Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton



Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta och kropp. Det skulle bli hennes mest personliga skapelse, och som för att markera detta särskilda ögonblick hade hon valt ett levande material.

Robert Halvarsson

Robert Halvarsson

Väl i sängen mättades skapelseeuforin av alltmer, vilket på det stora hela var välkommet.
John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Hon smekte dess sköna vithet med utsidan av sin hand. En yta som verkade fylld av möjligheter, så tedde det sig för henne... Textilen andades allt lugnare in och ut i vad hon tolkade som ett bifall.

Färgerna började bli mer beständiga nu, och ett himlavalv öppnade upp motivet. En älvs makliga ström ackompanjerade det majestätiskt, med reflektioner av solens brandgula sken. Vinden tog tid på sig. Genom att blåsa försiktigt över duken tog den till sist form som en klar bris. Det visade sig bli en sommarafton.

Och se där - en pojke vinkade till henne från tavlans utkant. Han hade varit hennes första förälskelse, överraskad betraktade hon honom där han nu befann sig, som en del av hennes konstverk. Ett viktigt moment i en alltmer utmejslad bild.

Vid hennes åsyn sprack han upp i ett leende, och blottade en glugg i underkäken. Det var ett leende som skvallrade om äventyr och ungdomliga lekar. De hade haft det roligt tillsammans, de två. En eller flera somrar, de flöt ihop, bärgade från en alltmer avlägsen barndom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under tiden hon förlorade sig i minnen, arbetade händerna målmedvetet vidare. Hon ville bli klar i kväll. Och i denna beslutsamma anda fortsatte hon således.

Timmarna snirklade sig omärkligt fram. Men till sist var hon nöjd. Hon tittade på klockan; det var mitt i natten. Hon satte duken tillfälligt i en egenhändigt tillsnickrad kilram. En spik stack ut i ena kanten och rispade upp ett sår på ena armen. Blodet hamnade på fingrarna och torkades av på linnet.

”Skit samma...” tänkte hon, och hängde med all den högtidlighet hon kunde uppbåda slutligen tavlan ovanför sin säng. Hon granskade motivet, försökte ta in dess helhet. Det var tydligt att ett skifte verkade ha ägt rum.

Det som tidigare hade varit en sommardag, var nu stjärnklar natt. Årstiderna hade växlat. Hur hade hon missat det? Vinden visslade i lövverket, och utanför knarrade husets fogar. Pojken måste gömt sig någonstans.

Hon tittade ner på sig själv. Färger och smuts över händer och armar, ingen ork att göra rent, inte heller äta. Istället gällde följande - av med kläderna, in under täcket!

Väl i sängen mättades skapelseeuforin av alltmer, vilket på det stora hela var välkommet. Istället lämnade den plats för en betydligt alldagligare sömnighet. Tröttheten behagade inte komma på besök som en smygande gäst, snarare knockade den henne rätt bryskt.

Hon sträckte ut nacken och blickade upp, rummet blev alltmer suddigt. Ljuset tänjdes ut, som när man kisar. Tavlan var dock alltjämt kvar, där hon hängt den. Trygg och vacker. Pojken som hon alldeles nyss missat, låg nu hopkurad under ett träd, ner på honom singlade löv och bildade en spräcklig höstfilt, han snarkade lätt och lät lycklig där han sov. Tavlan knarrade i sin tur till svar, som om den gjorde sig hemmastadd i sin ram.

Hon slöt ögonen och lät pojkens andetag ange den rytm som gjorde att dagen slutligen kunde avrundas. ”Äntligen är jag hemma.” Orden vecklades ut och de blev kvar där hängande i luften. Hon viskade god natt till dem alla, såväl tavlan, pojken som orden, innan de samtliga drömde sig bort till en annan plats. En annan värld.
 

Robert Halvarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.