Den antika kulturen som både dåtid, nutid och framtid

Jag skall i detta anförande argumentera för att framtidens humaniora bör återuppliva det förr i världen så vanliga och befästa klassikerstudiet. Inledningsvis skall jag blicka bakåt för att ge en ...

Av: Marcus Myrbäck | 31 december, 2016
Agora - filosofiska essäer

Sent i november

När dimman ligger som en våt filt över tillvaron, ska man gå ut. Helst ska man gå ut i skogen där det luktar gott, mossan är mjuk och lingonrisbladen blänker ...

Av: Birgitta Milits | 26 november, 2009
Gästkrönikör

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | 16 december, 2013
Utopiska geografier

Oedipusmyten och Japan

Bakgrund Syftet med denna artikel är att göra en analys av Sophokles, Kung Oedipus och den roll berättelsen kan ta i ett mer samtida material. En nutida referens till ...

Av: Kristian Pella | 23 maj, 2011
Essäer om religionen

ArkivVisa



altTrots ett ett. Oförvånbart. Ofattbart. Av. Huru föröppnandet dig, kunna inte gå till. ¿Varmera
opp fanns du till. Oitagna fram. Fastnat till avstånd i omväg. Du var inte heller hägringen. Vad
är mindre än det? Så hade jag varit en bättre och tydligare folkkär författare, hade du inte
affärdat mig så där, förpassat mig i intet om dig som ingenting. Men bara dig en urdumt dum
avfattningsfattig get hos som kan säga bääe åt tillbaka. Ros varför sådan vissna vid en get. Du hade kanské växt på barngårdens mörker in i, lärt dig endast dig själv och dessa
avsidestidtabellerna bakifrån för olägenhet, varför blev du inte tuff, varför blev du avig, aldrig varnar innan avfärd. En självvakten alltid på. Kom sig inte, ömheten slog icke rotklimp i sprucken kruka aldrig igenom. Snälltåg som skulle kopplas halvt på går två spårs skenor på, ingen äkta räls emellan istället lyftet dit, skuffades fram täcka små vilda blommor därför. Allt var exakt krukskärvslöst, men exakt fel. Vi höll ock allesammans rosor för dig, dem vi hade med oss från vårt inre, hänt rad efter rad, du ville blott knivskära oss bort. Knivskärarens förråd hade du sedan innan. Haft alltid förklaringen till rosorna, regnets hagel, de var alltid
från fel mörker, skyllde alltid med samma agenda. Kunde du peka opprept osagt på
mellanspåret emellan, det. Just helvetesgeten strittar i ofärgade ullen snart. Bra novitet, men varför ljuger du din saga trots allt, var är plåten i den klädd dig själv? Tror du alltjämt på att expresståget kommer med älvans agenter som tar dig? som Pinkertons kindurgröpta och illsinnade komna i flera pullmankupéer, oskakt byter byxbuntar i separata slutna rum först.
Gör de dig på nytt till blomma här i världen bord ställd, hylla stjälpt sedan, vad har du det tänka dig värre än, till ytterligare blomma om igen, nästan utslagen nästa gång, vilket då groteskt öde vore inte det. Straffet ifrån faun, men repliken och repressalierna från Amor respektive oppfinnaren av Glory hole-hålet. Faran, som kan göra dig vissnad först i skaftet.
Hårt stryker paddan det vad inom visiren idisslar vid till, mer än den stilla vinden visslar ett.
Ler du åt en annan någonsin då, eller åt dig själv alltid stundtals tvenne efter? Utom när röken stryker dig. Skriver du som adress vändhållplats, ändhållplats, avkrok på postens språk Cul de sac, men ingen skillnad heller särskilt, där finns perenner hämtas ditt håll ett bakom.
Kalkstensmuren du gjorde över tre meter hög, slog jag sönder i protest, tills jag fick den bort bit för bit som en skapelse. Jag sjöng då att sången är vit, spåret är nattsvart som svar. La straxt panel att täcka, men sålde huset. Inget fick speciellt veta vitt efter dig. Jag som fick
stanna upp vid de övriga och eviga rasthållplatserna, den ena efter den tredje, aldrig åsett dig, aldrig höra dig annat än tystnadens gloslösare epos, det osagda var alltid det sagda, sagan. Du var ock ett evigt svårt rökande fabriksskorstensmoln framför, tävlat med dimman i ändlös kamp att skingras få ytterst. Hur skulle jag komma fram trodde du egentligen meningen. Jag förstod troligen aldrig heller kärleken som jag drogs in i, den var förstås lömsk eventuellt, något som jag bara inte visste veta, som allt annat i saltomortalstegsparken, dels krypande till konstgjorda bangården längre åtminstone ett skenbart längs än. Saltomortalstegsparkens blommor är förvisso utan färger, på vägen skiftar därifrån långa steg emellan buret en. Jag
avsänder ett berättelsens brev tvenne sidor till dig enär kommer mer fram.

Stefan Hammaren

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Livet som musik eller Kompositören som var en process

Denis Noble, född 1936, var professor i cardiovasculär fysiologi i Oxford från 1984 till 2004 och utvecklade den första matematiska modellen för hjärtats sätt att fungera. Efter sin pensionering var ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 18 oktober, 2011

Veckan från... ja, ni vet vem

Sila mygg och svälja kameler, lyder talesättet. Vi har de senaste dagarna upplevt ett mediedrev mot Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt. Det är inte helt omöjligt at han kommer att tvingas ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 15 oktober, 2011

Great Rift Valley  Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Etiopien, människans urhem och en tidig biblisk oas

Med ens man via landsvägen passerat gränsen från Sudans savannlandskap till Etiopien börjar uppklättringen till hisnande bergshöjder upp till 3000–4000 meter, ner till dalar på grusiga serpentinvägar och upp igen ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 25 december, 2015

Fanns det en Jesus? Jesus bakom myterna - i nio frågor och svar

Vad betyder egentligen Jesus? Jesus, Yeshua eller Yeshu på hebreiska och Ioshu på grekiska (Jesus är den försvenskade formen av grekiskan), var ursprungligen inget namn utan en titel. Den användes om ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 25 november, 2013

Hur man blir samtidskonstnär utan att egentligen anstränga sig.

Medelmåttighetens evangelium Vid en gallring på biblioteket för ett tag sedan stötte jag på boken ART, skriven av konstvetaren/konstnären Lars Vilks. Jag publicerade en recension på omkonst.se där tyvärr allt inte ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer | 30 oktober, 2013

Jackson Pollocks grav, Green Rivers kyrkogård. Källa: Wikipedia

Jackson Pollock, kroppen och konsten

Rasmus Lygner om vikten av att hålla isär verkets kroppsliga egenskaper och våra fysiska upplevelser av det, med utgångspunkt i Jackson Pollock, William Shakespeare och Gunnar Ekelöf.

Av: Rasmus Lygner | Essäer om konst | 08 december, 2017

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar…

I den pågående debatten om vad som görs och inte görs inom Svenska Kyrkan tog prästen Gösta Tingström i ett kritiskt inlägg i Dagens Nyheter den 14 juni upp vad ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 juni, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts