Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 maj, 2017
Utopiska geografier

“Sök sanningen! Och om de så bär till helvetes portar så klappa på!“…

Det är den femte maj. Våren har kommit tidigt detta år. Solen skiner och en stor skara studenter har samlats i Uppsala för att följa filosofen Benjamin Höijers vagn till ...

Av: Crister Enander | 11 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nina Ahlzén. Ärrlighet

Nina Ahlzén. Är 43 och 13. Uppvuxen och boende i Göteborg. Hatar poesiuppläsningar. Är svag för det surrealistiska. Gillar att utforska gränser. Vem är dåren, vem är normal? (Vad är ...

Av: Nina Ahlzén | 03 oktober, 2011
Utopiska geografier

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Emmakrönika VII - Den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer



Image Din insjö där det växte gredelina näckrosor som tidvis delvis påminde om sankt paulinor, en art som i vas inte vissnar så fort, ville jag sådana plocka åt dig, då varnade du att det omöjligt är för sjön en hajaktig fisk har, du slängde köttfrön i sjövattnet och en försynt inte stor fisk hoppade upp, du ropade den där och den fruktansvärda tänder har, bad om din håv, du gav en som var gjord på lökpåsar, bad om ditt metspö som visade sig vara gjort på ett längre vasstrå, undrade om du har ett ljuster härtill och du räckte en klippt nypongren, på något sätt förstod vi båda att det var ganska galet, ditt grimaséflin sa ändå nog du ville ha till vas den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer än att be om gummistövlar och skyddsdräkt, du tog håvens lökpåsar och trädde på ena benet, sa bäst du hoppar på ett träben men märkte du trätt den på mitt ädla kännetecken istället, du försäkrade det inte var en satir, så fort som till knähöjd den ackaktiga plaskfisken hoppade upp coup de napp på strandén i enlighet med en orgasm i dig och du höll greppligt hårt i den under tiden jag mer plumsade ner åt efter den blomsterprakt nu, när du sedan tog emot det vackra därefter slängde du fisken tillbaka glädjestrålande dig, punkt men saknaden till dig, som om med hjärtattack spikade korsfästelsespik, förstår du, jag har gjort dig stum, rosten på min sida, glansen härdadens på din sida, livsrotskrukan kvarlevstråd på kruklera och matvälling plus trollpulver mittemellan, bilägger spillrot och löslian, pequodtross, det som särat hållit mig för dig trots, kilar som lossnar ekar det, adressen till innanför halvvägs mellanrummet, om vilka lister och möbler som görs av trävirken vars träd haft hjärtan graverade mejseléns, måste jag karva ensam samtliga ♥:an på träd och ekar för att lamslå möbelindustrien börja, trädgårdsmöbler innanför genast, finns inte ett varnande annat sexempel ovarnat, böjd fästelsekorsettspik nubbats attackhärja med om som, går inte in, växer spillfrönsblomster här, mina långa kallsånger till knähöjd, säger i älskar dig. Detta är inte poesi, det är sanning av sant sagt.

Image Pepparväxtsstället och frö det sig dig borta, närd mig för hur ser platsen ut, det tydligaste säger ett, du är inte här var jag är kommendaturen, och pepparelden växer redan genom bågstenklossporten loss uttåget, den eld låter som skånska och likt en drake som svetsar fast ett ofullständigt halvt järn i tand vid en och en halvs mandibularerade, med stora luckor, inte fult alls heller ju, vindbladens fällvarnar för minimala jordbävningsfrön att svälja om än aldrig svarta, med sprutkanna och tipp hjälp, här har ock regnmannen legat kompakterad allt utan sista gråt i femtusen år sägs, som i tid med den ismannen vilken en begravningsbyrå skyltade att hos dem har deras isman istället legat i just femtusenen år räknat och allt var vitt eller aningen smutsvitt hos dem deras, inte en annan färg melerad ens i anletets enda eller på reklampennan lev död skrivs, eller om det ifall var ändå snömannen nog, väderleksmän oavsett utan att visa kunna dem inomhus upp ses som män (kön), här har ock jag lipat samt sålt frön som redan sådda, och de, vet inte vilka, arbete som enligt den lejdebrevsmördarens att inte veta vem, gräver konstigt och numrerade nog upp dem fastän jag opplyser om grooanvändbara nävefrön vilka finns bredvid billigare få i färdig plastpåse bära eller av fylld boxningshandskeské med hästsko i, det skall förvisso om ändå som alltid grävas det av dårar, de gör det, tar upp, och jag gråter inte åt detta, men ner i dit grop ändå efter, då som ett nytt supersmutstvättpulver verkar bli jordklotstvättmaskinens bubblauppfinnet, man kan även spegla sig i, natt mörkt och man ser, fastän man tror att inte, sedan förlorar man kanské all om novitet förståndet ännu eftersom ytterligare onödigt sådda frön var dyrare än andra dessa, saknar jag henne dig förfrökvinnan, ♥. Hinn.

ännu jag vill med dig, jag vill komma till dig med all kärlek i mig. Jag vill faktiskt lyssna på dig, eftersom jag förstår dig och &:så vill förstå dig, du är mig tveklöst något bra, värt att lyssna på och värd att vara med. Jag ger dig gärna rätt, men jag kan inte ge dig rätt i att smita från kärleken, det enda du gör fel i, man måste ge förhållandet en riktigt chans, anstränga sig för att komma över svårigheten, jag ställer upp på allt. Älskar dig i allt. Du gav mig en extra chans just som jag var sårad och överraskad, frånställd efter Arlöv I, i Arlöv II - Hörby fick jag inte ens börja på en chans, frånskjuten. Man skall ge chansen när den är bearbetningsklar för båda, allra minst inte döma ut den andra när den är som sämst eller minst. Jag vill ge dig varje chans. Jag är beredd om allt allvar, ♥. Jag älskar dig. Är jättekär i dig. Tårar. Jag finns kvar alltid när du bara är klar och vill.

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Netta Skog, foto Black Halo Photography CC

2016 års Legitimerade Legend

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 26/11 2016 till musikern och poeten Kjell Höglund i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord å Bankiren / Västerås. Mikael ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om musik | 07 december, 2016

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Vem skriver den svenska litteraturhistorien

Det går inte att undgå i hur stor andel som den litteratur vi konsumerar är översatt från ett annat språk och till vår mycket smala språkgrupp. Vad som också ter ...

Av: Freke Rähiä | Essäer | 17 oktober, 2012

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.