Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

G.K.Chesterton (1874-1936) Dikter i översättning av Erik Carlquist



Gilbert Keith ChestertonG.K.Chesterton (1874-1936) är mest känd för sina berättelser om Fader Brown, den okarismatiske prästen som löser svåra detektivgåtor genom sina teologiska insikter. Själv konverterade Chesterton till katolicismen 1922.

Chesterton var dessutom en briljant essäist och debattör, som gärna formulerade sig i paradoxer. Han skrev också poesi. Hans Poems (1916) innehåller 59 dikter grupperade under rubriker som "Ballader", "Kärleksdikter", och "Krigsdikter" - rättare sagt antikrigsdikter.

Det stora minimum är en kärleksdikt till författarens hustru, Frances Blogg. En andra barndom handlar både om barndomen och ålderdomen, och om hur de liknar eller inte liknar varandra.

Erik Carlquist

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

 

Det stora minimum

 

 

 

Det är ändå något att ha gråtit som vi,

det är något att ha gjort det vi har gjort,

att ha vakat i stillhet när dagen var förbi

och ha skådat stjärnor bortom himmelens port.

 

 

Den mystiska rosen vi sett, i leende och gråt;

det är något, om också den törnen gav,

och vi har hungrat liksom de, som åt

av gudarnas bröd och inte fick nog därav.

 

 

Ditt ansikte glömmer jag ej; jag såg dess vilja,

så tappert som fanfaren inför ett slag,

så rent, så ljuvt som tjärnens vita lilja.

Det är något, om också du lämnar mig i dag.

 

 

Boken som sluts för de svaga har öppnats för oss,

vi känt passioner, uråldriga, sällsamma, höga.

Genom himlarna vi lysts av visdomens bloss,

den gråa vardagens mummel berörde oss föga.

 

 

I nattfjärilars och cynikers kalla era,

när rikedomen lugn och lycka förtär,

när flyktig kärlek blir till stoft och lera,

är det något att vara viss om ett begär.

 

 

Ja, vi har verkligen hört och verkligen sett;

låt nu blixt och åska fara fram som de vill

över djur, och fågel, och mänskan med hennes vett.

Det är ändå något att ha funnits till.

 

 

 

 

Gilbert med frunEn andra barndom

 

 

 

När mina dagar en gång tar slut

och jag inga visor har kvar,

ej blir jag ändå för gammal att se

på allt som i barndomens da´r.

Då såg jag vid min barnkammardörr

ett träd, som en gunga bar.

 

 

Där låg så tung Guds barmhärtighet –

än vilar den över mig –,

ty skräcken som bodde i det trädet

berövade han det ej,

och längs vägen glänser stenar än,

som knappt låter tänka sig.

 

 

Man blir för gammal för kärlek, min kära,

för gammal för vinets rus,

men aldrig skall jag sluta att se

ett överjordiskt dagsljus

förvandla kammarens damm till snö

tills jag undrar: Är detta mitt hus?

 

 

Se: jag, ovärdig, får en gåva!

Den högste visar mig misskund,

en nåd som jag intevågar be om:

jag får känna förvåning var stund,

får vänja mig vid lycka och sorg,

men gläds över månens rund.

 

 

Man blir för gammal för kärlek, min kära,

för gammal att ljuga, min skatt,

men aldrig blir jag för gammal att se

hur jorden sveps i natt;

jag ser ett moln, som är större än världen,

och ett monster, av ögon sammansatt.

 

 

Jag själv är inte värdig att lösa

ens mitt eget skoband,

att skaka dammet från fötterna,

eller från staven i min hand,

den stav, som leder över en mark,

för fast för det verkligas land.

 

 

För gammal att gilja blir man, min kära,

och man gifter sig inte mer,

men takets sparrar, som högt sig häver

jag ändå alltid ser

om morgonen, när jag märker att

livet en dag mig ger.

 

 

Fast molnen svartnat, häpnar jag

när molnen skälver mitt hår.

När den första regndroppen stinger,

en rysning i kroppen går.

Stolthet, romans, passion har sin tid,

och detta återstår.

 

 

 

Sällsamma krypande mattor av gräs,

himlavalvet som öppet står;

in i Guds nåd, så fylld av fara

med all min synd jag går,

och tingen förnyas, fast gammal jag blir,

blott äldre, och dör av år.

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.