Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | 10 december, 2009
Gästkrönikör

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | 02 april, 2014
Gästkrönikör

Albert Herranz – Dikter

Albert Herranz (Stockholm, 1970). Jag har bott hela mitt liv på en medelhavsö och detta har präglat mitt skrivande. Min värld är liten, en människas mått, så liten att du ...

Av: Albert Herranz | 26 mars, 2012
Utopiska geografier

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | 28 december, 2012
Lund har allt utom vatten

Emmakrönika VII - Den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer



Image Din insjö där det växte gredelina näckrosor som tidvis delvis påminde om sankt paulinor, en art som i vas inte vissnar så fort, ville jag sådana plocka åt dig, då varnade du att det omöjligt är för sjön en hajaktig fisk har, du slängde köttfrön i sjövattnet och en försynt inte stor fisk hoppade upp, du ropade den där och den fruktansvärda tänder har, bad om din håv, du gav en som var gjord på lökpåsar, bad om ditt metspö som visade sig vara gjort på ett längre vasstrå, undrade om du har ett ljuster härtill och du räckte en klippt nypongren, på något sätt förstod vi båda att det var ganska galet, ditt grimaséflin sa ändå nog du ville ha till vas den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer än att be om gummistövlar och skyddsdräkt, du tog håvens lökpåsar och trädde på ena benet, sa bäst du hoppar på ett träben men märkte du trätt den på mitt ädla kännetecken istället, du försäkrade det inte var en satir, så fort som till knähöjd den ackaktiga plaskfisken hoppade upp coup de napp på strandén i enlighet med en orgasm i dig och du höll greppligt hårt i den under tiden jag mer plumsade ner åt efter den blomsterprakt nu, när du sedan tog emot det vackra därefter slängde du fisken tillbaka glädjestrålande dig, punkt men saknaden till dig, som om med hjärtattack spikade korsfästelsespik, förstår du, jag har gjort dig stum, rosten på min sida, glansen härdadens på din sida, livsrotskrukan kvarlevstråd på kruklera och matvälling plus trollpulver mittemellan, bilägger spillrot och löslian, pequodtross, det som särat hållit mig för dig trots, kilar som lossnar ekar det, adressen till innanför halvvägs mellanrummet, om vilka lister och möbler som görs av trävirken vars träd haft hjärtan graverade mejseléns, måste jag karva ensam samtliga ♥:an på träd och ekar för att lamslå möbelindustrien börja, trädgårdsmöbler innanför genast, finns inte ett varnande annat sexempel ovarnat, böjd fästelsekorsettspik nubbats attackhärja med om som, går inte in, växer spillfrönsblomster här, mina långa kallsånger till knähöjd, säger i älskar dig. Detta är inte poesi, det är sanning av sant sagt.

Image Pepparväxtsstället och frö det sig dig borta, närd mig för hur ser platsen ut, det tydligaste säger ett, du är inte här var jag är kommendaturen, och pepparelden växer redan genom bågstenklossporten loss uttåget, den eld låter som skånska och likt en drake som svetsar fast ett ofullständigt halvt järn i tand vid en och en halvs mandibularerade, med stora luckor, inte fult alls heller ju, vindbladens fällvarnar för minimala jordbävningsfrön att svälja om än aldrig svarta, med sprutkanna och tipp hjälp, här har ock regnmannen legat kompakterad allt utan sista gråt i femtusen år sägs, som i tid med den ismannen vilken en begravningsbyrå skyltade att hos dem har deras isman istället legat i just femtusenen år räknat och allt var vitt eller aningen smutsvitt hos dem deras, inte en annan färg melerad ens i anletets enda eller på reklampennan lev död skrivs, eller om det ifall var ändå snömannen nog, väderleksmän oavsett utan att visa kunna dem inomhus upp ses som män (kön), här har ock jag lipat samt sålt frön som redan sådda, och de, vet inte vilka, arbete som enligt den lejdebrevsmördarens att inte veta vem, gräver konstigt och numrerade nog upp dem fastän jag opplyser om grooanvändbara nävefrön vilka finns bredvid billigare få i färdig plastpåse bära eller av fylld boxningshandskeské med hästsko i, det skall förvisso om ändå som alltid grävas det av dårar, de gör det, tar upp, och jag gråter inte åt detta, men ner i dit grop ändå efter, då som ett nytt supersmutstvättpulver verkar bli jordklotstvättmaskinens bubblauppfinnet, man kan även spegla sig i, natt mörkt och man ser, fastän man tror att inte, sedan förlorar man kanské all om novitet förståndet ännu eftersom ytterligare onödigt sådda frön var dyrare än andra dessa, saknar jag henne dig förfrökvinnan, ♥. Hinn.

ännu jag vill med dig, jag vill komma till dig med all kärlek i mig. Jag vill faktiskt lyssna på dig, eftersom jag förstår dig och &:så vill förstå dig, du är mig tveklöst något bra, värt att lyssna på och värd att vara med. Jag ger dig gärna rätt, men jag kan inte ge dig rätt i att smita från kärleken, det enda du gör fel i, man måste ge förhållandet en riktigt chans, anstränga sig för att komma över svårigheten, jag ställer upp på allt. Älskar dig i allt. Du gav mig en extra chans just som jag var sårad och överraskad, frånställd efter Arlöv I, i Arlöv II - Hörby fick jag inte ens börja på en chans, frånskjuten. Man skall ge chansen när den är bearbetningsklar för båda, allra minst inte döma ut den andra när den är som sämst eller minst. Jag vill ge dig varje chans. Jag är beredd om allt allvar, ♥. Jag älskar dig. Är jättekär i dig. Tårar. Jag finns kvar alltid när du bara är klar och vill.

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Benjiamin 2

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 augusti, 2011

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Jelinek mellan brutalitet och skärpa Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Av: Anders Forsberg | Litteraturens porträtt | 03 september, 2006

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Succé igen för ”Så mycket bättre”?

Timbuktu sa det egentligen redan i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” för ett tag sedan: ”Tänk dig E-Type tolka Wiehe!”.   Och det är precis den tanken som kittlar mest med uppföljaren ...

Av: Johan Svensson | Gästkrönikör | 27 oktober, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Glenn Ford - Hjälte både på film och i verkligheten

Glenn Ford - hjälte både på film och i verkligheten Som Tidningen Kulturen berättat i notisform tidigare, så avled skådespelaren Glenn Ford vid 90 års ålder den 30 augusti ...

Av: Niclas Samuelsson | Filmens porträtt | 19 september, 2006

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 11 januari, 2007

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.