När romanen blir politisk

Barn och ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, som år 2006 fick Augustpriset för ungdomsromanen Svenne, är kanske inte den första som kommer på tal när man diskuterar författare med politisk tematik. Ändå ...

Av: Emilia Aalto | 30 maj, 2014
Övriga porträtt

Del. 40 Jenny

Jenny satt i baksätet och såg ut över de brunande, skånska fälten. I horisonten låg mörka, dystra moln och hotade. Några kajor svepte i svarta bågar bakom en plöjande, grön ...

Av: Jenny | 28 september, 2012
Lund har allt utom vatten

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | 16 juni, 2014
Utopiska geografier

Kreativiteten hos en teater som fått växtnäring och har nerv

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar ...

Av: Anna Nyman | 22 augusti, 2011
Scenkonstens porträtt

Vyn är densamma av Einar Askestad



Einar Askestad Foto Maria KlevemarkFörfattare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter återkomst till Sverige i trettonårsåldern – ”En upplevelse jag bearbetar än idag” – följde en internering på Lidingö samt studier på Stockholms Universitet. Därefter påbörjas de egentliga studierna – ett fortskridande projekt – i främst filosofi, teologi och historia.

Skriver mestadels en lyrisk prosa som förenar tanke med stämning, plats med människa, historia med ögonblick. Språklig koncentration som motstånd, skärpa som förlösning. Tid som vila. Det renaste uttrycket: allvar och lätthet i elegant gest. Anklagad för att vara puritan, någonting som författaren uppfattar som ett slags beröm: ”Någonting har uppenbarligen nått fram.”

Flitigt publicerad i tidskrifter och tidningar med essäer, dikter, recensioner, krönikor och noveller i exempelvis Res Publica, GP, Vi, BLM, Ord & Bild, Samtiden, Artes, Vinduet, Glänta, 00-tal, Ny Tid, Axess, Expressen, DN, Femina och Pequod.

Politiskt särdeles inkorrekt. Tror inte på att skilja stat och religion åt, eller på ett mångkulturellt samhälle som ideal. Förespråkar ett generellt bildförbud. Menar att det inte skadar att knäböja inför någonting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hävdar kanske på fullaste allvar att litteraturen inte är någon lek – att författaren inte skall skriva för att det roar honom eller någon annan, och hyser en vild förhoppning om att det går att bidra till en uppfordrande, andlig uppryckning.

Om den diktsvit som här publiceras säger han ingenting.

Vyn är densamma

 

när vi hade slängt överbord den siste

återstod du och jag

timmarna rann ut

vi låg mer än klarvakna, i vad som en gång kallades

vargtimmen

tätt intill

men ändå långt, ja oändligt långt, ifrån varandra,

låg vi

och stirrade ut, eller var det in?

i ingenting

 

kanske var det inte ett ingenting

för det liknande mest det vanliga

som liksom kommit

för att stanna

 

kanske var det bara ännu ett ord

som vi tog i vår mun

när vi slängt även den siste av oss

överbord

 

en domedagsprofet,

sade du

där vi stod på bryggan

och blickade ut

strandsatta

på denna havsbotten

 

fiskar simmade omkring

som vore det den mest naturliga sak

i världen

 

även en domedagsprofet lär sig simma

när man kastar honom

i vattnet

 

sprattla, kippa efter andan

 

det är alltid för sent

för den som redan står

på havsbotten

ensam

eller i sällskap

 

 

*

 

 

jag önskade att jag kunde be

att jag kunde falla in i, eller är det ut i?

en bön

sträcka ut min hand som om den inte

redan var

utsträckt

 

fiskarna simmade omkring

strök tätt intill din kind

 

här finns tillräckligt med luft

även för en redan

drunknad

 

några står upp,

andra har satt sig ned

 

vyn är densamma

 

det är sällsamt

finns det verkligen ingen kvar

att kasta överbord?

