Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Kaj Svensson. Dikter



 

Kaj Svensson. Foto: Joanna GapinskaKaj Svensson. Född 1953 I Helsingborg, bott och studerat i Lund. Första bok: "mellan snö & måne" (1974); senaste, den nionde: "Ännu på väg" (2012). Under 2013 utkommer "Regn över Kraków & andra dikter". - Jobbar som Komvux-lärare i lilla Bjuv, och har tidigare under många år skrivit litteraturkritik och kulturartiklar i bl a Helsingborgs Dagblad, LO-tidningen, Finanstidningen ... - Favoritplats? Rom!

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

I Borgheseparken

 (Till Joanna)

 

 

Jag kan knappt stava

till de ord du bär närmast hjärtat:

Czȩstochowa, Szymborska, ukochany …

 

Men när vi sitter

i Borgheseparken,

dricker medhaft och äter pizza

och blickar bort

mot Peterskyrkan i diset

spelar det ingen roll

 

Å, detta långsamma döende!

 

– Så, ni skränande gojor,

gröna blixtar i det djupa blå,

låt ögonblicket som aldrig vill komma

infinna sig; samla allas drömmar,

allas våra drömmar,

i ett enda vingslag

och hejda tidens gång!

 

 

Utan titel

(21/3 2012)

 

Guldfisken i sin skål

omgiven av Saknad

Sorg och Syskon,

av Själ, Salamander, Stillna

och Söka

kan förvisso se

åt alla håll,

men dess synfält

är detsamma från stund

till stund,

från dag till dag,

i regn och snö,

mörker och ljus;

i evig cirkelsimning

är guldfiskens värld

ständigt ny: dess minne

tjugo sekunder kort,

och färger, former, ljud

(om nu fiskar kan höra)

förvånande nyheter

på varje varv:

Äta, Älska, Åldras –

 

Vet inte exakt varför

men tänker plötsligt

på dig och på mig och

på oss alla

och på att världens cirkel

är en ring –

 

Och på guldfisken

som ett slags existensens mätarelarv …

 

*

 

Det är därför du kan

förälska dig i en näktergal

och sätta den i bur;

 

låta tårarna flöda,

väta ditt ansikte, tvätta

din blick –

 

(Ahmad Shamloo In Memoriam)

  

 

Ljusmätaregränd

 

Man stöper framtidens ljus

i Ljusmätaregränd; fladdrande

flämtningar far vilse

bland skuggorna på väggen …

 

Smaken av vatten,

smaken av eld,

smaken av ”dödens stränga alkohol”

när lack och lyte

går hand i hand –

 

*

 

(En suck i världens sena skymning

för att här är då och där är nu …

 

En dans på svarta rosor

Under en blå himmels poesi – )

 

 

Citatet från dikten ”Magma” av Casimiro de Brito (”Ingens herre ingens dräng, Aura Latina, 2002, övers. Lasse Söderberg).

 

 

 

3 Haiku

 

1.

Stormen vräker in

fruset vatten i hamnen

Skarven äter ål –

 

2.

Svanarna lyfte

över Moldau och löven

var ett stilla regn –

 

3.

Älskade, se till

att vår kärlek alltid bär

hela vägen hem!

 

Dagen D

 

Ingen vet var

blixten skall slå ner

Dagen då Dylan dog

var jag inte här;

jag sov på järnvägsstationen

i Warszawa

Jag vaknade ur min dröm

och allt var som det var:

körsbären och speglarna

föll mellan stolarna;

drömmens frusna skugga

samtalade lugnt

med en förbipasserande poet

– Som om fjärran

lurade allt för nära!

Vid horisonten växte en storm

och träd, metall och vajrar

sjöng så infernaliskt …

Dagen då Dylan dog … –

Jag lovade att aldrig

tala om den

för det finns ingen tröst

i ord som slår sten av blod –

 

 

Minnet raskar …

 

Rimfrost, snörök …

Elda inte för kråkorna!

Åtrå och ångande kroppar

kan spränga alla gränser

utom den utmätta tidens

Minnet raskar

över svartgammal is

och någon väntar på andra sidan;

någon lika gammal som du

Vinden i trädkronorna

sjunger Framtidens lov;

i det mörka, kalla vattnet

under isen förmäls Drömmen

med sin arktiska skugga –

 

 

Samma här

 

Samma här som där:

Sahara – vindens tomgång;

Europa – tomgångens vind     

 

Esoterisk ordning

 

Torgskräck, fönstersömn, gatusjuka …

Fobifober av alla extraktioner

vandrar sida vid sida

på stadens trötta esplanader

Finns det några frågor,

några hemligheter kvar?

Jag vet inte till vilken måne vi färdas;

på vilken avlägsen stjärna drömmar föds –

August Strindberg fann aldrig

de vises sten i Paris;

Tsamyang Gyatso aldrig

balansen mellan kött och ande

Men här i Babylons trånga gränder,

i böneutropens purpurglans

gnor sig en gammal katt

mot tingens skuggor, de

svultna gestalterna,

och räddar på så sätt

själva den esoteriska ordningen

i en svårtydd exeges –       

 

Utsikt

Bob Dylan: ”Vista from Balcony”

 

Den här flodens vatten skiftar

från djupaste blått till laxrosa

Spända segel som Frihetens förrymda drömflarn,

och där, till vänster, en tyngre farkost

lastad med Minne, Kärlek, Förlust, Förtvivlan …

Nu råder en stunds stillhet,

allt har stelnat i ro, i väntan

Min egen utsikt mot Helsingör och Kronborgs slott

badar i en något kylig vårsol;

en parad av Frälsningsarméns blåsorkester

skulle vara en överraskning!

Inifrån rummet strömmar Sarah Vaughan:

”Moonglow” ut genom den öppna balkongdörren

Men det är inte tid för månen ännu;

långsamt träder ett landskap fram

i en närmast perfekt balans

mellan vakenhet och dröm

Det finns ingen förväntan här,

bara en solenn känsla av något överståndet –    

 

 

Dikt (nr 6)

 

En sång om ett skepp och ett hjärta

(Max Walter Svanberg)

 

Hur skall jag börja

den här dikten? Kanske:

Råmande moln, Vrålande

skyar, Galna trappister …?

 

Du lärde mig att Kafka

betyder ”kaja”; att

sjöstjärnor söker sig

till klämtande klockor;

att våldet aldrig, aldrig

kan överflygla kärleken;

att skepp alltid kommer lastade

med hemliga gåvor

och egendomliga sånger …

 

Ge mig en påfågel,

ett uns drömmar ur hand i hand;

ett rop in i glansen

just där en spärgel slår ut!

 

Långsamt närmar sig

skalderna, målarna, rabulisterna

den annalkande frosten –

Tänk vad en enda snöflinga

kan göra med nattens skuggor!

 

Tänk, plågan att vara utan planeter,

utan porslinstunga, utan

historiska referenser till glömda kontinenter!

Utan guldpläterade kvinnobröst!

 

Du finns emellertid alltid här

bevarad i tidens bok

Du hissade inga fanor,

ältade inga platta plattityder;

förförde bara ungdomen

med omstörtande visioner –

 

I din brunnsklara blick

upptäckte jag mig själv …

 

Drömmar mognar till sist,

och jag draperar mig i eget namn;

mitt eget hjärta hänger jag om halsen

Över nejden en tung klang

som ett tredje fosterland,

en sällsam hud av viol och vitriol –

 

 

(Till Helmer Lång - lärare, mentor, vän)

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Gilda Melodia

Håll ut!

Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 17 februari, 2017

Helgon och källkult i Sverige: Sankta Helena eller Elin av Skövde

Den första lördagen efter pingst firades traditionellt Trefaldighetsafton. Söndagen som följer, trefaldighetssöndagen, är inledningen till den långa trefaldighetstiden. För inte så länge sedan var trefaldighetsafton en av årets stora dagar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 10 juli, 2012

Minnets deformationer och transformationer

Bonniers konsthall utgör navet för utställningen ”Minneskonst” som för närvarande presenteras på flera institutioner och platser runt om i Stockholm. Ambitionen att överskrida gränser mellan kulturella uttryck, utställningsformer och aktuell ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 15 september, 2013

En litteraturkrönika

Nils Holgerssons underbara resa kan läsas inte bara som den geografibok den var tänkt som, utan också som Selma Lagerlöfs åkallan av barndomen; av barnets magiska blick – eller som ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 23 augusti, 2014

Västerbottenskarta

Vad är det för kartbild av ett landskap som litteraturen tillhandahåller? Om litteraturen kan sägas vara en modell av världen, vilken modell av Västerbotten är det som har kommit att ...

Av: Anders Öhman | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2011

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 maj, 2013

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | Lund har allt utom vatten | 31 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.