Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det omöjliga

  Det omöjliga Simone Weils helgonliknande leverne är ständigt aktuellt stoff för inspiration och diskussion. Minst lika viktigt är dock hennes filosofiska och politiska gärning. Mårten Björk försöker därför ta fasta ...

Av: Mårten Björk | 23 oktober, 2007
Essäer om samhället

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | 08 oktober, 2010
Essäer

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst



altMin nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans sak, en gnälltuta riktigt, och så börjar han och marra hur tungt han har det i livet, som om jag vore hans psykiater, världen är orättvis mot honom, dock mindre än mot mig alltid. Dessutom kritiserar han mig för hur jag ansöker stipendier, inte som han själv heller får alls mer, mindre. Varför skall psykiatrar ge råd förresten?  Ock vilken dag idag, förresten, inte en ledig jävla parkeirngsplats på stora universitetssjukhusets offantliga område, och bara röd lampa till den i två våningar parkeringsgrottan där man ändå brukar få den allra sista platsen av några hundra, sista platsen som det knappt går att backa in på utan att det inte tar i väggen, som det gjort tidigare för mig där, fick jag inse, icke vänta på ledig plats minsann där, åke bort helt från hela området, föråkte någon kmeter bort till en läkemedelsindustris forskningslaboratorium, fann där t.o.med graaaaaaaaaaaaaaatisparkeringsplatser för deras besökare, gratis i H:fors centrum det är liksom nästan som att finna en paradisplätt, eller av vunnet som på lotto, minsta vinst dock, och bilen blev inte ens bortbogserad där tre timmar under tiden, bara en löjlig väggkamera som följde med min ankomst och min avfärd, och flickan vid vaktmästerit glodde men jag gick idag snyggt klätt förbi där bara som viktig, tog på mig ett textråds manér. Men sedan kom jag ut från deras löjliga och moderna byggnad fick jag springa därifrån bråttom så bråttom, och obegripligt hur vägen blir mycket längre när man har apostlahästarna än susar i bil fram, fastän jag hann ändå nästan. Och den jävla kliniken har flyttat byggnad, till så fina nya utrymmen att verkar inte gå att göra en enda kupp där till skillnad som så enkelt obehindrat på föregående ställe, fastän lyckades springa på en fin läkare och slå nästan pannan i hans, och han började bara skratta förty det hade visst aldrig hänt honom tidigare, alltid något kul, och lyckades också få ett undersökningsredskap med mig och skilt en stämgaffel, nu skall det lekas, kontrollera min hörsel på alla de klassiska sätt. Forskarblodläkaren a-props, en ny, förra skulle kanske skicka mig till Malmö för genprov, tog de det här istället idag, skickas till en blodklinik i Finland som förbereder det egentliga provet och sedan med kurir vidare till Malmö senare. Om ett år ungefär kommer svaret, vet de mer om mitt kanske helt unika blödarblod, får de skriva ett nytt kapitel i läroboken. Blodläkaren sa förresten att det måste vara ett helvete att vara författare, rätt. Och blodläkaren var extra expert på barnhematologi (visste jag inte ens sådant fanns skilt), tänkte ta tillfälle i akt och skälla ner, baktala den barnläkarprofessor som i tiden misshandlade mig som liten (finns kanske någon scen eller episod i Största skarabéerboken därom, och kommer utförligare i en framtida bok), men märkte att den här blodläkaren avgudade den gamle barnmisshandlaren, lyrisk om honom, försvarade honom genast när jag sa att han kunde ju inte fastställa min diagnos ens, så får nog bara angripa honom till skrift. Dessutom sa blödläkaren, att jag har fina muskler, märkligt, magra jag. Slutligen åt jag en banan och åkte tillbaka hela vägen. Annan sadistläkaren tog annars en gång kling i stämgaffel med att hamra den i huvudet på mig, istället för bordsytan och deklarerade att jag har hörsel mellan hund och människa, däremot sa Emma att jag förtjänar öronapparat. Nu skall det i varje fall undersökas egenhändigt. Nog som den är hur bra som helst, men att höra på en stulen stämgaffel måste vara mer kul än annars. Alltid viljat ha en sådan, men inte tidigare orkat bära på den, så tung att den måste vara av silver.

Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | Reportage om politik & samhälle | 09 maj, 2010

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | Scenkonstens porträtt | 12 januari, 2007

Thomas Middleton  Foto Wikipedia Public domain

En Shakespeares jämlike

Det är ett väldigt ståhej kring Shakespeares 400-årsjubileum. Hans samtida kollegor som Christopher Marlowe och Ben Johnson står helt i skuggan av honom. Och så har vi Thomas Middleton (1570-1627) ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2017

Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2009

Det svenska deckaråret 2008

År 2009, dags för ett nytt deckarår men innan Bengt Eriksson börjar läsa och skriva om årets nya deckare - föreslår han några anteckningar om året som gick. Bästa svenska deckare ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 09 januari, 2009

Hildegard von Bingen ─ Rhenlandets Sibylla

Under medeltiden levde ett stort antal märkliga kvinnor som i dikt eller drama i uppenbarelser eller brev framför sin kärlek till Gud och sina medmänniskor. De talar om sin förundran ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2009

Intervju med Alessia Niccolucci

Alessia Niccolucci är en begåvad italiensk ung författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon tycks ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men hon ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2011

En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 26 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.