Martin Heidegger

Varför väcker världen ångest? Om Heidegger och ångestbegreppets teoretiska facetter

Heidegger får förmodligen många människor att rysa. Samtidigt är han definitivt en av de allra mest, menar jag, intressanta tänkarna de senaste hundra åren. Som existentialist håller jag personligen honom ...

Av: Carsten Palmer Schale | 19 november, 2015
Agora - filosofiska essäer

Är folket den skyldige?

Ett spökväsen vandrar runt i Sverige, det är fördomens föreställning om att det italienska folket har skuld för de missförhållanden som finns i landet, från maffian och korruption till skattefusk ...

Av: Angelo Persiani | 15 december, 2012
Essäer om samhället

Henrik Wivel: Stockholm, Stockholm

Böckerna om kungliga huvudstaden upptar sjuttiofem hyllmeter på Stockholms Stadsbibliotek. Per-Anders Fogelströms väldiga samling Stockholmiana som nu finns på Stockholms Stadsmuseum vid Slussen fyller tio hyllmeter mer. Behövs det fler ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 september, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | 01 mars, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Abdel-Qader Yassine Reflektioner om ensamhet



Abdel-Qader YassineAbdel-Qader Yassine Abdel-Qader Yassine är en palestinsk forskare och författare bosatt i Borås.

"Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar.Bertrand Russel (1872-1970)

 

Reflektioner om ensamhet

Vredgade vågor av vanmakt sköljer över mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I början av juni fick jag ett brev från en ung kille i sina bästa år som försökt ta sitt liv ett par gånger men lyckligtvis misslyckats. Nu vänder han sig till mig för att han inte har någon annan.

Ibrahim växte upp med en pappa som misshandlade honom när han blott var ett försvarslöst barn. Redan som sjuåring önskade han att han fick dö. För att slippa pappans utbrott, slippa smärtan och slagen. När han kom till skolan med det bräckliga självförtroende, blev han utsatt för hot, hat och hån av klasskamraterna. Så fort han vågade yppa något fick han dricka toavatten. Med huvudet sänkt i skolans toalettstol spolade tre killar tills han tappade andan. Ingen hörde hans protester. Ingen såg hans lidande. Ingen klappade pojken på axeln.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För att slippa undan gömde han sig ofta på toaletten. Där kunde han sitta i flera timmar för att få vara i fred. Det hände att mobbarna stod utanför dörren och väntade på att han skulle komma ut. De ryckte i handtaget och bankade på dörren. Han fick höra hur feg han var som gömde sig. Utanförskapet och ensamheten omslöt honom i ett iskallt grepp. Hur han kämpade sig genom vardagen som en alien, en som aldrig fick en famn av förtröstan, ett vänligt ord, en stärkande gest av sin omgivning.

Han har aldrig haft en vän. Aldrig någon att prata med. Jag vet att han inte är ensam om att vara ensam. Han är inte ensam om att känna sig osynliggjord och tillintetgjord i ett samhälle som utesluter alla som inte passar in i den skräddarsydda statusmallen.

Hur lindrar man människors ensamhet och hur väcker man livslusten hos en ung människa som för länge sen slutat tro på både sig själv och oss andra?

Förra vecka gick jag till Allmenäs sjö i Borås. Det var roligt att se picknickande grupperingar i gräset, och badande barn i sjön. Sommar är lycka, tänkte jag men den lokala tidningen motbevisar min tes genom att föra in ett moln i min himmel.

Jag läser om 55-årige Daniel som låg död i en tvårumslägenhet i Bagarmossen  i Stockholm i två år utan att någon saknade honom.

Kanske var det redan på hösten 2010, kanske var det när vintern gick mot vår året därpå. Ingen vet, för ingen saknade honom. Ingen familj, inga vänner, inga arbetskamrater. Han bara försvann.

I början av maj i år ville fastighetsbolaget  få tillträde till Daniels lägenhet. När ingen öppnade tillkallades polis som bröt upp dörren. När polisen bröt sig in i lägenheten hittade man en hög med reklam och gratistidningar.

Om inte fastighetsbolaget bestämt sig för att genomföra stambytet kunde hans kropp ha legat kvar i många år till.

Inne i den pedantiskt städade lägenheten låg Daniels mumifierade kropp. Att döma av reklambladen och gratistidningarna hade han varit död i två år.

