Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst



altMin nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans sak, en gnälltuta riktigt, och så börjar han och marra hur tungt han har det i livet, som om jag vore hans psykiater, världen är orättvis mot honom, dock mindre än mot mig alltid. Dessutom kritiserar han mig för hur jag ansöker stipendier, inte som han själv heller får alls mer, mindre. Varför skall psykiatrar ge råd förresten?  Ock vilken dag idag, förresten, inte en ledig jävla parkeirngsplats på stora universitetssjukhusets offantliga område, och bara röd lampa till den i två våningar parkeringsgrottan där man ändå brukar få den allra sista platsen av några hundra, sista platsen som det knappt går att backa in på utan att det inte tar i väggen, som det gjort tidigare för mig där, fick jag inse, icke vänta på ledig plats minsann där, åke bort helt från hela området, föråkte någon kmeter bort till en läkemedelsindustris forskningslaboratorium, fann där t.o.med graaaaaaaaaaaaaaatisparkeringsplatser för deras besökare, gratis i H:fors centrum det är liksom nästan som att finna en paradisplätt, eller av vunnet som på lotto, minsta vinst dock, och bilen blev inte ens bortbogserad där tre timmar under tiden, bara en löjlig väggkamera som följde med min ankomst och min avfärd, och flickan vid vaktmästerit glodde men jag gick idag snyggt klätt förbi där bara som viktig, tog på mig ett textråds manér. Men sedan kom jag ut från deras löjliga och moderna byggnad fick jag springa därifrån bråttom så bråttom, och obegripligt hur vägen blir mycket längre när man har apostlahästarna än susar i bil fram, fastän jag hann ändå nästan. Och den jävla kliniken har flyttat byggnad, till så fina nya utrymmen att verkar inte gå att göra en enda kupp där till skillnad som så enkelt obehindrat på föregående ställe, fastän lyckades springa på en fin läkare och slå nästan pannan i hans, och han började bara skratta förty det hade visst aldrig hänt honom tidigare, alltid något kul, och lyckades också få ett undersökningsredskap med mig och skilt en stämgaffel, nu skall det lekas, kontrollera min hörsel på alla de klassiska sätt. Forskarblodläkaren a-props, en ny, förra skulle kanske skicka mig till Malmö för genprov, tog de det här istället idag, skickas till en blodklinik i Finland som förbereder det egentliga provet och sedan med kurir vidare till Malmö senare. Om ett år ungefär kommer svaret, vet de mer om mitt kanske helt unika blödarblod, får de skriva ett nytt kapitel i läroboken. Blodläkaren sa förresten att det måste vara ett helvete att vara författare, rätt. Och blodläkaren var extra expert på barnhematologi (visste jag inte ens sådant fanns skilt), tänkte ta tillfälle i akt och skälla ner, baktala den barnläkarprofessor som i tiden misshandlade mig som liten (finns kanske någon scen eller episod i Största skarabéerboken därom, och kommer utförligare i en framtida bok), men märkte att den här blodläkaren avgudade den gamle barnmisshandlaren, lyrisk om honom, försvarade honom genast när jag sa att han kunde ju inte fastställa min diagnos ens, så får nog bara angripa honom till skrift. Dessutom sa blödläkaren, att jag har fina muskler, märkligt, magra jag. Slutligen åt jag en banan och åkte tillbaka hela vägen. Annan sadistläkaren tog annars en gång kling i stämgaffel med att hamra den i huvudet på mig, istället för bordsytan och deklarerade att jag har hörsel mellan hund och människa, däremot sa Emma att jag förtjänar öronapparat. Nu skall det i varje fall undersökas egenhändigt. Nog som den är hur bra som helst, men att höra på en stulen stämgaffel måste vara mer kul än annars. Alltid viljat ha en sådan, men inte tidigare orkat bära på den, så tung att den måste vara av silver.

Stefan Hammarén

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts