Folkets träd. En julbetraktelse

På Capitol Hill i Washington D.C. i USA står den sedvanliga stora julgranen på plats. I år lär den vara huggen i norra Kalifornien och således fraktad tvärs över den ...

Av: Thomas Notini | 24 december, 2014
Essäer om religionen

Cantate domino canticum novum

We, the under signed—musicians, pastors, teachers, scholars, and lovers of sacred music—humbly offer to the Catholic community around the world this statement, expressing our great love for the Church’s treasury ...

Av: Aurelio Porfiri | 09 mars, 2017
Essäer om musik

Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln

Medeltiden betraktades länge som en mörk och dyster period i mänsklighetens historia. Det finns en rad bidragande faktorer som har hjälpt till att stärka denna bild. Uppfattningen hos medeltidsmänniskan var ...

Av: Lena Månsson | 21 maj, 2012
Essäer om religionen

På jakt efter kvinnliga regissörer

På jakt efter kvinnliga regissörer   Maria Ahlin och Josefin Thillius Filmbranschen har länge varit en patriarkatisk djungel, där kvinnor i ledande positioner har lyst med sin frånvaro. Problemet uppmärksammades, och när ...

Av: Carin-Maria Dahlberg | 25 maj, 2007
Kulturreportage

Kaj Svensson. Dikter



 

Kaj Svensson. Foto: Joanna GapinskaKaj Svensson. Född 1953 I Helsingborg, bott och studerat i Lund. Första bok: "mellan snö & måne" (1974); senaste, den nionde: "Ännu på väg" (2012). Under 2013 utkommer "Regn över Kraków & andra dikter". - Jobbar som Komvux-lärare i lilla Bjuv, och har tidigare under många år skrivit litteraturkritik och kulturartiklar i bl a Helsingborgs Dagblad, LO-tidningen, Finanstidningen ... - Favoritplats? Rom!

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

I Borgheseparken

 (Till Joanna)

 

 

Jag kan knappt stava

till de ord du bär närmast hjärtat:

Czȩstochowa, Szymborska, ukochany …

 

Men när vi sitter

i Borgheseparken,

dricker medhaft och äter pizza

och blickar bort

mot Peterskyrkan i diset

spelar det ingen roll

 

Å, detta långsamma döende!

 

– Så, ni skränande gojor,

gröna blixtar i det djupa blå,

låt ögonblicket som aldrig vill komma

infinna sig; samla allas drömmar,

allas våra drömmar,

i ett enda vingslag

och hejda tidens gång!

 

 

Utan titel

(21/3 2012)

 

Guldfisken i sin skål

omgiven av Saknad

Sorg och Syskon,

av Själ, Salamander, Stillna

och Söka

kan förvisso se

åt alla håll,

men dess synfält

är detsamma från stund

till stund,

från dag till dag,

i regn och snö,

mörker och ljus;

i evig cirkelsimning

är guldfiskens värld

ständigt ny: dess minne

tjugo sekunder kort,

och färger, former, ljud

(om nu fiskar kan höra)

förvånande nyheter

på varje varv:

Äta, Älska, Åldras –

 

Vet inte exakt varför

men tänker plötsligt

på dig och på mig och

på oss alla

och på att världens cirkel

är en ring –

 

Och på guldfisken

som ett slags existensens mätarelarv …

 

*

 

Det är därför du kan

förälska dig i en näktergal

och sätta den i bur;

 

låta tårarna flöda,

väta ditt ansikte, tvätta

din blick –

 

(Ahmad Shamloo In Memoriam)

  

 

Ljusmätaregränd

 

Man stöper framtidens ljus

i Ljusmätaregränd; fladdrande

flämtningar far vilse

bland skuggorna på väggen …

 

Smaken av vatten,

smaken av eld,

smaken av ”dödens stränga alkohol”

när lack och lyte

går hand i hand –

 

*

 

(En suck i världens sena skymning

för att här är då och där är nu …

 

En dans på svarta rosor

Under en blå himmels poesi – )

 

 

Citatet från dikten ”Magma” av Casimiro de Brito (”Ingens herre ingens dräng, Aura Latina, 2002, övers. Lasse Söderberg).

 

 

 

3 Haiku

 

1.

Stormen vräker in

fruset vatten i hamnen

Skarven äter ål –

 

2.

Svanarna lyfte

över Moldau och löven

var ett stilla regn –

 

3.

Älskade, se till

att vår kärlek alltid bär

hela vägen hem!

 

Dagen D

 

Ingen vet var

blixten skall slå ner

Dagen då Dylan dog

var jag inte här;

jag sov på järnvägsstationen

i Warszawa

Jag vaknade ur min dröm

och allt var som det var:

körsbären och speglarna

föll mellan stolarna;

drömmens frusna skugga

samtalade lugnt

med en förbipasserande poet

– Som om fjärran

lurade allt för nära!

Vid horisonten växte en storm

och träd, metall och vajrar

sjöng så infernaliskt …

Dagen då Dylan dog … –

Jag lovade att aldrig

tala om den

för det finns ingen tröst

i ord som slår sten av blod –

 

 

Minnet raskar …

 

Rimfrost, snörök …

Elda inte för kråkorna!

Åtrå och ångande kroppar

kan spränga alla gränser

utom den utmätta tidens

Minnet raskar

över svartgammal is

och någon väntar på andra sidan;

någon lika gammal som du

Vinden i trädkronorna

sjunger Framtidens lov;

i det mörka, kalla vattnet

under isen förmäls Drömmen

med sin arktiska skugga –

 

 

Samma här

 

Samma här som där:

Sahara – vindens tomgång;

Europa – tomgångens vind     

 

Esoterisk ordning

 

Torgskräck, fönstersömn, gatusjuka …

Fobifober av alla extraktioner

vandrar sida vid sida

på stadens trötta esplanader

Finns det några frågor,

några hemligheter kvar?

Jag vet inte till vilken måne vi färdas;

på vilken avlägsen stjärna drömmar föds –

August Strindberg fann aldrig

de vises sten i Paris;

Tsamyang Gyatso aldrig

balansen mellan kött och ande

Men här i Babylons trånga gränder,

i böneutropens purpurglans

gnor sig en gammal katt

mot tingens skuggor, de

svultna gestalterna,

och räddar på så sätt

själva den esoteriska ordningen

i en svårtydd exeges –       

 

Utsikt

Bob Dylan: ”Vista from Balcony”

 

Den här flodens vatten skiftar

från djupaste blått till laxrosa

Spända segel som Frihetens förrymda drömflarn,

och där, till vänster, en tyngre farkost

lastad med Minne, Kärlek, Förlust, Förtvivlan …

Nu råder en stunds stillhet,

allt har stelnat i ro, i väntan

Min egen utsikt mot Helsingör och Kronborgs slott

badar i en något kylig vårsol;

en parad av Frälsningsarméns blåsorkester

skulle vara en överraskning!

Inifrån rummet strömmar Sarah Vaughan:

”Moonglow” ut genom den öppna balkongdörren

Men det är inte tid för månen ännu;

långsamt träder ett landskap fram

i en närmast perfekt balans

mellan vakenhet och dröm

Det finns ingen förväntan här,

bara en solenn känsla av något överståndet –    

 

 

Dikt (nr 6)

 

En sång om ett skepp och ett hjärta

(Max Walter Svanberg)

 

Hur skall jag börja

den här dikten? Kanske:

Råmande moln, Vrålande

skyar, Galna trappister …?

 

Du lärde mig att Kafka

betyder ”kaja”; att

sjöstjärnor söker sig

till klämtande klockor;

att våldet aldrig, aldrig

kan överflygla kärleken;

att skepp alltid kommer lastade

med hemliga gåvor

och egendomliga sånger …

 

Ge mig en påfågel,

ett uns drömmar ur hand i hand;

ett rop in i glansen

just där en spärgel slår ut!

 

Långsamt närmar sig

skalderna, målarna, rabulisterna

den annalkande frosten –

Tänk vad en enda snöflinga

kan göra med nattens skuggor!

 

Tänk, plågan att vara utan planeter,

utan porslinstunga, utan

historiska referenser till glömda kontinenter!

Utan guldpläterade kvinnobröst!

 

Du finns emellertid alltid här

bevarad i tidens bok

Du hissade inga fanor,

ältade inga platta plattityder;

förförde bara ungdomen

med omstörtande visioner –

 

I din brunnsklara blick

upptäckte jag mig själv …

 

Drömmar mognar till sist,

och jag draperar mig i eget namn;

mitt eget hjärta hänger jag om halsen

Över nejden en tung klang

som ett tredje fosterland,

en sällsam hud av viol och vitriol –

 

 

(Till Helmer Lång - lärare, mentor, vän)

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Illustration: Hebriana Alainentalo

Marginalnyttan

Melker Garay om den samtida likgiltiga egoismen.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 augusti, 2015

Döden varar i oändliga evigheter

Jag har nog fortfarande inte kommit över chocken. Jag är nog i det som allmänt brukar kallas för CHOCKTILLSTÅND och som kan drabba människor när de har fått reda på ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 22 februari, 2012

Benjamin 29

                   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 mars, 2012

”Genom bråddjup av ovetbarhet” Nära Birgitta Trotzig

I texten 'Från en ort till en annan' i Allt om Böcker nr 1 1982 skriver Birgitta Trotzig om en ort, dels den faktiska fysiska plats som diktaren kan befinna ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2014

Ett världens ljus av is och blått fett

Stefan Whilde om Vladimir Sorokins prosa och en livrädd verklighet. Vad är moral om inte statsmaktens och religionernas pistol mot massans tinning? Dra ner byxorna ute på stan och du ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 02 september, 2008

Vikingatiden slår tillbaka- med ”den nye Röde Orm”

“The Empire Strikes Back” är en klassiker bland alla Star Wars fans. Imperiet kommer alltid tillbaka! Även om Sverige faktiskt en gång varit Stormakt och haft ett Imperium är det ...

Av: Belinda Graham | Essäer | 15 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.