Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

Vladimir Oravskys sommarföljetong. Dagmar Daggmask Del 2



Vladimir Oravsky av Ole SchwanderOch så skulle det ha förblivit, om det inte slumpade sig så, att den här gången höll regnet på och höll på och höll på, i stället för att ta paus i sitt regnande och sedan flytta någon annanstans. Det föll så mycket regn, att Dagmars samtliga underjordiska gångar blev översvämmade.

Och Dagmar var en dagmask och inte någon fisk med en oändlig massa vassa ben i, och hon höll på att kvävas av allt det vatten som plötsligt fanns där det enligt Dagmar inte hade något att göra.
Även om Dagmar, liksom alla andra dagmaskar, inte har några lungor, utan andades genom skinnet, fanns det inget annat att göra, än snabbt som attan gräva en gång rakt upp till jordytan. Och det var inte långt mellan tanken och handlingen, när det gällde Dagmar, det var inte för ingenting hon var den bästa av bästa.

Det tog inte lång tid och Dagmar undkom både drunkningen och kväsningen av den tunga våta jord som av sin blöta tyngd rasade ner och ödelade Dagmars gångar.

Som tur var, regnet hade lugnat sig. Det var uppenbarligen så att det blev lika mycket trött av sitt regnande som Dagmar av sitt lodräta grävande. Fast Dagmar var inte den som skulle erkänna det.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Dagmar, som knappast hade ett absolut gehör och inte heller någonsynskärpa att tala om – dagmaskars ögon kan bara med nöd och näppe urskilja mörker från ljuset – hade i gengäld en känsel som heter duga och hon märkte därför naturligtvis att det hon kravlat sig upp på, var något hårdare och mer halt, än den jord- och gräsyta hon hittills var bekant med.

Men i detta nu spelade det precis ingen som helst roll, då hon naturligtvis var mest glad över att hon lyckades undgå kvävning av vatten- och jordmassor vid de plötsliga gångrasen förorsakade av det dumma och dessutom våta regnet.
Dagmars lodrätta grävning uppåt, slutade med att hon dragit sig genom en springa mellan två träplankor som danade däcket på den trädgårdsaltan där Katharinas och Aleksandras snygga och vältränade mor brukade sola sig så snart vädret tillät det.

vladimir oravsky

 

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.