Inför den Internationella kvinnodagen

I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas i almanackan.I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas överhuvudtaget.I den bästa av världar ...

Av: Solveig Olsson-Hultgren | 06 mars, 2013
Gästkrönikör

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | 22 Maj, 2010
Bildreportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 Maj, 2009
Essäer om musik

Gör Bologna-processen yrkesskolor av Europas universitet?

Bildning är i motsats till utbildning inte direkt kopplad till ekonomiska syften - så uttryckte sig Wilhelm von Humboldt, men ett visst perspektiv på arbetsmarknaden vill de flesta studenter ändå ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 mars, 2010
Allmänna reportage

Nina Ahlzén. Gårdsten



 Nina AhlzénNina Ahlzén bor i Göteborg. Skriver regelbundet för Dagensbok.com och medverkat i diverse antologier. Har tidigare utkommit med två diktsamlingar "Man kan inte mota en gryning", Pupill Förlag och "Och hon går förbi", 668 Förlag.
Aktuell med ny bok 2014 på Fel Förlag

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

 

Gårdsten

Det är en evighetsbacke till toppen och höghusen. Låren klibbar
mot 142:ans läderbaksäten. Fönstergliporna fläktar knappt. Vinröd
stånkar bilen, upp, upp. Johannes och mamma pratar och röker. Vi
ska till den nya lägenheten. Splitter ny och stor. Mamma är glad,
men vill inte veta av mig. Min klänning är rödvit-rutig och
träskorna är svarta. Mina svartormar i magen och svetten.
Plötsligt kräks jag rätt ut. På mig, min klänning och över
baksätet. Johannes tvärbromsar och jag flyger in mellan förarsätet
och mamma. Hon skriker. Drar ut mig i dikesrenen och gråter högt.
Jag fortsätter kräkas, men det kommer bara galla som svider. Så
ont det gör. Det är svarta ormar i gräset nu. Johannes tar bort
mamma så hon slutar sparka. Det kommer en fluga, landar på en hand
som är min. Jag önskar det vore en nyckelpiga. Jag vet att varje
prick på deras rygg betyder ett år. Jag minns en som var helt
svart. Jag måste komma ihåg att fråga mamma om den då kanske var
död. Lägenheten är verkligen stor. Parkett, ropar mamma. Jag
ligger på en filt i hallen alldeles naken förutom underbyxorna.
Det är darrig febersmak i munnen, jag slickar mina salta fingrar.

Johannes tar in mig i badrummet, duschar väck kräks och smuts. Som
att du låg bland döda hundar i diket, skrattar han. Jag öppnar
självmant munnen och han fyller mig långt in i gommen.
Spermaflicka, ta nu då, ja här kommer medicinen, nynnar han. Jag
blundar hårt, det går över så fort. Mamma skramlar i köket,
sjukflickans mun fylls igen.
Du måste svälja snart, det där ser vidrigt ut. Jag borstar
tänderna. Om mamma kunde se sårhålen. Det kommer blod från huvudet
och blandar sig med håret. Det är omöjligt att hitta hålen. Jag
klipper lite, men inte för mycket. Det känns att febern stiger ur
ögonen. Den speciella sjuksmaken. Det blir fint här med allt nytt.

Varje natt i nylägenheten svävar korparna längs membrans
autostrada: ibland kittlar det i pannloben. Vingarnas vispande mot
cortex svällande kringelgränder. Prästen som sa att Gud bor i var
människa. Att alla bar Gud. Lilla, lilla Gud. Kanske att han var
handikappad. Förtvinande lemmar, metastaser i organen, tuberkulos.
Som cp-pojken i skolan. Killarna kastade alltid sten på honom. Min
första förälskelse, han var så vacker med fräknar och rött hår och
en stor vårta på höger handrygg. Jag minns lappen kastad i ryggen
på väg ut ur klassrummet. Snabbt plockade jag upp den och lade i
fickan på mina bruna manchesterbyxor. Ensam vid gungorna vecklade
jag högtidligt upp min skattlapp. Flåsande blixtrade svarta
stjärnor framför ögonen, pulperade pupillerna. Bruset i öronen.
Din äckliga fläskmongohora. Bara dessa ord.

