Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Hon kände igen mig, och bjöd hem mig



IntressantHar ni förresten hört, att jag i tiden försökte få köpa en mycket vacker urgammal designskrivmaskin från Karin Smeds Typsnitts- och skrivmaskinsskolae, i Borgå, låg belägen dessutom granne till Runebergshemmet för övrigt, rektorn lät först välvillig och jag påpekade att den måste ju redan vara avskriven i bokföringen sedan urminnestid, inte som det bet, han hade sedan frågat kollegorna och Karin Smeds, och så sålde de snikna jävlarna den ändå inte. Var säkert något jättefint ovanligt märke, men det förstod jag icke då utom att den var helt extra, nästan i klass med en gräshoppa. Jag hade dessutom kunnat bära iväg den på natten och ingen hade vetat att jag vore skyldig, man fick ju tillträde dit på natten också skriva på övertid, ingen hade säkert ens på år och dar sett efter den i skrubben nere på fotnivå, ingen böjde så mycket på sig och det fanns ju skrubbar hur mycket som helst. Men det var icke så bra att vistas där och skriva på natten, det rörde sig fruktade skolgäng som slagit sig i slang med gatpojkar och narkomanter från den närbelägna busstationen, som ville supa och knarka och knulla och ha uppvärmda ställen att vistas i, och rökte gjorde de, och några poetfasoner var icke tillrådliga, för mindre som man misshandlades. Ibland söp de där gängen i skrivmaskinssalen nätterna igenom. Rektorn beordade slutligen låsning av dörrar under kvälls- och natttid när han själv råkade en morgon se hur de slocknat där, men ingen låste ändå nånsin, de var alltid olåsta. En gång var det ett gäng idioter som höll i mig där och bände mitt huvud att stirra jättelänge under tystnad in i de mest mörka ögon på en flicka de lyckats få med sig, någon slyna som hatade maskinskrivning förklarade hon efteråt, eftersom ett av hennes fingrar var bara någon cmeter långt (missväxt), fastän jag enbart skulle skriva. En gång petade en buse sönder en skrivmaskins täckbrickor på tangenterna, men han fick minsann fixa den hel när Karin Smed fick raserianfall. En annan gång när Karin Smeds undantagsvis var där på kvällen, höll någon av de där ligisterna Karin Smeds och några andra + mig inlåsta, de blockerade dörren med handtaget, men på något underligt sätt lyckades jag rämna igenom dörren ungefär som en kommandosoldat att dörren strittade upp i ansiktet på ena busen som såg för en gångs skull imponerad ut, och Karin Smeds såg även hon desto mer imponerad ut.

Jag borde i samma andetag ha slagit knytnäve i busens ansikte, hade gått i samma andetag. Fastän någon gång kunde de där losrarna ändå förvåna en, en gång höll de ett gitarruppträdande för mig, följande gång var de igen dårar. Jag avbröt skolan på slutet när det spårade ut helt i skolgängens vanvett, ändå slutade det hela i varje fall att jag fick ett stipendium i oerhörd snabbskrivning. De hade aldrig haft någon lika snabb så klart, så mycket som jag skrev på egen tid, och på den tiden blev jag ju mycket snabbare än är nuförtiden med datorns tangentbord, trots att det var äkta tröskverk då. Fastän jag slutligen fick en elskrivmaskin av Karin Smeds, den enda i salen, vilket väckte ytterligare ont blod på klassens gängmedlemmar. Fastän tror ändå jag i själva verket fick stipendiet för att jag rämnade dörren som en gentleman. En timme efter stipendiet kom en flicka och kramade mig för stipendiet, fastän jag aldrig pratat med henne innan. Åtta månader senare i en butik rusade en bonde fram och kramade mig och skakade hand, och dunkade i ryggen och sa att han blev så stolt och lycklig över mig när läste i Borgåbladet att jag fått stipendium, men han visste kanske inte att jag hade pussat hans dotter fem år tidigare. 25 år senare rusar dottern fram i en annan butik och säger att hon ännu känner igen mig, och bjöd hem mig, inte som jag orade åka hem till henne. Det hände mer på den gamla goda tiden än nuförtiden som det knappt nånsin händer något spännande. Och har ni förresten också hört att jag en gång var hembjuden till Karin Smed, med en kompis, att byta frimärken med Karin Smeds make, men vi satt mest och drack kaffe och hon gnällde att jag måste ändra tangentbordet på mina gamla skrivmaskiner till det då moderna nya nuvarande tangentbordet, vilket jag till all tur aldrig lät göra. Goda småbröd hade hon, i ett litet gammalt hus son bodde i.

 

Stefan Hammarèn 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.