Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

2. Smula icke mitt hjärta



Image
Katten som kom aldrig till mig. Bild: Guido Zeccola
Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det än vi visavi.

Om vi är, enär varandras halvor, någon gång för länge sedan delade de, Platons gunstlingarna, särskådandets ett, hans grejer utdelat på, ett heus, en glasyr, och säkerhetsrådets avfallslämnor, trollat på blomrötter och cashewnötterskal, bort, och tillbaka, i en tid som det finns samlingar i "blister", eller hur hela vagitorier, eller suppositorier, rektiol, kvar och efter om kan vi ju inte ens vara varandra lika som identiskt, filosofierat, gott käx i otid. Tag tag dig fastän ett smulaktigt käx kär eller kex och söndrar det, därmed styckar det i två sexemplar på hälft delar vardera, är de nog olika, även varje delbar pastillett eller reformtablett det, när ock försuget rim i resoriblett, blir oaktat varje sin delning två olika sig hur oavsett någon fastän skåran tydd göra rätt genom. Om de vore helt lika hälsa så samma porösa dragé, skulle de inte ens gå att foga samman, var vore några fästen byggnadstekniskt tala? Leva på pusslim det, eller att inne smälta utåt?

Ändå är de så av samma këx eller pastillett i detta otvebara, hur du än vill säga, hur klart som helst förnufta det. Må vi vara lika hjärniska, men vi kom sedan till två, fler så olika slutsatser om oss. Du upptar redan som all min hjärna, den har börjat säga slösa inte på månskenet, tvärträtvärbron över, får lyxpoetshjärngårda, lårguldet, purpurklämma, härligsängenklav, nu ehrligkrönkorrespondens lämnad, spade höblom, vit sigilljord, bäckenentré, urhemsblomman, galnare bättre mera, den vill blomma dig säga, uppdriven eftersom den vill slippa till dig vara sig, men som hjärna, förföljd med sin ckropp, bevisar eftersom så enbart älskar dig, vet att inget passar den bättre med, tror på endast en visa viss halva i hela världens av allt. Har du ett hemligt hjärta kvar? Den vet att tänt, vilket kan hända till som, och den skulle aldrig mer alls fuska på sin halva för. Vore du vanlig fabriksstorleck, skulle den åsidosätta dig, nu vet att unikidentisk därhjärnfavorit, så svår att ändå inte finns lämpligare kan, i viljan inte vill annat, den så säger till.o.m. att den blir hel på din och vill med din olikhet en trollbinda formspråket efter, den talar sig i påsen här gott nog, finns likafullt bara en ckonstig, därför fantastisk att passa av på. Tro mig. En cklock (nog du) uttryckte någonting, tiden läker inga sår (inre täcker inga spår) men skingrar efterhand likodören. Men förlåt mig an, låt för, den hemliga likheten bättre, avteflonisera ett vare, att se och inte se den vara, är vi då redan vid tid herr Hamlet, himlasäng säreget, allt, vara vän, vara mer, vara sin varandra, aldrig fram Dr Hyde att byta hjärnkostym och kallsånger påpåkallat av, en istället flottisten ovanför bron från, peka till oss. Sexempel på gott käx, kex t.ex.: Trias flautes menta-mint, Gaufrettes au kchocolat à la menthé eller av Bonne Maman® Tartelettes. Men glöm mig aldrig, tårar, du finns alltid hos mig, jag sett dig hämta livets omjöligaste kaka bra sak bland framför. Stefan ♥ Emma.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Image
Flicka av Sara Larsson
Vad som tillstår för varje sin bästa, som en bra mans hjärta veta säga henne höra, när föregick, "du är bäst, jag fattar inte av en bättre sammetsnässla (bästa ligg), säga (minst) en gång nog veta alltid, mena &:så, och nog upprepa ändå, jag behöver inte ens ljuga samvetsnässlan det som alla andra trogna gör, eftersom du är min enda, och jag är ock så glad för att du är min enda varit nånsin, även om du så inte varit skulle jag ha kunnat med sant hjärta säga att det bästa är så, eftersom jag älskar dig så fruktansvärt mycket känner jag så enbart skönt med dig fastän var ganska rädd och blöt kanske aning. Det vackraste att få älska dig. Vad som också är sant, tycker du är det vackraste jag sett, aldrig sett något så oförbätterligt vackert som, just det och det kommer från så ditt hjärta, och från mitt hjärta, en vackerhet jag aldrig ser mer om jag inte får se dig, men vet med minnet att jag sett dig, något som aldrig försvinner, jag älskar dig så jättemycket. Tårar på. Det kan inte finnas något bättre än du. Ingen kan le så vackert som du. Tror, tycker att med axel 2-problematik stärker mycket fint människan sitt, gör den märkligare, egnare, vackrare, din vad gör dig bara bättre än alltsammans är. Du har aldrig gjort mig sämre, aldrig fått mig att tycka mindre, kan inte bryta mitt hjärta, något jag inte själv heller kan vad gäller dig än, för den delen. Jag vill kunna säga detta bättre, men jag når dig inte, din läggning behöver avståndet. Utöver detta är du min bästa vän, min riktigaste, på många sätt min enda, det är du fastän du behöver hur lång tid som helst på dig, är du alltid, jag saknar dig i allt, även i brevskrivning, får knappast nånsin dela mycket med dig, men om jag skulle få dela på något, vilket även i sitt vore mycket, kanske mer än allt annat från tomhet. Jag finns, du finns, kanske finns vi inte båda, men nog finns vi bättre bägge mer, lovar att jag för min del inte är dig onödighet. Livet är sådant när det är mer än så där. För ett år sedan var jag mycket mer riven och olyckligare, men jag hade då ett hopp levt, hur falskt än förstås, om att återfå din kärlek, nu är jag starkare, accepterat en del och jag inser alltmer den egentliga förlusten av dig, som dock gör att jag nu troligen är mer ledsen, men jag har ett hopp ännu, inte som kärlekens hopp aldrig helt kan dö, av en geofyt vars övervintrande delar finns kvar i burklös mark, alltid finns någon rot för vilken överbyggnad än är möjlig, nog hoppet det som ligger tydligare nu framom, det jag hoppas du utan svårighet skall kunna tro på, att vi trots allt skulle vara vänner, fastän kanské att jag också här inser för lite, borde lyssna bättre på ditt kanske resolut nej, ett "nej" som jag ändå ser kunna uppvägas bort om du inte mer är (så) arg, kan med fort, att störiga hjärnor har extra några våglängder varann lyssna, se, finna, förstå, vara, komma, hjärna vad helst, vad helst. Ett språk kan vara mer varandra än även sägandets, det vi alltid haft av extra fysiska skrymsel och lustgårdsparkstatyer, tomhet i tyst är svårligen brons nära mässingen nickel ingenting, dyr är först som kärleken sig.

 

PSkripta. Än förra veckan dog min ena romanperson, han med violinerna, idag hör en annan romanperson av sig, eller dess namne, är min barnflickas dotter som jag fångade löjor med som liten, eller snarare hon som lyckades fånga med bara händerna. Jag beställde igår rec.ex. från ett finskt bokförlag, så svarar deras presschef med helt identiskt namn, eller så av helt samma person Sinikka Partanen. Ganska märkligt tycker jag. Och för att det ska vara ännu lite märkligare detta, samma bokförlag råkar härtill förekomma i schamma andra skarabéerbok som hon barnflickan och hennes dotter, det förlaget som även gett ut en min tredje verklighets-romanpersons alster, en parapsykologs till råga på allt, som detta Sinikka då tydligen jobbar på brödet. Vet inte vad det är enligt sannolikhetsläran avvara möjligt, men ungefär att jag skulle ha vunnit en större miljonlotts bästa, eller nästan, men det gör jag ju ofta å andra sidan blott aldrig några pengar tillfallet, inte som jag heller någonsin betalar för lotter dito, kanske svårt att vinna nog. Jag brukar vara ganska synsk, men har tydligen också börjat skriva in halvföreteelserna i romanerna. Jag skriver en verklighetsroman, om min barndom, och så ska den ännu leva ut från andra hållet tillbaka av.

Stefan Hammarén Såg

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts