The roots of depression in a suicidal crisis: a transpersonal approach

SUMMARY In this paper an attempt is made to define depression and to explore its roots by bringing it into the context of human experience of reality. Also discussed is the ...

Av: Léo Matos | 14 oktober, 2014
Agora - filosofiska essäer

Det första tänkandet

Den amerikanske poeten Wallace Stevens (1879 - 1955) var en paradoxernas man som levde ett dubbelliv. Mellan nio och fem arbetade han som jurist och så småningom direktör på ett ...

Av: Bo Gustavsson | 01 juni, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Apologi för det mörka Del II. Essä om utdrivningen av samvetet

OFFERTORIO Proposta. Leviathan Makten över medmänniskan, medborgaren, eller som det förr hette undersåten är maktens medel och mål. Förutsättningen för att detta skall bli möjligt är att individen, den enskilde inordnas i ...

Av: Oliver Parland | 11 oktober, 2011
Agora - filosofiska essäer

Foto: Michael Ranta

Norr om Vientiane

Medan Thailand, och i ökande utsträckning även Vietnam och Kambodja, lockar stora turistströmmar, så har Laos hittills förblivit nästan oberört av dessa. I tidskriften ”Kulturens värld” (3/2010) skrev Göran Hassler ...

Av: Michael Ranta | 11 september, 2015
Resereportage

Emmakrönika nummer 3



 

Så mycket åh-propos

Buuu, jag drömde hemskt, att flydde i tvångströja från dig och hoppade i den fler kmeter genom okänd älmtaskog, jag som inte ens får komma till dig skall redan fly, inte klok den där Jon Blundh.

Idag är det, den 25:e sep., då när du var här denna dag, idagh som du riktigt planterade dig i mitt hjärta, som jag med om all säkerhet började veta, att dig älskar jag så sant, det kändes så rent otroligt mycket att visste det av min enda starka livssanning, då kan jag inte mer var utan, att du är som person, som hjärta och kärlek, som kvinna, som vän, min bästa och närmaste vän, precis allt, den som, visste att för alltid är det du, dig som jag älskar så mycket, från denna dag som kyssarna började smaka som mer himmel än av stor förvåning och något enkom fint, om du förstår skillnaden, när man vet alla gånger mer, jo jag älskar dig så satans mycket, något mitt medvetande skriker åt mig att jag omöjligt kan slippa tanken på dig, att du är värd alla miljoner tårar, du har hela mitt hjärta, det har ingen ledig yta för något eller någon annan, vill så mycket med dig, rena känslokardborren, som jag då tänkte, med att säga gott.

Jag sa kanske inte så mycket den 25:e och det finns kanské två möjligheter, när denna dag händer, att man säger allt och genast, eller blir så jävla till sig av förvåning hur man kan börja känna så mycket mer eller befäst, att verkligen, hur känslan sätter upp en ny plakett, så mycket åh-propos hon är helt otrolig med att ge mig känslor, det är du, du väcker mig från hemska och tomma mörka istider, det känns så fint, jag vill det, jag behöver det, du gör i mig, jag blir lycklig av dig, och med dig, det händer bara så jäkla jävla mycket i mig med dig, när du vill.

Så vad hände då den 25:e för att säga, jag märkte troligen att du inte bara var nöjd och trodde på din kärlek utan att du verkligen i sant också älskade mig, ville mig, kommer till mig, vill ha mig, och när du vill är det just något väldigt speciellt, det har gjort i dig, du tar inte lätt intryck, jag förstod det, så hur kom det sig, vad hände, du glänste till, din puss drog mera, hade mer pusslim, kyssklister i dig /sig, dina ögon lyste mer, inget fanns mer av misstänksam blick (som du lite kan ha), du greppade mig än mer reservationslöst, du kramades så mer av dig själv, blev mjukare i din så sköna kropp, hade hjärtat mer tryckt mot mig, det fanns bara emottagning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den här idag:en var vi till den okände författarens tusculum, och förbi röda huset med enorma bakungnen, till smeden med långa bultavbitartången, vi höll om varandra, det kändes ås mycket närhet i allt om, t.o.med det lite regniga vädret bestämde sig för att ha uppbehåll för oss, skogen doftade träd för oss, kändes som bara du och jag i en värld, aldrig har jag varit så till mig, du måste också varit, hemmma i sylvihuset, berättade du lite senare, började något det, om ditt mörka förflutna, jag fick genast tårar, men det var en översvämning inne i mig, visste hur vacker du är, hur ditt berör mig till den graden att, hur gärna jag vill kunna säga dig saker, till ditt kunna göra det, behöva få göra, att få börja känna dig är ju extremt fint riktigt, jag vill alltid vara tillsammans med dig, kände och känner en enorm dragning till just dig, du ville berätta, jag ville höra, jag kände extremt för dig, gjort allt sedan dess.

Du har ingen belastning, jag älskar dig. Jag kunde inte då säga så mycket, jag hade ju översvämning, mycket på en dag, och dessa tillfällen så givna, att för alltid, din röst höres knappt, där så låg till sist, men du visste att jag lyssnade även till det osagda och även i detta älskade dig, du såg mina tårar, visste de kom från mitt grundmurade hjärta för dig, Det var med sådan unik värme och uppriktighet jag låg där intill dig av. Kärleken hade gjort mig sitt absoluta verk, och den kan göra så mycket mer, för jag älskar dig. Denna närhet till dig är mycket äkta för mig, om en viljans all ehrlighet. Jag gråter, jag känner, kan känna och det är så fiiint för mig att. Din röst är förresten mycket vacker när du berättar om dig, ännu lite mer speciell, på en egen röstlig våglängd kommet, en jag verkligen vill få ratta in för, att t.ex. hålla om din hand, och dig om.

Din Stefan.

Stefan Hammarén

Ur arkivet

view_module reorder

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

Nelson

”Jag anser mig vara ett misslyckande.”

Om den stora, perfekta ensamheten. Ett samtal mellan de bägge brasilianska författarna Clarice Lispector och Nelson Rodrigues.

Av: Clarice Lispector | Litteraturens porträtt | 23 november, 2017

Tyra Kleen – en konstnärlig kosmopolit

Under romantiken på 1800-talet fanns liksom idag en fascination för Indien hos många människor, en längtan efter mystik och andlighet och en dröm om att finna en ursprunglig och paradisisk ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 07 oktober, 2013

MÅSARNA FLÖG MED VINGARNA NERISADE AV EN HÅRDHET SOM NÄSTAN FICK DEM ATT…

Hon går över gatan och in i Humlegården som ser alldeles svart ut. - Inte en människa. Det är nog alltför sent. Men efter en stund möter hon en ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 09 maj, 2011

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 juli, 2013

Edvard Munch och det moderna ögat

Den norske konstnären Edvard Munch föddes 1863 och anses vara en konstnär tillhörande 1800-talet snarare än 1900-talet, trots att han förverkligade större delen av sina verk under det senare seklet ...

Av: Signe Lundgren | Konstens porträtt | 14 januari, 2012

Kontorspolicy

 Klädsel :  Kom                                                      till jobbet                                                            klädd efter din                                                     lön!  

Av: Lena Lidén | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.