Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Elsa Viola. Anteckningar från våning 33



1. De har spärrat in mig

Elsa Violaoch hon har vaknat någonstans i öster. Det var så det började den här gången, precis så. Det där snabba, sköna, onda kan jag inte kalla det, det går där samtidigt som solen. Som den konstanta rörelsen som får allt att vakna och få liv och öppna sig. Sätter igång det icke förmedlingsbara, icke-varat som aldrig var kreativt. Icke-existens såsom noll, inte så som minus. Inte så som svart subtraktion utan bara noll. På det dåliga sättet, stillastående fastnad i en egen slags rörelse som inte syns på utsidan.

Rörelsen av mitt minus är svart och det bara finns. Rörelsen av mitt noll är att flyga. I taket där satt den (flyga) döden hade ni sagt, men jag skulle hellre kalla det för vitt som lysrören som ljuger. Utanför murarna är den förnekad. Som något gammalt som inte orkar mer och har lagt sig ned för att sova.
Ett aktiverat noll flög, flyga vidare men så tappa balansen. Fort uppåt gick det, som alltid, uppåt tills Ikaros och så fall. Förnekad utanför murarna, efter fallet (hon vet vad jag talar om). Att komma, att se, att segra, att dö, till dessa fyra ting måste livet bli. 1, 2, 3, 4 och så sitter vi där. Alla byxor äro dyra.

2. De har spärrat in mig.

Godmorgon alltså noll. Och intet, jag återkommer. Upp, hur kan additionen bli så varm att den når hela vägen? Upp blir värme blir koncentrat (liten vit dvärg) blir sprängmedel och jag öste det över henne. Eller jag blåste det försiktigt, ur handflatan. Den här gången blundade hon inte och jag tror det bländade, frätte sönder hennes ögon.
Förbleknat, förminskat blev liten vit dvärg, nästan hemma nu och jag tror hon har fått svårt för att sova. Inte kunna sova förrän det spricker och sprängs och blir ett svart hål liksom istället för. Blir till ett något som kan omsluta handen. Svart hål. Blev jag, dock är jag vacker (i Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält).
Ty så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli:
’Jag älskar solen, solen älskar mig’, och sen somnade hon så (Ikaros) i ruset.

3. Som ett fönster

blev hon för mina läppar (titta ut) inte titta in. Smaka på det andra, inte det första, som jag tänker på: Hud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Titta ut fräta sönder hennes ögon och nu ser hon ingen annan, ser hon ingen annan? Tills ögonen smälter samman, inte vingar bara ögon. Inte flyga bara titta (glömde fara) Isagel, glömde fara jorden runt och hon måste tala och så igen: ’fall’. Blir liten vit dvärg, ett koncentrat (av ljus) och nu ser jag absolut ingenting. Har förtvinat, alluderat på för mycket av det som inte längre finns kvar. Att uttala alltså, ’att uttala’.

Något annat måste komma, se, segra och så upphöra. Att existera kanske, upphöra med svart och öppna både handflata och ögon. Fräta sönder eller så var det hennes (Ikaros) hennes fågelögon som följde måsen på taket på andra sidan borggården. På morgonen (de har spärrat in mig) som måsögonen, hon följer dem inifrån nu.

De har spärrat in mig kanske för att ögonen gick sönder kanske för att ögonen inte längre ska kunna gå sönder kanske för att på något sätt kunna visa det som förut var alldeles i blindo. Spara spåra i blindo som någon som kan se men som inte vill. För det var nog något annat, något annat än det som faktiskt existerade. Det var rörelse (jag har sagt det förut) uttalat, rörelse, uttalad rörelse så som ett aktiverat noll. Blir ljus blir Ikaros blir addition nästan hemma. Morgonsol blir vit dvärg och så kasta sig mot fönstret. Förslag på titel: explosion.

 

Elsa Viola

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.