Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Postpakets Finland helt åt helvete nu vansinne II



alt

De allt färre anhalters Postpaketsfinland blev ännu värre mer helt åt skogen vansinne II senare under året. Posten Finland har förärat mig nu två olika postnummer trots att har samma gatuadress, ett för brev, ett annat för paket. De klarade inte av utdelningen på annat sätt, men kanske är jag den enda i Finland som har två postnummer för en och samma adress i övrigt? Otroligt helt varje gång jag fått en ankomstavi på paket hos posten, beställer jag paketet för hemkörning, eftersom gratis för avsidesboende. Där svarar en skara väsenskilda som talar rikssvensk svenska från Sverige av återemigrerande förutom bl.a. en äkta finlandssvenska sekel sedan biskop Ottelinisk barnbarnsbarnsbarnstio generationers avkomma, inte som hon är ett skvatt minsta nämnvärt intresserad fäderne av att jag i tiden inackorderad sov flera år en våning under i höghuset på Gengatan där legendariske Ottelins ovärderliga dryckesbägare i silver fanns, blir besvärad hon verkar som, och en gång när jag var fördriven från mitt dåtida övernattningsställe i huvudstaden satt jag en hel kväll ännu närmare än en meter ifrån den där omtalade dryckesbägaren som jag ändå inte fick syn på, stället var förträffligt maskerat med onödiga överloppsgrunkor hamstrat upp från golv till tak, så ingen i världen skulle finna den gamla dryckesbägaren undangömd och de tjuvar som kom dit senare fann den lika lite, hur helst lovar den där servicénumret efter att man först tryckt allsköns nummerkombinationer på telefon och hört på musik och trumslag, lovar stort att paketet kommer följande vardag

följande vardag kommer det självfallet inte, vilket jag nog visste, jag ringer argare än föregående dag, trycker på idel nummerkombinationer, hör ännu längre stund på sämre musik och trumpetblåst, råkar ut för en ny människa där, jag så arg att inte ens orkar berätta om Ottelins förbannade kanna som slutligen var svart förmörknad så de barbariska osyndiska mönstren på den inte mer lär ha varit vackra, håller jag bättre monologer om att dårposten istället som åter för tjugonde gången inte lyckats leverera paketet trots sina högtidliga löften och försäkranden att skulle komma idag, och personen låter så nästan bekymrad, och det författas tillsammans där i telefon reklamationer till tre nivåer förmän inom posten om att det åter gick fel, det rings, det utreds på stubben, de ringer tillbaka, att servicéistället inte läst sin post och det lovas bot och förbättring, det bes om ursäkt och jag får några frimärken som kompensation att bidrar med förbättrad postal servicé i Finland, å följande dag åter, väntar och väntar på posten hela förmiddagen, den gamla tanten som delar ut kommer efter klockan tretton när delar ut, den mellangammalunga kommer i regel med posten vid tolvsnåret, den unga jättesnabba söta flickan lyckas komma med post redan klockan elva, ibland t.o.med innan, lika lite kommer någon av de med mitt paket, blixtarg tämligen opprörd ringer jag åter till postens betjäningsnummer eller beställningsnummer, någonstans till Kuopio i en bunker som de sitter nånstans, knäpper in åter en nummerkombination, åter hör jag på musik och pianoklink ännu sämre denna gång, talar redan i mun på mig själv, försöker samla mig för en svidande attack, som ständigt avbryts av en elektronisk röst som säger att vi betjänar er så snart vi kan emedan alla våra vänliga kundrådgivare är opptagna för tillfället, får en på tråden och jag mässar på som själve biskop Ottelin om djävulen på sin tid när håret reste sig på åhörarna, och det snabbutreds och de ringer tillbaka, nu har servicestället gett ut paketet till fel gäng postutdelare som hämtat det tillbaka så det finns åter på utgångsstället, och jag säger att så har det tidigare hänt 30 gånger med andra paket, att är de dårar, blir det aldrig någon förbättring, och det författas ny reklamation som skickas till än fler nivåer inom postväsendet, och det utlovas några fler frimärken åt mig enär jag ändå bidragit till att posten kan utveckla sin servicé (och denna försändelse frimärken kommer aldrig fram för den delen), väntar åter följande dag på mitt paket men nej, så klart