Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Fredrik F. G. Granlund



Fredrik FG Granlund Fotograf Arne Lundström MariestadFörfattarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:

 

Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd, ett svagt leende mellan tårar, en strimma midnatt i middagssolen, en anomali: alltför ärlig, alltför ensam; de intelligentas opus, en deltagare i Processen, en sektmedlem utan sekt; en cyborg – androgyn och lättroad och rastlös när inget vettigt händer, tvehågad och ängslig och intellektuell, meningslös och meningsfull på en och samma gång, och förgätmigej; en kristen polyteist som hellre vore frisk och rik än sjuk och fattig; fascinerad av allt som fascinerar och av allt som är tråkigt på ett roligt sätt; bedrövad över att skönheten inte alltid finns för skönhetens skull, för att den oftast tycks motbevisa sig själv och för att den oftast inte är skön; ledsen för att inte fått lukta på Det ondas blommor; sorgsen för att inte ha funnit trygghet; en paradoxal existentialist som både föraktar och älskar mig själv som bara älskande kan förakta och älska – som samtidigt älskar att göra vad jag tycker om, men som även gör vad jag inte tycker om, fast jag ibland börjar jag tycka om – eller kräva – även det. Jag upplever livet som om jag inte alltid haft eller har ett val, och ibland undrar jag om jag någonsin valt något. Jag är totalt och fullständigt förgiftad, vansinnigt beroende, av bokstäver, ord, meningar … hopplöst förlorad … Jag är rädd för den jag är – och inte minst för den jag kan bli.

Det hemska / kanske behövs för att vi ska tvingas till att försöka / En gren en punktering ett löv en tom tank en tom ölburk / vi måste alltid kämpa / vi verkar vara skapta för något sånt

 

Ode till en kaviartub

 

Människan sitter i en soffa framför tv:n. På bordet framför ligger/står ett bordsunderlägg, fem smörgåsar, en liter mjölk, en flaska whiskey, ett smörpaket och en ost med tillhörande osthyvel. Smörpaketet är tomt, det står där: urholkat. Kastas. Två smörgåsar äts upp. Tre uppstår. Det finns smör på dem. Osten skivas och placeras på dem, liksom ett grepp om kaviartuben, och en klunk mjölk dricks direkt ur det nyöppnade paketet. Den första smörgåsen får en första initial, den andra formen av ett stort S. Varför? Den tredje smörgåsen får en människans andra initial formad i kaviar. Men när den tredje skall kryddas infinner sig rädslan. Två punkter räcker inte till, inte för dessa smaklökar. Och sältan känns; illamåendet känns medan lantbrödet tuggas, metodiskt, och mjölken och whiskeyn dricks, och skräckfilmen på den begränsade TV:n varierar. De två punkterna kommer; räfflad, saltsmakande kaviar; fiskägg. Någons barn som är så gott; varför så ambivalent inställd till livet? Det måste man vara. Och synnerligen medveten om vad man har på smörgåsen. Var kommer kaviaren ifrån? Vet inte. Vill inte veta. Den är ändock så lockande lös och formad i spiralmönster likt sådant man inte kommer ihåg om man ens minns. Har det hänt? Har det här hänt tidigare? Det påminner ändå om något, en känsla av vanvördnad. Missbrukas maten genom omvandlingen till initialer? Varför gör någon så? Så perfekt mjukt och krämigt, och smaken, så salt och skapt för illamående trots att det smakar så gott och är så dyrt, så dyrt. Tankarna är sammantaget en ode till en kaviartub, men inte vilken som helst; nej, till just den här kaviartuben.

 

 

 

Läsaren

 

En man eller kvinna läser en mans ensamma, nedtecknade ord, med den intensiva kraftansträngningen och den hela tiden – av honom och av andra – ifrågasatta målmedvetenheten som ständigt härjar dennes medvetande. Personen ifråga har valt att läsa dessa författarens ord; ändå vet personen ingenting om författarens sätt att vara, dennes sätt att utöva livets konst, denne person som skriver för att glädja sig själv och då och då också för att kunna glädja andra – det vill säga om den som läser det författaren skrivit tycker om det. Men personen som läser bokstäverna, orden, stavelserna, tankebanorna i det korta prosastycket tror sig säkerligen veta varför, men är det så? Kanske är det livets sjukdom? Kanske är det ensamheten som gör att bokstäverna tycks hjälpa för stunden, eller bara tristessen som försöks botas med dessa författarens ord? För i själva verket vet ju inte personen att texten handlar om en person som läser ord som en ensam författare skrivit om en person som valt att läsa ord av en ensam författare. Orden handlar inte om handlingen, de handlar om verkligheten, det som sker när någon läser orden. Och när denne någon läser orden förstår den personen hur författaren tänkt att personen ska tänka om orden som ska framkalla tankarna om den ensamme läsaren av den ensamme författarens ord som handlar om de tankar den ensamme läsaren ska få om sig själv av den ensamme författarens ord. Valet att läsa texten handlar om att läsaren ska förstå att det ligger ansträngning bakom orden, och bakom läsarens förståelse, bakom läsarens val – och inte minst, att valet innefattar att något annat missas i personens liv då denne någon läst berättelsen sammanfogad av ord till berättelsen som inte är någon berättelse, endast ord om en person som läser ord.

Fredrik FG Granlund

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.