Helena Leijd. Dikter

1.   Inte kan du riktigt förstå Verkligheten för mig levs i olika dimensioner dröm kan bli sanning och sanning kan bli dröm   drömmer jag möjligen hela tiden   vet inte, men har falska egocentriska minnen om att ...

Av: Helena Leijd | 10 november, 2014
Utopiska geografier

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Samhället som inte räcker till för alla

  En uteliggare underhåller sig med musiken. Foto: Hebriana Alainentalo Samhället som inte räcker till för alla "Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det ...

Av: Martina Kopra | 05 oktober, 2006
Reportage om politik & samhälle

Tysk filosofi fra Immanuel Kant til Friedrich Nietzsche

Immanuel Kant (1724-1804) Immanuel Kant ble født i byen Køningsberg, der han vokste opp, fikk sin skolegang og hvor han også levde og virket som Tysklands første professor i filosofi. I og ...

Av: Thor Olav Olsen | 15 februari, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser



Jonas Wessel. SjälvporträttFar har imponerande ärr efter cykelolyckan,

som skedde i alléns dystra dunkel.

I fallet sprack en luktflaska av kristall

och man meddelar om tidssjukdomar

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

via telefon från Marrakech.

Far avfärdar det som efemära fenomen

och förgyller sitt jag med gindrinkar,

medan han lägger in ännu en reptil i sprit.

Jag vet allt om hans frusna slingerväxter

och nedslående stackatofraser.

Mor ler mot en karl med paraply.

Själv ägnar jag mig åt nonsensprat

och ignorerar alla zoofager

som vill nypa mig i kinden.

 

Mögel och röta grasserar i vårt stora hus,

följet går efter Hongkongmått

och det finns gott om kaffe från Toulouse.

Hela utsidan täcks av murgröna,

jag dyrkar dess fjädernerviga blad.

Söndagsnöjet är ett par sidor nekrologer

och att ta beska mediciner på fastande mage.

Det bor en kverulant uppe i det östra tornet

och en kvaddad dadaist i källaren.

Borta vid brunnen håller en rödhårig pojke till,

han har bara ett ben och saknar tunga,

han lever på blod och sägs ha kommit till

på konstgjord väg, det vill säga

med hjälp av en hop gosselik och sytråd.

Den utsugna jorden är elektrokinetisk

och vaggar mig till sömns varje natt.

 

I sovande tillstånd talar jag drömspråk,

iförd kapotthatt gör jag baklängesvolter

för att blidka lamptändaren i mitt inre.

Jag tar en midnattspromenad i snön,

tätt följd av Fu Manchus ljudlösa döttrar.

Nattkonstapeln är kal som en stubbåker

och postar promemorior om skära trollsländor,

flodångare och en liten böjd skorsten.

Alla genierna är borta.

 

Far kan konsten att dra en rövare

och tillverkar rombiska plattor och rutnät.

Alla hans dignitärer är ute på irrfärder och

yrar om wienerstolar på Titicacasjöns strand.

Ibland flyger en gammal man med svart mantel

i cirklar runt det västra tornet.

Han svarar inte när man ropar,

och ibland lyser hans ögon i blått och vitt.

Han gör mig alltid lika vemodig.

 

Mor är med damerna på shopping,

hon har lämnat mig i trädgården i full blom.

Här finns växter som frammanar ökända specialister,

jag hör dem ofta föra dova dialoger på holländska.

Mor har nya höftleder och förkalkade kransartärer,

hon samlar på kosmetika och gummisnoddar.

När damerna är tillbaka vilar de i skuggan

medan de avnjuter en fonografrulle eller två.

”Vi är spritsmugglare, inte rödskinn”, säger mor.

”Huka er för hunnerna”, tillägger en väninna.

Far är en dålig meteorolog och luktar karboltvål.

Han mumlar något om att cricketpaviljongen

har besudlats av smutssvarta näsborrar

och håller hårt i käppkryckan av bärnsten,

själv försvinner jag in i dunkelrött.

När den stora solförmörkelsen ägde rum

ville far bli vårdad som en rashäst,

men det gick inte för sig.

Han klippte av min bittra navelsträng

och slängde upp den till turakoerna i msubaträden.

Mina dagar består av stinkande kvinnokött,

ständigt detta infernaliska pladder

och skvalpande dubbelhakor.

Kräftsvulsten i magen jäser sig större,

jag föreställer mig att det är en stor

bläckfisk som pulserar i purpur.

 

En najad dyker upp ur vattnet

för att plågas av tidiga höststormar,

en blek absint hjälper föga.

