Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla



 

ett självporträtt av Jonas Wessel… med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är prinsessan Månuggla. Under en resa rakt in i det overkligas svarta natt fick jag en blackout på grund av syrebrist. Jag har svårt att andas. Huden är brun och ögonen stora och vattniga. Jag lever på lavendelhonung och koffeinfritt kaffe. Skogarna förfaller och vissnar. De algfärgade pumpsporerna från de illvilliga stjärnorna dalar ner över våra huvuden.

Fisande furier skrämmer slag på potatisåkerns kutryggar. Min bössa är värdelös i den här förbannade ansiktslösa dimman. Luna 3-arkiven visar att jag har varit borta. Jag vaknade i en bebophall full av teleprinterremsor och trapetsartister, sen satt jag i skiten. Jag blev en kines i en lågprisbutik, en bloddrickande konfektmakare i en Hippodrom, en Bonzo från bongo-bongo-landet. Min kropp färdas med solvindarna och utsöndrar en odör av ruttna ägg. Jag har mångfasetterade tankar, men behåller dem för mig själv. Inga nostalgiska tendenser, inga symfonier i vingårdarna, inga viskande kvicksilvermunnar, inga orgier av dofter. Jag är någon sorts dvärg, en äldre dam full av häxkonster och bristande analyser. Under en nattvandring såg jag en tjärn i skogen, en treväxlad herrcykel och ett kuriosakabinett. Jag såg en man med en druid på ryggen. Någon rökte med slutna ögon redan i jordelivet, bland sårkanaler och filatelister.

Fröken Woodcrafts nerver trasades sönder efter alltför många bördor. Herr Crane ställde sig i Coloradoöknen och kom aldrig tillbaka. På nätterna dök ljuskällor upp. Jag hittade ett par harmonierande mockahandskar och en falska Grand McNish. Jag fick en härlig semester och träffade lite folk. Jag mötte en kvacksalvare i arktisk kyla och en skock arimaspianer som inte kunde hålla fingrarna i styr. Det finns gott om mantiljer och skärfläckor här. Det är svalt på sommaren. Jag kommer ilande precis före ovädret. Trots att jag med lätthet kan hoppa över praktiskt taget vilket staket som helst har jag en sjukdom som ligger och gror i lymfsystemet. Man har portat mig från konferenserna på Saturnus. Jag går klädd i tweed och är insmord med salladsdressing.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag samlar på cafébestick, lyssnar på träskfåglarnas riau-riau-sånger och tänker ständigt på min experimentmaskin. Du store Scott, här finns både kolvmotorer och reaktionsdrift! Jag sitter ihopkrupen som en klockfjäder med cigaretten i en konstig hållare. Jag är den lilla danserskan från Duluth. Jag har en sfärisk celest kropp, enligt tidningarna ser den ut som en karusell som stormen fått fatt i. Seså, sätt igång språklådan. Ignorera snön vid iskalotterna. Magnetmannen har ett petroleumlager och raketgubbarna athodyder.

Jag ser levande ansikten som skrattar och plågas, jag ser sovande beduiner insvepta vita tyger. Det mullrar i underjorden. Jag kvävs av gudinnans hår bakåtsvept av vinden och dansar för småslantar bland korallreven. Jag har kosmografiska funderingar och en hektograferad bok två meter under mull. En indisk maharadja satte mig i trans vid en seans i Durango bland avsomnade meridianer, spindelapors nästen och vittutgrenade bibliotek i skiftande kulörer och avgasångor. Jag besöker de döda hos fotografen i sin gamla bröllopsklänning och trasiga slöja i huset som ser ut som en stor vit elefant. Sex grävare från trakten stod stilla på den astrala betongkörbanan för 1000 midnätter sedan.

Något förväntas av mig, men jag vet inte vad. Jag får alla att bua vid banketten, jag borde inte ens vara här. Säg åt solteknokraten att min tunga har ruttnat. Jag är lerdoktorn och änkan med en liten sedelbunt gömd i sockerskålen. Jag har burit nekromantikernas mask av kungars ben. Jag är full av skit och löst sladder, men en gång i tiden drack jag ur guldbägare. Titta på mögelsvamparna. Jag pulserar, som om jag andas, allt tack vare blodplasman. En humanoid växt. Jag säljer symaskiner och är vän med en befjädrad allvetare som reser i ett rosa rymdskepp som luktar som ett slakthus. Mina mardrömmar är gröna.

Pariserhjulet är svart. Här finns eld och rök och blodregn, gråt och tandagnisslan. Jag skuttar runt som ett fån i heliumrus, som en kosmisk hjärna svävande över malmer täckta av is. Jag vet vad solfläckar är gjorda av och varför vattnet kommer ur kranen. Skrik inte åt mig, jag kan ramla och bryta nacken. Ursäkta att jag svettas, jag ska snart ta ett bad. Känner ni lukten av mig bakom de dammiga volymerna i rött läder? Ser ni mig i eken på kullen dit ingen vill gå efter mörkrets inbrott? Hör ni hur jag viskar i telefonluren? Jag är tidsresenären med den ljudlösa skrivmaskinen. Jag är Stetsonsilhuetten bakom glasdörren.

Jag är vinden som viner i orgeln då och då. Jag är professorerna på konstakademin som flanerar i den botaniska trädgården under en orkanisk natt. Jag faller sönder snabbare än en förhistorisk vas. Jag säger aldrig mitt riktiga namn och saknar all form av talang, trots att jag har pratat i radio. Mina profetior slår aldrig in. Barnen lyser i natten, likhundarna ylar. Nu far jag vidare bland stjärnorna, chimärerna och de vita maskarna … som en skörd.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts