Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | 13 oktober, 2017
Konstens porträtt

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Stranger Visions (2012-2013) av Heather Dewey-Hagborg

Självlysande kaniner och kvantkonst

Mathias Jansson med en essä om konst vid den yttersta gränsen för forskningen.

Av: Mathias Jansson | 18 september, 2015
Essäer om konst

Hur påverkades Ingmar Bergman av August Strindberg?

År 1986 fick Ingmar Bergman stora problem med en uppsättning av August Strindbergs Ett Drömspel. Sjuka skådespelare och annat elände försvårade repetitionerna. Makterna tog över, tyckte han. Den där djävla ...

Av: Kurt Bäckström | 28 mars, 2012
Essäer om film

Vyn är densamma av Einar Askestad



Einar Askestad Foto Maria KlevemarkFörfattare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter återkomst till Sverige i trettonårsåldern – ”En upplevelse jag bearbetar än idag” – följde en internering på Lidingö samt studier på Stockholms Universitet. Därefter påbörjas de egentliga studierna – ett fortskridande projekt – i främst filosofi, teologi och historia.

Skriver mestadels en lyrisk prosa som förenar tanke med stämning, plats med människa, historia med ögonblick. Språklig koncentration som motstånd, skärpa som förlösning. Tid som vila. Det renaste uttrycket: allvar och lätthet i elegant gest. Anklagad för att vara puritan, någonting som författaren uppfattar som ett slags beröm: ”Någonting har uppenbarligen nått fram.”

Flitigt publicerad i tidskrifter och tidningar med essäer, dikter, recensioner, krönikor och noveller i exempelvis Res Publica, GP, Vi, BLM, Ord & Bild, Samtiden, Artes, Vinduet, Glänta, 00-tal, Ny Tid, Axess, Expressen, DN, Femina och Pequod.

Politiskt särdeles inkorrekt. Tror inte på att skilja stat och religion åt, eller på ett mångkulturellt samhälle som ideal. Förespråkar ett generellt bildförbud. Menar att det inte skadar att knäböja inför någonting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hävdar kanske på fullaste allvar att litteraturen inte är någon lek – att författaren inte skall skriva för att det roar honom eller någon annan, och hyser en vild förhoppning om att det går att bidra till en uppfordrande, andlig uppryckning.

Om den diktsvit som här publiceras säger han ingenting.

Vyn är densamma

 

när vi hade slängt överbord den siste

återstod du och jag

timmarna rann ut

vi låg mer än klarvakna, i vad som en gång kallades

vargtimmen

tätt intill

men ändå långt, ja oändligt långt, ifrån varandra,

låg vi

och stirrade ut, eller var det in?

i ingenting

 

kanske var det inte ett ingenting

för det liknande mest det vanliga

som liksom kommit

för att stanna

 

kanske var det bara ännu ett ord

som vi tog i vår mun

när vi slängt även den siste av oss

överbord

 

en domedagsprofet,

sade du

där vi stod på bryggan

och blickade ut

strandsatta

på denna havsbotten

 

fiskar simmade omkring

som vore det den mest naturliga sak

i världen

 

även en domedagsprofet lär sig simma

när man kastar honom

i vattnet

 

sprattla, kippa efter andan

 

det är alltid för sent

för den som redan står

på havsbotten

ensam

eller i sällskap

 

 

*

 

 

jag önskade att jag kunde be

att jag kunde falla in i, eller är det ut i?

en bön

sträcka ut min hand som om den inte

redan var

utsträckt

 

fiskarna simmade omkring

strök tätt intill din kind

 

här finns tillräckligt med luft

även för en redan

drunknad

 

några står upp,

andra har satt sig ned

 

vyn är densamma

 

det är sällsamt

finns det verkligen ingen kvar

att kasta överbord?