Jag ser matroslika gestalter på utflykt

bland ruttnande portik, känner luktsymfonier,

hör någon som sjunger om Demeter och Persefone.

Husan hittar en bordellmadrass gömd i byrån,

men detta tigs ihjäl i korridorerna.

Farfars väldiga vattenorgel trakteras av mästarhand

en gång i månaden, allvaret det sker med

får mig alltid att le bakom masken.

 

Far vanpryds av alggröna fläckar och har pappnäsa.

Kistan i finrummet ligger vit av frost,

ett ljusskelett dansar för mig,

jag ser maneter och gölvarelser.

Ah, i grönskan utanför finns spirande agrimónia

och en och annan luddig stormhatt.

Traktens amatörbotanist vill fotografera,

far ger ifrån sig ett knak borta i länstolen

som protest, men säger inget.

Munnen och käkarna är skylda.

 

Mor ger mig hellre ingefärsdricka än bröstet

och målar sällsamma persimoner i en blå skål.

Hon har fått ett nytt franskt toalettbord,

men har kvar tungsinnet som inte ens sju konjak kan förjaga.

Husan utan namn kokar ihop drömmar i ett krus

och skapar en pelarentré i minnesmullen.

Kort senare får hon en giktattack i rhododendronbuskarna.

 

Far skrider omkring i gemaken

iförd sin kinesiska morgonrock

med tandläkarinstrumenten i högsta hugg.

Han säger sig plågas av telegramtrafiken

och orsakar kalabalik under ett fruktträd.

Jag ser hur han sträcker sig efter sin älskade pillerburk

medan oljeporträtten talar om begynnande hjärnvattusot.

Han lever som en maharadja

och sparar på granatskärvor, bläckhorn

och genomborrade hästkranier.

Som liten hade han en fågel som sjöng i tre toner

och ett tombolahjul i regnbågens alla färger.

Jag följer cigarettens svaga plym med blicken,

hör honom sjunga om en grav under ett majsfält,

om ljus utan ursprung.

 

Mor tecknar nederbördskartor

och behandlar håret med briljantin.

Mor är svavelgul och melankolisk.

Mor skriker om feber och blodiglar.

Mor har inga orakelsvar.

Mors mummel mörknar till tystnad.

 

Vårt hus plågas av egendomliga markdimmor.

Ingen vet vad som orsakar spökföreställningarna

och de dystra explosionerna ute på fälten.

Väggarn är fulla av domnande livsandar,

lönnbrännare och trattmunnar.

Far suger på sitt Dunhill-munstycke

och begrundar den kullvälta japanska rustningen.

Han är trött på ålderns dagar

och ler försynt åt min lilla kropps alla slingrande

omloppsbanor, som får honom att tänka på ormar.

När jag döptes fick jag en fin fjädersnurra

och lertavelfragment med kilskrift i present.

Prästmannen, som bemästrade alla modeuttryck,

predikade om jordens ordnade kaos.

Han sa att mor är handikappad mer automatik,

själv tar han skydd bakom maskvita stammar

som en embryonisk liten farfar.

 

Jag ligger ensam i vagnen bland obeskurna cedrar,

hör ljud från en flodbåtssalong och klockors malmklang.

Jag omringas av halvidioter och onda dunster,

här finns ingen stilla strålglans, inga mahognymöbler

eller ålderdomliga fotogenpumpar att roa sig med.

Jag tuggar på en kryptisk växtsort,

ser kollapsande glödklot

och miniatyrstäder som stiger upp ur sumpmarken.

 

Far fingrar på telefonstolparnas isolatorer,

utskurna ur svart tenn.

Han planerar billighetsbasarer,

trots den berömda polion.

Jag avgudar hans något tilltufsade yttre

och aura av fördärv.

Jag underhålls av mosaikmönster i middagssolen

medan mor får en insprängd avskildhet i grönskan.

Djup glömska, högröstade insekter, trumpetformade blommor,

allt detta och mer därtill finns i hennes sköra tankeliv.

Hon gör allt för att inte tänka på sotaren

och de svarta, skägginramade läpparna,

det är i alla fall vad garderobsgubben säger

när han inte vill äta upp mina fötter.

 

Far ger mig en mekanisk docka från 1789

och ter sig alltmer som gestalt i ett No-spel.

Från mitt gömställe i bokhyllan ser jag hur han

med darrig hand skvätter ner centilitrarna på en höft

i ett ballongglas och citerar döda gentlemän.