 

 

*

 

 

tänk så fel det kan bli,

templets dörrar lyfts bort

öppenhet och insyn

och vi kommer varken ut

eller in

 

du och jag ser förlorade ut

hemma överallt

och i ingenting

 

frihetens profeter trivs

var de än stod

 

fiskarna simmade omkring

med stora, öppna

ögon

 

 

*

 

 

kanske står någon och vinkar i ett av fönstren

 

kanske står ingen där i fönstret

 

kanske finns där inget fönster

 

 

*

 

 

när jag skriver de här orden

kommer de till mig

 

ett litet ljus lyser upp det största av haven

en glänsande yta, ett snitt,

där ovan

 

mörkrets män står med fötterna på jorden

även när det rör sig om

havsbotten

 

 

*

 

 

ja, livet glider ifrån mig

som barnets hand

med åren

 

vi står här och blickar in i

– eller var det ut ur? –

våra liv

 

det fanns för mycket att förstå

när vi kastats överbord

 

fiskarna simmar omkring

 

klarvakna drömde vi våra liv

 

 

*

 

 

när vi hade offrat de sista barnen

fanns inga kvar

 

lekplatsen låg öde

 

vart man än vände blicken

stod du och jag där

 

väntrum utan väntande

 

det blev så tyst

att fåglarna skrämdes

av sitt kvitter

 

grenarna var kala

av allt för lång

väntan

 

en värme dröjde sig kvar

i sängkläderna

innan de skickades iväg

 

vi greps plötsligt av hopp

 

en slags reflex

 

barnet som fortsatte leka

barn

 

 

*

 

 

det är nästan för enkelt att uttala det som utgör

ens liv

orden är självklara

försök att hindra mig

den som kan

 

mitt namn är genomskinligt,

som vatten, eller is,

lätt blåaktig is, en lagom ljus

dag

 

tiderna förändras

men vi hinner inte ta vid

vi försvinner innan vi

blir till

 

vi finns ständigt till,

förblir,

världar rasar ifrån oss

men vad är tiden

om inte denna flykt

ramen runt ett porträtt

ingången som ledde lika mycket ut

som in

 

allt för länge gick det att minnas

allt för länge att stanna till

 

jag erkänner

jag har ingenting gjort

 

havet vällde in där jag stod

jag steg åt sidan

horisontlinjen låg

där den låg

mina ögon såg

vad de såg

 

 

*

 

 

att bejaka, att

avvisa

där stod jag, fri som vinden

överallt, ingenstans

som orden

mina, dina

ingens

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Odens öga

I Röstånga i Skåne ligger en märklig sjö, Odensjön. Den torde ha fått sitt namn efter guden Oden. Det är en liten, helt rund sjö inne i Söderåsen och en ...

Av: Birgitta Milits | Resereportage | 13 september, 2011

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Blanchot och Levinas med några vänner i Stradsbourg i slutet av 1920talet

Maurice  l'obscur

I sin intressanta artikel om surrealisten André Breton och hans tre romaner "Nadia", "Galen Kärlek" och "Arcane XVII" citerar Guido Zeccola vad Maurice Blanchot hade att säga om den första: ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2016

Dansens närvaro

MADE-festivalen, 5-8 maj 2009 Koreografier och dans och performance av: Alexander Ekman och Cullbergbaletten, Ina Christel Johannessen, Tørmoen, Elton Hammer, Lindeman Steen, Sende, Søetorp, Nagelhus Schia, Holte Østbye, Meland, Wigdel, Biong ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 10 maj, 2010

En nödvändig bok. Om det Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm

Med beteckningen ”Sällskapet” i ovannämnda boktitel avses en sammanslutning som grundades för 107 år sedan under namnet Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Det har aldrig hört till de stora välkända akademiska ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 05 december, 2013

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 juli, 2013

Vietnam ett leende land. I Vietnam mitten av 1980

Den första bilden som möter en nyanländ till Vietnam är vietnamesen som går till knäna i vatten ute på risfälten och arbetar, oftast är det kvinnornas syssla. Det är en ...

Av: Rolf Zandén | Resereportage | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.