Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Missfostren



Porträtt  av Jonas WesselHon försvinner i upplösandets skog, mörkrädd och sömnlös

Vill inte träffa folk, finner fotspår i miniatyr medan stormfåglar tiger

Vill inte posera under trädet, huden sitter inte som den ska, blekfet

Fantomer med vita lår, skolmagistern med pekpinne och korpnäbb

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skrumpna människoansikten, leende och grå, bukens fula oknytt

Vi bygger luftslott hela eftermiddagen, skapar utkast i svart

Viskar aldrig aldrig mer, i havets djupa barm finns inga minnen

 

svavelblomma strös på ytan av urin

kindknotor, funktionellt betingade smärtor

färglös vätska med skarp lukt genom gombenet

foster utan huvud, sårhåla, insänkt kalottsutur

vid närvaro av gallsyror sjunker pulver ner till botten

 

En inbjudan från slottet, konjak och skuggor i sommargräs

Hon torkar svetten från kinderna, java i biblioteket, måste härifrån

Rustika bokhyllor flera meter höga, skenet falnar i vishetens tempel

Titta på det här märket, skapat av naqadahärskarens vassa tänder

Stanna hos mig, Polyfemos, värdfolket är så vidrigt vanvårdade

Hon vill lägga sig ner, somna till ljudet av en väldig osynlig kör

Solnedgång, nattens intrång, vi som det aldrig blev någonting av

 

uppslitsning av tårpunkten

druvbörd, som att icke mera finnas

aparta barkregioner i samma hemisfär

sjuklig ängslan för åska, särskilt i livmodern

förgreningssmärtor kan uppträda med långa rödalger

 

Hon ser in i tändstickslågan, rädd och drömlös, släcker, tänder

Barndomens bestraffningar, tysta och mörka, blödande fötter

En grön soffa i faderns kalla arbetsrum, kyss hans marmorhand

Sug dock inte på tummen, luden och härdad av slit och plog

Kom närmare, nakna lilla krabat, du mjuka dödskrabba av Khufu

Syskoncyklopen i glasbehållaren med gulbrun sprit fick inte födas

Hans öga öppnas när hennes kropp sjunker ner till botten, vill ropa

Skrovliga hudblåsor i form av koraller, självlysande betraktare

 

Hon läser diktskärvor om Charon och svarta solar utan namn

Heliografier dröjer sig kvar, en öppnad bröstkorg, abnorm

Skärbrännaren är hemkommen från kontinenten, schasas bort

Jag ville drömma, se henne omgiven av grönrot och träskland

 

giftig nosotrop, skön och äkta

degenerativa broskförändringar, begär

främmande kroppar i långsträckta kanaler

hörselhallucinationer, medfödd förlust av benen

oförmåga att glömma, smärtsam kramp annorstädes

 

Limbotillvaron är en plåga för oss båda, låt bilderna tala i kol

Våra torra gamla planeter blir till ett i timman då allt ljus flytt

Hon går på supé med det gamla ludret i katakombernas fukt

Kysser hennes uppsvällda fot i det västra galleriet, som svamp

Tar av sin natthatt, stinker klister, undangömd från alla

Ge mig en bestialisk krigsherres målade ansikte, gälar

Ge mig en försmak av demiurgens beska apokalyps, simhud

Ett näste bland smittade spindelgubbar, en svepning i siden

Hon är kvar, stum och egyptisk blå

oförmåga att frambringa artikulerade ljud

katodstrålarna utsänder röntgen mitt emot tragus

bulbärsparalys, anilinfärger omedelbart före döden, varig

på mänskligt sätt och vis, bese främmande länder i vattenfeber

kronsömnens kemiska särämnen, Potts puckel, venpuls eller vinpuls

 

Jag är besatt av svartkonst, men lever i den nya världen

Vågor slår mot svarta klippor, mina fingrar blir allt längre

Jag iklär mig arabisk bomull, avböjer sällan magnifika rus

Vissnad grönska döljer saker under den fördömda jorden

Jag tog en tupplur i skuggorna medan allt hade sin gång

Rutten frukt skördades i min frånvaro, anatoliska traditioner

Jag är en dåtidsdrinkare utan forna dagars glans, inlagd

Under min skogsvandring plågas jag av tusen lyktors sken

Kulblixtar med egen vilja, spontan självantändning

Terrängen är egendomlig, inget är som förr

Kristallskonerten i hamnen omges av mina täta dimmor

Jag är varken god eller gentil, strupar kramas sönder

Väggarnas invånare kommer för att ta mig

Dra mig neråt, till förkastelsen, vågorna är mitt hem

 

ossifikation, ombildning, omformning, omfamning

hopläkning av avskilda kroppsdelar, Mefistos smuts

vävnaden flyttas från en individ till en annan, luktmisstag

hakan avlägsnad, saknad, smärtor nattetid, mi’mos härmare

begynnelserim i diamant, metallhärdar blåser i mogen galenskap

 

Inga billiga underverk, inga kadaver i miniatyr får liv på nytt

Antropofagerna hånar från sina blodhala skrymslen och vrår

Hon ger sig ut i skogen härjad av svarta fåglar från underjorden

Gröna gummistövlar i höstlera, fingergrenar ger rivsår i pannan

Tunga kliv i en egen värld, någon bakom henne, en man med vingar

Försvinn inte, stanna hos mig i tjärnens mörker, här hör vi hemma

Hennes ansikte är mitt, skrumpet och grått

Ingen av oss har någonsin talat

Ur arkivet

view_module reorder

Zanzibar, Zanzibar!

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 25 juli, 2012

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Berwaldhallen – Den samstämda radiostudion

Det är en torsdag i slutet av mars. Sveriges Radios Symfoniorkester har konsert. Dirigenten Simone Young tar plats på podiet och höjer taktpinnen för att påkalla uppmärksamhet. Det råder ett ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 16 april, 2014

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 25 mars, 2013

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.