Röjar-Ralf ”dags att röja” - livet som en transit hall

I Shakespeares klassiska komedier går huvudpersonerna, både de goda och de onda, ofta från civilisationen till naturen och tillbaka till civilisationen igen, alla har blivit trevligare (och lärt sig att ...

Av: Belinda Graham | 18 september, 2013
Gästkrönikör

Michael D. Main – från språk till Språk

Main är en amerikansk språkpoet vars bokdebut just utkommit som ett samarbete med fotografiskultptören Henry Avignon; boken ges ut på Howling Dog Press och sägs av författaren vara skriven med ...

Av: Freke Räihä | 20 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Det som verkligen hände i Gaza

Den allmänna skildringen av vad som hände i Gazaremsan mellan den 27 december 2008 och den 18 januari 2009 har gjort gällande att ett krig utbröt och utkämpades av två ...

Av: Mohammad Khalil | 26 maj, 2010
Essäer om samhället

Three ladies in Cairo. Del III. New family member

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 15 juli, 2014
Utopiska geografier

Ulf Johan Härd, ur Samlade tankar från en hyfsad småstad



Ulf Johan HärdUlf Johan Härd – Att skriva är för mig ett sätt att måla med ord. Jag växlar mellan måleriet och skrivandet. Mitt skrivande liksom mitt måleri baseras på en inre drift att vilja säga något, att förmedla något – en tanke, en känsla, en bild – till andra. Det är ett sätt att kommunicera helt enkelt, en form av samtal. Mitt bidrag i samtalet är alltid att förmedla något till mottagaren.

Det som förenar måleriet med skrivandet är tidlösheten. En målning och en dikt beskriver ofta nuet, tider som varit, det som väntar. I berättelsen finns det en berättelse, en vandring inåt och utåt. Ett jordiskt och ett andligt perspektiv eller i varje fall frågor av de djupare slagen kring livets eviga gåta. Det är känslor, erfarenheter, upplevelser, möten, nyfikenhet och ifrågasättandet som styr. Komplexiteten hos ett varande i livet.

Själva skrivandet börjar med att jag får en tanke, en känsla eller drabbas av ett möte som jag går omkring och funderar på. Därefter börjar jag bygga vidare kring det i huvudet och så småningom i skrivandet. Jag bollar fram och tillbaka tills det tar form och bilden är klar. Därefter är dikten också klar i all enkelhet och jag lämnas med tomheten.

Mitt skrivande handlar inte så mycket om att ta ner stjärnorna, utan mer om att vi vandrar här på jorden, upplever och funderar på livets olika skeenden. Och det är dessa olika skeenden som ofta leder till att jag spinner iväg i tankarna och det blir till ett skrivande för min del. Det är så naturligt för mig och har alltid funnits med mig liksom måleriet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Columbus rädsla för vatten

 

Våg efter våg utan mening

Vet inte vart vi är

Går det att segla halvvägs?

Är det lönt att ens försöka?

Det skulle inte förvåna

om havet hela tiden växer

för att behålla sitt övertag

 

Hur länge måste vi segla

förutan land?

 

 

Du övar din längtan

 

i hemlighet

kanske din själ

 

ett gult löv frigör sig

och du kastar upp

dina tankar

högt upp i luften

någonstans

måste de träffa rätt

 

 

I en hyfsad småstad

 

störtar inga hundar fram

och hälsar

kattorna är mätta

fåglarna skygga

på gränsen till osynliga

livet känns som ett vitt piller

och behärskat

 

det är bara tidvattnet

som kokar inom dig

 

 

Månen i ditt hår

 

tror kanske på en Gud

i brist på annat

 

själv ligger du i smutsen

socialt minerad

med örat mot marken

och vågar inte riktigt tro

varken på frågor eller svar

 

somna om i en portgång

är det enda du vet

innan de gula bladen vänt

 

 

Timglaset

 

i din hand

försöker samla ödet

men bakom tillståndet

slumrar baksidan

av själens förnuft

i granit på granit

 

 

Du tror vad du tror

 

du vet vad du vet

men dagen börjar nu

precis nu

och det slutar

om ett ögonblick

 

se hur du byter ansikte

efter ansikte

och det gör inte ens ont

det bara kittlar

på ett främmande språk

 

men törs du glöda?

 

 

Om och om igen

 

har jag försökt

måla av ljuset

i dina ögon

 

men allt har sin tid

 

 

De saktmodiga

 

och försynta

vänder sig bort

från våldet

 

de som har vingar

flyger

 

Brevet 

 

När livet mjuknar

 

mjuknar även luften

runt omkring

och det krävs inte

så många djupa andetag

för att nå upp

till ytan

 

 

I drömmen

 

hittar du

kanske hem

om du har tur

 

ibland räcker det

med att blunda

 

 

 

Ibland rämnar

 

den perfekta lyckan

liksom i ett rus

efter ängslig landning

och allt går förlorat

på ett enda bräde

 

vad som återstår

är bara en dröm

och tysta ögon

 

Vad det känns begränsat

 

med en gammal himmel

 

det går inte ens

att skåda in i natten

efter något svar

 

döda ögon

kan lika gärna leva

 

vem som ser vem

är en evig gåta

 

ingen vet

hur länge vallfärden varar

 

kanske så länge

som vi tror

att vi behövs

 

 

Pendeln darrar till

 

i vattendroppen

nedräkningen har börjat

 

snart duger inga främlingar

varken fria eller ofria

 

någonstans ger en kvinna liv

och alla gränser bryts

för ett kort ögonblick

 

 

Nere vid tidvattnet

 

sitter gamle Columbus

och räknar snäckor

 

vågorna på havet

är fortfarande kopplade

till hans puls

 

på något sätt

påminns han om något

i stället för ett ansikte

 

en spegelvänd loggbok

det räcker mer än väl

för att segla ut

Ur arkivet

view_module reorder

Utvinningen av Arktis

Arktis är ett av de få områden på jorden som ännu är relativt oberörd av de giriga västliga människorna. Jag läste nyligen i Hufvudstadsbladet att ”Finland gör för litet för ...

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 03 november, 2013

Livet selv, ett sammendrag

  På sidene som følger setter jeg fram enkelte betraktninger om hva jeg denoterer som «'livet selv'»: Den første delen er negativ, det vil si at jeg bestrider at veien inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2009

Mannens råstyrka och visuella skönhet

Jag hade svårt att hitta till Bergsjön, helt ärligt, fastän jag är en infödd Göteborgare, så har jag aldrig någonsin satt min fot i denna stadsdel, söndermärkt av fördomar och ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 23 maj, 2009

Illustration av slaget om Kurukshetra.

Krigarens ljus

”Din omsorg gäller bara gärningen inte gärningens frukter, låt inte dessa förföra dig att handla eller kedja din höga själ i den icke-gärningens klumpighets band” (Bhagavad-Gita II, 47 )

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 oktober, 2016

William Ralph Inge

”Den dystre domprosten” och den eviga filosofin

”The Gloomy Dean” kallades han litet spefullt av sina kritiker och av dem som välvilligt uppmärksammade hans svagare sidor. Varför, återkommer jag till strax. Han hette William Ralph Inge (1860-1954) ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 08 juli, 2016

Robert James Waller

Robert James Waller 1939-2017

Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat - efter en kort romans följer ett långt livs minnen. En slitstark film på det beprövade temat gjordes i England på fyrtiotalet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 16 mars, 2017

Nina Karp och havet. Foto: Anna Vörös Lindén

Bok om livet och verklighetens intrång

Anna Nyman träffade Nina Karp för en intervju om liv och författarskap.

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2015

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.