Carsten Palmer Schale – Från världen till köksbordet

”Jag heter Carsten efter min farmor. I november kommer min 42:a bok, men inom litteraturen har jag bara givit ut ett knappt dussin. Mina stora intressen i livet – vid ...

Av: Carsten Palmer Schale | 19 november, 2012
Utopiska geografier

Tvesynens förbannelse. Om Sven Delblanc

"Gyttja var allt och dy." Omkvädet i memoarerna är sannerligen inget utslag av koketteri eller en lättköpt retorisk gest.Sven Delblanc föds, som bekant, i Kanada, närmare bestämt i Swan River ...

Av: Crister Enander | 06 oktober, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | 26 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | 18 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

Postemmakrönika 8 Maskrosbarnet



altGick likt ett av livsfrö inlevelsehärdad som den säregna maskrosen vilken som fröat av sig från växtplats på höghustaket tillbaka till landet bredvid vildrosen och tusenårsalmen emellan, sa här ändå. Bröstkorsstygnssydda barn med bröstvårtor vilka som halvt om halvt påminde om halverade blodiglar hade under tiden skickat en mera oppsjö med postkort med büttenkant bildlige amputatörens sågliknelse tätnad av in på bara styloväxten i mej åt mig i de enbart arga unga barnameningar avbrott löjliga formuleringar tafatta utfall handstilsvidriga om min exexistens, dessa var inalles faktum över tjugo stycken i det här laget obönhörligt flertal, enär jag hade blivit ett på nytt åter tillfälligt hett nyhetsstoff över en talande dokumentation öfver det enda vitluddiga tornhusflygfröt från en Flat Iron Buildings yttersta kant, en maskrosa som växt vajande spets där på dess höga plats vilket inte hade över om passerats förbi eller än hellre passat retade hopen alls vid näsan av en alla tidens undanflykt ursäkten för det skrivna brandtalet tända undraflyktens spridhet. Hamnade jag åt en plats bakom mig själv på att krypa fram förbi något till, ropa slät den yta kopierad långsamma vägsoparens adress sent, rakt svinaktigt anklagad för att själv fört först fröt till landet tillbaka, den sena fuskvarelse jag ansågs blott vara mig självförmedlad. Sitt utrop det, åfört till mitt eremitagé ända fram om samtidigt med det initiala bröstkorsstyngssydda vänstra barnets kort distribuerats det även separat en försändelse från barnet ifråga förutan innehåll med en billig anslagstavla av kork näst helt utan ram alls, den var i det närmaste bräckt, synbarligen meningen för följande kort nog helst, varpå jag hängde upp den mitt på ena bortre utedassväggen och stoppnålsförsett senare de nittonde följande korten på den framme, och det kom en ny ytterligare likadan avlång anslagstavla efter den med mera plats för kanské följande räcka kort, snart överallt av dessa anslagstavlor här meningen fortsätta säkert, blev jag säker på att detta var en högst samlad och riktad aktion gentemot emot mig, det rasade pågick synbarligen redan en andra hård folkstorms utfall mot mej för fullt, denna föregående styv folckuling över att jag slutat plötsligt vara lyxpoëta alldeles tok för tidigt, nu för fullt över mitt ett följande påstående om frönas yttersta ena otroliga möjlighett, men när jag såg tydligt på kortens dessa tafatta affattningar verkade allt så messpontant ansatt ändå och satans det motsägelsefullt lika tilllika. På ett av de sista korten var det &:så expeditionsministärens gula traktor årets modell med blink på taket som klippt gräsig och stråig jämte maskrosig vägren till ledande ministerns krypin där han älskade ibland med luder några korta stunder men (plåtjätten) istället satt manöverexakt den långa avklippararmen i hjältemyrors höga stack bredvid i breda diket vilket strittade den all världens väg omkring, och de första följande hjältemyror hann och kom snart över längs armen omgående in i kupén och gav rätt mycket stryk och starkmyrsyra + käftbett åt föraren, död man över totalt ett misslyckat oppdrag, nog klippartraktorn blev medelst honom herrelös manöver en stund framöver, hann allt anföll den ledande ministerns sorgmodigt präglade kärleksdikter raka spåret som en Dr Burroughs Dr Benwaysärskärsax all ax fenito, så det aktuella och sista ludret läste på alla rader blott enkom maskros, minst tio maskrosorna, varpå hon knäade och knep ministern med en snittblomma på hand, i hans hand, aldrig hennes. Säkerhetstjänsten tror också han &:så dog, men läget är oklart eller klandervärt och under en carlaparlamentarisk utredning som skall pågå i över hela seklet, bringa oklarhet över att ludret ärvde först den lilla makten som han omsvepta haft, fastän hon var myrornas tydliga lakejmarjonett och besatt ett hemligt upprepbart myrdrottningskön. Jag borde trots nog erhålla ett fullskaligt nationalstipendium framför allt, för att köpa grönfärgade möbler uppstoppningars och hängmobiler i skrikande färger, be uttryckligt den rasande förvirrade nästan ivriga folkhopen sej vox populi sätta sig ned och höra i sin tur på helt slocknatalets säkra sena formuleringar, en allmänhetens stalker i visdom visdem utsägelserna tillbaka dess, vilket inte hänt tyvärr fått ske börja behövt, allt tillstå för oförförd. Vad skulle jag göra tillbaka? Jag stal en handfull av barnens olaga slogan till Emma, bara några få bra argument dolda och latent under upplimmat maskrosludd helt. Farväl Emma, nu luddar resten ut som ett språng. Aldrig mer mellan oss. Du valde den maskrosornas andra väg jag inte kan se till, ens från högt.

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Hatet är vår hemlighet. Skriva är politik. Om Lundberg & Enander. Hat &…

Kristian Lundberg och Crister Enander är två författare som tagit på sig ett grannlaga uppdrag i sitt skrivande, att använda sin förmåga att berätta för att visa på en sida ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 mars, 2013

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Herman Melville. Maldiverhajen

I sina söderhavsberättelser, och i Moby Dick (1851) visar sig Herman Melville (1819-1891) som en uppmärksam iakttagare. Han söker sig fram till det karakteristiska i de olika miljöer som besöks ...

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 22 januari, 2014

Helig, hemlig, hel och hotad

  Otaliga är lekarnavid randenav bergenI hemlighetbestiger jagklättrar påStigberget, de Vitaoch FjällgatansOch fåglar flygerur min munnär jag talartill himlenvid Fåfängans rand (Ur Jordmannen, Kjellqvist 1987) Tidigt visste jag att det fanns något som ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om religionen | 31 januari, 2011

Nyårsdagen 2007

Nyårsdagen 2007 Första januari 2007 – när jag hör om stormvarning klass tre beslutar jag mig för att åka tåg till Malmö och fotografera. Tar med min gamla Canonkamera, som jag ...

Av: Jenny Nilsson | Bildreportage | 01 februari, 2007

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

Nya portar

Thomas Sjösvärd om de Nemeiska och isthmiska odena av Pindaros nyligen publicerade av bokförlaget Natur & Kultur. För två år sedan utkom Ingvar Björkesons översättning av Pindaros olympiska och pythiska oden ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 18 Maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.