Med smak av Madeleinekaka i strukturellt komplex roman

År 2010 gavs den skönlitterära boken Un roman estonien, skriven av Katrina Kalda, ut i Frankrike. Med sin historia om en karaktär, August, som delvis av slumpen blir en följetongsförfattare ...

Av: Anna Nyman | 26 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | 24 maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

vladimir Oravsky

Vad kommer jag att fråga Sting när han kommer till Sverige för att…

Den följande historien har jag berättat tidigare och vid andra sammanhang. Att den nu återigen gör sig påmind är på grund av att dess förmodade huvudperson tilldelades ett av de ...

Av: Vladimir Oravsky | 09 februari, 2017
Gästkrönikör

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 01 juli, 2010
Musikens porträtt

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton



Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta och kropp. Det skulle bli hennes mest personliga skapelse, och som för att markera detta särskilda ögonblick hade hon valt ett levande material.

Robert Halvarsson

Robert Halvarsson

Väl i sängen mättades skapelseeuforin av alltmer, vilket på det stora hela var välkommet.
John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Hon smekte dess sköna vithet med utsidan av sin hand. En yta som verkade fylld av möjligheter, så tedde det sig för henne... Textilen andades allt lugnare in och ut i vad hon tolkade som ett bifall.

Färgerna började bli mer beständiga nu, och ett himlavalv öppnade upp motivet. En älvs makliga ström ackompanjerade det majestätiskt, med reflektioner av solens brandgula sken. Vinden tog tid på sig. Genom att blåsa försiktigt över duken tog den till sist form som en klar bris. Det visade sig bli en sommarafton.

Och se där - en pojke vinkade till henne från tavlans utkant. Han hade varit hennes första förälskelse, överraskad betraktade hon honom där han nu befann sig, som en del av hennes konstverk. Ett viktigt moment i en alltmer utmejslad bild.

Vid hennes åsyn sprack han upp i ett leende, och blottade en glugg i underkäken. Det var ett leende som skvallrade om äventyr och ungdomliga lekar. De hade haft det roligt tillsammans, de två. En eller flera somrar, de flöt ihop, bärgade från en alltmer avlägsen barndom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under tiden hon förlorade sig i minnen, arbetade händerna målmedvetet vidare. Hon ville bli klar i kväll. Och i denna beslutsamma anda fortsatte hon således.

Timmarna snirklade sig omärkligt fram. Men till sist var hon nöjd. Hon tittade på klockan; det var mitt i natten. Hon satte duken tillfälligt i en egenhändigt tillsnickrad kilram. En spik stack ut i ena kanten och rispade upp ett sår på ena armen. Blodet hamnade på fingrarna och torkades av på linnet.

”Skit samma...” tänkte hon, och hängde med all den högtidlighet hon kunde uppbåda slutligen tavlan ovanför sin säng. Hon granskade motivet, försökte ta in dess helhet. Det var tydligt att ett skifte verkade ha ägt rum.

Det som tidigare hade varit en sommardag, var nu stjärnklar natt. Årstiderna hade växlat. Hur hade hon missat det? Vinden visslade i lövverket, och utanför knarrade husets fogar. Pojken måste gömt sig någonstans.

Hon tittade ner på sig själv. Färger och smuts över händer och armar, ingen ork att göra rent, inte heller äta. Istället gällde följande - av med kläderna, in under täcket!

Väl i sängen mättades skapelseeuforin av alltmer, vilket på det stora hela var välkommet. Istället lämnade den plats för en betydligt alldagligare sömnighet. Tröttheten behagade inte komma på besök som en smygande gäst, snarare knockade den henne rätt bryskt.

Hon sträckte ut nacken och blickade upp, rummet blev alltmer suddigt. Ljuset tänjdes ut, som när man kisar. Tavlan var dock alltjämt kvar, där hon hängt den. Trygg och vacker. Pojken som hon alldeles nyss missat, låg nu hopkurad under ett träd, ner på honom singlade löv och bildade en spräcklig höstfilt, han snarkade lätt och lät lycklig där han sov. Tavlan knarrade i sin tur till svar, som om den gjorde sig hemmastadd i sin ram.

Hon slöt ögonen och lät pojkens andetag ange den rytm som gjorde att dagen slutligen kunde avrundas. ”Äntligen är jag hemma.” Orden vecklades ut och de blev kvar där hängande i luften. Hon viskade god natt till dem alla, såväl tavlan, pojken som orden, innan de samtliga drömde sig bort till en annan plats. En annan värld.
 

Robert Halvarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Brittisk litteratur - En passage till Indien

Att upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av ...

Av: Therese Ekstrand | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2010

Konceptfilm som söker det nordiska uttrycket

Filmen Vilsen handlar om att släppa taget om det förgångna, därav titeln. Projektetstartades av Göran Sjögren för flera år sen och utgick från ett koncept som skulle berättas. Manusförfattaren Omar ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 25 juli, 2013

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Bruno Franzon

Ni måste lära er ord!

Hur ska man skriva för att alla läsare ska bli nöjda? Det går inte, det kan vi glömma. Tydlighet är viktigt. Jag har sett skräckexempel på akademisk ...

Av: Bruno Franzon | Gästkrönikör | 15 september, 2017

Till slut, en början

A. Jag har glömt bort hur man skapar. Jag vet inte ens vad det är. Jag väntar på idén, det tankefenomen ur vilket saker sägs börja. ”Idé: 1. Föreställning, tanke ...

Av: Kajsa Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 15 november, 2011

Sjukt och friskt - Om kolerans uppkomst och inverkan

Koleran, som främst under 1800-talet – och med pandemisk magnitud – kom att kräva mer än 100 miljoner människoliv (och som fortfarande kräver över 100 000 människoliv om året), kan med ...

Av: Karwan Osmani | Kulturreportage | 27 december, 2013

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts