Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | 14 augusti, 2008
Reportage om politik & samhälle

Metafysik eller materialism? Finns det en lösning?

I begrundan av John Landquists levnadsöde och mitt eget kom jag att läsa Svante Nordins Från Hägerström till Hedenius. Den moderna svenska filosofin från 1984. Det är en fascinerande läsning ...

Av: Erland Lagerroth | 08 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Slut

Kring sekelvändan 1900 vimlade den europeiska litteraturen av uttråkade unga män och kvinnor, fulla av spleen (den melankoli som Tegnér kallade mjältsjuka). Parhästarna Hjalmar Söderberg och Bo Bergman gäspade sig ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Några rader om att inte kunna somna om…

Det har sina nackdelar att bo i hyreshus – om det handlar säkert många dikter i världslitteraturen. Här är två inhemska. Så här formulerade Nils Ferlin den insikt som grannen ...

Av: Ivo Holmqvist | 13 mars, 2013
Gästkrönikör

Abdel-Qader Yassine Reflektioner om ensamhet



Abdel-Qader YassineAbdel-Qader Yassine Abdel-Qader Yassine är en palestinsk forskare och författare bosatt i Borås.

"Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar.Bertrand Russel (1872-1970)

 

Reflektioner om ensamhet

Vredgade vågor av vanmakt sköljer över mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I början av juni fick jag ett brev från en ung kille i sina bästa år som försökt ta sitt liv ett par gånger men lyckligtvis misslyckats. Nu vänder han sig till mig för att han inte har någon annan.

Ibrahim växte upp med en pappa som misshandlade honom när han blott var ett försvarslöst barn. Redan som sjuåring önskade han att han fick dö. För att slippa pappans utbrott, slippa smärtan och slagen. När han kom till skolan med det bräckliga självförtroende, blev han utsatt för hot, hat och hån av klasskamraterna. Så fort han vågade yppa något fick han dricka toavatten. Med huvudet sänkt i skolans toalettstol spolade tre killar tills han tappade andan. Ingen hörde hans protester. Ingen såg hans lidande. Ingen klappade pojken på axeln.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För att slippa undan gömde han sig ofta på toaletten. Där kunde han sitta i flera timmar för att få vara i fred. Det hände att mobbarna stod utanför dörren och väntade på att han skulle komma ut. De ryckte i handtaget och bankade på dörren. Han fick höra hur feg han var som gömde sig. Utanförskapet och ensamheten omslöt honom i ett iskallt grepp. Hur han kämpade sig genom vardagen som en alien, en som aldrig fick en famn av förtröstan, ett vänligt ord, en stärkande gest av sin omgivning.

Han har aldrig haft en vän. Aldrig någon att prata med. Jag vet att han inte är ensam om att vara ensam. Han är inte ensam om att känna sig osynliggjord och tillintetgjord i ett samhälle som utesluter alla som inte passar in i den skräddarsydda statusmallen.

Hur lindrar man människors ensamhet och hur väcker man livslusten hos en ung människa som för länge sen slutat tro på både sig själv och oss andra?

Förra vecka gick jag till Allmenäs sjö i Borås. Det var roligt att se picknickande grupperingar i gräset, och badande barn i sjön. Sommar är lycka, tänkte jag men den lokala tidningen motbevisar min tes genom att föra in ett moln i min himmel.

Jag läser om 55-årige Daniel som låg död i en tvårumslägenhet i Bagarmossen  i Stockholm i två år utan att någon saknade honom.

Kanske var det redan på hösten 2010, kanske var det när vintern gick mot vår året därpå. Ingen vet, för ingen saknade honom. Ingen familj, inga vänner, inga arbetskamrater. Han bara försvann.

I början av maj i år ville fastighetsbolaget  få tillträde till Daniels lägenhet. När ingen öppnade tillkallades polis som bröt upp dörren. När polisen bröt sig in i lägenheten hittade man en hög med reklam och gratistidningar.

