Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | 06 september, 2010
Utopiska geografier

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | 06 november, 2012
Musikens porträtt

Amado mio

Istället för att tystna inför lidandetInsistera på detDen olyckliga kärlekenSublimeradBlir litteraturFinn motsägelsen i det som stryper Och dödarBeskriv inteTransformeraTransubstansiera(transhumanar significar per verba non si porria) bli ängel att tro på en ...

Av: Gilda Melodia | 03 november, 2010
Utopiska geografier

Hon kände igen mig, och bjöd hem mig



IntressantHar ni förresten hört, att jag i tiden försökte få köpa en mycket vacker urgammal designskrivmaskin från Karin Smeds Typsnitts- och skrivmaskinsskolae, i Borgå, låg belägen dessutom granne till Runebergshemmet för övrigt, rektorn lät först välvillig och jag påpekade att den måste ju redan vara avskriven i bokföringen sedan urminnestid, inte som det bet, han hade sedan frågat kollegorna och Karin Smeds, och så sålde de snikna jävlarna den ändå inte. Var säkert något jättefint ovanligt märke, men det förstod jag icke då utom att den var helt extra, nästan i klass med en gräshoppa. Jag hade dessutom kunnat bära iväg den på natten och ingen hade vetat att jag vore skyldig, man fick ju tillträde dit på natten också skriva på övertid, ingen hade säkert ens på år och dar sett efter den i skrubben nere på fotnivå, ingen böjde så mycket på sig och det fanns ju skrubbar hur mycket som helst. Men det var icke så bra att vistas där och skriva på natten, det rörde sig fruktade skolgäng som slagit sig i slang med gatpojkar och narkomanter från den närbelägna busstationen, som ville supa och knarka och knulla och ha uppvärmda ställen att vistas i, och rökte gjorde de, och några poetfasoner var icke tillrådliga, för mindre som man misshandlades. Ibland söp de där gängen i skrivmaskinssalen nätterna igenom. Rektorn beordade slutligen låsning av dörrar under kvälls- och natttid när han själv råkade en morgon se hur de slocknat där, men ingen låste ändå nånsin, de var alltid olåsta. En gång var det ett gäng idioter som höll i mig där och bände mitt huvud att stirra jättelänge under tystnad in i de mest mörka ögon på en flicka de lyckats få med sig, någon slyna som hatade maskinskrivning förklarade hon efteråt, eftersom ett av hennes fingrar var bara någon cmeter långt (missväxt), fastän jag enbart skulle skriva. En gång petade en buse sönder en skrivmaskins täckbrickor på tangenterna, men han fick minsann fixa den hel när Karin Smed fick raserianfall. En annan gång när Karin Smeds undantagsvis var där på kvällen, höll någon av de där ligisterna Karin Smeds och några andra + mig inlåsta, de blockerade dörren med handtaget, men på något underligt sätt lyckades jag rämna igenom dörren ungefär som en kommandosoldat att dörren strittade upp i ansiktet på ena busen som såg för en gångs skull imponerad ut, och Karin Smeds såg även hon desto mer imponerad ut.

Jag borde i samma andetag ha slagit knytnäve i busens ansikte, hade gått i samma andetag. Fastän någon gång kunde de där losrarna ändå förvåna en, en gång höll de ett gitarruppträdande för mig, följande gång var de igen dårar. Jag avbröt skolan på slutet när det spårade ut helt i skolgängens vanvett, ändå slutade det hela i varje fall att jag fick ett stipendium i oerhörd snabbskrivning. De hade aldrig haft någon lika snabb så klart, så mycket som jag skrev på egen tid, och på den tiden blev jag ju mycket snabbare än är nuförtiden med datorns tangentbord, trots att det var äkta tröskverk då. Fastän jag slutligen fick en elskrivmaskin av Karin Smeds, den enda i salen, vilket väckte ytterligare ont blod på klassens gängmedlemmar. Fastän tror ändå jag i själva verket fick stipendiet för att jag rämnade dörren som en gentleman. En timme efter stipendiet kom en flicka och kramade mig för stipendiet, fastän jag aldrig pratat med henne innan. Åtta månader senare i en butik rusade en bonde fram och kramade mig och skakade hand, och dunkade i ryggen och sa att han blev så stolt och lycklig över mig när läste i Borgåbladet att jag fått stipendium, men han visste kanske inte att jag hade pussat hans dotter fem år tidigare. 25 år senare rusar dottern fram i en annan butik och säger att hon ännu känner igen mig, och bjöd hem mig, inte som jag orade åka hem till henne. Det hände mer på den gamla goda tiden än nuförtiden som det knappt nånsin händer något spännande. Och har ni förresten också hört att jag en gång var hembjuden till Karin Smed, med en kompis, att byta frimärken med Karin Smeds make, men vi satt mest och drack kaffe och hon gnällde att jag måste ändra tangentbordet på mina gamla skrivmaskiner till det då moderna nya nuvarande tangentbordet, vilket jag till all tur aldrig lät göra. Goda småbröd hade hon, i ett litet gammalt hus son bodde i.

 

Stefan Hammarèn 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

"Det är viktigt att hitta en grundvision för sitt arbete."

   "Det är viktigt att hitta en grundvision för sitt arbete." - Ett samtal med Jens Assur. Text & foto av Carl Abrahamsson. Med utställningen "This is my time, this ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 19 september, 2006

Veckan från Riga

På en utflykt över helgen till Riga. Under stormaktstiden Sveriges näst största stad. Tidvis kanske till och med den största, då det var inte så noga med folkräkningen. Nu Baltikums ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 31 juli, 2011

Pippar fröken mycket?!

Det är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 07 juni, 2011

”Ros med dagg av idel godhet…” Om den heliga Birgitta

”Ros med dagg av idel godhet, stjärna skimrande av klarhet, o, Birgitta, nådens kärl!Skänk med daggen himlens kärlek, några stänk av livets renhetin i denna tårevärld.” Så hyllas den heliga Birgitta i ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 17 februari, 2013

En av de gamla Zita-båtarna Foto Björn Gustavsson

Zita-båtarna och SPA i Smögen

Jag minns den förtrollande känslan i att vistas på Smögen under 1960-talet. Det utpostliknande samhället med vita hus på höga stensocklar kring trånga gränder hade då ännu inte broförbindelse och ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 september, 2016

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 18 maj, 2016

Kyrktuppens öga – rörelse och genesis i Lage Lindells måleri

TEMA VÄSTERBOTTEN Lage Lindell. Utsnitt från mural. Bildens begränsning, dess format är irriterande. Helst inget särskilt format, ett berg, en stor vägg vars gränser man inte ser, antagligen för att formen då blir ...

Av: Jonas Lindahl | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2008

Det är skillnad på folk och folk

Min sängkompis ”F” är fet. Objektivt sätt. Det vill säga hennes Body Mass Index, BMI, eller kroppsmasseindex, som BMI heter på svenska, skvallrar om, att i relationen mellan hennes vikt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.