Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

Nicklas Smith - Dikter



Nicklas SmithNicklas Smith – Född 1974 i Stockholm, uppväxt i Norrland och efter en del flyttande genom Sverige, hamnade jag slutligen i Helsingfors. En rastlös lyckosökare som ständigt försöker undfly den tandläkargrå vardagen – är nog en kortfattad och precis sammanfattning av vem jag är.

Och skrivandet är och har alltid varit en stor del av mitt liv.

Min poesi handlar mycket om barndomen och att försöka minnas den, för att aldrig bli för vuxen. Att låta den magi som var en naturlig del av det barnet, som jag en gång var – fortfarande få vara en drivkraft även genom de ”äldre” åren.

Snart Fyrtio alltså. Halvvägs till åttio, om man nu blir så gammal. Ständigt sökande efter det där äkta glittret, som man i stort sett bara kan se med barnaögonen. Det som gnistrar genom livet och får den minsta lilla sak att bli en unik del i det stora livspusslet. Poesin är som vatten från den källan för mig. Skrivandet är och har så länge jag kan minnas varit en ventil för mig. Att kunna rena och rensa den tankeverksamhet som pågår inuti mig. För mig är författarskapet en nödvändig process i livets labyrint. Lika viktigt som att äta eller sova. Eller drömma.

Drömmarna kommer och talar ofta till mig genom dikterna. Genom färgerna i norrskenen, genom djupet och höjderna från avlägsna berg. Ursprunget i naturens salar. Ett starkt och ständigt återkommande element, sammanflätat med världar sett ur barnets ögon där ingenting är omöjligt. Och där allting är verkligt. Där vi är obegränsade, så att säga.

Jag gillar även att skriva skräck. Om vardagsskräck. Det behövs inte så många monster för att skrämmas längre. Det är bara att slå på teven, vilket jag helst undviker, och se på den freakshow som uppenbarar sig där. Sånt som folk reste runt med för hundra år sen och visade upp för andra har aldrig varit mer i ropet. Mixat med världssvältar, krig, våld på bästa sändningstid. Det är sådant jag försöker jag baka in bakåtlutade och vardagsrealistiska berättelser, där själva neutraliteten är livets stora tyrann.

 

Jag frilansar på en bunt tidningar och skriver mest om litteratur, musik och film. Kulturen har så länge jag kan minnas stått mig nära och innan folk börjar skriva om mina novellsamlingar, romaner och diktsamlingar – så ser jag det som naturligt att skriva om de som hunnit lite för mig.

Allt har sin tid och plats, brukar ju de visa säga och jag kan inte annat än nicka medstämmande, efter att ha lärt mig den biten tillslut. Att skynda – är bara att springa in i väggar och få börja om igen.

När det gäller vad jag gillar att läsa – ja, jag tror 99.9% av de som skriver gillar att läsa mycket – så är Strindberg, Tranströmer och Lindgren mina svenska hjältar inom litteraturen och poesin. ”Norrlands akvavit” av Torgny Lindgren var skriven i en sån perfektionistisk skärpa och med en livs levande puls, att jag ständigt rekommenderar detta mästerverk till alla jag känner. Paul Auster är inte så dum heller. Hans ”I de sista tingens land” måste tillsammans med Cormac Mccarty´s ”Vägen”, vara de två bästa dystopier jag någonsin läst. Läs och lär av mästarna. 

 

”Ett fotografi som aldrig kan dö”

 

 

Jag måste glömma bort mig själv

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bara för en stund

Som aldrig tar slut

 

Ritar

Sparvar och molnskepp

 

Minns

Ljuset

Från Körsbärseldens fyrtorn

 

Barndomens fridlysta rum

 

 

 

 

 

”En fristad ur en drömmares dröm”

 

Skiner solen i ett hjärta? – I ett kungarike i en glasburk.

En sån man kunde stirra på i timmar som barn.
Där snön var eviga stjärnor som lyste upp; förtrollade ljusregn.

Skiner solen i ett hjärta?
Genom mörkrets tid, som en saga skrivet på pergament – där bläcket är de älskades blod.

Är du gryning, morgonens vildmark;
tusen solars hem?

Du som skiner
som solen i ett hjärta.

 

 

  

”Sagoblod”

 

 

Glitterrött

i snöängelns vingslag

 

Sagans död

I vuxenspelets förnekelselek

 

Kastar en sten

genom det okrossbara fönstret

 

Mjölkar gnistor ur stjärnorna

 

 

 

 

 

”Bortom bergen”

 

 

Fjärilsblå
som om molnen aldrig hade funnits där

Smälte taggtråden
genom tiden

och lade den mörkblå asken
med regn inuti

åt sidan

 

 

 

 

 

”Kometer”

 

 

Det skulle bli skrivet

Bortom alfabetets

Begränsande bokstavsparad

 

En berättelse

Om en strålande lit de parade

Där de döda drömde sig tillbaka till livet

 

Till inspelade landskap

Bakom uppbrutna lönndörrar

I den synkroniserade tankelabyrintens labyrint

 

Fallet med solregnet

Mot skatten vid regnbågens slut

Genom upplysta skyskrapor

På Jupiters rödvarma hud

 

 

 

 

”Rymdens yttersta post”

 

 

Det tysta midnattskaféet

drömmer om

ett spindelblått stjärnfall

som faller

genom de tysta tavelramarnas oändlighet

 

Livsnyckeln öppnar dörren

till universums bortersta rum

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts