Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

Nicklas Smith - Dikter



Nicklas SmithNicklas Smith – Född 1974 i Stockholm, uppväxt i Norrland och efter en del flyttande genom Sverige, hamnade jag slutligen i Helsingfors. En rastlös lyckosökare som ständigt försöker undfly den tandläkargrå vardagen – är nog en kortfattad och precis sammanfattning av vem jag är.

Och skrivandet är och har alltid varit en stor del av mitt liv.

Min poesi handlar mycket om barndomen och att försöka minnas den, för att aldrig bli för vuxen. Att låta den magi som var en naturlig del av det barnet, som jag en gång var – fortfarande få vara en drivkraft även genom de ”äldre” åren.

Snart Fyrtio alltså. Halvvägs till åttio, om man nu blir så gammal. Ständigt sökande efter det där äkta glittret, som man i stort sett bara kan se med barnaögonen. Det som gnistrar genom livet och får den minsta lilla sak att bli en unik del i det stora livspusslet. Poesin är som vatten från den källan för mig. Skrivandet är och har så länge jag kan minnas varit en ventil för mig. Att kunna rena och rensa den tankeverksamhet som pågår inuti mig. För mig är författarskapet en nödvändig process i livets labyrint. Lika viktigt som att äta eller sova. Eller drömma.

Drömmarna kommer och talar ofta till mig genom dikterna. Genom färgerna i norrskenen, genom djupet och höjderna från avlägsna berg. Ursprunget i naturens salar. Ett starkt och ständigt återkommande element, sammanflätat med världar sett ur barnets ögon där ingenting är omöjligt. Och där allting är verkligt. Där vi är obegränsade, så att säga.

Jag gillar även att skriva skräck. Om vardagsskräck. Det behövs inte så många monster för att skrämmas längre. Det är bara att slå på teven, vilket jag helst undviker, och se på den freakshow som uppenbarar sig där. Sånt som folk reste runt med för hundra år sen och visade upp för andra har aldrig varit mer i ropet. Mixat med världssvältar, krig, våld på bästa sändningstid. Det är sådant jag försöker jag baka in bakåtlutade och vardagsrealistiska berättelser, där själva neutraliteten är livets stora tyrann.

 

Jag frilansar på en bunt tidningar och skriver mest om litteratur, musik och film. Kulturen har så länge jag kan minnas stått mig nära och innan folk börjar skriva om mina novellsamlingar, romaner och diktsamlingar – så ser jag det som naturligt att skriva om de som hunnit lite för mig.

Allt har sin tid och plats, brukar ju de visa säga och jag kan inte annat än nicka medstämmande, efter att ha lärt mig den biten tillslut. Att skynda – är bara att springa in i väggar och få börja om igen.

När det gäller vad jag gillar att läsa – ja, jag tror 99.9% av de som skriver gillar att läsa mycket – så är Strindberg, Tranströmer och Lindgren mina svenska hjältar inom litteraturen och poesin. ”Norrlands akvavit” av Torgny Lindgren var skriven i en sån perfektionistisk skärpa och med en livs levande puls, att jag ständigt rekommenderar detta mästerverk till alla jag känner. Paul Auster är inte så dum heller. Hans ”I de sista tingens land” måste tillsammans med Cormac Mccarty´s ”Vägen”, vara de två bästa dystopier jag någonsin läst. Läs och lär av mästarna. 

 

”Ett fotografi som aldrig kan dö”

 

 

Jag måste glömma bort mig själv

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bara för en stund

Som aldrig tar slut

 

Ritar

Sparvar och molnskepp

 

Minns

Ljuset

Från Körsbärseldens fyrtorn

 

Barndomens fridlysta rum

 

 

 

 

 

”En fristad ur en drömmares dröm”

 

Skiner solen i ett hjärta? – I ett kungarike i en glasburk.

En sån man kunde stirra på i timmar som barn.
Där snön var eviga stjärnor som lyste upp; förtrollade ljusregn.

Skiner solen i ett hjärta?
Genom mörkrets tid, som en saga skrivet på pergament – där bläcket är de älskades blod.

Är du gryning, morgonens vildmark;
tusen solars hem?

Du som skiner
som solen i ett hjärta.

 

 

  

”Sagoblod”

 

 

Glitterrött

i snöängelns vingslag

 

Sagans död

I vuxenspelets förnekelselek

 

Kastar en sten

genom det okrossbara fönstret

 

Mjölkar gnistor ur stjärnorna

 

 

 

 

 

”Bortom bergen”

 

 

Fjärilsblå
som om molnen aldrig hade funnits där

Smälte taggtråden
genom tiden

och lade den mörkblå asken
med regn inuti

åt sidan

 

 

 

 

 

”Kometer”

 

 

Det skulle bli skrivet

Bortom alfabetets

Begränsande bokstavsparad

 

En berättelse

Om en strålande lit de parade

Där de döda drömde sig tillbaka till livet

 

Till inspelade landskap

Bakom uppbrutna lönndörrar

I den synkroniserade tankelabyrintens labyrint

 

Fallet med solregnet

Mot skatten vid regnbågens slut

Genom upplysta skyskrapor

På Jupiters rödvarma hud

 

 

 

 

”Rymdens yttersta post”

 

 

Det tysta midnattskaféet

drömmer om

ett spindelblått stjärnfall

som faller

genom de tysta tavelramarnas oändlighet

 

Livsnyckeln öppnar dörren

till universums bortersta rum

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts