Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | 01 juli, 2011
Kulturreportage

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | 15 april, 2014
Övriga porträtt

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | 05 mars, 2012
Utopiska geografier

2. Smula icke mitt hjärta



Image
Katten som kom aldrig till mig. Bild: Guido Zeccola
Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det än vi visavi.

Om vi är, enär varandras halvor, någon gång för länge sedan delade de, Platons gunstlingarna, särskådandets ett, hans grejer utdelat på, ett heus, en glasyr, och säkerhetsrådets avfallslämnor, trollat på blomrötter och cashewnötterskal, bort, och tillbaka, i en tid som det finns samlingar i "blister", eller hur hela vagitorier, eller suppositorier, rektiol, kvar och efter om kan vi ju inte ens vara varandra lika som identiskt, filosofierat, gott käx i otid. Tag tag dig fastän ett smulaktigt käx kär eller kex och söndrar det, därmed styckar det i två sexemplar på hälft delar vardera, är de nog olika, även varje delbar pastillett eller reformtablett det, när ock försuget rim i resoriblett, blir oaktat varje sin delning två olika sig hur oavsett någon fastän skåran tydd göra rätt genom. Om de vore helt lika hälsa så samma porösa dragé, skulle de inte ens gå att foga samman, var vore några fästen byggnadstekniskt tala? Leva på pusslim det, eller att inne smälta utåt?

Ändå är de så av samma këx eller pastillett i detta otvebara, hur du än vill säga, hur klart som helst förnufta det. Må vi vara lika hjärniska, men vi kom sedan till två, fler så olika slutsatser om oss. Du upptar redan som all min hjärna, den har börjat säga slösa inte på månskenet, tvärträtvärbron över, får lyxpoetshjärngårda, lårguldet, purpurklämma, härligsängenklav, nu ehrligkrönkorrespondens lämnad, spade höblom, vit sigilljord, bäckenentré, urhemsblomman, galnare bättre mera, den vill blomma dig säga, uppdriven eftersom den vill slippa till dig vara sig, men som hjärna, förföljd med sin ckropp, bevisar eftersom så enbart älskar dig, vet att inget passar den bättre med, tror på endast en visa viss halva i hela världens av allt. Har du ett hemligt hjärta kvar? Den vet att tänt, vilket kan hända till som, och den skulle aldrig mer alls fuska på sin halva för. Vore du vanlig fabriksstorleck, skulle den åsidosätta dig, nu vet att unikidentisk därhjärnfavorit, så svår att ändå inte finns lämpligare kan, i viljan inte vill annat, den så säger till.o.m. att den blir hel på din och vill med din olikhet en trollbinda formspråket efter, den talar sig i påsen här gott nog, finns likafullt bara en ckonstig, därför fantastisk att passa av på. Tro mig. En cklock (nog du) uttryckte någonting, tiden läker inga sår (inre täcker inga spår) men skingrar efterhand likodören. Men förlåt mig an, låt för, den hemliga likheten bättre, avteflonisera ett vare, att se och inte se den vara, är vi då redan vid tid herr Hamlet, himlasäng säreget, allt, vara vän, vara mer, vara sin varandra, aldrig fram Dr Hyde att byta hjärnkostym och kallsånger påpåkallat av, en istället flottisten ovanför bron från, peka till oss. Sexempel på gott käx, kex t.ex.: Trias flautes menta-mint, Gaufrettes au kchocolat à la menthé eller av Bonne Maman® Tartelettes. Men glöm mig aldrig, tårar, du finns alltid hos mig, jag sett dig hämta livets omjöligaste kaka bra sak bland framför. Stefan ♥ Emma.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Image
Flicka av Sara Larsson
Vad som tillstår för varje sin bästa, som en bra mans hjärta veta säga henne höra, när föregick, "du är bäst, jag fattar inte av en bättre sammetsnässla (bästa ligg), säga (minst) en gång nog veta alltid, mena &:så, och nog upprepa ändå, jag behöver inte ens ljuga samvetsnässlan det som alla andra trogna gör, eftersom du är min enda, och jag är ock så glad för att du är min enda varit nånsin, även om du så inte varit skulle jag ha kunnat med sant hjärta säga att det bästa är så, eftersom jag älskar dig så fruktansvärt mycket känner jag så enbart skönt med dig fastän var ganska rädd och blöt kanske aning. Det vackraste att få älska dig. Vad som också är sant, tycker du är det vackraste jag sett, aldrig sett något så oförbätterligt vackert som, just det och det kommer från så ditt hjärta, och från mitt hjärta, en vackerhet jag aldrig ser mer om jag inte får se dig, men vet med minnet att jag sett dig, något som aldrig försvinner, jag älskar dig så jättemycket. Tårar på. Det kan inte finnas något bättre än du. Ingen kan le så vackert som du. Tror, tycker att med axel 2-problematik stärker mycket fint människan sitt, gör den märkligare, egnare, vackrare, din vad gör dig bara bättre än alltsammans är. Du har aldrig gjort mig sämre, aldrig fått mig att tycka mindre, kan inte bryta mitt hjärta, något jag inte själv heller kan vad gäller dig än, för den delen. Jag vill kunna säga detta bättre, men jag når dig inte, din läggning behöver avståndet. Utöver detta är du min bästa vän, min riktigaste, på många sätt min enda, det är du fastän du behöver hur lång tid som helst på dig, är du alltid, jag saknar dig i allt, även i brevskrivning, får knappast nånsin dela mycket med dig, men om jag skulle få dela på något, vilket även i sitt vore mycket, kanske mer än allt annat från tomhet. Jag finns, du finns, kanske finns vi inte båda, men nog finns vi bättre bägge mer, lovar att jag för min del inte är dig onödighet. Livet är sådant när det är mer än så där. För ett år sedan var jag mycket mer riven och olyckligare, men jag hade då ett hopp levt, hur falskt än förstås, om att återfå din kärlek, nu är jag starkare, accepterat en del och jag inser alltmer den egentliga förlusten av dig, som dock gör att jag nu troligen är mer ledsen, men jag har ett hopp ännu, inte som kärlekens hopp aldrig helt kan dö, av en geofyt vars övervintrande delar finns kvar i burklös mark, alltid finns någon rot för vilken överbyggnad än är möjlig, nog hoppet det som ligger tydligare nu framom, det jag hoppas du utan svårighet skall kunna tro på, att vi trots allt skulle vara vänner, fastän kanské att jag också här inser för lite, borde lyssna bättre på ditt kanske resolut nej, ett "nej" som jag ändå ser kunna uppvägas bort om du inte mer är (så) arg, kan med fort, att störiga hjärnor har extra några våglängder varann lyssna, se, finna, förstå, vara, komma, hjärna vad helst, vad helst. Ett språk kan vara mer varandra än även sägandets, det vi alltid haft av extra fysiska skrymsel och lustgårdsparkstatyer, tomhet i tyst är svårligen brons nära mässingen nickel ingenting, dyr är först som kärleken sig.

