Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Språk, tidsuppfattning och historietänkande i bäcken som flyter förbi. Intervju med Kim Thúy

När den kanadensiska debutanten Kim Thúy för ett litet tag sedan besökte Sverige för lanseringen av boken Ru, en fragmenterade minnesbild över en immigrants och en flyktings livsbana, träffade Tidningen ...

Av: Anna Nyman | 02 maj, 2011
Litteraturens porträtt

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | 11 oktober, 2009
Resereportage

Vyn är densamma av Einar Askestad



Einar Askestad Foto Maria KlevemarkFörfattare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter återkomst till Sverige i trettonårsåldern – ”En upplevelse jag bearbetar än idag” – följde en internering på Lidingö samt studier på Stockholms Universitet. Därefter påbörjas de egentliga studierna – ett fortskridande projekt – i främst filosofi, teologi och historia.

Skriver mestadels en lyrisk prosa som förenar tanke med stämning, plats med människa, historia med ögonblick. Språklig koncentration som motstånd, skärpa som förlösning. Tid som vila. Det renaste uttrycket: allvar och lätthet i elegant gest. Anklagad för att vara puritan, någonting som författaren uppfattar som ett slags beröm: ”Någonting har uppenbarligen nått fram.”

Flitigt publicerad i tidskrifter och tidningar med essäer, dikter, recensioner, krönikor och noveller i exempelvis Res Publica, GP, Vi, BLM, Ord & Bild, Samtiden, Artes, Vinduet, Glänta, 00-tal, Ny Tid, Axess, Expressen, DN, Femina och Pequod.

Politiskt särdeles inkorrekt. Tror inte på att skilja stat och religion åt, eller på ett mångkulturellt samhälle som ideal. Förespråkar ett generellt bildförbud. Menar att det inte skadar att knäböja inför någonting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hävdar kanske på fullaste allvar att litteraturen inte är någon lek – att författaren inte skall skriva för att det roar honom eller någon annan, och hyser en vild förhoppning om att det går att bidra till en uppfordrande, andlig uppryckning.

Om den diktsvit som här publiceras säger han ingenting.

Vyn är densamma

 

när vi hade slängt överbord den siste

återstod du och jag

timmarna rann ut

vi låg mer än klarvakna, i vad som en gång kallades

vargtimmen

tätt intill

men ändå långt, ja oändligt långt, ifrån varandra,

låg vi

och stirrade ut, eller var det in?

i ingenting

 

kanske var det inte ett ingenting

för det liknande mest det vanliga

som liksom kommit

för att stanna

 

kanske var det bara ännu ett ord

som vi tog i vår mun

när vi slängt även den siste av oss

överbord

 

en domedagsprofet,

sade du

där vi stod på bryggan

och blickade ut

strandsatta

på denna havsbotten

 

fiskar simmade omkring

som vore det den mest naturliga sak

i världen

 

även en domedagsprofet lär sig simma

när man kastar honom

i vattnet

 

sprattla, kippa efter andan

 

det är alltid för sent

för den som redan står

på havsbotten

ensam

eller i sällskap

 

 

*

 

 

jag önskade att jag kunde be

att jag kunde falla in i, eller är det ut i?

en bön

sträcka ut min hand som om den inte

redan var

utsträckt

 

fiskarna simmade omkring

strök tätt intill din kind

 

här finns tillräckligt med luft

även för en redan

drunknad

 

några står upp,

andra har satt sig ned

 

vyn är densamma

 

det är sällsamt

finns det verkligen ingen kvar

att kasta överbord?

 

 

*

 

 

tänk så fel det kan bli,

templets dörrar lyfts bort

öppenhet och insyn

och vi kommer varken ut

eller in

 

du och jag ser förlorade ut

hemma överallt

och i ingenting

 

frihetens profeter trivs

var de än stod

 

fiskarna simmade omkring

med stora, öppna

ögon

 

 

*

 

 

kanske står någon och vinkar i ett av fönstren

 

kanske står ingen där i fönstret

 

kanske finns där inget fönster

 

 

*

 

 

när jag skriver de här orden

kommer de till mig

 

ett litet ljus lyser upp det största av haven

en glänsande yta, ett snitt,

där ovan

 

mörkrets män står med fötterna på jorden

även när det rör sig om

havsbotten

 

 

*

 

 

ja, livet glider ifrån mig

som barnets hand

med åren

 

vi står här och blickar in i

– eller var det ut ur? –

våra liv

 

det fanns för mycket att förstå

när vi kastats överbord

 

fiskarna simmar omkring

 

klarvakna drömde vi våra liv

 

 

*

 

 

när vi hade offrat de sista barnen

fanns inga kvar

 

lekplatsen låg öde

 

vart man än vände blicken

stod du och jag där

 

väntrum utan väntande

 

det blev så tyst

att fåglarna skrämdes

av sitt kvitter

 

grenarna var kala

av allt för lång

väntan

 

en värme dröjde sig kvar

i sängkläderna

innan de skickades iväg

 

vi greps plötsligt av hopp

 

en slags reflex

 

barnet som fortsatte leka

barn

 

 

*

 

 

det är nästan för enkelt att uttala det som utgör

ens liv

orden är självklara

försök att hindra mig

den som kan

 

mitt namn är genomskinligt,

som vatten, eller is,

lätt blåaktig is, en lagom ljus

dag

 

tiderna förändras

men vi hinner inte ta vid

vi försvinner innan vi

blir till

 

vi finns ständigt till,

förblir,

världar rasar ifrån oss

men vad är tiden

om inte denna flykt

ramen runt ett porträtt

ingången som ledde lika mycket ut

som in

 

allt för länge gick det att minnas

allt för länge att stanna till

 

jag erkänner

jag har ingenting gjort

 

havet vällde in där jag stod

jag steg åt sidan

horisontlinjen låg

där den låg

mina ögon såg

vad de såg

 

 

*

 

 

att bejaka, att

avvisa

där stod jag, fri som vinden

överallt, ingenstans

som orden

mina, dina

ingens

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 december, 2014

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 18 maj, 2009

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | Essäer om konst | 17 juni, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

World Trade Center 12 april  2001. Foto: Ubcule/Wikipedia

”And the walls came tumbling down…”

I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordbok, SAOL, har niotusen obsoleta ord rensats ut för att ge plats åt mängder av nyord, rapporterar Svenska Dagbladet som listar något av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 12 april, 2015

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism

Intervju med Tonchy Antezana   Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 september, 2010

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts