Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Ben Jonson Senaste statsmannaropet



Ben JonsonBritten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp.

Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt om Shakespeare, men skrev ändå satsen "He was not of an age, but for all time" om rivalen.

Jonsons dikter har beskrivits som "klassiskt svala", vilket inte kan sägas gälla den här dikten, riktad mot de politiska kannstöparna i London på Jonsons tid. Den är ganska elak, och äger dessutom en viss tidlöshet.

Erik Carlquist (översättare)

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

Senaste statsmannaropet

 

 

Man ropar ut smultron och andra läckra bär

på Londons gator; ett annat rop är det här:

”Köp statsmän, mogna!” De växer på var gata,

är tjugosex, och hörs om statskonst prata.

Den känner de utan och innan; med slitna manschetter,

pipkragar och skägg på gatorna de sprätter.

Med gravallvar i uppsynen och orden

bedömer de var statsman här på jorden:

de vet hur man ett land ska styra rätt,

fastän de bara detta land har sett

på någon karta, som de köpte billigt

av någon figur, som sålde den misstänkt villigt.

Intriger, kupper, rådslag och projekt –

för sådant hyser de en djup respekt;

om var detalj de ger så klart besked

att – vill man tro – de själva varit med.

Vad furstar kostat på sitt spioneri

och vem som planerar nästa förräderi,

ur sådant skvaller kräset väljer de

för att sig såsom djupa spåmän te.

I statsaffärer långt framåt de skådar,

när tolv års politik de klart bebådar.

Var brist i varje land är dem väl bekant;

allt negativt som sägs de finner sant.

De känner till varenda liten rad

historikerna skrev; vart nyhetsblad

från Europa girigt slukar de

för att sin spådomskonst besannad se.

De talar ängsligt och ses skyggt sig röra.

”Hur står det till?” de andas i ditt öra.

En dödsdom, en ukas, en proklamation

meddelar de i lågmäld, mystisk ton.

Till dunkla hörn av staden helst de skubbar,

de möts, jämt sex, i parker, krogar, klubbar.

Bokhandelns hemligheter känner de,

var dag du dem hos Bill och Rime kan se.

När böcker publiceras på sina mässor,

finns katalogen snabbt i deras hjässor.

Hur chiffertexter bäst man konstruerar,

den frågan våra statsmän fascinerar,

och den som andras chiffer bäst kan lösa,

kan snart, av mutor rik, med punden slösa.

Angiveri är dessa statsmäns kall,

det nyckeln ger till andras syndafall.

De vet: angiveri är maktens moder

och därför vill de känna dess metoder.

Osynlig skrift de nyttjar titt som tätt.

Att få ihop till den är ganska lätt:

man blandar lök med piss och ättikvin

och skriver med fjäder från en gam så fin.

De bryter upp sigill så lätt, så lätt

och lagar dem, med självpåtagen rätt.

De förutser i strida spådomsflöden

hur krig och fred ska forma Englands öden.

De böcker, som förbjudits av censuren,

de skaffar sig, men hamnar ej i buren.

Om krutkomplotten pratar de ännu,

om franske kungen hör man bara: ”Hu!”

Om Spanien nämns, går talet ej i dur;

om påven nämns, blir minen riktigt sur.

Mot biskoparna tar de kraftigt i;

de håller på sitt puritanparti –

likt det tycks dessa smarta statsmän tro

att sympati ur okunskap kan gro,

och därför skyr de folk med bättre vett

och vettigare syn på stat och rätt.

Men också oss föraktar dessa gossar:

vi äger ej den sanning som förlossar –

den sanning (falsk) om staten och dess gåta

som de har sett, dem själva må den båta.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.