det inte kommer, någon av de tre brevbärare, unga söta flickan eller någon av tanterna kommer endast med löjliga brev från avslagsfonderna, åter kunde det inte bifallas för man hörde inte till kvoten av de tjugo procent som kunde bifallas, lyxpoeter har självfallet en kvot utanförkvoterna nämligen, och jag ringer åter till den postala svenskspråkiga betjäningen och knäpper in kombinationer fler siffror, hör på musik ackompanjerat med knastrig telefonlinje till deras bunker som det är vidrig musica och råkar sedan snart ut för någon som lärt sig skolsvenska och förstår ingenting, jag förklarar tio gånger samma sak och skriker var är mitt pakeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet för hèlvèté redan, "är ni dårar helt och hållet varenda en av er", slutligen förstår han att jag väntar på mitt paket sedan dagar, eller evig tid, och han ringer utdelningsstället, som säger att de skickat nog paketet helt korrekt ut till postens logistikcentral, att en skevögd flicka på utdelningsstället gråter, för hon skrivit denna gång extra stor lapp och ändå kom det tillbaka, mitt paket som skulle föras vidare från centralen till följande "hemliga" sorteringsrum där de tre olika utdelarna plockar paket till avkroken där jag bor, och så har det tyvärr gått fel som vanligt, logistikcentralen skickade i misstag tillbaka mitt paket till utgångsstället där jag hade kunnat avhämta det för dagar sedan redan, suck, jag hojtar att det hänt ju minst trettio gånger tidigare med andra paket, år och dar ju pågått samma sak, att varför måste det alltid skickas tillbaka till utgångsstället istället för till det sorteringsstället som har posten till mig, och de säger att det blir problematiskt när jag bor i fel by, att har betjäningsstället på ett annat ställe och sorteringen på annan ort helt, att postens stora sortering inte lyckas läsa de nya anvisningarna på paketet utan avläser mitt postnummer och för paketet till stället där det skall avhämtas om man inte beställt hem det, "men täck då för helvete över det förra stället som inte ens finns på adresslappen" säger jag, och så förstår ingen något, och det författas nya reklamationer, som skickas iväg till ett stort antal förmän inom posten som det sägs, som kanské aldrig läses, det lovas dock nya rutiner, samt lovar även fler frimärken åt mig enär ändå bidragit till att posten kan utveckla sina rutiner, och följande dag ringer något lägre högdjur från posten, att de denna gång sammanträtt, betjäningens chef, alltså bunkerchefen, en distrubutionschef och utgångsställets förman samt några från logistikcentralen, och att de kommit fram till att posten haft elektroniska fel, som är nu korrigerade, men skyll på nånting, och någon annan chef skall ännu ringa till mig och förklara postrutterna (som de knappt själva kan och den andra som ringde en timme senare sa att det är "processfel" men tillägger sanningen är den "att posten anställt för många svartskallar som inte läser", skyll åter alltid på något, förklaring sannfinländare säkert på luren), och de har nu skilt begärt extra av henne unga postflickan att specialhämta paketet till mig att det säkert skall komma idag ännu, det lovas också ytterligare några fler frimärken enär jag vänligt bidrog till att posten ändock kan utveckla sin servicé som enligt dem själva fungerar förträffligt bra i 99,9 % av Made in Finland och även så i nordöstra delen av landet där avstånden är oerhört långa och befolkas mest av byfånar, det beklagas överhövan och de sänder med expressförsändelse (ilförsändelse) frimärkena som kompensation och skriftlig ursäkt även, ironiskt med express enär insett hur långsamma de är, och dessvärre är det inte många frimärken, dessutom ett andra paket som kommit under tiden, som jag också beställt hemkörning till, har helt försvunnit spårlöst och de kan inte spåra det någonstans inom posten (och det visar sig senare att sänds tillbaka till avsändaren vilket posten inte hade gjort någon elektronisk notering om), och paketet jag väntat på i en vecka (och sex veckor sedan det sändes från Danmark) var kvar på utdelningsstället efter någon fortsattt ny nattlig återrunda och hon flickan kommer med det två timmar senare än sin vanliga rutt, varit efter det åt mig extra, glad som hon ändå är och skrattar över hur hopplöst det varit, och skäller på betjäningsstället att de är helt vimsiga där, och någon har dock som krona på verket slagit paketet mot truckgafflar, någon annan låtit en hund bita i det, någon tredje slagit dolkar i det, och flickan ser mellan sitt flinande lite snopen ut när överlämnar det. Och så har hon med sig ett besked från Oosten att jag har härefter högtidligen två olika postnummer (fastän ingen officiellt har det enligt systemet), ett ursprungligt postnummer för brevpost och ett nytt för paket. Och på hela Posten Finlands vägnar tror jag i fortsättningen skall kunna få mina paket direkt, utan att ens mer behöver ringa efter dem, och ingen vill ju heller mera höra om Ottelins kanna fastän är en bra story i sig som alltid finner något sammanhang och utfaller i poäng, och jag skall framgent få dem (paketen) hemkörda direkt utan någon omväg, utan att de hamnar på något utdelningsställe någonsin, kommer t.o.med två dygn tidigare än om allt hade fungerat normalt som det gör när det gör i Finland av 99,9 procent fallen. Att mina paket hanteras i praktiken som expressförändelse härefter. Men kruxet blir åter, en baksida. Flertalet paket till mig kommer med Tristero eller andra förtjusande kurirer kritiker eller stormgalna busschchauförer i alternativa rutternas Finland till Posten konkurent, hur skall jag alls riktigt kunna veta enär beställer recensionsböcker blomfrön paket annat, hur opplysa avsändaren, att om det går på den vanliga postlinjen hela vägen skall det vara ett skilt eget postnummer eller om på någon alternativ rutt till posten behövs det gamla rätta postnumret, notera paket som utomlands läggs på en post i något skede inte sällan ges över till kurirer eftersom utländska postförvaltningar skyr Posten Finland, och slutligen kan även kurirerna ibland tröttna och ändå ge paketet till Posten Finland här sedan. Mitt nu nya parallella postnummer, enligt så bor jag inte alls här om man ser till det, har det bara för en viss paketrutt, ett nummer som ju hör till ett helt annat ställe annan ort fastän är nu ock rutten för paket hit som inte skall hamna på betjäningsstället, emedan de alternativa kurirerna kan inte utan extra huvudbry söka mig på hemkommunen enligt det numret, och de brukar gå efter postnumret de där kurirerna vad jag märkt. Så det är som ur askan till elden, de alternativa kurirerna kommer ännu skrika sig hesa som dårar åt mig att jag har fel adress, att de har fått söka mig som dårar överallt på fel orter, med mitt konstiga postnummer för paket, och värst om på någon busschlinje kastar dårchaufförerna av det ja gudarna vet var och deras ankomstavi kommer sedan sändnas per kuvert med posten medelst post№ som jag har för paket, inte postnumret jag behöver för brev enligt postens och mitt parallella nummer, så börjar nu mina extra ankomstaviéer istället skickas runt varstans fel. Kanské måste jag tvunget provbeställa något snart igen, men har stora skälvan för nya strider alltid besvärligare. Och än mindre att vänta sig att några ytterligare skarabéerböcker någonsin skall komma fram. (Inte som det är just stor skillnad på mitt nya postnummer för paket hit, det har fått en femma istället för för den andra åttan i numret för brev). Läste nyligen att allt fler finländare med flit och avsikt fullt saknar postadress numera, fler än de utslagna under broarna boende poeterna, jag börjar nästan förstå idén med det. Såg förresten en gång en gång världens sötaste flicka, blev jag galen och sur när aldrig såg henne åter, hämnades gruvligt och skrev senare utmålande i soppbokens nästan bästa scen hur otroligt ful hon snart blir, har jag efter det flera gånger önskat skriva en scen II över henne, ännu utförligare utdraagen, låta henne återuppstå ännu mer overklig. Hennes namn fick jag då när det bekom sig reda på genom smått detektivarbete, Anletsboka avslöjat nu att jag blev sannspådd, känns en scen 2 lite slött att mera alls börja med i dokumentation, verkligheten går ej att överträffa i metamorfosen. Ändå gör jag det ännu en dag, vissa saker släpper aldrig sin författare, liksom att ta ut en hämnd över ett postverk.

/ Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.