Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | 02 april, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton



Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta och kropp. Det skulle bli hennes mest personliga skapelse, och som för att markera detta särskilda ögonblick hade hon valt ett levande material.

Robert Halvarsson

Robert Halvarsson

Väl i sängen mättades skapelseeuforin av alltmer, vilket på det stora hela var välkommet.
John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Hon smekte dess sköna vithet med utsidan av sin hand. En yta som verkade fylld av möjligheter, så tedde det sig för henne... Textilen andades allt lugnare in och ut i vad hon tolkade som ett bifall.

Färgerna började bli mer beständiga nu, och ett himlavalv öppnade upp motivet. En älvs makliga ström ackompanjerade det majestätiskt, med reflektioner av solens brandgula sken. Vinden tog tid på sig. Genom att blåsa försiktigt över duken tog den till sist form som en klar bris. Det visade sig bli en sommarafton.

Och se där - en pojke vinkade till henne från tavlans utkant. Han hade varit hennes första förälskelse, överraskad betraktade hon honom där han nu befann sig, som en del av hennes konstverk. Ett viktigt moment i en alltmer utmejslad bild.

Vid hennes åsyn sprack han upp i ett leende, och blottade en glugg i underkäken. Det var ett leende som skvallrade om äventyr och ungdomliga lekar. De hade haft det roligt tillsammans, de två. En eller flera somrar, de flöt ihop, bärgade från en alltmer avlägsen barndom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under tiden hon förlorade sig i minnen, arbetade händerna målmedvetet vidare. Hon ville bli klar i kväll. Och i denna beslutsamma anda fortsatte hon således.

Timmarna snirklade sig omärkligt fram. Men till sist var hon nöjd. Hon tittade på klockan; det var mitt i natten. Hon satte duken tillfälligt i en egenhändigt tillsnickrad kilram. En spik stack ut i ena kanten och rispade upp ett sår på ena armen. Blodet hamnade på fingrarna och torkades av på linnet.

”Skit samma...” tänkte hon, och hängde med all den högtidlighet hon kunde uppbåda slutligen tavlan ovanför sin säng. Hon granskade motivet, försökte ta in dess helhet. Det var tydligt att ett skifte verkade ha ägt rum.

Det som tidigare hade varit en sommardag, var nu stjärnklar natt. Årstiderna hade växlat. Hur hade hon missat det? Vinden visslade i lövverket, och utanför knarrade husets fogar. Pojken måste gömt sig någonstans.

Hon tittade ner på sig själv. Färger och smuts över händer och armar, ingen ork att göra rent, inte heller äta. Istället gällde följande - av med kläderna, in under täcket!

Väl i sängen mättades skapelseeuforin av alltmer, vilket på det stora hela var välkommet. Istället lämnade den plats för en betydligt alldagligare sömnighet. Tröttheten behagade inte komma på besök som en smygande gäst, snarare knockade den henne rätt bryskt.

Hon sträckte ut nacken och blickade upp, rummet blev alltmer suddigt. Ljuset tänjdes ut, som när man kisar. Tavlan var dock alltjämt kvar, där hon hängt den. Trygg och vacker. Pojken som hon alldeles nyss missat, låg nu hopkurad under ett träd, ner på honom singlade löv och bildade en spräcklig höstfilt, han snarkade lätt och lät lycklig där han sov. Tavlan knarrade i sin tur till svar, som om den gjorde sig hemmastadd i sin ram.

Hon slöt ögonen och lät pojkens andetag ange den rytm som gjorde att dagen slutligen kunde avrundas. ”Äntligen är jag hemma.” Orden vecklades ut och de blev kvar där hängande i luften. Hon viskade god natt till dem alla, såväl tavlan, pojken som orden, innan de samtliga drömde sig bort till en annan plats. En annan värld.
 

Robert Halvarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Jubilerande änder

I bokhandeln (fast den är mest bara en större tidningskiosk) på Logan Airport i Boston säljs röda sockor, krus och tröjor med Red Sox-emblemet, det framgångsrika lokala baseball-laget vars historia ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 maj, 2016

Foto Bonniers

Gudsnärvaro i Lars Noréns diktning

Lars Norén är en av våra främsta dramatiker. Mindre känt för en vidare allmänhet är Noréns poetiska verksamheter. Han började som diktare i början av 60-talet har under många år ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2017

Det fullkomne liv

Følgende utsagn kan synes å være svært trivielt: at i vår egen tid gis det folk som søker etter livets opprinnelse, opphav, kilde, og slik var det også før tiden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2010

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 september, 2012

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | Litteraturens porträtt | 07 april, 2008

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Metaltown 2011 - två dagar av metal

I år var första året som Metaltown inte arrangerades på sin sedvanliga plats i hjärtat av Göteborgs hamn. Istället hade man valt att placera festivalen på en galoppbana på Hisingen ...

Av: Linda Olsson | Kulturreportage | 03 juli, 2011

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.