Om inte fastighetsbolaget bestämt sig för att genomföra stambytet kunde hans kropp ha legat kvar i många år till.

Inne i den pedantiskt städade lägenheten låg Daniels mumifierade kropp. Att döma av reklambladen och gratistidningarna hade han varit död i två år.

Hur kan en människa bli så ensam?! Det känns inte som ett liv. Han var bara 55 år när han dog. Han borde ha haft kompisar som saknade honom. Men Daniel hade inga kompisar. Han levde på en liten förtidspension som gick direkt in på hans bankkonto. Hyran och alla andra fasta räkningar betalades genom autogiro.

Jag kommer från Palestina. Där skulle det här aldrig ha hänt. Grannarna knackar på dörren som hackspettar, för att fråga hur man mår, för att be om kryddor.  Där har alla koll på varandra. Det är på gott och ont, men ingen skulle ligga död i sin lägenhet i två år utan att någon märkte det.

Han levde ensam och dog ensam utan att någon saknade honom, firade hans födelsedagar bjöd in till ett midsommarfirande eller ett julbord.

Daniel lämnade inga spår efter sig. Inget avskedsbrev, inget testamente, ingen livförsäkring. Hans kropp kremerades, och askan ströddes i en minneslund.

Men Daniel var inte ensam om sin ensamhet. Lördagen den 22 juni svimmade jag i min lägenhet. När jag kom till medvetande ringde jag till 112 och bad om hjälp. Räddningstjänst samt polis kom till min lägenhet. Eftersom jag var avsvimmad och inte hörde när de ringde på dörren så bröt polisen upp dörren. Än så länge had jag tur, och var inte en av de avlidna som legat döda en lägre tid utan att någon brytt sig. Värre fattigdom finns inte.

Välfärden är mer än materiella måttstockar. Välfärd är vänskap, omtanke, gemenskap. Det är sånt som inte kostar någonting men är värt mer än allt.

Ensamheten är vår tids värsta sjukdom. Den skördar liv lika flitigt som rökning. Alla vill besöka ensamheten ibland men ingen vill bo i den. Ensamheten  kan inte botas av en doktor. Den kan inte lindras av lyckopiller. Den kan inte skäras bort som en elakartad tumör. Jag känner många som går genom livet som om de inte fanns. Vår existens bekräftas av våra medmänniskor. De som ser och hör oss ger oss ett kvitto på att vi finns.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Veckan från Krisen

Det är kris i världsekonomin. Börserna faller, kreditbetyg sänks, räntan likaså. Den vanligast förekommande benämningen är ”skuldkris”, och det största problemet är ”underskott”. Precis som att det var något man upptäckte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 augusti, 2011

Stillbild ur filmen Russian Ark (2001) av Alexander Sokurov.

Tystnad, en tagning

Johannes Brahms symfoni nummer 2 fick mig att börja fundera kring utmaningen i att göra en film i en enda tagning. I mitten av december sände nämligen SVT2 en konsert ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 december, 2015

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2017

Alhazred och Alhazen. H P Lovecraft och verkligheten bakom myten

Howard Phillips Lovecraft uppfann myten om Necronomicon och dess vansinnige författare Abdul Alhazred. På medeltiden levde en verklig arab som mycket väl kan ha inspirerat myten.  Abdul Alhazred var en ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer om litteratur & böcker | 18 juli, 2008

Peter J Edström

Om Peter J Edström

Peter J Edström är en tidigare lärare, som nu gör vad han vill, för det mesta ingenting särskilt, men ändå måsten, som han vill bli kvar med innan han beställer ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 25 juli, 2017

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 11-2013

Kinas folkkongress började sammanträda, och samtidigt lanserade IKEA i jättelandet i öster en tårta med fågelbajs. Om det finns ett samband mellan dessa två händelser, låter jag vara osagt. Klart ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 mars, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.