Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Vladimir Oravskys sommarföljetong. Dagmar Daggmask Del 2



Vladimir Oravsky av Ole SchwanderOch så skulle det ha förblivit, om det inte slumpade sig så, att den här gången höll regnet på och höll på och höll på, i stället för att ta paus i sitt regnande och sedan flytta någon annanstans. Det föll så mycket regn, att Dagmars samtliga underjordiska gångar blev översvämmade.

Och Dagmar var en dagmask och inte någon fisk med en oändlig massa vassa ben i, och hon höll på att kvävas av allt det vatten som plötsligt fanns där det enligt Dagmar inte hade något att göra.
Även om Dagmar, liksom alla andra dagmaskar, inte har några lungor, utan andades genom skinnet, fanns det inget annat att göra, än snabbt som attan gräva en gång rakt upp till jordytan. Och det var inte långt mellan tanken och handlingen, när det gällde Dagmar, det var inte för ingenting hon var den bästa av bästa.

Det tog inte lång tid och Dagmar undkom både drunkningen och kväsningen av den tunga våta jord som av sin blöta tyngd rasade ner och ödelade Dagmars gångar.

Som tur var, regnet hade lugnat sig. Det var uppenbarligen så att det blev lika mycket trött av sitt regnande som Dagmar av sitt lodräta grävande. Fast Dagmar var inte den som skulle erkänna det.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Dagmar, som knappast hade ett absolut gehör och inte heller någonsynskärpa att tala om – dagmaskars ögon kan bara med nöd och näppe urskilja mörker från ljuset – hade i gengäld en känsel som heter duga och hon märkte därför naturligtvis att det hon kravlat sig upp på, var något hårdare och mer halt, än den jord- och gräsyta hon hittills var bekant med.

Men i detta nu spelade det precis ingen som helst roll, då hon naturligtvis var mest glad över att hon lyckades undgå kvävning av vatten- och jordmassor vid de plötsliga gångrasen förorsakade av det dumma och dessutom våta regnet.
Dagmars lodrätta grävning uppåt, slutade med att hon dragit sig genom en springa mellan två träplankor som danade däcket på den trädgårdsaltan där Katharinas och Aleksandras snygga och vältränade mor brukade sola sig så snart vädret tillät det.

vladimir oravsky

 

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.