Om somrarna måste jag lämnas. Ett såpass krävande, ja ett rentav
kvävande, barn. Mamman behöver vila. Pappan kan inte ta hand om
ett barn. Johannes är själv ett barn. Att komma ut på landet är
varje barns rättighet. Frisk luft och djur. Förortsflicka vet inte

alltid sitt eget bästa. Jag är med hästar. Det blir väldigt fint.
Klänglängtan är inte till gagn för någon. Det går över.

Det ska inte någonsin finnas utrymme för tröst och förlåtelse.
Skinnet du drar av ska växa igen och den nya huden omsluta din
innersta sten, den eviga tjälen. Ankomsten häller avskedet likt
regn över dina axlar. Som mödrars tigande planterar fruktansvärda
avstånd. Okbefriade till tystnadens förfärlighet, vänder hon
blicken ifrån. Fostret söker utan ögon människoköttet för att dia
förövaren.

Vidunderliga högsommar. Hammocken i den gigantiska trädgården.
Saften. Kärleksmumsen.
Att hoppa hö med svettnacke och brunflätor. På gården i värmen
prånglar dom ut svinen och fläker över bänkar. Galtarnas
dödsskrik, lekarna utan underbyxor. Det vansinniga bultandet.
Klistergirlanger från taken dignande av spyflugor, döda, halvdöda,
några surrande. Här, säger bonden, blodig och dan. Lillan.
Tösabit. Vad söt liten flicka. Se så söt. Han lyfter, svingar mig.
Svindel i magen, högt över grusgången, ja högt mot himlen. Blå
klänning, röd klänning. Han visar hur man slår kossorna med
pinnar. Slå på dom. Man sover middag. Bondefarbrorn stinker dynga
och besk gris. Luften dallrar i hettan. Jag är snäll och lydig.

Så säger farbrorn. Vilken snäll flicka. Så söt och fin. Sedan ska
vi köpa glass. Hans hand täcker hela mitt ansikte. Tyst nu. Gör
mig glad. Du vill väl att jag ska vara glad? Sitt i mitt knä. Känn
så hårt. Så fin du är. Kom ska vi tvätta dig. Nu tar vi bort det
onda. Vi har så fina plåster. Nu var du duktig. Vad duktigt du
gjorde. Det var väl dumt att skrika. Nästa gång får du inte
skrika. Din lilla mun! Körsbär. Som är så gott. Nu kammar vi
iordning flätorna. Grisarna har inte ont längre. Dom är som små
änglar. Nästan som du. Det fattas en tand. Det smakar järn.
Efteråt får jag äntligen borsta hästen. Bonden ska ut med
traktorn. Det känns trasigt i munnen så jag fyller den med halm.
Stoppar kinderna fulla, borstar hästen skinande ren. Det är
väldigt varmt. Mamma ska ringa någon dag.
Kanske idag, jag vet inte.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Machiavellis republikanska ideal

Machiavellis republikanska ideal Historikern Satya Datta beskriver Niccolò Machiavellis republikanska ideal. Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex ...

Av: Satya Datta | Essäer om samhället | 03 Maj, 2007

Konst, Vadstena och Ungern – Intervju med Lajos Szelényi

Lajos Szelényi är en bildkonstnär som föddes i Ungern för 70 år sedan. Han är verksam som målare och emellanåt även som musiker och samhällsdebattör. Lajos har haft flera utställningar ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 15 Maj, 2013

Snabbare tid snabbare ... Inblickar i Nelly Sachs diktvärld

Den tyskfödda diktarinnan Nelly Sachs, som sedan början av 40-talet levde i Sverige, fick nobelpriset i litteratur på sin 75-årsdag 1966. I hennes verk finns en medskapande mänsklighet och ett ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 10 juli, 2011

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | Litteraturens porträtt | 07 november, 2012

Peace & Love - en festival för alla sinnen

2010 var ett rekordår för Peace & Love. Med sina 3000 besökare vid starten 2001 till hela 42.000 i år har Peace & Love nu blivit den största svenska festivalen ...

Av: Linda Olsson, Karin Sundqvist | Kulturreportage | 11 juli, 2010

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.