 

PSkripta. Än förra veckan dog min ena romanperson, han med violinerna, idag hör en annan romanperson av sig, eller dess namne, är min barnflickas dotter som jag fångade löjor med som liten, eller snarare hon som lyckades fånga med bara händerna. Jag beställde igår rec.ex. från ett finskt bokförlag, så svarar deras presschef med helt identiskt namn, eller så av helt samma person Sinikka Partanen. Ganska märkligt tycker jag. Och för att det ska vara ännu lite märkligare detta, samma bokförlag råkar härtill förekomma i schamma andra skarabéerbok som hon barnflickan och hennes dotter, det förlaget som även gett ut en min tredje verklighets-romanpersons alster, en parapsykologs till råga på allt, som detta Sinikka då tydligen jobbar på brödet. Vet inte vad det är enligt sannolikhetsläran avvara möjligt, men ungefär att jag skulle ha vunnit en större miljonlotts bästa, eller nästan, men det gör jag ju ofta å andra sidan blott aldrig några pengar tillfallet, inte som jag heller någonsin betalar för lotter dito, kanske svårt att vinna nog. Jag brukar vara ganska synsk, men har tydligen också börjat skriva in halvföreteelserna i romanerna. Jag skriver en verklighetsroman, om min barndom, och så ska den ännu leva ut från andra hållet tillbaka av.

Stefan Hammarén Såg

Ur arkivet

view_module reorder
Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Oh! Calcutta. Foto: Wikipedia

En kulmen närmar sig

Teaterhösten närmar sig som vanligt ett slags kulmen, i takt med att senhösten närmar sig. Säsongen har i år börjat bra – med sevärda uppsättningar på Drottningholmsteatern, Dramaten och Folkoperan; ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 15 oktober, 2015

ABBA de museala. En perverterad musik?

Thank you for the music. ABBA-musiken. Är det musik? Är det inte bara enkel sörja? Är det verkligen tonhöjd och tondjup? Är ABBA The music story, inte bara en vulgär ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juni, 2013

Som regn

Aldrig har väl regnet varit så renande, som det var, då det sakta föll ner från mitt ansikte, där jag i väntan på att få åka hem, insåg att ingenting ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 22 oktober, 2014

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Absaloms vecka

En riksdagsledamot från Rasist-opportunistiska partiet har hoppat av och blivit politisk vild. Nu kan man i och för sig tycka att både han och hans partikamrater har alltid varit det. Annars ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 oktober, 2011

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.