Jesper Nordström

Och plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen

I trappen där jag bor finns ett genuint svensk namn. Mitt eget. Men eftersom mina föräldrar lider av svår Danmarkofilia kan vi spåra det till landet som gav oss fet ...

Av: Jesper Nordström | 23 november, 2015
Gästkrönikör

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Regn och eldkonst på Urkult 2012

Resan till festivalen börjar för många på Urkultståget, som är en plats där människor möts i en atmosfär fylld av förväntningar och värme. När man går igenom tågets alla vagnar ...

Av: Liv Nordgren | 14 augusti, 2012
Kulturreportage

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | 15 juni, 2014
Musikens porträtt

Nina Ahlzén. Värk



VÄRK

Nina AhlzénEn skugga glider över
sommaren, buktar tung.Jag
vilar på högersidan.
Håller fast jorden.

Mina händer öppna,
låter möta vidd.
Där djuren häller upp himlen,
spänns molnen innan regnen.



Jag vill låta räven springa och hon springer. Matar med ormar, körsbär och torra löv. Hon sprätter jord över gropen. Hon lämnar halvdöda vråkar för mig att döda klara. Jag känns igen av min vita nacke. Hon fyller gropen. 
Jag tuggar varm kräkmassa. Fågeln pickar ur mig. Så kommer hon och fyller gropen. Världen är inuti. Sommaren lyser. Jag känner tassar och klövar. Djuren tar vid min hand. Sköter och håller. En svala kravlar. Hon är kal. Som ett kadaver ligger hon tätt. Jag slickar hennes stelnande kropp. Det rycker under huden och jag måste bita tills det stillnar. Så stillnar det. Som sommaren förvärkar, håller tillbaka krystningar. Jag får mindre föda.

Kråkkrävan vattnar gommen. Jag glömmer om jag är under eller över. Som jorden längtar sin tjäle.
Ibland är vaken det jag drömmer. 
Som för länge sedan i landet med hus och människor. Flickan med det ljusa håret håller min hand. Vi väntar på tåget. Det är varmt och vi är bägge törstiga efter den långa dagen i staden. Hon är så liten. Den prickiga klänningen är smutsig och hon har bränt sig. Kanske gråter hon. Den kletiga handen håller hårt om min. En man iaktar oss intensivt. Jo, barnet gråter högt. Jag drar loss min hand. Vänder mig bort. Hon drar mig i kjolen. Hettan stöter sina blixtar, solen verkar tala. Jag måste gå dit. Nu skriker ett barn. Jag måste ha tyst. Jag måste bort. Hon hinner ifatt. Perrongen dunsar upp mot mitt ansikte. Nu sjunger rälsen. Det är kletigt och hett, inuti och utanpå. Jag är så nära det vackra. Barnet vägrar försvinna, mannen tar på mig. 


Här kommer tåget. Människorna är förvridna, deras drag otolkbara. Barnet skriker, det är hett och tågets svans vilar. Min hand dras av en hand. Som smutsen äter mitt kött! Skall jag få gå? Ormar ur skräpet, maskar lägger ägg i munnen om vi stannar. Gå till tåget. Gå bara. Drar hon mig i handleden. Kjolen klibbar runt benen. Som soldaten stupar jag. Hon tar steget. Jag stupar och flickan hon faller. Hon slutar gråta på rälsen. Hennes hand lyser svettig. Jag vill inte ha henne. Mannen tar på mig och jag faller. Tåget rullar på perrongen över flickan och jag faller. Solen strålar sår genom skallen. Det blir hål över allting.  Kanske kan någon andas här. Det är tyst och väldigt vackert när solen talar. Jag vet inte när det är tyst. När jag faller tystnar det. 

Nina Ahlzén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | Essäer om litteratur & böcker | 06 juli, 2009

Många starka kvinnoporträtt på Göteborgs Filmfestival

- Om vi hade varit kvinnor och gjort våra filmer om sexuella trakasserier och en HIV-smittad gift kvinna i Egypten hade alla bara tyckt att vi överdrev, konstaterar Amr Salama ...

Av: Lena Lidén | Essäer om film | 07 februari, 2012

Världen gick inte under, om man säger så

Händelseutvecklingen i Tunisien, Egypten och de andra länderna i Mellanöstern inger hopp. För folken där naturligtvis, men också för oss andra. Historien är inte slut, det finns inte bara en ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 februari, 2011

Isadora Duncan, en levande skulptur

"Danser, c'est vivre", att dansa är att leva; orden står att läsa på ett vykort med Isadora Duncans porträtt. Vykortet är från 1928, tryckt till Duncans minne, några månader efter ...

Av: Cecilia Carlander | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2010

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

En illustration av den Andra

Jag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 23 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.