Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | 02 januari, 2012
Gästkrönikör

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | 16 Maj, 2017
Litteraturens porträtt

Agatha Christie och den mörkare sidan av livet

Agatha Christie är nog mest känd och erkänd som ”The Queen of Crime”, vilket i och för sig var det hon till största del skrev. Utöver detektivromaner skrev hon även ...

Av: Jessika Ahlström | 16 november, 2011
Litteraturens porträtt

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås



altOm det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av de stora förlagen i Trädstockholm, ena skarabéerboken antagen för översättning, + ett femårigt, finska statens äntligenarbetsstipendium, + succés pyramidahl (finalement, äntligen), jämte mina drömmars äntligenflicka, var må det tro landa ner, plana ut, nej, äntagligen helt sinnesljusjukt för mest, eller 1,_2, 3-10. Titel och punkt. Jag har slött, och året är snart slut, och då inte oppräknat allt "smått och gott" som ännu på lut, att jag har än slöare nu. Jag blir säkert odräglig av (icke)framgågen (uteblivet), vänta bara, den ljuva sommartid strundar, i fägring och vad det nu heter, solsting. Har då någon svensk författare någonsin fått fem böcker utgivna på ett år? Alltså av icke tidigare utgivna verk, äkta kvalitetsböcker, idel kallolitteratur. Blir intressant att se om drakarna skall missa hela kakan, coup de drake! Min tidigare utropade Pyrrhussseger i år gick till skit omintet, den omöjlige Manfred från Växjö förblev artikel och publicerades på Guido den stores födelsedag, den 14 augusti.

Och hon flickan förblir xxxxxxxxxxx underbar. Och herr Glosa pang dör på en atombomb i en syndaflod aftonen åt i skarabéerbok II - III - I (samtliga, tågordn.). Själv måste jag överleva detta på sätt eller annat hur oavsett det. Suck. Brist inte hjärtat mitt. Till all tur behöver jag inte ha bokslut som företag, behöver inte ens överträffa Nokia och icke en förväntning på mig, eftersom företar, förtas. Och herr Glosa får ett tusenensidigt begravningstal transfotura, aldrig en livring fr. Nokian Renkaat heller. Och mina rädisor (= trädgårdsland, merparten) gjorde i varje fall missväxt i år, de bara blommar och blommar höga stänger utan knöl (och täckning i dubbelmening).

Jag vill ha roligt med dig, jag vill ha liv med dig, jag vill skapa med dig och för dig, jag vill kärlek, jag vill ge dig av livet, vill ha livsfilosofi med dig, samtal, känna, förstå saker med dig, oppleva exponerat med dig, och stärka din (och inte minst min) självoppfattning, i person och psykologi med dig, vara i din livshelning som mest, krävas vad det än kräver få, för det är något bra värt, det bästa. Jag lovar inte kärlek som jag inte har, vet du. Kram, puss, vill älska dig med.

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Det var en gång 1967

  Det var en gång 1967 Sommaren 1967 fyllde jag tretton år. Ett av mina största musikaliska minnen från den varma sommaren är den tunga orgeln (en blandning av kyrk- och hammond) ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 13 november, 2007

Luce Irigaray och kvinnan som inte finns än

Luce Irigaray och kvinnan som inte finns än   Luce Irigaray lever i Frankrike, Italien och USA idag. Foto: Bologna Queerinriktade feminister talar ofta om att vi lever i ett samhälle där ...

Av: Kajsa Ekis Ekman | Essäer om samhället | 21 december, 2006

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 juli, 2013

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Brugge - den levande, döda staden

Det pågår en stor kulturfestival i Brugge i belgiska Flandern, vilket inte bör förvåna. Tjugo procent av stadens budget går till kulturen, minst tio gånger så mycket som i de ...

Av: Johan Werkmäster | Resereportage | 22 december, 2010

Benjamin 37

     

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 april, 2012

Tanke Ord av Benny Holmberg

Två nya dikter av Benny Holmberg

Av: Benny Holmberg | Utopiska geografier | 11 februari, 2017

Produktionsgruppen Ramaj. fr.v. Markus Granqvist, Nils Poletti, Lena Lindgren

Att alltid gå åt "fel håll"

"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är en roman av Nikanor Teratologen som väckte och fortsätter väcka stor kalabalik bland förläggare och läsare. Det är kanske en av de mest radikala böcker ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 25 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.