Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Emmakrönika 6 - Grev det inte ner under ditt bly



Image
Foto: Guido Zeccola
De står som vuxna blommor, de frågar hur hjärtat regnar vindpiska igenom, hur bäckenet strandar, de viker pose, tjänar benets varje namn, som de är rabatt till havet bredvid stråna, varit med om nånting viket, närmandets nämnare nära, liknar mer en början än avskedet stå.

Vad säger de bredvid, lyssnar bort tystnaden. Stormylandet viskar bättre bland sista, det här blev ett ställe början de aldrig varit med om av. Inpå benet förlåtes det mer än i fläsket samlas, de var bara sina axlarna, kunde bäras bärarens, vidhänga arbetet som monument men. Där försvann vemodet bördan. Poeten var biten av hennes tugg, stenen låg nere mycket vackert.

Ändå var det få som såg dem det stå på, själv inte missa för allt. Fick ny chans innan klockuret säger blomstertid nu färga penumbra, deltat var det igenom klippblocket inbäddat. Han ville säga oöverröstad tystnadens trängslen av älskar dig emedan som, låt aldrig idiotiska påfundet höra oss bort ihop. Hennes sand i öronen härrörde stormens vina. Han bad få suga värme för, kunna viska ogräset är skönast med dig, inget ber han missa. Vi går in varandra. "Tro mig." (den eviga kärleken)

Image
Foto: Gilda Melodia
Ett hjärta som inte vill är så omöjligt att kunna oppvakta, det bara inte går att nå, så många dvornikar och Cardea, dörrgudinnan, har det mer fantastiska (rimliga) skäl än det andra för att lägga port till allt, det blir smuts att försöka träda rum in scen.  

Ett hjärta av kan inte väl väckas, det måste själv vakna till något som det inte väntade sig veta, det skall överrumplas helst självt, men det är på vakt, det kommer aldrig att vilja mig, jag är på något sätt inte hälsosam till dig och det. Jag har försökt komma över dig, det lyckas ej, jag blir än mer fruktansvärt olycklig och depressiv när jag låter bli att skapa pappershjärtan till dig, för att nu inte frånse ömma det riktiga vill, jag har än om detta åtminstone en teoretisk uppvaktning, och en terapeutisk grund, lika förbannat sann och riktig till en, den här kärleken har mig i ett sardinburksvakuum och en råttfälla (dr Heurteloupssäng), kommer ingenstans det vill säga, men min tanke är så vacker och lever, den är: dig.

Du kom som en ek vilken vuxit alla tusen år på den vackraste sköna trädgård i Atlantis, plötsligt som vattnet gått ur, fram träder den forna staden, allt är grått, uppgjort med vattnet rester rått, inget växt finns utom den där eken vackrare än Evangeline Oak nånsin varit en enda dag ens när Longfellow skrev sin epik ut sin ek till finna, det märkliga &:så att eken inte vuxit sig alls annorlunda där under, blott vuxit sig vid liv hålla, och med urgröpningen, det ristade är alltjämt färskt på stammen, helt förunderligt finns där amorgasmen

Image
Illustration: Guido Zeccola
Stefan ♥ Emma, det dendrologen förstår ingenting av, en träbensspecialisten fattar vilken protes på aldrig varit protest för, de två S + E fanns sig själv till, att se ditt leende väckas, till det som stod fram var vackrare än möjligt något annat, hur otroligt du stodo och log ett oförklarligt invitera liv, inramat i en överraskning total, leendet som kom från ett undre till ett evigt veta sig framme av, ett så tydligt kapitel att just du stånden mig det möjliga av omöjligt, till saken höra att det inte var illusion eftersom sig steg upp, därifrån, ditt leende kommet, därför blev jag kär, du viftade med öronen och det rörde till i kronan på lövlöst liv trädet.

Jag har gråtit sedan dess alla slags tårar, och hur många ryms det ännu innan hela Atlantis gått igenom mig rinna, rimma sinat det på kretslupp [lopp] ock, hur skall jag kunna sluta upphöra vara kär ens efter detta slut, sedan. Just så här är det, pålagt och avskilt oavstyrt och enda ett. Kan inte sluta se ditt leende vila väcka, när du såg eken, kände, hände.

Det är så mycket mer än ett leende. Min ckärlek är inte mer fix idé än vilken vilket bästa hård kärlek som helst, som eget vittne vet jag mig, men du glömde bort den där eken bland enbart lund pluplubaschar, och glömd sedan &:så svårt att se den på nytt, så som Atlantis är en påtalad gömma, jag förstör så mycket med att gråta tillbaka över eken och staden, när skulle den ens skönjas, sköljs då åter igen sig. Grev det inte ner under ditt bly.

Stefan Hammarén-Mejselén Gröpverktyg Gråt

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.