Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | 19 juli, 2016
Gästkrönikör

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 maj, 2014
Litteraturens porträtt

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia



Kim Larsson Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010.

Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt hopskrapade arbetslivserfarenheterna är brokiga och omfattar bland annat teatrar, städfirmor och oräkneliga sjukhusavdelningar.

Larsson är en kroniskt tankspridd dagdrömmare, men tvingas ofta brödarbeta inom psykiatrin.

Han öser gärna färsk galla över psykiatrin om tillfälle ges, och trivs betydligt bättre med patienterna än med kollegorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De viktigaste uppgifterna just nu är att skriva klart en bok med arbetsnamnet Eremonauterna och att hitta redaktörer till Eremonaut. Kim Larssons nuvarande favoritslogan är “Kärlek är en bra början”.

 

 

 

 

SS/opiat/ambientia

 

 

SS

Punkt-

markeringar

Ständigt sällskap

Sandfyllda lungors dagschema

och nebulösa promenader på månar

som ljudlöst förliser hos aftonglöd, solrök

en tändares guldhjul och ett barns korallrev

som sjunger om evakuerade födelsedagar på Mars

 

Vi är alltid tillsammans, men blåser

åt olika håll, men ändå rinner vi ihop

och plötsligt har vi en siamesisk själ

och jag längtar hem men hittar någon

sorts tröst i att skriva om dig och mig

i huvudet. Försöka sjunga någonting

 

SS/opiat/ambientia/boklunga/lungbok/klunga

Jag försöker memorera, men avbryts plötsligt, och nu

står vi utanför sjukhuset igen, och du måste röka

 

Stickspår av bärnsten

skär oss en ö på asfalten

en halvmåneformad asyl

där våra skuggor hjälplöst

släcker sig hos varandra

 

Din samlade avsikt är svårare att se

än en nanorobot på väg runt hjärtat

 

Ambiensen din ambivalens

din ångest och din gyllene autism

alstrar tillsammans alstrar ett hisnande

komplext system av energiströmmar

ett oändligt nät jag inte får kartlägga

och efter en vecka i ditt sällskap

har jag fullständigt glömt vem

som är jag och vem som är du

 

Mina tankar blåser bara runt mellan dina

och jag tänker att detta är vad det kostar

Detta är vad det kostar att se någonting

du eldar

till språk

och höra

ett sorts

ambient

viskande

om barn

 

Nysydda molnarmar

lindar en cigarett-

kedja mellan dina fingrar

som bara just ikväll

inte skakar ner

uråldriga höstlöv

över den sista

födelsedag du

vågade

fira utan

opiater

 

jag säger klumpigt att det snart blir snö

men jag vet likaväl som du att detta inte

är någon årstid, och att solen är en fläck

 

ingen

årstid

 

synska flugor

murar sjukhuset

alldeles mjukt

 

alla ofullbordade drömmars spårljus

lämnar varje ord ensamt på marken

 

jag försöker tänka

nytt men samma sak

bara återkommer

utan att jag förstår

varför, och jag vill

egentligen bara säga

ett par grå ord

till dig om någon-

ting grått, runt

 

det går aldrig att säga

om man faktiskt vill veta

vad man kommer dö av

om man alls kommer dö

 

om igen

om igen

igen om

 

jordens allra sista nakna duvor

blåser runt runt på parkeringen

där taxibilarna idisslar nyheter

 

en ovanligt stor askflaga lider

stilla i kaffe som ryker av kyla

medan bänken där vi sitter

långsamt töms på solsystem

 

alla utom vi verkar hitta

skäl att lämna alla smutsiga

fullskrivna träbänkar ifred

 

du röker ett helt paket

men vi kan omöjligen

bestämma om vi

ska gå tillbaka in

eller sitta kvar tills

vi lyckas ta mark

 

din frånvaros våldsamma närvaro

brinner brinner ljudlöst i kanterna

som ett oskrivet porträttfotografi

men jag vet inte vad jag ska säga

eller om jag behöver säga någonting

alls längre, nu när vi bränts ihop

 

sjukhuset ligger inbäddat

i ett sorts elliptiskt ansikte

vars hud vi inte kan loda

 

alla röster verkar vara

döda och drömmande

 

den tatuerade blå texten

på din handled skimrar

svart

 

du viskar att månen täcks

med kött hud och hår nu

 

när jag försöker svarar svarar jag

lika lösryckt som du brukar svara

 

det går aldrig att säga

om man faktiskt vill veta

vad man kommer dö av

om man alls kommer dö

 

det går aldrig att säga

om man faktiskt vill veta

vad man kommer dö av

om man alls kommer dö

 

det går aldrig att säga

om man faktiskt vill veta

vad man kommer dö av

om man alls kommer dö

 

när du speglar dig i ett fönster ser

jag att pupillerna är vita asteroider

 

jag vet att Guds stämband

liknar stickspår av bärnsten

 

så har vi suttit alldeles för länge

men någonting har jag i alla fall

skrivit två små rader kanske hela

utvecklingsbara om ett hundöga

 

ett hundögas måne

forslar livets vatten

 

utan att drunkna har har skrivit

att jag skrivit om livets vatten

 

livets vatten

detta hällregn

som bara går

att kamma ut

utanför tiden

 

ett hundögas måne

gjuter livets vatten

 

ambientia animi

 

vi säger

äntligen

 

äntligen är alla

samtal omöjliga

 

och så ger du mig ett smutsigt kuvert

från Försäkringskassan där du skrivit

medan jag suttit och kedjerökt oändligt

 

du har skrivit: SS/opiat/ambientia

 

eller kanske ger du

tillbaka ett kuvert

jag nyss gett till dig

eller så spelar det

ingen som helst roll

längre, lilla hjärtat

 

SS/opiat/ambientia

 

SS/opiat/ambientia

 

SS/opiat/ambientia

 

Kram

hjärtsäck

ambiens

 

stopp

stopp

stopp

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.