Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst



altMin nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans sak, en gnälltuta riktigt, och så börjar han och marra hur tungt han har det i livet, som om jag vore hans psykiater, världen är orättvis mot honom, dock mindre än mot mig alltid. Dessutom kritiserar han mig för hur jag ansöker stipendier, inte som han själv heller får alls mer, mindre. Varför skall psykiatrar ge råd förresten?  Ock vilken dag idag, förresten, inte en ledig jävla parkeirngsplats på stora universitetssjukhusets offantliga område, och bara röd lampa till den i två våningar parkeringsgrottan där man ändå brukar få den allra sista platsen av några hundra, sista platsen som det knappt går att backa in på utan att det inte tar i väggen, som det gjort tidigare för mig där, fick jag inse, icke vänta på ledig plats minsann där, åke bort helt från hela området, föråkte någon kmeter bort till en läkemedelsindustris forskningslaboratorium, fann där t.o.med graaaaaaaaaaaaaaatisparkeringsplatser för deras besökare, gratis i H:fors centrum det är liksom nästan som att finna en paradisplätt, eller av vunnet som på lotto, minsta vinst dock, och bilen blev inte ens bortbogserad där tre timmar under tiden, bara en löjlig väggkamera som följde med min ankomst och min avfärd, och flickan vid vaktmästerit glodde men jag gick idag snyggt klätt förbi där bara som viktig, tog på mig ett textråds manér. Men sedan kom jag ut från deras löjliga och moderna byggnad fick jag springa därifrån bråttom så bråttom, och obegripligt hur vägen blir mycket längre när man har apostlahästarna än susar i bil fram, fastän jag hann ändå nästan. Och den jävla kliniken har flyttat byggnad, till så fina nya utrymmen att verkar inte gå att göra en enda kupp där till skillnad som så enkelt obehindrat på föregående ställe, fastän lyckades springa på en fin läkare och slå nästan pannan i hans, och han började bara skratta förty det hade visst aldrig hänt honom tidigare, alltid något kul, och lyckades också få ett undersökningsredskap med mig och skilt en stämgaffel, nu skall det lekas, kontrollera min hörsel på alla de klassiska sätt. Forskarblodläkaren a-props, en ny, förra skulle kanske skicka mig till Malmö för genprov, tog de det här istället idag, skickas till en blodklinik i Finland som förbereder det egentliga provet och sedan med kurir vidare till Malmö senare. Om ett år ungefär kommer svaret, vet de mer om mitt kanske helt unika blödarblod, får de skriva ett nytt kapitel i läroboken. Blodläkaren sa förresten att det måste vara ett helvete att vara författare, rätt. Och blodläkaren var extra expert på barnhematologi (visste jag inte ens sådant fanns skilt), tänkte ta tillfälle i akt och skälla ner, baktala den barnläkarprofessor som i tiden misshandlade mig som liten (finns kanske någon scen eller episod i Största skarabéerboken därom, och kommer utförligare i en framtida bok), men märkte att den här blodläkaren avgudade den gamle barnmisshandlaren, lyrisk om honom, försvarade honom genast när jag sa att han kunde ju inte fastställa min diagnos ens, så får nog bara angripa honom till skrift. Dessutom sa blödläkaren, att jag har fina muskler, märkligt, magra jag. Slutligen åt jag en banan och åkte tillbaka hela vägen. Annan sadistläkaren tog annars en gång kling i stämgaffel med att hamra den i huvudet på mig, istället för bordsytan och deklarerade att jag har hörsel mellan hund och människa, däremot sa Emma att jag förtjänar öronapparat. Nu skall det i varje fall undersökas egenhändigt. Nog som den är hur bra som helst, men att höra på en stulen stämgaffel måste vara mer kul än annars. Alltid viljat ha en sådan, men inte tidigare orkat bära på den, så tung att den måste vara av silver.

Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.