Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Emmakrönika XXXIV Slutet (rum)



altIn. I ett enbart slutet rum inom förekom anmärkningsvärt jag förutan nämnvärda tankar snarare än desperationell aldrig om varse panik, hamnat där flerdörrstängt åförd ett tomt innehållslöst kalt till asketiskt skal vanvett tömt på snarlikt allt eller av oinrett smärre rum i någon aldrig omtalad gigantisk större granitbyggnad (stranden om andra sidan) ovan bottenvåning med ingenting förutom jag mig själv snopen aktningsvärd utan förklaring och där fanns därtill enbart en avklippt tidigare mycket grov lång skräddarsax från Singer fordom med blott hand:taget och minimala eggändor kvar akta om jämte då bokstäverna singer bilda och såg ultrasaxkastrerad i självt ut te sig det om som höjden av full ironien plågad ansatt satt, eller resultatet av den förres aikmofobi förebyggt allt ospetsat obönhörligt utan ett allt omsvep bortkört som i själva luften hänt hända, samt omsages förekom en vit mest fläckig

plastmaterialssprutkanna i tredje ett hörnet från andra medelst saxen som sista och tvenne sak av det billigaste slag aldrig använd den tidigare varit som för saxen kanské desto mer nog, pipen ut kvar på kanna nog den fylld med vätska ej vatten eller vinbärssaft, mindes jag mig erinra sagt att Emma stulit min minsta antika oljepip mynna från tiden kvar när med ursprunglig olja alltjämt enär extrafin olja knappt ännu fanns förekomma än kladdig utensilen halva i bottnet av bläckplåt med övre del i bara mässingen och pipen som en stående allumettes helextra bärstjälk rak oböjd höjt hållet hällt, bort liknade en bebakelse med lyftpinne tyckte jag det, drevs nu närmast min akuta mani att förinta resten av den tidigare stora grövre saxen från skräddare  här innan någon närgången påflugen sliskig tvångsglidmedelsförsäljare kunde lyckas bryta sig in rasera bättre än murbräckstestare samt någondera omgående genast förpassa handsprutkannan med handtag försvinna sönderplattad förstörd medelst läderdoja rejäl № fyrtiosex och krasch mot graniten även utan att jag hade en enda utgång kvar ty mig allt dessförinnan så enbart kan företaga föra bort om detta inre rum inom härom nu mig igenmurad innan att jag arme vaknat upp hänt ur nånting någonting snarare och såg jag ingen enda soppåse som brukar vara det absolut sista som blir cvar kvarlämnat kvar i grantitbyggnaders rum som ovillkorligt tömts tömt tömd blivit eller istället skall definitivt överlåtas nybyggt aldrig påfyllt då, knappast fler alternativ några andra ej, inget heller fönster fanns heller att se ut på några pluplubaschar å bar himmel gren och de förbigående nerlövgnade rusa bort skynda eller åtminstone att få kunna opptäcka någon parkerad automobil trottoariserandes fortsätta gott måhända hit just då, endast en garderobdörr här inne fanns mig ty för, dit in jag gick snart medelst vit otömd kanna och halv saksax ingendel hel på, den en fatabur med hyllor meterlängre tätare än trappsteg fullt ändå upp opp ända till sin takhöjd fem och en halv meter högt factiskt, en längre än bredare garderobien, varje den nyss dess hylla full fylld med söta bakelsebejakelser, samtliga massivt olika troligen käkliga ätbara fruktdelar likna goda utstickande liknelser ojämna allt om sin nyans glansig glasyrén förutom en bärstjälk om varje sticka, i en sann belysning som varken kom från auerlampa armature lysrör ljuskällor heller karbidlykta ovan i sluten garderob ogenomträngligt granittak gigantiskt under i eget kallt, de var självt självalstrande bakelser då kanské det måste, såg ju dem, nästan som ädla lysmaskar i härmask eller gnistra ädelstenar, eller som grannlaga skölds skalbaggar som på ett naturhistoriskt lyxmuseum någonstans med miljoner dem i olika utdragbara montrar anordnat tills man blev blind för dem galen, eller ett växtrikets garderobienner, garderobfyterna, eller värst fastän som en timbromaniens österrikiska ändlösa varianter och komplettetter tandlösa varje sexemplar alltför individuellt avarta när pappret ock ännu var även förhandgjort med lite plump i på efter döda soldaters sparkdräktsfärgiga förkorta