Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Emmakrönika XXIX Sluttango



 

altDe tusen anhalternas land, postpaketsFinland är nu här helt åt urskogen vanställt och vanskött, beväntar mitt utrikespaket som bara inte kommer fram, hollländska postverket, och de flesta andra utrikespostverk och framför allt det ämnerikanska tycker posten i Finland är för svindyr, att de inte kan anlita den för annat än ilpost, istället har de olika konstiga speditions- transvestit- och transvintersportföretag i Finland som skall dela ut vackra fyrkantiga och platta paketen, några år var det ändå bra, paketen med en bok i kom inte sällan med en enorm lastbil och en jättetjock chaufför fram till dörren, utan att man behövde nånting, nästan alltid med olika transvintersportföretag sköttes, lika många hundra paket jag fick under de goda åren kom det med lika otaliga olika lastbilar, ibland med långtradare t.&.med, överräckte de där konstiga chaufförerna de minsta lilla bokpaket åt mig, det enda gemensamma att det var med stora bilar och en jättetjock chaufför som ofta dessutom talade svenska och såg lite generad ut över att hämta så små paket, och arga var de än ibland om de hade hamnat köra hit två gånger samma vecka, ibland någon nog som talade finska och ville veta vad det fanns i paketet, så fort jag svarade en bok, började jäveln hålla utläggningar om vad som är god litteratur, de svenska som aldrig ville tala om innehållet eller om litteratur, speciellt om de fick reda på att jag var författare, hänt &:så

 ibland att avsändaren skickat ett e-mails under tiden jag gick in några meter med paketet, att nu har du fått det fram, och aldrig fick jag annat än böcker med hårda pärmar och bockade hörn, nu har det blivit rena helvetet det här, får nästan aldrig böcker eller annat mer, vet inte riktigt varför, men det senaste paketet som icke innehåller en bok, fick en ankomstavi att avhämta det på en butik på över två och en halv mil härifrån lyxbondvischan, hélvété att börja åka så långt efter sina postpaket som inte ens mer klassas som postpaket fastän de är frankerade med frimärken t.&.med som denna gång, jag kommer slutligen fram till den där butiken, där en kassa som är helt urblåst, någon knarkflicka med stirrande ljusbruna ögon, ger någon annan människas paket, säger hej ge nu rätt paket, "gav jag fel", och hon börjar söka igenom sin lilla pakethög, och jag följer henne till bakrummet om det blivit där, sedan minns hon plötsligt att paketet kom till butiken med buss, och att det en timma senare kommit en annan chaufför och hade envisats att han tar tillbaka paketet, att för det istället till en närmare butik (i samma matbutikskedja), nog någon närmare Siwa-butik finns inte ändå, nu började knarkflickan med vackra stirrande ögon ringa ett samtal, ringde vidare ett andra samtal, ett tredje samtal följde och får till slut reda på att chauffören fört tillbaka paketet till hufvudstaden och att det finns på någon bussstation där någonstans, och hela butiken stirrar nu på förehavandet med växande kö, sedan får jag raseriutbrott och jag kräver att få det hemkört, att har minsann annat att göra än köra land och rike runt för att avhämta paket som ändå inte finns sedan på plats, nå då ger hon telefonluren åt mig, och jag fortsätter mitt raseriutbrott och personen säger att hon ringer i morgon, att ärendet inte alls hör till henne, att de blott fått i oppdrag att föra paketet till en butik från ett transpportföretag som gav det vidare till dem, att de kan inte börja med någon lyxbetjäning, och ingen ringer följande dag, naturligtvis det, även knarkflickan hade lovat att ringa, lika lite gjorde hon det, så jag ringer ett nummer jag ändå lyckades få av knarkflickan, och där vet de säga att de skall hämta hem paketet idag (följande dag) ända hem till mig, men tro inte heller att det kom, så sedan ringer jag på kvällen när väntat hela dagen, så förenas jag till "övre våningen" där de har koll på chaufförerna, där svarar en gubbe som om han visste vem jag var, verkar väldigt förvånad att det inte handlar om det paketet som han ville prata om, ett som varit borta i veckotal, får ändå snart ur sig att mitt paket fått nytt försändelsenummer, sin nu tredje försändelsenummer, sedan tystnar han, och säger igen, att det oppstått problem, paketet är på en buss med en ännu galnare busschaufför på väg till Mäntsäla, någon värsta håla norrut som ingen någonsin åker till och som ingen gör något i, någon håla som dog redan för hundra år sedan, någon håla som man förr mördare politiska motståndare på för att det var den absoluta hålan, på en gammal slaktplats ligger bussstationen där, eller hur det nu var förhålla, dock helt illa, och så säger han gubben att han inte kan göra något mer för mig, att saken ligger i högre makter nu, och ger ett nummer till Mäntsälä, och dit ringer jag, och en ny lika förtjusande skarpttänkt knarkflicka säger att inte vill de ha mitt paket dit och att hon inte befattar sig med paket som inte hör till deras område, vill ändå ringa till bussen att den får sätta det på någon annan buss som går till Järvenpää (järvhufvud) (om säkert stor ironi enär järv heter Gulo gulo, så postens färg), frågar mig om det där Järvenpää är närmare mig, vete fåglarna piper jag, ohrkar inte mer vara arg, men hur fan skall jag veta att utgöra någon kartbyrå, aldrig satt min fot där och tänker inte heller göra det,  och så säger hon, att om allt vill sig väl, kommer en lastbil i morgon från Järvenpää, femtio kmeter härifrån, så får jag det ändå fram till ytterdörren när jag vaknar på morgonen mellan tio och tolvslaget, hon vill så lova att paketet kommer från någon håla var det nu än landar, allt med skild transport, men så tillägger hon, att hon ändå inte tror att det kommer, eller att det hinner, och jag är säker på att mitt paket inte heller kommer i morgon, om ens någonsin. Det har dock en gång hänt, att ett mitt paket åkte runt halva Finland utan att de hade en aning var det dök upp innan det bara dök upp på olika ställen och försvann lika fort, men ingen krävde då att jag själv skulle avhämta det, behövde bara ringa i två veckor till samma människa. Och en annan gång försvann mitt paket någonstans över Atlanten, ämnerikanerna visste att det lämnat deras superlyxkontinent och Europa visste att de aldrig fått det till sin urblåsta kontinent, men det kom en dag sent fram ett halvår senare, och kom med vanliga posten slutligen. Jag fasar för att mera någonsin beställa något, men jag vill ha paket och innehåll. En gång beställde jag en hel badrumsinredning med posten, men den kom aldrig till all tur. En gång beställde jag en handgjord dörrklocka, för att kunna höra fin melodie när de där chaufförerna ringer på två gånger, den kom heller aldrig. En gång beställde jag ett skrivbord från Thailand som vägde några hundra kgram, sådant som textråd skola ha, som levererades fram till gräsmattan i en trälåda och sedan när jag fick bära det själv in den sista sträckan efter att fått en jättelång thailändsk spik punkterad genom foten på mig, från lådan, pajade min rygg och fick ett fortskridande ryggskott för ett halvår och trodde jag skulle behöva göra självmord för att slippa smärtan och en dag var den bara borta, och allt blev bra, sedan skrev jag konservöppnare bok vid det skrivbordet. Men må jag då afhållsdriva ifrån att beställa galet paket åt dig &:så, ett idag och ett nästa månad. PS. De ringde sedan följande dag nog, att det är alldeles för långt att köra från Mäntsälä eller Järvenpää, nu åker paketet (åter) buss till Borgå, och därifrån som de kanské sedan hämtar hem det.)

Hammarén Stefan

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.