”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

G.K.Chesterton (1874-1936) Dikter i översättning av Erik Carlquist



Gilbert Keith ChestertonG.K.Chesterton (1874-1936) är mest känd för sina berättelser om Fader Brown, den okarismatiske prästen som löser svåra detektivgåtor genom sina teologiska insikter. Själv konverterade Chesterton till katolicismen 1922.

Chesterton var dessutom en briljant essäist och debattör, som gärna formulerade sig i paradoxer. Han skrev också poesi. Hans Poems (1916) innehåller 59 dikter grupperade under rubriker som "Ballader", "Kärleksdikter", och "Krigsdikter" - rättare sagt antikrigsdikter.

Det stora minimum är en kärleksdikt till författarens hustru, Frances Blogg. En andra barndom handlar både om barndomen och ålderdomen, och om hur de liknar eller inte liknar varandra.

Erik Carlquist

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

 

Det stora minimum

 

 

 

Det är ändå något att ha gråtit som vi,

det är något att ha gjort det vi har gjort,

att ha vakat i stillhet när dagen var förbi

och ha skådat stjärnor bortom himmelens port.

 

 

Den mystiska rosen vi sett, i leende och gråt;

det är något, om också den törnen gav,

och vi har hungrat liksom de, som åt

av gudarnas bröd och inte fick nog därav.

 

 

Ditt ansikte glömmer jag ej; jag såg dess vilja,

så tappert som fanfaren inför ett slag,

så rent, så ljuvt som tjärnens vita lilja.

Det är något, om också du lämnar mig i dag.

 

 

Boken som sluts för de svaga har öppnats för oss,

vi känt passioner, uråldriga, sällsamma, höga.

Genom himlarna vi lysts av visdomens bloss,

den gråa vardagens mummel berörde oss föga.

 

 

I nattfjärilars och cynikers kalla era,

när rikedomen lugn och lycka förtär,

när flyktig kärlek blir till stoft och lera,

är det något att vara viss om ett begär.

 

 

Ja, vi har verkligen hört och verkligen sett;

låt nu blixt och åska fara fram som de vill

över djur, och fågel, och mänskan med hennes vett.

Det är ändå något att ha funnits till.

 

 

 

 

Gilbert med frunEn andra barndom

 

 

 

När mina dagar en gång tar slut

och jag inga visor har kvar,

ej blir jag ändå för gammal att se

på allt som i barndomens da´r.

Då såg jag vid min barnkammardörr

ett träd, som en gunga bar.

 

 

Där låg så tung Guds barmhärtighet –

än vilar den över mig –,

ty skräcken som bodde i det trädet

berövade han det ej,

och längs vägen glänser stenar än,

som knappt låter tänka sig.

 

 

Man blir för gammal för kärlek, min kära,

för gammal för vinets rus,

men aldrig skall jag sluta att se

ett överjordiskt dagsljus

förvandla kammarens damm till snö

tills jag undrar: Är detta mitt hus?

 

 

Se: jag, ovärdig, får en gåva!

Den högste visar mig misskund,

en nåd som jag intevågar be om:

jag får känna förvåning var stund,

får vänja mig vid lycka och sorg,

men gläds över månens rund.

 

 

Man blir för gammal för kärlek, min kära,

för gammal att ljuga, min skatt,

men aldrig blir jag för gammal att se

hur jorden sveps i natt;

jag ser ett moln, som är större än världen,

och ett monster, av ögon sammansatt.

 

 

Jag själv är inte värdig att lösa

ens mitt eget skoband,

att skaka dammet från fötterna,

eller från staven i min hand,

den stav, som leder över en mark,

för fast för det verkligas land.

 

 

För gammal att gilja blir man, min kära,

och man gifter sig inte mer,

men takets sparrar, som högt sig häver

jag ändå alltid ser

om morgonen, när jag märker att

livet en dag mig ger.

 

 

Fast molnen svartnat, häpnar jag

när molnen skälver mitt hår.

När den första regndroppen stinger,

en rysning i kroppen går.

Stolthet, romans, passion har sin tid,

och detta återstår.

 

 

 

Sällsamma krypande mattor av gräs,

himlavalvet som öppet står;

in i Guds nåd, så fylld av fara

med all min synd jag går,

och tingen förnyas, fast gammal jag blir,

blott äldre, och dör av år.

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.