Hans stagnerade bilder, pedagogiska ansatser

och stanniolfetischer leder ingen vart,

de har de aldrig gjort.

Doktorn rekommenderar varböldspunktering

bakom sin grönbruna slemhinna,

han pratar om skallfrakturer, serumsprutor

och en död för egen hand i Godahoppsudden.

Han är en polyglott i mamelucker,

bonjour och blommig väst,

med gott om inälvor och tentakler i buken.

 

Mor har en svart tygkatalog.

Far har en nürnbergerklocka.

Mor är skapt i sann encyklopedisk anda.

Far är den vandrande vätebomben.

Mor spelar orgel i krematoriet.

Far har en krans av kallor och puktörne.

Mor samlar på släkttabeller.

Far är en verbena i mänsklig skepnad.

Mor bankar på Blåkullas port.

Far är en tulpanformad låsdyrkare i kristall.

Mor reciterar Strychnes Toxifera

och tror att hon har huvudrollen i en viktig pjäs.

 

En dag ska jag bli en asketisk galleriägare

som ägnar all sin vakna tid åt romanfantasier.

Jag vill bli som människorna i böckerna,

vara hedersmedlem i parapsykologiska sällskap,

men man protesterar som vanligt med syrliga röstlägen

och långsamma huvudskakningar.

Mannen med polisongerna har slutat gräva i källaren,

någon har lagt klipulver i mors ansiktskräm,

husan ersätts av marockanska uppassare

och standardverken om immunologi

av komplicerad taxonomi.

 

Far djupdyker i ett nervöst experimenterande

och sätter sig själv i karantän.

”Säg inte emot mig”, morrar han

och tvättar bort sitt förstånd med gin.

Mor läser en saga om talande orkidéhus

och lägger en jadepjäs från Hsia-dynastin på min panna.

”Jag har bara blivit en smula nedstämd”, viskar hon

medan ansiktet antar formen av en hårig aldrovanda.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Magnus Göransson

Idioten och en vän får jobb på ett telefonförsäljarföretag

En kort lönnfet tunnhårigt överkammad man runt femtio strecket presenterar stolt företagets helt meningslösa sysselsättning som ett kåseri som skulle få Ehrenmark att rotera i sin grav. Företaget säljer företagskalendrar ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 07 april, 2016

Marilyn, det förevigade barnet, en hummingbird

”Marilyn lever!” jublade texten i Liljevalchs utställningskatalog år 2002. Det var 40 år efter Marilyns död. Nu har det gått 50 år sedan den platinablonda Hollywoodstjärnan hittades livlös i sitt ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | Essäer om film | 04 augusti, 2012

Lars Gustavsson Foto CC BY-SA 3.0

Om Lars Gustafsson och översättningarna

När Strindbergs genombrottsroman ”Röda rummet” gavs ut som seriemagasin för en hel del år sedan kom jag med en hovsam invändning i Svenska Dagbladet. Den erbjöds till skolor i klassuppsättning ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 04 april, 2016

Anders Österling. Armod

En dikt av Anders Österling . Dikten nedan kommer att tryckas i Knut Lindelöfs bok  Ett liv, en tid – Åren 1994–1973 genom kameraögat. Armod Dig, stora fattigdomens barn,dig binda inga band ...

Av: Anders Österling | Utopiska geografier | 01 mars, 2014

Samuel Taylor Coleridge. Midnattsfrost

Midnattsfrost När natten fallit, i en vindlös tystnad nu frosten hemligt genomför sitt uppdrag. Hör uggleungens gälla skrin i dunklet! De andra som bor i mitt hus har gått till vila och överlämnat mig åt ...

Av: Samuel Taylor Coleridge | Kulturreportage | 11 december, 2013

”Till alla säger jag förlåt” – En betraktelse om döendet i tiden

I vår framåtrusande samtid blir legender snart till myt, myten vår lösryckta historia, historien en verklighet utan grund för empirin, som en frånvarande empati där drömmarna ingår som jagande element ...

Av: Göran af Gröning | Övriga porträtt | 30 november, 2013

Veckan från hyllan-Vecka 7-2013

Det nya arbetarparteit vill också bli det nya Rasistpartiet. Med sitt sedvanliga nyspråk föreslår man nu att invandringen ska öka genom att minska den. Tanken är förstås att ta väljare ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 februari, 2013

Litteraturkrönika Februari

Det senaste halvåret har det utkommit en rad läsvärda böcker som granskar de ökande klyftorna i samhället och - inte minst - socialdemokratins handfallenhet inför denna accelererande utveckling. I höstas utgav ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 24 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.