Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans



Agnes GällhagenDet finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att säga att man kan gå in i ett rum, och sedan bara kliva över tröskeln in till nästa. Riktigt så enkelt är det inte. Ibland kan man vara i flera av rummen samtidigt.

“Det finns ingen dans i frekvens och balans” är en fysisk, spatial text. Den formulerar olika tillstånd, mikrouniversum, och rör sig i dessa, parallellt. Abstrakta och kroppsliga erfarenheter struktureras arkitektoniskt. Textens lingvistiska rum blir platsen för de motsägelsefulla minnen, eller förnimmelser av tidens förlopp, som berättelsens anonyma karaktärer upplever.

Jag som skriver heter Agnes Gällhagen. Jag är konstnär och bosatt i Göteborgsområdet.

Dessa texter har existerat i olika form. Som tal, som ljudkollage, som skulptur och som rörlig bild. De består av flera lager av filtrering och översättning. Nu lever de ett eget liv, som ett ihopmonterat, textuellt objekt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Det finns ingen dans i frekvens och balans

 

Pulserande - kontraktion och extraktion. Ett triangulärt område mellan smalbenet och knävecket. Vi är inte medvetna om det, men alla kroppar rör sig i en rak linje, mot ett förutbestämt mål. Det är bara rummet som är aningen krökt och ger en illusion av att vi rör oss i cirklar, cykler. I ett alldeles särskilt krökt rum, är gravitationen tyngre. Ett försök att vistas i det rummet skulle innebära att de inre organen omedelbart krossas av luftmassans väldiga dragningskraft mot rummets kärna. Likt en terrakottasoldat krackelerar huden. Hjärtat och resten komprimeras till en liten liten kula, metallisk, samlar uråldriga berättelser och nya till ett koncentrat av smärta, kärlek och blodkroppar kanske inte större än ett sandkorn. Det är inte självklart vilka episoder som är våra eller kroppsligt ärvda genom det stoft vi består av.

 

 

...

 

blått ljus gnistrar till bildar punkter

de samlas i kluster, som små galaxer

utspridda över axeln.

vissa områden tycks mer populära

 

ett tvärt kast med blicken och ditt fokus

är där, där det är.

 

var försiktig, så att du inte bläddrar för fort

då kan du fastna i prematura episoder

utan referenspunkter till den övergripande  

 

a r k i t e k t u r e n.

 

Det är viktigt att alltid känna riktningen.

 

Ett objekts hastighet bestäms i relation till observatörens hastighet och position.

 

Här - bortsett från lagret av luft under hennes fötter ungefär två centimeter, hotar balansen. Här - bortsett från det bländande solljuset filtrerat.

Arkader och fasader. Att fukta ögonen och skydda dem från starka vindar damm och ljusstyrka, och fasader. Ljus och fasader. För att det alltid har varit så. Ett slutet system, testkört över århundraden av naturligt urval. Allting som finns finns för att det alltid har funnits.

- Och utanför det?

- Det är allt.

 

Blekt solljus träffar sakta nedsignande dammpartiklar, de glimmar till. Osten har stelnat, gulnat, i kanterna. Hela rummet ligger i stiltje, som om det tillhör någon stiftelse vars uppdrag är att förvalta en död poets gamla konstnärshem och erbjuda autentiska guidade turer varje lördag klockan 13 för turister och konstskoleklasser. Det enda som saknas är det inramade svartvita porträttet av frugan (och älskarinnan), och en komplett uppsättning av Strindbergs samlade verk. Eller när jag tänker efter så finns säkert det också, någonstans. Strindbergs samlade verk alltså. Allt man kan tänkas behöva finns i detta rum.

  

Första gången jag besökte rummet tänkte jag att det såg ut som en förfinad variant av skrotnisses verkstad; varje verktyg i ett eget lädercase med alla utbytbara originaldelar kvar, ett grönskimrande skrivbordssken under tveksamt hemmasnickrade hyllor på gränsen att tippa över. Eller som ett sockerbruk jag besökte en annan gång, omgjord till ateljé åt en åttioårig gammal gubbe som tillverkade jättelika svävande järnkonstruktioner, en om året, och hade barnbarnen springandes farligt nära kanten längs smala plankor och uppför rangliga stegar till alla tillbyggnader och skrymslen.

Tio år till och detta rum kommer vara ett fall för Extrema samlare.

 

Jag slog mig ned på en liten koffert och fick en whiskey som stannade i min hand, vilandes mot låret, då det inte fanns ens en kvadratmillimeter på något av borden som inte redan var täckt av små lappar med minimal skrift om att överklaga beslut eller betala av skulder till den och den. Vilka affärer han var inblandad i fick jag aldrig veta. Men jag vet att han vaknade svettig, med panik i ögonen, när polisen en morgon gjorde ett besök i ateljén intill, då de hade hört att ägaren till denna lagt ut annonser som efterlyste verklighetstrogna låtsasvapen. Okej, flippa inte nu, men jag kommer att öppna en väska, och här i ligger det en massa pistoler. But the water pistols are all filled with lemonade.

  

Jag försökte prata om konkreta saker, fiska detaljer om favoritförfattare och uppväxtort, förankra honom i min På Spåret-verklighet, men han förblev fragmentariskt svävande någonstans mellan dödslöshet och ett lastbilsflak på en highway mellan New Orleans och Tallahassee, skrivmaskinen i tillhörande låda med varningstexten “FRAGILE”.

Onåbar, som den där heliumhajen från Teknikmagasinet han körde runt med högst upp i trapphuset förra året.

 

...

 

Den gamle mannen flyttar klumpigt omkring på sina saker. Det är nästan oundvikligt. Efter ett par whiskey darrar handen mer än vanligt. Sakerna ska flyttas, till varje pris.

En sådan här natt pallar han bara inte med deras högljudda, distinkta karaktärsdrag, det gytter av filtrerade röster från det förflutna, som talar till honom från översta hyllan.

Nu fanns det plats för ett ganska så vitt omfång av olika specifika positioner, där föremålen kunde placeras. Fast för stunden får de ligga i kastrullskåpet. Ja alltså, det var det som fanns närmast till hands. Han kommer nog ändå inte behöva gå in i köket, framöver.

 

Samtidigt, ett högfrekvent brus

från maskineri.

 

...

 

Utsträckt arm helt perfekt rak som om med vetenskap. Bär en hel kropps tyngd. 54 centimeter från axel till slutpunkt. Bara att sätta koordinaterna så tecknar jag en galax, i det syrefattiga tomrum till himmel. 8 små ben uträtade - pressar undan luft för att lämna plats åt rörelse och andning.

Här och flytande med ett smalt snöre från mitten av huvudskålen fastkrokad i taket. Det är rätt äckligt egentligen, låt oss prata om någoting annat.

 

Av det som är i rummet är åtminstone hälften uteslutningar, och är alltså inte i rummet.

Not this, not that, not the other.

 

Det är en plats mellan rummen. Väl här, kan ljud, händelser, bilder, objekt läcka ut. De hälsar så att säga på. Helt anpassade blir de dock aldrig. En aura av Fjärran omger dem.

Jag tror att jag vet var vi är någonstans. Ner för backen, till vänster, ligger till exempel åttiotalet.

 

Efter att ha studerat de olika varu(lvs)katalogerna kunde han konstatera vilken pricksäker representant för tidsandan de var.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.