Malla Silverstolpe: "ett kallt kaos - själens kräfta".

Hon har inte mått riktigt bra de senaste dagarna. Men av missriktad hänsyn har hon inte velat säga något till de andra i ressällskapet utan hållt sina problem för sig ...

Av: Crister Enander | 29 maj, 2011
Litteraturens porträtt

Peru, det farligaste landet i världen

Den latinamerikanska kontinenten har i modern tid präglats av en allt tyngre skuldbörda och stor politisk instabilitet. Det gemensamma arvet från de två närbesläktade kolonialmakterna Spanien och Portugal och ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 13 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Alma – Vindens brud

Alma föddes Schindler, men är för eftervärlden mest känd som Alma Mahler, efter giftermålet med den böhmiske-judiske tonsättaren Gustav Mahler. Hon var dotter till bildkonstnären Emil Jakob Schindler och Anna von ...

Av: Gilda Melodia | 01 oktober, 2014
Övriga porträtt

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011
Stefan Hammarén

Emmakrönika VII - Den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer



Image Din insjö där det växte gredelina näckrosor som tidvis delvis påminde om sankt paulinor, en art som i vas inte vissnar så fort, ville jag sådana plocka åt dig, då varnade du att det omöjligt är för sjön en hajaktig fisk har, du slängde köttfrön i sjövattnet och en försynt inte stor fisk hoppade upp, du ropade den där och den fruktansvärda tänder har, bad om din håv, du gav en som var gjord på lökpåsar, bad om ditt metspö som visade sig vara gjort på ett längre vasstrå, undrade om du har ett ljuster härtill och du räckte en klippt nypongren, på något sätt förstod vi båda att det var ganska galet, ditt grimaséflin sa ändå nog du ville ha till vas den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer än att be om gummistövlar och skyddsdräkt, du tog håvens lökpåsar och trädde på ena benet, sa bäst du hoppar på ett träben men märkte du trätt den på mitt ädla kännetecken istället, du försäkrade det inte var en satir, så fort som till knähöjd den ackaktiga plaskfisken hoppade upp coup de napp på strandén i enlighet med en orgasm i dig och du höll greppligt hårt i den under tiden jag mer plumsade ner åt efter den blomsterprakt nu, när du sedan tog emot det vackra därefter slängde du fisken tillbaka glädjestrålande dig, punkt men saknaden till dig, som om med hjärtattack spikade korsfästelsespik, förstår du, jag har gjort dig stum, rosten på min sida, glansen härdadens på din sida, livsrotskrukan kvarlevstråd på kruklera och matvälling plus trollpulver mittemellan, bilägger spillrot och löslian, pequodtross, det som särat hållit mig för dig trots, kilar som lossnar ekar det, adressen till innanför halvvägs mellanrummet, om vilka lister och möbler som görs av trävirken vars träd haft hjärtan graverade mejseléns, måste jag karva ensam samtliga ♥:an på träd och ekar för att lamslå möbelindustrien börja, trädgårdsmöbler innanför genast, finns inte ett varnande annat sexempel ovarnat, böjd fästelsekorsettspik nubbats attackhärja med om som, går inte in, växer spillfrönsblomster här, mina långa kallsånger till knähöjd, säger i älskar dig. Detta är inte poesi, det är sanning av sant sagt.

Image Pepparväxtsstället och frö det sig dig borta, närd mig för hur ser platsen ut, det tydligaste säger ett, du är inte här var jag är kommendaturen, och pepparelden växer redan genom bågstenklossporten loss uttåget, den eld låter som skånska och likt en drake som svetsar fast ett ofullständigt halvt järn i tand vid en och en halvs mandibularerade, med stora luckor, inte fult alls heller ju, vindbladens fällvarnar för minimala jordbävningsfrön att svälja om än aldrig svarta, med sprutkanna och tipp hjälp, här har ock regnmannen legat kompakterad allt utan sista gråt i femtusen år sägs, som i tid med den ismannen vilken en begravningsbyrå skyltade att hos dem har deras isman istället legat i just femtusenen år räknat och allt var vitt eller aningen smutsvitt hos dem deras, inte en annan färg melerad ens i anletets enda eller på reklampennan lev död skrivs, eller om det ifall var ändå snömannen nog, väderleksmän oavsett utan att visa kunna dem inomhus upp ses som män (kön), här har ock jag lipat samt sålt frön som redan sådda, och de, vet inte vilka, arbete som enligt den lejdebrevsmördarens att inte veta vem, gräver konstigt och numrerade nog upp dem fastän jag opplyser om grooanvändbara nävefrön vilka finns bredvid billigare få i färdig plastpåse bära eller av fylld boxningshandskeské med hästsko i, det skall förvisso om ändå som alltid grävas det av dårar, de gör det, tar upp, och jag gråter inte åt detta, men ner i dit grop ändå efter, då som ett nytt supersmutstvättpulver verkar bli jordklotstvättmaskinens bubblauppfinnet, man kan även spegla sig i, natt mörkt och man ser, fastän man tror att inte, sedan förlorar man kanské all om novitet förståndet ännu eftersom ytterligare onödigt sådda frön var dyrare än andra dessa, saknar jag henne dig förfrökvinnan, ♥. Hinn.

ännu jag vill med dig, jag vill komma till dig med all kärlek i mig. Jag vill faktiskt lyssna på dig, eftersom jag förstår dig och &:så vill förstå dig, du är mig tveklöst något bra, värt att lyssna på och värd att vara med. Jag ger dig gärna rätt, men jag kan inte ge dig rätt i att smita från kärleken, det enda du gör fel i, man måste ge förhållandet en riktigt chans, anstränga sig för att komma över svårigheten, jag ställer upp på allt. Älskar dig i allt. Du gav mig en extra chans just som jag var sårad och överraskad, frånställd efter Arlöv I, i Arlöv II - Hörby fick jag inte ens börja på en chans, frånskjuten. Man skall ge chansen när den är bearbetningsklar för båda, allra minst inte döma ut den andra när den är som sämst eller minst. Jag vill ge dig varje chans. Jag är beredd om allt allvar, ♥. Jag älskar dig. Är jättekär i dig. Tårar. Jag finns kvar alltid när du bara är klar och vill.

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 januari, 2009

Den moderna textila konsten och Sandra Ikse

Textil konst har ofta kommit att enbart handla om material och hantverk. Men det finns textilkonstnärinnor som idag vill nå bortom denna begränsning. De vill uttrycka något viktigt om den ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 09 juli, 2017

Percival vs Beckett. Ett möte i tomrum och tystnader

Det är en höstlik dag närmare bestämt den 27 september 1963 och ett och annat visset löv singlar ned på Boulevard Saint Jacques i Paris. Percival står nedanför Samuel Becketts ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 28 mars, 2011

Apis mellifera

Apis mellifera

Medan biodlaren var borta passade en tjuv på att stjäla honungen ur kuporna. När odlaren kom tillbaka blev han stungen av de uppretade bina som misstog honom för tjuven. Han ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 08 juli, 2016

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 maj, 2012

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Einar Askestad C e l e b r i t e t…

 C e l e b r i t e t e r   ett urval porträtt ur samtiden     De här publicerade porträtten utgör endast en ringa del av det samlade materialet, precis som ...

Av: Einar Askestad | Utopiska geografier | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.