Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | 02 april, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I



altSnart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en mening. Drog samtidigt senare utanför håven ner mig i en av hav kamouflagérad brunn utanför strandlinjen, som där nere var kantad av de stenar jag förinnan i åratal redan radat lagt runt inre bryggkistan till skydd emot isen för och efter hand hamna ner i leran, försvann, försvunna stenar, kalastischerna. Ny morgon ännu emedan kvar en del av, jag är oppstigning nu sent på andra foten för första gången hänt sedan hennes säng, en faunisk lyra, men ramlad omedvetet omkull till på endast andra steget vänt av strumphorna bakfram framåt. Sedan. Ändå. Stund senare.

Upptäcker här rasthållplatsen på, knappt ett avtag in tagit, inget tillhåll förstås, ingen paus, blott avbrott, kanské sömn efter hava, eller hallucination behövt, nattmösseklarvaken nästan, dimma ute, alltid lufta på benen får genast, steg vidare, på en knapp märkbar sluttning förhöjningen dess, utan alls utkik ner fått, ett för djupt tag genast igen, sin andhämtning av nu sista suckens inför ett komma skal, skalet språk, deras vårblommans tillfälliga vistelse(n) slaget, ut naturens poetiska språk i ett rike gulnat svarat dem, stå vid det, ser en man på knappt avstånd på två träben (han) vid slå sitt snara urinella avslag syssla, knapp dropp, eg. har kateter, försent vittne sig om kommit ut, det är &:så ett oppbehåll då, när ser honom, på en plan stående ställning, samt i bar himmel, varit bra dikat tydligt här tillika, torrt enda tanke oppbehållet nu, ett inför nästa ett, här omöjligt förlänga steget fagra, endast fortsätta fram enär färdriktningen afbröts morgonen in stril natten efter, plocka eller inte en del blommor samtidigt passligt först ändå på ett något avstånd på för senfärdiga tvåträbensmannen ifrån, protesiella ifråga lättviktaren urifrån prokrustessäng [-bädd], kustängens bottna sammanslutna diket, kugghjulsfabrikens oljud i närheten samt, rasslets ett ljud av från något övrigt, hästens fullt demolerade slängsängafstjälpningsplatslämna skulle han jämt till, käftens skrek han säga skyndsamt avlångt, föga kom han att mindes benens loss som gått hissat ner, från sängen sägandet då, när ock åren redan lika omärkt som märkbart hade på ett livet när kidnappat honom fd hjälte, inte förlänga tid dike här vid kan, det dra ut förlängningen dämpa ändå då på, hände, krok rasthållsskalbaggen varpå väljer följa med honom, frågan är ett stycke på, aldrig ej heller hennes väg har en lusthållplats eller rasthöllplats på eget avtag, att säga i lusten löst, hålla där vid ett en betraktad som ser sig själv betrakta betraktas på, finns här en afgående postlåda någonstans nära för postkort fegt förvarNa någon medelst, nej inget snabbt sätt precis, försvagat ock, inget händer här fastän allt händt, still följde med följet knappt, visste ändå inte fortfortsättningen något långsamt, och köpa på vägen nya kugghjul bästa, helt fabriksnya flera modeller tilllika, glansiga delvis insmorda gult sitta metallen åh tvåträbensmannens hund skall skäll, vill snusa sig bort fort som fiktivt, åt fel håll lika hans hand peka åt, min arm vid blommorna mig om huk som om härmed herrmed kunde ha hennes sätt gott sammetsnässlornas hälsning fastän framåt mera åt, känn mitt gett fram luta, tror jag inte tak syns här, så i inbillning dumpa, kan än den himlen inslaget fälla till hejdlöst ha, skölja vägdammet på hållrastplatsresten, den obevakade delen taget lagt stycke in på inpå, särliljorna blommar för stunden lätt lätt ihopdragna, hunnet under tiden ändrade, vet ej sedan, tanken började strejka slag, en vild kalkon vid, eg. vildkalkon någonstansifrån snart härpå sprang förbi flera gånger omkring vilket då var nästa inslag hänt emedan tvåtrebenscarlns jycke satt andäktig och tittade på kalkonfan längre precis, hallå, tills mannen, desperado, sa ytterst säga opplyst att det heter endast kalkon på matbordet som uttryckligen tillredd, i det fria däremot har ett fågelnamn nämnas, och ett läte som Dresden, då brast ock ett försynt skall ut, mitt skratt, plask samt åskans knall, åh mynningen, en dags att snart snabbt eller omgående långsammare aflägsna sig om allt här det vill sig säga så, som svårt att säga sådant sagt, vilkendera ett det om allt handlat vilket vill vara sak, fallet af emedan, skall göra.

Stefan Hammarén textdirektör

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Det avskydda omedvetna

Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientae tuae manifestasti mihi. Eller Bibelöversättningen till svenska: Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så lär mig vishet i mitt innersta… Mot ...

Av: Oliver Parland | Agora - filosofiska essäer | 18 januari, 2012

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010

Vårt behov av Bukowski

Kalsongerna är skitiga. Han är orakad, otvättad sedan minst en vecka tillbaka. Den slitna och gamla rangliga soffan är nerpinkad. Whiskyn är slut, flaskan ligger tom och naken under bordet ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 13 maj, 2010

Hävdvunnen och alternativ litteraturforskning. En (vetenskaps)historisk vattendelare

Inspirerad av en granne, som ansåg, att Aniara var det främsta svenska diktverket, kom jag att läsa om en liten bok jag gett ut 1991, Aniara – en dikt av ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 13 oktober, 2014

Lars Gyllensten Foto lars Olsson cc by sa 3.0

Att vara på plats i sitt eget liv

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 12 december, 2017

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 augusti, 2017

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.