Hur kan en människa bli så ensam?! Det känns inte som ett liv. Han var bara 55 år när han dog. Han borde ha haft kompisar som saknade honom. Men Daniel hade inga kompisar. Han levde på en liten förtidspension som gick direkt in på hans bankkonto. Hyran och alla andra fasta räkningar betalades genom autogiro.

Jag kommer från Palestina. Där skulle det här aldrig ha hänt. Grannarna knackar på dörren som hackspettar, för att fråga hur man mår, för att be om kryddor.  Där har alla koll på varandra. Det är på gott och ont, men ingen skulle ligga död i sin lägenhet i två år utan att någon märkte det.

Han levde ensam och dog ensam utan att någon saknade honom, firade hans födelsedagar bjöd in till ett midsommarfirande eller ett julbord.

Daniel lämnade inga spår efter sig. Inget avskedsbrev, inget testamente, ingen livförsäkring. Hans kropp kremerades, och askan ströddes i en minneslund.

Men Daniel var inte ensam om sin ensamhet. Lördagen den 22 juni svimmade jag i min lägenhet. När jag kom till medvetande ringde jag till 112 och bad om hjälp. Räddningstjänst samt polis kom till min lägenhet. Eftersom jag var avsvimmad och inte hörde när de ringde på dörren så bröt polisen upp dörren. Än så länge had jag tur, och var inte en av de avlidna som legat döda en lägre tid utan att någon brytt sig. Värre fattigdom finns inte.

Välfärden är mer än materiella måttstockar. Välfärd är vänskap, omtanke, gemenskap. Det är sånt som inte kostar någonting men är värt mer än allt.

Ensamheten är vår tids värsta sjukdom. Den skördar liv lika flitigt som rökning. Alla vill besöka ensamheten ibland men ingen vill bo i den. Ensamheten  kan inte botas av en doktor. Den kan inte lindras av lyckopiller. Den kan inte skäras bort som en elakartad tumör. Jag känner många som går genom livet som om de inte fanns. Vår existens bekräftas av våra medmänniskor. De som ser och hör oss ger oss ett kvitto på att vi finns.

 

Ur arkivet

view_module reorder

En bricka i det stora spelet eller John Landquist en kristallisationspunkt i svensk…

Litteraturvetenskap hette tidigare litteraturhistoria. Men ingenting har ändrats utöver just namnet. Det är alltfort en vetenskap om litteraturen och dess historia. Och därmed skulle saken vara klar, kan man tycka. Så ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 november, 2014

Den allucinogena myran

Tald intill ave slavmyra ansatt all dröm å fler saker till, tidigare ett var jag blott synsk och blek eller, nu även i en igen Jon Blundska drömmen sanna, förföljda ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 29 november, 2011

Beroendeframkallande akrobatik i Umeå

Gränserna för vad som är möjligt och omöjligt suddas successivt ut allteftersom Zaida Wiss, 27, med hjälp av styrka, smidighet och teknik slänger sig i sin stång. I mars ...

Av: Stina Gunnarsson | Essäer | 23 februari, 2010

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Från vadmal till björn

Just nu går det bra för svenska skådespelare ute i världen. Alexander Skarsgård gör TV-serier i USA och Noomi Rapace ska medverka i nästa Sherlock Holmesfilm, men frågan är ifall ...

Av: Gustav Linder | Gästkrönikör | 17 december, 2010

Habsburgarnas olyckskorpar

Habsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 17 Maj, 2009

Upptäcktsresande Heinrich Barths skiss 1858, ritad av Martin Bernatz

Timbuktu är inte längre platsen för världens ände

Ända sen tuareger grundade staden Timbuktu på 1100-talet blev de stadens väktare mot alla främlingar och icke-troende. Särskilt förbjudna var kristna européer. Staden blev en metafor för den mest avlägsna ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 02 juli, 2016

Samuel Taylor Coleridge. Midnattsfrost

Midnattsfrost När natten fallit, i en vindlös tystnad nu frosten hemligt genomför sitt uppdrag. Hör uggleungens gälla skrin i dunklet! De andra som bor i mitt hus har gått till vila och överlämnat mig åt ...

Av: Samuel Taylor Coleridge | Kulturreportage | 11 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.