Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | 29 april, 2017
Essäer om religionen

De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | 15 februari, 2015
Essäer om litteratur & böcker

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten

Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra ...

Av: Mathias Jansson | 26 november, 2016
Essäer om konst

Elsa Viola. Anteckningar från våning 33



1. De har spärrat in mig

Elsa Violaoch hon har vaknat någonstans i öster. Det var så det började den här gången, precis så. Det där snabba, sköna, onda kan jag inte kalla det, det går där samtidigt som solen. Som den konstanta rörelsen som får allt att vakna och få liv och öppna sig. Sätter igång det icke förmedlingsbara, icke-varat som aldrig var kreativt. Icke-existens såsom noll, inte så som minus. Inte så som svart subtraktion utan bara noll. På det dåliga sättet, stillastående fastnad i en egen slags rörelse som inte syns på utsidan.

Rörelsen av mitt minus är svart och det bara finns. Rörelsen av mitt noll är att flyga. I taket där satt den (flyga) döden hade ni sagt, men jag skulle hellre kalla det för vitt som lysrören som ljuger. Utanför murarna är den förnekad. Som något gammalt som inte orkar mer och har lagt sig ned för att sova.
Ett aktiverat noll flög, flyga vidare men så tappa balansen. Fort uppåt gick det, som alltid, uppåt tills Ikaros och så fall. Förnekad utanför murarna, efter fallet (hon vet vad jag talar om). Att komma, att se, att segra, att dö, till dessa fyra ting måste livet bli. 1, 2, 3, 4 och så sitter vi där. Alla byxor äro dyra.

2. De har spärrat in mig.

Godmorgon alltså noll. Och intet, jag återkommer. Upp, hur kan additionen bli så varm att den når hela vägen? Upp blir värme blir koncentrat (liten vit dvärg) blir sprängmedel och jag öste det över henne. Eller jag blåste det försiktigt, ur handflatan. Den här gången blundade hon inte och jag tror det bländade, frätte sönder hennes ögon.
Förbleknat, förminskat blev liten vit dvärg, nästan hemma nu och jag tror hon har fått svårt för att sova. Inte kunna sova förrän det spricker och sprängs och blir ett svart hål liksom istället för. Blir till ett något som kan omsluta handen. Svart hål. Blev jag, dock är jag vacker (i Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält).
Ty så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli:
’Jag älskar solen, solen älskar mig’, och sen somnade hon så (Ikaros) i ruset.

3. Som ett fönster

blev hon för mina läppar (titta ut) inte titta in. Smaka på det andra, inte det första, som jag tänker på: Hud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Titta ut fräta sönder hennes ögon och nu ser hon ingen annan, ser hon ingen annan? Tills ögonen smälter samman, inte vingar bara ögon. Inte flyga bara titta (glömde fara) Isagel, glömde fara jorden runt och hon måste tala och så igen: ’fall’. Blir liten vit dvärg, ett koncentrat (av ljus) och nu ser jag absolut ingenting. Har förtvinat, alluderat på för mycket av det som inte längre finns kvar. Att uttala alltså, ’att uttala’.

Något annat måste komma, se, segra och så upphöra. Att existera kanske, upphöra med svart och öppna både handflata och ögon. Fräta sönder eller så var det hennes (Ikaros) hennes fågelögon som följde måsen på taket på andra sidan borggården. På morgonen (de har spärrat in mig) som måsögonen, hon följer dem inifrån nu.

De har spärrat in mig kanske för att ögonen gick sönder kanske för att ögonen inte längre ska kunna gå sönder kanske för att på något sätt kunna visa det som förut var alldeles i blindo. Spara spåra i blindo som någon som kan se men som inte vill. För det var nog något annat, något annat än det som faktiskt existerade. Det var rörelse (jag har sagt det förut) uttalat, rörelse, uttalad rörelse så som ett aktiverat noll. Blir ljus blir Ikaros blir addition nästan hemma. Morgonsol blir vit dvärg och så kasta sig mot fönstret. Förslag på titel: explosion.

 

Elsa Viola

Ur arkivet

view_module reorder

POETRY SLAM - folklighet eller elitism?

POETRY SLAM - folklighet eller elitism? Poesi - ett artificiellt språk från de finlitterära salongerna, eller ett ärligare sätt att uttrycka sig på, ett medel för att spräcka barriärerna och säga ...

Av: Elin Bengtsson | Kulturreportage | 09 februari, 2007

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

Om förväntningar och böcker

Oftast börjar upptäckten av ett författarskap med att jag läser en bok av personen ifråga, gillar boken och blir nyfiken på mer. Antingen har jag blivit rekommenderad boken av någon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 05 juni, 2012

Claus Beck-Nielsen - En identitet

Den nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om samhället | 29 oktober, 2010

Dokusåpan och döden

I dagarnas Big Brother-diskussioner kan man påminnas om två brittiska tv-dramer på temat. Den första av de båda, The Year of the Sex Olympics, sändes 1968 inom ramarna för BBC2:s ...

Av: Charlotte Wiberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Christopher Locke

Floppydiskar och hårddiskar som konst och miljöhot

Det är ett välkänt problem inom konsthistorien att kunna bevara all konst som görs i olika material. Och ju snabbare tekniken utvecklar sig, desto svårare blir det för konstrestaurerarna att ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 april, 2015

Moral og moralske verdier

Rent allment er det slik at folk som arbeider med moral og teorier om moral, er opptatt av at det gis et rimelig klart skille mellom moral på den ene ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.