknar all individualitet. De bärs fram av människor som tycker att de kan göra hur de vill. Jag är rädd för dem, människorna. Deras individualism är en kollektivism. De förflyttar sig mellan punkter, men de skulle aldrig sätta sig i rörelse. De vill ta sig obehindrat fram, men för dem finns ingen framtid. Jag har hela tiden tänkt på kyla och på skratt som inte är befriande. Efter en halvtimme är promenaden med den lilla hunden över.

III. Det skallrar, som ett spel av torkad bambu. Förvårvinden oresonlig. Låter mig bli belyst bland skuggorna. I trappuppgången ligger ett os från eritreansk matlagning. Mannen i familjen ofta borta långa tider – sådant talar man inte om. Folk släpar på sina kassar. Man lever i förorten, vistas i staden, alltmera främling på den senare platsen. Telefonen har slutat ringa, nu gäller sms. Det är poesi; viss poesi vill vara som sms:et. Himlarna skära nu. Dygnets första plan har lättat från Bromma. Ännu i början av åttiotalet kunde man inta söndagslunch på flygrestaurangen.

IV. Vad jag ser fram emot den här dagen då vi ska ordna biblioteket! När Sissi ännu var valp, bet hon sönder en volym med kärleksdikter av Bertel Gripenberg och Arne Jarricks bok Den himmelske älskaren, om herrnhutare. (Jag kände en: han köpte sig en titel, blev sedan ertappad som tjuv; svårt att fästa ögonen på honom.) Böckerna staplade på golvet; Gripenberg i läder, Jarrick i kartonnage. Behöver någonstans där jag kan ha det jag samlat på mig om Ryssland, på ett ställe. Plus mina handskrivna dagböcker som nu förvaras i lådor. Och Ikea som inte längre säljer Billy björk! Det är för jävligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

V. När jag föreställer mig Ryssland, ser jag sot och bärnsten. Det försvunna bärnstensrummet. Den forcerade industrialiseringen som gick i stå. Kontrasterna, extremerna. Alla ryska härskare levde farligt. Faran sitter i palatsens väggar. Diktarna levde inte mera farligt. Jag gick en gång in i den stora Nikolaikyrkan, intill Kirovteatern. Där pågick bröllop, konfirmationsundervisning och begravning i samma rum. En sjudande kör av dikter, från varje hörn. Sedan Isakskatedralens mosaiker. Hur ska man kunna tygla ryssen? Inte heller han vill leva i rännstenen.

VI. Spegelbilder, blodförluster. Min farbror, som antecknade hur många dagar han hade använt ett rakblad, tog också varmvatten från kranen vid diskbänken, när han skulle göra kaffe, för att spara på direkta kostnader för uppvärmning. Varför skaffade han inte skägg? Varför gick han inte till Frälsningsarmén om han ville äta frukost? Han var en svulten. En oönskad. Man han tog aldrig gift, det gjorde han inte. Och han kommer att överleva mig. Ty man kommer att finna något hos honom som inte fanns, som om han, en mumie, vårdades i en sal av speglar.

VII. Vi måste hålla oss ounderrättade. Vi måste faktiskt det. Det är en motståndshandling. Inte heller får det synas vem jag är, begrips. Jag är radikal – men inte ”radikaliserad”. Mina kläder får gärna vara sydda på femtiotalet, rentav innan jag föddes. I hela mitt liv har jag sökt efter kontinuiteter – det har lett till uppbrott, yrsel, eruptioner. Ibland bär jag en grön hatt, den är inköpt i London på Jermyn Street, den heter ”The Poet”. Efter första världskriget var märket en medelklassmarkör. Historien upprepar sig ej.

VIII. Det har retat mig att jag aldrig lärde mig behärska räknestickans ädla konst lika bra som min far som dock inte är en utbildad karl. Jag tyckte om att lösa problem, på en låg nivå, inte att snabbt kunna ge ett svar. Nu skulle jag vilja ha en räknesticka liggande på mitt skrivbord, precis som jag har en typometer (vilken också har kommit ur bruk) och ett fickur (att bära tillhögtidsdräkt) och en liten kortvågsradio (som jag fick av min kära mor till en födelsedag). Att befinna sig i en historiens skräpkammare! Vilken särdeles lycka.

Anders Björnsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Teori versus praksis

Forord I dag er det allment og utbredt å tro og mene at for mennesket finnes det ikke lenger et sikkert grunnlag for erkjenningen, det vil si at mennesket svever over ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 januari, 2014

Art Games – varken dataspel eller konst

Det finns konstnärer som gör dataspel och det finns dataspel som betraktas som konst. Man brukar benämna de här spelen för Art Games, konstnärliga dataspel om man skulle översätta det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 13 januari, 2014

“Guds ord bär inte bojor.” Tankar vid ett bortglömt 80-årsjubileum

I Berlin-Marienhof finns en kyrka med namnet ”Martin-Luther-Gedächtniskirche”. Inget särskilt anmärkningsvärt, skulle man kunna tycka – alltså detta, att en kyrka i Tysklands huvudstad ägnas minnet av den man som ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 september, 2014

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 juni, 2011

Samhället som inte räcker till för alla

  En uteliggare underhåller sig med musiken. Foto: Hebriana Alainentalo Samhället som inte räcker till för alla "Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det ...

Av: Martina Kopra | Reportage om politik & samhälle | 05 oktober, 2006

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.