Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Vyn är densamma av Einar Askestad



Einar Askestad Foto Maria KlevemarkFörfattare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter återkomst till Sverige i trettonårsåldern – ”En upplevelse jag bearbetar än idag” – följde en internering på Lidingö samt studier på Stockholms Universitet. Därefter påbörjas de egentliga studierna – ett fortskridande projekt – i främst filosofi, teologi och historia.

Skriver mestadels en lyrisk prosa som förenar tanke med stämning, plats med människa, historia med ögonblick. Språklig koncentration som motstånd, skärpa som förlösning. Tid som vila. Det renaste uttrycket: allvar och lätthet i elegant gest. Anklagad för att vara puritan, någonting som författaren uppfattar som ett slags beröm: ”Någonting har uppenbarligen nått fram.”

Flitigt publicerad i tidskrifter och tidningar med essäer, dikter, recensioner, krönikor och noveller i exempelvis Res Publica, GP, Vi, BLM, Ord & Bild, Samtiden, Artes, Vinduet, Glänta, 00-tal, Ny Tid, Axess, Expressen, DN, Femina och Pequod.

Politiskt särdeles inkorrekt. Tror inte på att skilja stat och religion åt, eller på ett mångkulturellt samhälle som ideal. Förespråkar ett generellt bildförbud. Menar att det inte skadar att knäböja inför någonting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hävdar kanske på fullaste allvar att litteraturen inte är någon lek – att författaren inte skall skriva för att det roar honom eller någon annan, och hyser en vild förhoppning om att det går att bidra till en uppfordrande, andlig uppryckning.

Om den diktsvit som här publiceras säger han ingenting.

Vyn är densamma

 

när vi hade slängt överbord den siste

återstod du och jag

timmarna rann ut

vi låg mer än klarvakna, i vad som en gång kallades

vargtimmen

tätt intill

men ändå långt, ja oändligt långt, ifrån varandra,

låg vi

och stirrade ut, eller var det in?

i ingenting

 

kanske var det inte ett ingenting

för det liknande mest det vanliga

som liksom kommit

för att stanna

 

kanske var det bara ännu ett ord

som vi tog i vår mun

när vi slängt även den siste av oss

överbord

 

en domedagsprofet,

sade du

där vi stod på bryggan

och blickade ut

strandsatta

på denna havsbotten

 

fiskar simmade omkring

som vore det den mest naturliga sak

i världen

 

även en domedagsprofet lär sig simma

när man kastar honom

i vattnet

 

sprattla, kippa efter andan

 

det är alltid för sent

för den som redan står

på havsbotten

ensam

eller i sällskap

 

 

*

 

 

jag önskade att jag kunde be

att jag kunde falla in i, eller är det ut i?

en bön

sträcka ut min hand som om den inte

redan var

utsträckt

 

fiskarna simmade omkring

strök tätt intill din kind

 

här finns tillräckligt med luft

även för en redan

drunknad

 

några står upp,

andra har satt sig ned

 

vyn är densamma

 

det är sällsamt

finns det verkligen ingen kvar

att kasta överbord?

 

 

*

 

 

tänk så fel det kan bli,

templets dörrar lyfts bort

öppenhet och insyn

och vi kommer varken ut

eller in

 

du och jag ser förlorade ut

hemma överallt

och i ingenting

 

frihetens profeter trivs

var de än stod

 

fiskarna simmade omkring

med stora, öppna

ögon

 

 

*

 

 

kanske står någon och vinkar i ett av fönstren

 

kanske står ingen där i fönstret

 

kanske finns där inget fönster

 

 

*

 

 

när jag skriver de här orden

kommer de till mig

 

ett litet ljus lyser upp det största av haven

en glänsande yta, ett snitt,

där ovan

 

mörkrets män står med fötterna på jorden

även när det rör sig om

havsbotten

 

 

*

 

 

ja, livet glider ifrån mig

som barnets hand

med åren

 

vi står här och blickar in i

– eller var det ut ur? –

våra liv

 

det fanns för mycket att förstå

när vi kastats överbord

 

fiskarna simmar omkring

 

klarvakna drömde vi våra liv

 

 

*

 

 

när vi hade offrat de sista barnen

fanns inga kvar

 

lekplatsen låg öde

 

vart man än vände blicken

stod du och jag där

 

väntrum utan väntande

 

det blev så tyst

att fåglarna skrämdes

av sitt kvitter

 

grenarna var kala

av allt för lång

väntan

 

en värme dröjde sig kvar

i sängkläderna

innan de skickades iväg

 

vi greps plötsligt av hopp

 

en slags reflex

 

barnet som fortsatte leka

barn

 

 

*

 

 

det är nästan för enkelt att uttala det som utgör

ens liv

orden är självklara

försök att hindra mig

den som kan

 

mitt namn är genomskinligt,

som vatten, eller is,

lätt blåaktig is, en lagom ljus

dag

 

tiderna förändras

men vi hinner inte ta vid

vi försvinner innan vi

blir till

 

vi finns ständigt till,

förblir,

världar rasar ifrån oss

men vad är tiden

om inte denna flykt

ramen runt ett porträtt

ingången som ledde lika mycket ut

som in

 

allt för länge gick det att minnas

allt för länge att stanna till

 

jag erkänner

jag har ingenting gjort

 

havet vällde in där jag stod

jag steg åt sidan

horisontlinjen låg

där den låg

mina ögon såg

vad de såg

 

 

*

 

 

att bejaka, att

avvisa

där stod jag, fri som vinden

överallt, ingenstans

som orden

mina, dina

ingens

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.