Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans



Agnes GällhagenDet finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att säga att man kan gå in i ett rum, och sedan bara kliva över tröskeln in till nästa. Riktigt så enkelt är det inte. Ibland kan man vara i flera av rummen samtidigt.

“Det finns ingen dans i frekvens och balans” är en fysisk, spatial text. Den formulerar olika tillstånd, mikrouniversum, och rör sig i dessa, parallellt. Abstrakta och kroppsliga erfarenheter struktureras arkitektoniskt. Textens lingvistiska rum blir platsen för de motsägelsefulla minnen, eller förnimmelser av tidens förlopp, som berättelsens anonyma karaktärer upplever.

Jag som skriver heter Agnes Gällhagen. Jag är konstnär och bosatt i Göteborgsområdet.

Dessa texter har existerat i olika form. Som tal, som ljudkollage, som skulptur och som rörlig bild. De består av flera lager av filtrering och översättning. Nu lever de ett eget liv, som ett ihopmonterat, textuellt objekt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Det finns ingen dans i frekvens och balans

 

Pulserande - kontraktion och extraktion. Ett triangulärt område mellan smalbenet och knävecket. Vi är inte medvetna om det, men alla kroppar rör sig i en rak linje, mot ett förutbestämt mål. Det är bara rummet som är aningen krökt och ger en illusion av att vi rör oss i cirklar, cykler. I ett alldeles särskilt krökt rum, är gravitationen tyngre. Ett försök att vistas i det rummet skulle innebära att de inre organen omedelbart krossas av luftmassans väldiga dragningskraft mot rummets kärna. Likt en terrakottasoldat krackelerar huden. Hjärtat och resten komprimeras till en liten liten kula, metallisk, samlar uråldriga berättelser och nya till ett koncentrat av smärta, kärlek och blodkroppar kanske inte större än ett sandkorn. Det är inte självklart vilka episoder som är våra eller kroppsligt ärvda genom det stoft vi består av.

 

 

...

 

blått ljus gnistrar till bildar punkter

de samlas i kluster, som små galaxer

utspridda över axeln.

vissa områden tycks mer populära

 

ett tvärt kast med blicken och ditt fokus

är där, där det är.

 

var försiktig, så att du inte bläddrar för fort

då kan du fastna i prematura episoder

utan referenspunkter till den övergripande  

 

a r k i t e k t u r e n.

 

Det är viktigt att alltid känna riktningen.

 

Ett objekts hastighet bestäms i relation till observatörens hastighet och position.

 

Här - bortsett från lagret av luft under hennes fötter ungefär två centimeter, hotar balansen. Här - bortsett från det bländande solljuset filtrerat.

Arkader och fasader. Att fukta ögonen och skydda dem från starka vindar damm och ljusstyrka, och fasader. Ljus och fasader. För att det alltid har varit så. Ett slutet system, testkört över århundraden av naturligt urval. Allting som finns finns för att det alltid har funnits.

- Och utanför det?

- Det är allt.

 

Blekt solljus träffar sakta nedsignande dammpartiklar, de glimmar till. Osten har stelnat, gulnat, i kanterna. Hela rummet ligger i stiltje, som om det tillhör någon stiftelse vars uppdrag är att förvalta en död poets gamla konstnärshem och erbjuda autentiska guidade turer varje lördag klockan 13 för turister och konstskoleklasser. Det enda som saknas är det inramade svartvita porträttet av frugan (och älskarinnan), och en komplett uppsättning av Strindbergs samlade verk. Eller när jag tänker efter så finns säkert det också, någonstans. Strindbergs samlade verk alltså. Allt man kan tänkas behöva finns i detta rum.

  

Första gången jag besökte rummet tänkte jag att det såg ut som en förfinad variant av skrotnisses verkstad; varje verktyg i ett eget lädercase med alla utbytbara originaldelar kvar, ett grönskimrande skrivbordssken under tveksamt hemmasnickrade hyllor på gränsen att tippa över. Eller som ett sockerbruk jag besökte en annan gång, omgjord till ateljé åt en åttioårig gammal gubbe som tillverkade jättelika svävande järnkonstruktioner, en om året, och hade barnbarnen springandes farligt nära kanten längs smala plankor och uppför rangliga stegar till alla tillbyggnader och skrymslen.

Tio år till och detta rum kommer vara ett fall för Extrema samlare.

 

Jag slog mig ned på en liten koffert och fick en whiskey som stannade i min hand, vilandes mot låret, då det inte fanns ens en kvadratmillimeter på något av borden som inte redan var täckt av små lappar med minimal skrift om att överklaga beslut eller betala av skulder till den och den. Vilka affärer han var inblandad i fick jag aldrig veta. Men jag vet att han vaknade svettig, med panik i ögonen, när polisen en morgon gjorde ett besök i ateljén intill, då de hade hört att ägaren till denna lagt ut annonser som efterlyste verklighetstrogna låtsasvapen. Okej, flippa inte nu, men jag kommer att öppna en väska, och här i ligger det en massa pistoler. But the water pistols are all filled with lemonade.

  

Jag försökte prata om konkreta saker, fiska detaljer om favoritförfattare och uppväxtort, förankra honom i min På Spåret-verklighet, men han förblev fragmentariskt svävande någonstans mellan dödslöshet och ett lastbilsflak på en highway mellan New Orleans och Tallahassee, skrivmaskinen i tillhörande låda med varningstexten “FRAGILE”.

Onåbar, som den där heliumhajen från Teknikmagasinet han körde runt med högst upp i trapphuset förra året.

 

...

 

Den gamle mannen flyttar klumpigt omkring på sina saker. Det är nästan oundvikligt. Efter ett par whiskey darrar handen mer än vanligt. Sakerna ska flyttas, till varje pris.

En sådan här natt pallar han bara inte med deras högljudda, distinkta karaktärsdrag, det gytter av filtrerade röster från det förflutna, som talar till honom från översta hyllan.

Nu fanns det plats för ett ganska så vitt omfång av olika specifika positioner, där föremålen kunde placeras. Fast för stunden får de ligga i kastrullskåpet. Ja alltså, det var det som fanns närmast till hands. Han kommer nog ändå inte behöva gå in i köket, framöver.

 

Samtidigt, ett högfrekvent brus

från maskineri.

 

...

 

Utsträckt arm helt perfekt rak som om med vetenskap. Bär en hel kropps tyngd. 54 centimeter från axel till slutpunkt. Bara att sätta koordinaterna så tecknar jag en galax, i det syrefattiga tomrum till himmel. 8 små ben uträtade - pressar undan luft för att lämna plats åt rörelse och andning.

Här och flytande med ett smalt snöre från mitten av huvudskålen fastkrokad i taket. Det är rätt äckligt egentligen, låt oss prata om någoting annat.

 

Av det som är i rummet är åtminstone hälften uteslutningar, och är alltså inte i rummet.

Not this, not that, not the other.

 

Det är en plats mellan rummen. Väl här, kan ljud, händelser, bilder, objekt läcka ut. De hälsar så att säga på. Helt anpassade blir de dock aldrig. En aura av Fjärran omger dem.

Jag tror att jag vet var vi är någonstans. Ner för backen, till vänster, ligger till exempel åttiotalet.

 

Efter att ha studerat de olika varu(lvs)katalogerna kunde han konstatera vilken pricksäker representant för tidsandan de var.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.