 

 

*

 

 

tänk så fel det kan bli,

templets dörrar lyfts bort

öppenhet och insyn

och vi kommer varken ut

eller in

 

du och jag ser förlorade ut

hemma överallt

och i ingenting

 

frihetens profeter trivs

var de än stod

 

fiskarna simmade omkring

med stora, öppna

ögon

 

 

*

 

 

kanske står någon och vinkar i ett av fönstren

 

kanske står ingen där i fönstret

 

kanske finns där inget fönster

 

 

*

 

 

när jag skriver de här orden

kommer de till mig

 

ett litet ljus lyser upp det största av haven

en glänsande yta, ett snitt,

där ovan

 

mörkrets män står med fötterna på jorden

även när det rör sig om

havsbotten

 

 

*

 

 

ja, livet glider ifrån mig

som barnets hand

med åren

 

vi står här och blickar in i

– eller var det ut ur? –

våra liv

 

det fanns för mycket att förstå

när vi kastats överbord

 

fiskarna simmar omkring

 

klarvakna drömde vi våra liv

 

 

*

 

 

när vi hade offrat de sista barnen

fanns inga kvar

 

lekplatsen låg öde

 

vart man än vände blicken

stod du och jag där

 

väntrum utan väntande

 

det blev så tyst

att fåglarna skrämdes

av sitt kvitter

 

grenarna var kala

av allt för lång

väntan

 

en värme dröjde sig kvar

i sängkläderna

innan de skickades iväg

 

vi greps plötsligt av hopp

 

en slags reflex

 

barnet som fortsatte leka

barn

 

 

*

 

 

det är nästan för enkelt att uttala det som utgör

ens liv

orden är självklara

försök att hindra mig

den som kan

 

mitt namn är genomskinligt,

som vatten, eller is,

lätt blåaktig is, en lagom ljus

dag

 

tiderna förändras

men vi hinner inte ta vid

vi försvinner innan vi

blir till

 

vi finns ständigt till,

förblir,

världar rasar ifrån oss

men vad är tiden

om inte denna flykt

ramen runt ett porträtt

ingången som ledde lika mycket ut

som in

 

allt för länge gick det att minnas

allt för länge att stanna till

 

jag erkänner

jag har ingenting gjort

 

havet vällde in där jag stod

jag steg åt sidan

horisontlinjen låg

där den låg

mina ögon såg

vad de såg

 

 

*

 

 

att bejaka, att

avvisa

där stod jag, fri som vinden

överallt, ingenstans

som orden

mina, dina

ingens

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsthöst i Paris

Oktober är en fulltecknad konstmånad i Paris. Nya utställningar startar lite överallt, sommaren är definitivt över, höstrusket sätter in och de kräsna parisarna vill bli roade. Resultatet är ofta av ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 november, 2009

Metaforens metamorfos

”tungans makt är bruten och under hudenlöper elden genast i fina flammor” De två versraderna är lånade av Sapfo, en av den moderna kärleksdiktens tidigaste arkitekter. Trots det faktum att de ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 02 maj, 2013

Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | Essäer om konst | 16 juni, 2008

Migranten som hjälte i Dinevs magiska realism

I juletid 1990 kom Dimitri Dinev frusen och hungrig över den gröna gränsen med endast sitt studentbetyg och de kläder han hade på sig till det österrikiska flyktinglägret Traiskirchen. Eftersom ...

Av: Jan Selling | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2011

Dylan som DJ. En guldgruva för alla Dylan-fans

Vår tids kanske mest inflytelserika rockmusiker har fått ett eget radioprogram. I "Bob Dylan's theme time radio hour", som just nu är inne på sin andra säsong, spelar den snart ...

Av: Johan Kellman Larsson | Essäer om musik | 18 oktober, 2008

15. Nils-August

Lina gäspade gapigt. Enstaka strålkastare från mötande trafik dök upp i mörkret. Hon vände på huvudet och tittade på Ramirez. Han var i alla fall vaken. Tur det. Hans stadiga ...

Av: Nils-August | Lund har allt utom vatten | 23 mars, 2012

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.