rockar och mindre granna grannlaga byxor och en del ränder med i av de första bästa i tidiga opplaghorna sort, ifall än rand gav ränder dess låta vara osagt ifall, alla ordnade efter ganska färgblint tilltag mest enbart som, obegripligt så många sägas, jag var hungrig som ett vrål redan, kunde inte äta dessa efter att prövade lyfta en med afförkortade saksaxen i bärstjälk om dess på opplyfta del en och den gick blott avbrista därför ändå som kvar bland dem en själk loss, vilken som avbröt ordningen förstörd, varpå jag det försökte vattna därmed kannan medelst pip och glasyréen blev bara blott glansigareareareareareareare och jag smärre opprörd för det inte minst då, och ingenstans fanns det heller att gömma bort saxen i bortre ändor miste och vita kannan här eftersom framme allt var så otroligt tydligt icke att sticka ut annat än, endast att slita bort dem till förgängelseputs vilket ändå kanské inte möjligt alls fort, blott enbart längst bort fanns en dörr till ytterligare ut från garderobienn tillåt en helt samma identisk garderob som mindre bred än längre med samma saker i opprept, som ett konstgjort helvete kunde tänkas av, inte som jag förmådde säga avgöra oafsett hur många gånger jag garderobiären gick mellan dessa garderober emellan, huruvida avgöra om de bakelsebejakelserna sålunda var i annan ställd ordning gjorda här inne eller om de verkligen skilde sig åt för någon eller inte alls eller rentav för samtliga, pusslets ihop var inte möjligt allt, för längst bak om en i obetydligt böjt kom en ny dörr igen till nästa kanské identisk garderobaning, de fortsatte nog trodde jag mer bevimmerligt evigt detta än jag fotförstega slutet tida, kunde jag plötsligt inte annat infall falla för förkastligt än dricka ur från sprutkannspipen å strup mig den och trodde jag att jag dog föll ner bland en garderobien hyllorna som rasade kaos över mig med hagla glasyr, och jag vaknade i ett ett enbart slutet rum anmärkningsvärt förekommen mig anledning förutan nämnvärda tankar snarare än desperation aldrig om varse panik, hamnat där det ett tomt innehöllslöst kalt till asketiskt antiagora vanvett vanartat tömt eller av oinrett smärre rum riden i någon aldrig någonsin mer omtalad gigantisk större granitbyggnad, såg det fanns en vit sprutkanna med tydligt avklippt vriden pip knappt alls mera kvar af och en på allt sätt fin stor nästan inte någonsin använd skräddarsax framför i fabrikaté Singer vid en den säkert labyrintantiskt slutna garderobens första smala gabondörr av likadan, snart bjöd jag stämma sång många ord ut förutan med betjäntlykta på lång stång framför livmodern en om gick mormodern själv vägen för, ylade hon i sin tur i sången har byrå av mahogny ny mage bomfaderia faderaderalla sin putell med ådkålång i kallsång åket åt puss bomfaderi faderullanlej sig visst Amanda Lundbom haft ock egen Singer symaskin hårt bomfaderi faderullanlej hugg i orm stygn singersix singersax ack, tack den maskin smord med terpentin är bonds faderi faderullanhej heus och så behöver hon en gammal grammofonia som spelar faun Vivaldy kommer du ej snart jag det. Sedan blev jag enbart urgalen nog, och gick ut allyr, aflöst af glidmedelsstjärnförsäljaren varuprovsgalet inget om hejdar slapp förrestendörrstängt, smort knarr. Tillbaka ut förfortfot. Vet hela älmtaskogens arlöv, stora som små teflonavstötsstekpannor i korta handtag kan vara, fälla när ock de lövgnar ner över dig, lika oberörd om mig går du där, långt från här. Men låt mig ändå säga: jag älskar dig. Allting gör det oafsett jag vill det nu eller inte, bara älskar dig, den riktiga cärleken som gripit en, sorglig kan vara, besvarad om så vill, då säger det inte enbart bonk utan klick och kysssmackljud på. Om jag ännu ock får säga det enda: älskar dig, du så den unika en allra som ej vandra möta likaså ensam i bladrika däld som jag i bladrika dalkjusagata tillbaka fram och till raka. Det är ändå höst längre för det var den över. För allt förhindra att enbart minne, varma mening köld.

Stefan Hammarén Såg lyxbutyrbrödtextförfattaren, bedyraren

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.