Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

Elsa Viola. Anteckningar från våning 33



1. De har spärrat in mig

Elsa Violaoch hon har vaknat någonstans i öster. Det var så det började den här gången, precis så. Det där snabba, sköna, onda kan jag inte kalla det, det går där samtidigt som solen. Som den konstanta rörelsen som får allt att vakna och få liv och öppna sig. Sätter igång det icke förmedlingsbara, icke-varat som aldrig var kreativt. Icke-existens såsom noll, inte så som minus. Inte så som svart subtraktion utan bara noll. På det dåliga sättet, stillastående fastnad i en egen slags rörelse som inte syns på utsidan.

Rörelsen av mitt minus är svart och det bara finns. Rörelsen av mitt noll är att flyga. I taket där satt den (flyga) döden hade ni sagt, men jag skulle hellre kalla det för vitt som lysrören som ljuger. Utanför murarna är den förnekad. Som något gammalt som inte orkar mer och har lagt sig ned för att sova.
Ett aktiverat noll flög, flyga vidare men så tappa balansen. Fort uppåt gick det, som alltid, uppåt tills Ikaros och så fall. Förnekad utanför murarna, efter fallet (hon vet vad jag talar om). Att komma, att se, att segra, att dö, till dessa fyra ting måste livet bli. 1, 2, 3, 4 och så sitter vi där. Alla byxor äro dyra.

2. De har spärrat in mig.

Godmorgon alltså noll. Och intet, jag återkommer. Upp, hur kan additionen bli så varm att den når hela vägen? Upp blir värme blir koncentrat (liten vit dvärg) blir sprängmedel och jag öste det över henne. Eller jag blåste det försiktigt, ur handflatan. Den här gången blundade hon inte och jag tror det bländade, frätte sönder hennes ögon.
Förbleknat, förminskat blev liten vit dvärg, nästan hemma nu och jag tror hon har fått svårt för att sova. Inte kunna sova förrän det spricker och sprängs och blir ett svart hål liksom istället för. Blir till ett något som kan omsluta handen. Svart hål. Blev jag, dock är jag vacker (i Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält).
Ty så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli:
’Jag älskar solen, solen älskar mig’, och sen somnade hon så (Ikaros) i ruset.

3. Som ett fönster

blev hon för mina läppar (titta ut) inte titta in. Smaka på det andra, inte det första, som jag tänker på: Hud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Titta ut fräta sönder hennes ögon och nu ser hon ingen annan, ser hon ingen annan? Tills ögonen smälter samman, inte vingar bara ögon. Inte flyga bara titta (glömde fara) Isagel, glömde fara jorden runt och hon måste tala och så igen: ’fall’. Blir liten vit dvärg, ett koncentrat (av ljus) och nu ser jag absolut ingenting. Har förtvinat, alluderat på för mycket av det som inte längre finns kvar. Att uttala alltså, ’att uttala’.

Något annat måste komma, se, segra och så upphöra. Att existera kanske, upphöra med svart och öppna både handflata och ögon. Fräta sönder eller så var det hennes (Ikaros) hennes fågelögon som följde måsen på taket på andra sidan borggården. På morgonen (de har spärrat in mig) som måsögonen, hon följer dem inifrån nu.

De har spärrat in mig kanske för att ögonen gick sönder kanske för att ögonen inte längre ska kunna gå sönder kanske för att på något sätt kunna visa det som förut var alldeles i blindo. Spara spåra i blindo som någon som kan se men som inte vill. För det var nog något annat, något annat än det som faktiskt existerade. Det var rörelse (jag har sagt det förut) uttalat, rörelse, uttalad rörelse så som ett aktiverat noll. Blir ljus blir Ikaros blir addition nästan hemma. Morgonsol blir vit dvärg och så kasta sig mot fönstret. Förslag på titel: explosion.

 

Elsa Viola

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.