För Buddhismens Vänners vårblad 1973

(som jag fann när jag städade bland mina papper.) Döden Hur vi ser på döden beror av hur vi ser på livet. Vi andas in och vi andas ut. Inandning är födelse ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 april, 2014
Essäer

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | 18 augusti, 2010
Essäer om konst

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | 04 september, 2008
Litteraturens porträtt

En av flera våffelstugor nära Idrefjäll, längs längdspåren...

Fjällanläggningar, Grönklitt, Idre, Ramundberget

Här en snabbpresentation av några vintersportorter söder om Jämtlandsfjällen (Säfsen, Hovfjället, Långberget, Sälen, Grövelsjön m.fl. må ursäkta men kanske kommer att beskrivas senare): Orsa grönklitt (33 mil med bil från ...

Av: Björn Gustavsson | 17 april, 2017
Resereportage

Postemmakrönika 4



altEnorma energimängder frilägges nu när jag inte mer är författare, med en massa onödiga sysselsättningar, har flera nätter renoverat gamla läderband (mest halvfranska) (och när jag behövde några prickar lim blandar jag ihop till ett helt téfat och vill limma en massa ihop), och plumsade flera km i halvmeter snö i en frusen bäck, äter (i dessa tider) oerhörda mängder glass förutom också många gullökar, blivit helt galen i lök, och hänger om surrealistiska tavlor, ser på rymdfilmer, och allt möjligt (gör). Känner mig plötsligt inte ens onyttig som tidigare under veckan, fastän jag skottade snö, flera timmar till ingen nytta. Idag ska jag plantera om kaktusar (har rätt många faktiskt, som aldrig blommar). Funderar också på att snart byta badrumskranar, men kanske låter jag bli fastän beställde två kranar och en tvålställningsuppsättning, som ser konstiga ut (supermodern design där).

Får säkert ännu mer problem med tullen. Hatar byråkrati mer än nånsin tidigare, även om jag tillochm. håller på och övervinner det. Och när jag renoverade böcker läser jag i en om författaren Sven Stolpe, en som jag aldrig hört om ett ord, f. 1905 och boken är från 1932 just när han publicerat sig några år, står att han utvecklade en hektisk och intensiv produktivitet, hans tidskrift framstått som ett språkrör för en mera radikalt sinnad yngre falang, liksom jag misstänker mig inte ens hört om hela falangen därom, vart de också drunknade. Och i en annan sporadisk bok hittade jag en gammal nu lögndevis till Chicago stad, ett "urbs in horto", vilket råkar behövas bättre till skalbaggsboken än för vad Chicagos trädgårdsälskande politiker de faktum tycker sig behöva uppleva där sina forna plitares omtanke, trots sina två majskolvsskyskrapor i form, blir nu bra ordrekvisita för en viss tidigare skulle skalbagge, och ännu bättre för en annan sak, det där manuskriptet släpper mig inte helt, fortfarande trots att det bör. Sådant för stunden. Men nu måste jag få det där tilllägget inplacerat.

