Jesper Nordström

Och plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen

I trappen där jag bor finns ett genuint svensk namn. Mitt eget. Men eftersom mina föräldrar lider av svår Danmarkofilia kan vi spåra det till landet som gav oss fet ...

Av: Jesper Nordström | 23 november, 2015
Gästkrönikör

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Regn och eldkonst på Urkult 2012

Resan till festivalen börjar för många på Urkultståget, som är en plats där människor möts i en atmosfär fylld av förväntningar och värme. När man går igenom tågets alla vagnar ...

Av: Liv Nordgren | 14 augusti, 2012
Kulturreportage

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | 15 juni, 2014
Musikens porträtt

Missfostren



Porträtt  av Jonas WesselHon försvinner i upplösandets skog, mörkrädd och sömnlös

Vill inte träffa folk, finner fotspår i miniatyr medan stormfåglar tiger

Vill inte posera under trädet, huden sitter inte som den ska, blekfet

Fantomer med vita lår, skolmagistern med pekpinne och korpnäbb

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skrumpna människoansikten, leende och grå, bukens fula oknytt

Vi bygger luftslott hela eftermiddagen, skapar utkast i svart

Viskar aldrig aldrig mer, i havets djupa barm finns inga minnen

 

svavelblomma strös på ytan av urin

kindknotor, funktionellt betingade smärtor

färglös vätska med skarp lukt genom gombenet

foster utan huvud, sårhåla, insänkt kalottsutur

vid närvaro av gallsyror sjunker pulver ner till botten

 

En inbjudan från slottet, konjak och skuggor i sommargräs

Hon torkar svetten från kinderna, java i biblioteket, måste härifrån

Rustika bokhyllor flera meter höga, skenet falnar i vishetens tempel

Titta på det här märket, skapat av naqadahärskarens vassa tänder

Stanna hos mig, Polyfemos, värdfolket är så vidrigt vanvårdade

Hon vill lägga sig ner, somna till ljudet av en väldig osynlig kör

Solnedgång, nattens intrång, vi som det aldrig blev någonting av

 

uppslitsning av tårpunkten

druvbörd, som att icke mera finnas

aparta barkregioner i samma hemisfär

sjuklig ängslan för åska, särskilt i livmodern

förgreningssmärtor kan uppträda med långa rödalger

 

Hon ser in i tändstickslågan, rädd och drömlös, släcker, tänder

Barndomens bestraffningar, tysta och mörka, blödande fötter

En grön soffa i faderns kalla arbetsrum, kyss hans marmorhand

Sug dock inte på tummen, luden och härdad av slit och plog

Kom närmare, nakna lilla krabat, du mjuka dödskrabba av Khufu

Syskoncyklopen i glasbehållaren med gulbrun sprit fick inte födas

Hans öga öppnas när hennes kropp sjunker ner till botten, vill ropa

Skrovliga hudblåsor i form av koraller, självlysande betraktare

 

Hon läser diktskärvor om Charon och svarta solar utan namn

Heliografier dröjer sig kvar, en öppnad bröstkorg, abnorm

Skärbrännaren är hemkommen från kontinenten, schasas bort

Jag ville drömma, se henne omgiven av grönrot och träskland

 

giftig nosotrop, skön och äkta

degenerativa broskförändringar, begär

främmande kroppar i långsträckta kanaler

hörselhallucinationer, medfödd förlust av benen

oförmåga att glömma, smärtsam kramp annorstädes

 

Limbotillvaron är en plåga för oss båda, låt bilderna tala i kol

Våra torra gamla planeter blir till ett i timman då allt ljus flytt

Hon går på supé med det gamla ludret i katakombernas fukt

Kysser hennes uppsvällda fot i det västra galleriet, som svamp

Tar av sin natthatt, stinker klister, undangömd från alla

Ge mig en bestialisk krigsherres målade ansikte, gälar

Ge mig en försmak av demiurgens beska apokalyps, simhud

Ett näste bland smittade spindelgubbar, en svepning i siden

Hon är kvar, stum och egyptisk blå

oförmåga att frambringa artikulerade ljud

katodstrålarna utsänder röntgen mitt emot tragus

bulbärsparalys, anilinfärger omedelbart före döden, varig

på mänskligt sätt och vis, bese främmande länder i vattenfeber

kronsömnens kemiska särämnen, Potts puckel, venpuls eller vinpuls

 

Jag är besatt av svartkonst, men lever i den nya världen

Vågor slår mot svarta klippor, mina fingrar blir allt längre

Jag iklär mig arabisk bomull, avböjer sällan magnifika rus

Vissnad grönska döljer saker under den fördömda jorden

Jag tog en tupplur i skuggorna medan allt hade sin gång

Rutten frukt skördades i min frånvaro, anatoliska traditioner

Jag är en dåtidsdrinkare utan forna dagars glans, inlagd

Under min skogsvandring plågas jag av tusen lyktors sken

Kulblixtar med egen vilja, spontan självantändning

Terrängen är egendomlig, inget är som förr

Kristallskonerten i hamnen omges av mina täta dimmor

Jag är varken god eller gentil, strupar kramas sönder

Väggarnas invånare kommer för att ta mig

Dra mig neråt, till förkastelsen, vågorna är mitt hem

 

ossifikation, ombildning, omformning, omfamning

hopläkning av avskilda kroppsdelar, Mefistos smuts

vävnaden flyttas från en individ till en annan, luktmisstag

hakan avlägsnad, saknad, smärtor nattetid, mi’mos härmare

begynnelserim i diamant, metallhärdar blåser i mogen galenskap

 

Inga billiga underverk, inga kadaver i miniatyr får liv på nytt

Antropofagerna hånar från sina blodhala skrymslen och vrår

Hon ger sig ut i skogen härjad av svarta fåglar från underjorden

Gröna gummistövlar i höstlera, fingergrenar ger rivsår i pannan

Tunga kliv i en egen värld, någon bakom henne, en man med vingar

Försvinn inte, stanna hos mig i tjärnens mörker, här hör vi hemma

Hennes ansikte är mitt, skrumpet och grått

Ingen av oss har någonsin talat

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | Essäer om litteratur & böcker | 06 juli, 2009

Många starka kvinnoporträtt på Göteborgs Filmfestival

- Om vi hade varit kvinnor och gjort våra filmer om sexuella trakasserier och en HIV-smittad gift kvinna i Egypten hade alla bara tyckt att vi överdrev, konstaterar Amr Salama ...

Av: Lena Lidén | Essäer om film | 07 februari, 2012

Världen gick inte under, om man säger så

Händelseutvecklingen i Tunisien, Egypten och de andra länderna i Mellanöstern inger hopp. För folken där naturligtvis, men också för oss andra. Historien är inte slut, det finns inte bara en ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 februari, 2011

Isadora Duncan, en levande skulptur

"Danser, c'est vivre", att dansa är att leva; orden står att läsa på ett vykort med Isadora Duncans porträtt. Vykortet är från 1928, tryckt till Duncans minne, några månader efter ...

Av: Cecilia Carlander | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2010

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

En illustration av den Andra

Jag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 23 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.