Nya synagogan. Rabbi Gavriel Motatov på synagogans innergård

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 2 av 3)

Den åldrige rabbin hämtade nycklarna och vi gick in i synagogan. Jag fick fotografera allt jag ville. Tyvärr kunde han ingen engelska. Till slut visade han mig en låda för ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 23 februari, 2017
Resereportage

Jørn Lier Horst fri bild från Wikipedia

Start en bra bit in i serien och till en början utgivet i…

Mitt i spänningsromanen med Bengt Eriksson.

Av: Bengt Eriksson | 17 juli, 2016
Litteraturens porträtt

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | 08 maj, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Łukasz Barczyk om sin Hamlettravesti

Under den polska filmfestivalen Kinoteka, arrangerad av Polska institutet på biografen Sture i Stockholm hade jag nöjet att se ett mycket fint och starkt verk, “Italiani”. För regin ansvarar Łukasz ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 09 november, 2011
Filmens porträtt

Elsa Viola. Anteckningar från våning 33



1. De har spärrat in mig

Elsa Violaoch hon har vaknat någonstans i öster. Det var så det började den här gången, precis så. Det där snabba, sköna, onda kan jag inte kalla det, det går där samtidigt som solen. Som den konstanta rörelsen som får allt att vakna och få liv och öppna sig. Sätter igång det icke förmedlingsbara, icke-varat som aldrig var kreativt. Icke-existens såsom noll, inte så som minus. Inte så som svart subtraktion utan bara noll. På det dåliga sättet, stillastående fastnad i en egen slags rörelse som inte syns på utsidan.

Rörelsen av mitt minus är svart och det bara finns. Rörelsen av mitt noll är att flyga. I taket där satt den (flyga) döden hade ni sagt, men jag skulle hellre kalla det för vitt som lysrören som ljuger. Utanför murarna är den förnekad. Som något gammalt som inte orkar mer och har lagt sig ned för att sova.
Ett aktiverat noll flög, flyga vidare men så tappa balansen. Fort uppåt gick det, som alltid, uppåt tills Ikaros och så fall. Förnekad utanför murarna, efter fallet (hon vet vad jag talar om). Att komma, att se, att segra, att dö, till dessa fyra ting måste livet bli. 1, 2, 3, 4 och så sitter vi där. Alla byxor äro dyra.

2. De har spärrat in mig.

Godmorgon alltså noll. Och intet, jag återkommer. Upp, hur kan additionen bli så varm att den når hela vägen? Upp blir värme blir koncentrat (liten vit dvärg) blir sprängmedel och jag öste det över henne. Eller jag blåste det försiktigt, ur handflatan. Den här gången blundade hon inte och jag tror det bländade, frätte sönder hennes ögon.
Förbleknat, förminskat blev liten vit dvärg, nästan hemma nu och jag tror hon har fått svårt för att sova. Inte kunna sova förrän det spricker och sprängs och blir ett svart hål liksom istället för. Blir till ett något som kan omsluta handen. Svart hål. Blev jag, dock är jag vacker (i Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält).
Ty så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli:
’Jag älskar solen, solen älskar mig’, och sen somnade hon så (Ikaros) i ruset.

3. Som ett fönster

blev hon för mina läppar (titta ut) inte titta in. Smaka på det andra, inte det första, som jag tänker på: Hud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Titta ut fräta sönder hennes ögon och nu ser hon ingen annan, ser hon ingen annan? Tills ögonen smälter samman, inte vingar bara ögon. Inte flyga bara titta (glömde fara) Isagel, glömde fara jorden runt och hon måste tala och så igen: ’fall’. Blir liten vit dvärg, ett koncentrat (av ljus) och nu ser jag absolut ingenting. Har förtvinat, alluderat på för mycket av det som inte längre finns kvar. Att uttala alltså, ’att uttala’.

Något annat måste komma, se, segra och så upphöra. Att existera kanske, upphöra med svart och öppna både handflata och ögon. Fräta sönder eller så var det hennes (Ikaros) hennes fågelögon som följde måsen på taket på andra sidan borggården. På morgonen (de har spärrat in mig) som måsögonen, hon följer dem inifrån nu.

De har spärrat in mig kanske för att ögonen gick sönder kanske för att ögonen inte längre ska kunna gå sönder kanske för att på något sätt kunna visa det som förut var alldeles i blindo. Spara spåra i blindo som någon som kan se men som inte vill. För det var nog något annat, något annat än det som faktiskt existerade. Det var rörelse (jag har sagt det förut) uttalat, rörelse, uttalad rörelse så som ett aktiverat noll. Blir ljus blir Ikaros blir addition nästan hemma. Morgonsol blir vit dvärg och så kasta sig mot fönstret. Förslag på titel: explosion.

 

Elsa Viola

Ur arkivet

view_module reorder

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Brev från Österäng

   Fan ska vara journalistlärare! har jag tänkt efter den senaste veckans massmediala tankediktatur: Hända! Nu! Drama! Känna! Vi! – den formel som får tid och tanke att upphöra. ”den ...

Av: Bengt Nerman | Gästkrönikör | 04 augusti, 2011

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

En fri kvinna

Salivsträng. Annat. Drömmar om säd. Hon ligger utsträckt på bordet. Serverad. Precis som hon vill ha det. Allt är minutiöst förberett med tanke på hur det gick förra gången. Det ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 06 maj, 2012

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Alexander Fleming Penicillinets upptäckare

Alexander Fleming, föds6 augusti1881, och växer upp tillsammans med sju syskon på fårfarmen Lochfield i Darvel, Skottland.Han gifter sig 1915 med Sarah Marion McElroy. De får sonen Robert Alexander Fleming är ...

Av: Kjell Ekborg | Kulturreportage | 28 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.