Och som jag tidigare hävdat, att en skrivande man syndar (skyndar) inte så länge han gör det (skriver), men nu inser jag, en skrivande (skildrande man (jag) är inte heller självdestruktiv så länge han (jag) uttryckligen skriver, än nu när jag fått slött som icke-skrivande författare, tillbringade jag hela natten med att rengöra polska apoteksporslinsmortlar (el. porslinsapoteksmortlar [porslinspolska]) jag fick till julklapp, nå inget fel med det ännu (att jag fick dem eller att de rengjordes), ehuru de blev rena vita från mörk polsk hundraårig smuts, det självdestruktiva däremot, jag åt morgonmål från den största av dem, och drack mjölk från den tillhörande måttkannan. Per se, man måste ju tro på sitt åstadkomna, att jag vill tro på att de blev jätterena, å andra sidan i boken tvivlar jag inte så mycket på att inte den kantiga måttkannan som liknar en modern designgräddsnäcka, lite den som finns i silverservisen som Finlands president har för att vara lika konstig som ämbetsbostadens arkitektur, fastän min kanna är polsk och hundra år blev ren som ny, för kannan har porslinsglasyr också inne, däremot mortlarna, de saknar det och är sträva i skålen (lättare att pulvra då, att gnida), därför som jag plågas och frestas av tanken, om det gått in gift där, som rengöringen inte kunde slita bort, vilket ändå sedan kommit upp med mjölk och småbarnsflingorna in i mig, flingor som låter som om man åt skalbaggstäckvingar, därför som dom är värda att ätas överhuvud (för ljudens skull), å andra sidan vänd vill jag vara mycket övertygad om att det var nyttiga ämnen och rötter som mortlades och blandades i det polska Apoteket för denna mortels del, och arsenikdito hade vanligtvis egen text på morteln, denna största mortel saknar brukstext, således av nyttoämnen för invärtesbruk och inte så stor skillnad vilket man mortlar av bra, inte som man ändå aldrig kan veta och mycket oroande i sammanhanget, att morteln har en hällsnibb, igen åter ett bra tecken att den är så stor och tung, alltså morteln (och snibben, ty det hade i så fall räckt att förgifta hela Lodz), slutligen som den polska smutsen kan vara långt farligare, eller så kan mina starkare rengöringsmedel vara det, som nog tvättades bort med mildare medel (men ändå inte lika bra som smutsen i sig, trots allt kanske då inte sköljt tillräckligt (som man aldrig gör slutligen), sist som jag i ett sista påhitt hällde starksprit dit, något som ändå kan tvärtom väcka gifter till nytt liv, dessutom är min diskborste av okänt ursprung, eftersom jag fått den som begagnad av en dåre, en dåre som tycke att jag är en bra prick (fastän han kände mig endast en halv timme), varför han skänkte hela sin städgarderob och sina parfymer (samt målfärger) när han flyttade till norr straxt under Lappland geografiskt (ville inte ens ha med sin dammsugare) (en dammsugare som var så stor att jag inte ville ha den fastän jag tog emot den (och suger nog), placerade den i en ekonomibyggnad, och in i dammsugarpåsen flyttade genast en mus, märkte jag). Nu har jag dock alla möjliga små avgrundsvärkar i mage och organ, men det måste väl än vara proinbillning eller bero på mina extremt bra kännande registrering härom plötsligt. I annat fall kan man konstatera att det finns sämre och nog så löjligare sätt att dö på. Har iofs nu överlevt flera timmar, men minns (vet) att jag läst om förgiftningssymptom som kan ge sig tillkänna (& döda) efter hela 40 år, och mycket däremellan av tidsrymd. Leve det nästan punktlösa samhället, därefter (eller menar jag sedan). (För övrigt har jag en del polska förfäder, och andelen polsk blodprocent är mätbar, således inte alldeles ringa, även mer om deras hotellrörelse i skalbaggsboken, när den nu ges ut, i år eller nästa år, även om det förstås inte har något med mortlarna att göra.) Därtill, snyft, så buuuhuuuu, det är så hemskt sorgligt, ugglan här har nog dött, så urjordisk tyst, inte hoat sig en enda gång i år vad jag hört. Det sades i går på nyheterna att det varit massdöd i vinter bland katt- och slagugglor, så den dukade nog under. Det har alltid funnits ugglor här, hur skall jag ens kunna vara författare utan ugglan.

Stefan Såg Hammarén före detta ärkeförfattare

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Andrei Tarkovskij. Filmaren som tänkare

Den 4 april, 2012, skulle den ryska filmskaparen Andrei Arsenjevitj Tarkovskij ha fyllt 80 år.  Nu ska jag bejaka detta faktum, och diskutera Tarkovskijs konstnärskap. Men först tänker jag vara fräck ...

Av: John Andersson | Filmens porträtt | 15 april, 2012

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Albert Edelfelt

Dödsdans och likfärder i konsten

”Jag behöver en död kropp” löd den isländska konstnären Snorri Asmundssons uppmaning på Facebook. Närmare bestämt var det fem döda kroppar som konstnären behövde till en videoinstallation där han tänkte ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 april, 2016

Kajsa Antonsson, Miriam Engdahl, Ylva Fred, Daniel Möllås, med mera. Foto: Ineta Svärd

Alla idéer har sina födslovåndor

Ineta Svärd återvänder som tidigare elev till Tonsättarskolan och rapporterar från Ljudvågorfestivalen 2015 i Visby.

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 30 maj, 2015

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.

Uppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 07 juni, 2012

MAERZMUSIK – Ett västerländskt slagverkverksdrama med etniska inslag

Den tolfte upplagan av Berlins stora nutida musikfestival – Maerzmusik – har nyss avslutats (15-24/4) och förpassats till det auditiva minnets utmarker. De tio dagarna var uppdelade i två delar ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 27 mars, 2013

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.