När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

Nicklas Smith - Dikter



Nicklas SmithNicklas Smith – Född 1974 i Stockholm, uppväxt i Norrland och efter en del flyttande genom Sverige, hamnade jag slutligen i Helsingfors. En rastlös lyckosökare som ständigt försöker undfly den tandläkargrå vardagen – är nog en kortfattad och precis sammanfattning av vem jag är.

Och skrivandet är och har alltid varit en stor del av mitt liv.

Min poesi handlar mycket om barndomen och att försöka minnas den, för att aldrig bli för vuxen. Att låta den magi som var en naturlig del av det barnet, som jag en gång var – fortfarande få vara en drivkraft även genom de ”äldre” åren.

Snart Fyrtio alltså. Halvvägs till åttio, om man nu blir så gammal. Ständigt sökande efter det där äkta glittret, som man i stort sett bara kan se med barnaögonen. Det som gnistrar genom livet och får den minsta lilla sak att bli en unik del i det stora livspusslet. Poesin är som vatten från den källan för mig. Skrivandet är och har så länge jag kan minnas varit en ventil för mig. Att kunna rena och rensa den tankeverksamhet som pågår inuti mig. För mig är författarskapet en nödvändig process i livets labyrint. Lika viktigt som att äta eller sova. Eller drömma.

Drömmarna kommer och talar ofta till mig genom dikterna. Genom färgerna i norrskenen, genom djupet och höjderna från avlägsna berg. Ursprunget i naturens salar. Ett starkt och ständigt återkommande element, sammanflätat med världar sett ur barnets ögon där ingenting är omöjligt. Och där allting är verkligt. Där vi är obegränsade, så att säga.

Jag gillar även att skriva skräck. Om vardagsskräck. Det behövs inte så många monster för att skrämmas längre. Det är bara att slå på teven, vilket jag helst undviker, och se på den freakshow som uppenbarar sig där. Sånt som folk reste runt med för hundra år sen och visade upp för andra har aldrig varit mer i ropet. Mixat med världssvältar, krig, våld på bästa sändningstid. Det är sådant jag försöker jag baka in bakåtlutade och vardagsrealistiska berättelser, där själva neutraliteten är livets stora tyrann.

 

Jag frilansar på en bunt tidningar och skriver mest om litteratur, musik och film. Kulturen har så länge jag kan minnas stått mig nära och innan folk börjar skriva om mina novellsamlingar, romaner och diktsamlingar – så ser jag det som naturligt att skriva om de som hunnit lite för mig.

Allt har sin tid och plats, brukar ju de visa säga och jag kan inte annat än nicka medstämmande, efter att ha lärt mig den biten tillslut. Att skynda – är bara att springa in i väggar och få börja om igen.

När det gäller vad jag gillar att läsa – ja, jag tror 99.9% av de som skriver gillar att läsa mycket – så är Strindberg, Tranströmer och Lindgren mina svenska hjältar inom litteraturen och poesin. ”Norrlands akvavit” av Torgny Lindgren var skriven i en sån perfektionistisk skärpa och med en livs levande puls, att jag ständigt rekommenderar detta mästerverk till alla jag känner. Paul Auster är inte så dum heller. Hans ”I de sista tingens land” måste tillsammans med Cormac Mccarty´s ”Vägen”, vara de två bästa dystopier jag någonsin läst. Läs och lär av mästarna. 

 

”Ett fotografi som aldrig kan dö”

 

 

Jag måste glömma bort mig själv

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bara för en stund

Som aldrig tar slut

 

Ritar

Sparvar och molnskepp

 

Minns

Ljuset

Från Körsbärseldens fyrtorn

 

Barndomens fridlysta rum

 

 

 

 

 

”En fristad ur en drömmares dröm”

 

Skiner solen i ett hjärta? – I ett kungarike i en glasburk.

En sån man kunde stirra på i timmar som barn.
Där snön var eviga stjärnor som lyste upp; förtrollade ljusregn.

Skiner solen i ett hjärta?
Genom mörkrets tid, som en saga skrivet på pergament – där bläcket är de älskades blod.

Är du gryning, morgonens vildmark;
tusen solars hem?

Du som skiner
som solen i ett hjärta.

 

 

  

”Sagoblod”

 

 

Glitterrött

i snöängelns vingslag

 

Sagans död

I vuxenspelets förnekelselek

 

Kastar en sten

genom det okrossbara fönstret

 

Mjölkar gnistor ur stjärnorna

 

 

 

 

 

”Bortom bergen”

 

 

Fjärilsblå
som om molnen aldrig hade funnits där

Smälte taggtråden
genom tiden

och lade den mörkblå asken
med regn inuti

åt sidan

 

 

 

 

 

”Kometer”

 

 

Det skulle bli skrivet

Bortom alfabetets

Begränsande bokstavsparad

 

En berättelse

Om en strålande lit de parade

Där de döda drömde sig tillbaka till livet

 

Till inspelade landskap

Bakom uppbrutna lönndörrar

I den synkroniserade tankelabyrintens labyrint

 

Fallet med solregnet

Mot skatten vid regnbågens slut

Genom upplysta skyskrapor

På Jupiters rödvarma hud

 

 

 

 

”Rymdens yttersta post”

 

 

Det tysta midnattskaféet

drömmer om

ett spindelblått stjärnfall

som faller

genom de tysta tavelramarnas oändlighet

 

Livsnyckeln öppnar dörren

till universums bortersta rum

Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.