Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Den långa färden



Pengarna är Satans exkrementerLiten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ändå gift med kvinna, bjöd slutligen hem mig när hans sexuella inviter inte bar önskad ofallfrukt, men så när hans skenbara hustru lite efter det kom till min Anletsboka, blev han troligt pinsam varse att jag skulle kanské försäga mig (jag den som inte så bra kan hålla mig åtminstone till seriös skrift), ofrivilligt avslöja honom, började han under sent nätterna och från sina skilda mottagningar skicka till mig utmanande porrbilder och snuttar på heta nakenkvinnor som rullade kring ring ledstänger emedan fick publikgalet till, att jag minsann inte skulle tro något annat mera, veta varpå han lämnade mig i fred för gott, fastän hur en psykiater nu kan lämna en lyxpoet är sann förstås märkligt i sammanhanget. Men ingen fara, jag har troligen redan en ny nu, enär psykiatrer får man alltid om så, räcker t.&.med till för lyxpoeterna, visserligen han också i Trädsthlmia fastän finlandssvensk av börden, och jag kan helt lugnt påstå att han tagit lite för mycket senare intryck av sina patienter och blivit med tiden galnare och kreativare än de flesta av dem, verkar helt stup nojig från första stund till sista mening av skrift, gott nog och en bra förutsättning visst, dessutom tror han att jag är lite normalare än han själv och kan lära honom språkets icke underbyggda mening på något avigt rättframt sätt, och han vill träffa mej med sin dotter som också är poet, de en författarsläkti aderton generationer.

Ett roligt sammanhang, att han jobbat på Nickbye bye pöpilä, dårhuset när det begav sej, som faktiskt finns i skarabéérböckerna också, och ännu roligare än så att hans far också jobbade där och hans far råkar ju sedan tidigare ingå i ena skarabéérboken dessutomi på ett lite löjligt troget besatt sätt men när jag varNade honom för det verkade han bara bli frälst av tanken oppviglad antagligen, skriver själv en dåraktig roman om dårhuset ifråga ehuru dess inbyggnader numera ombyggda till otroliga lyxbostäder för övrigt. Idag, när jag råkade prata med filmregissören som gör Hammarén~filmerna, kortfilm, långfilm, förutom längre ämnerikansk version med tiden, möjligen även ett indiskt något spektakel, droppade det in någon bra löjlig rad och en länk på min Anletsboka från en ganska berömd finsk författare och livsödesskildrare som jag visserligen inte känner alls närmare, hon som bara hamnat där på min Anletsboka, frågade jag filmregissören vad jag skall svara åt den finska fyllkajan, eftersom meningen verkade lite så där störd och innehöll en länk, han regissören som har den &:så mest kaotiska, groteska och paranormala hjärna jag stött på, klassificerar det inte honom till sämre regissör precis (bara han någon gång ännu samlar sig ifall) och med bättre humor än någon vill jag det påstå ännu, varför jag verkligen gillar honom, gav regissören någon inte desto mindre galens rad jag inte minns överhuvud den och svarade henne berömda finska författaren medelst denna galna, först loggade hon ut genast, sedan kom hon snart tillbakae och lät säga att inte svara på mailet, det är virus,

le long chaminfrågade jag åter regissören vad jag nu skall svara henne nu, sa han över ”8 veckor”, skrev jag oresolut det, frågade jag inget mer att tillägga, svarade han ”svara min hustru är inte min solstråle”, fick hon det också inklusive detta svara, den finska anblickade författaren loggade ut åter lika förnärmad och tror något alltför numera, trodde jag var spritt språng, ha haaa det, men jag garvade självmant av skratt flera gånger. Den regissören, suck är ack, saktmodet oppblåst. I går ställde han sig annars i en kassakö, i en kiosk tills, hur en kiosk kan heta Pressbyrån förstår jag inte i sammanhanget ens men så påstår han (och Sverige är ju groteskt lika ifall Finland surrealistiskt som poet E, E. E; Ehrlekrona påstått om sitt grannland en gång) och han läste där i kön högt ur skarabéerboken och delade ut Hammarén-böcker i kassakön, ganska storsilat, men tyvärr hade han glömt sin kameraman efter sig. (När Harpo Marx, han med fickorna djupt varse allt, värsta kaoset under hatten, i studiovärmen, för att inte tala om hans finkiga blick, skrev en en slags biografisk bok och fick gästa sin käre flintade brors ett decennium Marxs show-studio varpå han delade ut sina böcker snålt, tre sexemplar som han gav och tog tillbaka genast om vart, så fick han dela ut dem till flera personas där, så fort de sa tackar sig eller såg glada speciellt ut, och tänkt tacksamt försynt bläddra några sidor fram, ryckte han den ifrån åter, snabb, alltid oanat snabbare). Pressbyråkassan blev åtminstone förtjust nyfiken på texterna och fick flera Hammarén-böcker av regissören fastän han funderae på att gå och kräva tillbaka hälften ändå. Men kanské han regissören inte borde jämt klunka i sig energidrycker som han gör? Eller jag som borde börja dricka av dem mer ändå. Och för en tid sedan gjorde han lite motsatt, filmade fina damer fler i en allmänlång Wc-Smith-köö som blev bönfällt trakaserade beordrande läsa ombett högt helst inte för tydligt rikhaltiga snuttar utvalt hur min soppboka, reaktionerna det viktiga självfallet ett. Han skall även senare antasta små skolflickor stundtals i gymnastik (istället för grammatik) som vilka utsätts för böckerna, men vid hot att jag personligt skall vara med där och slänga böcker på dem och ha något slags raseriutbrott, öh vilket jag lite fasar för mer, om det ev. skall ske Madé in Finland i närheten härtill. Men inte nog med det, min nya flickvän börjar visa ocksåpsykdrag, hotat göra slut på g.av en statusrad i min Anletsboka om att jag försökt bedra en änka som avstöter mer än teflon, men hon är inte helt säker ändå eller ännu heller (men blev), fastän jag fattar inte för min gud hur någon kan ens funderae på att göra slut av en sådan billig orsak, tar liksom helt priset förhövan visst, jag aldrig varit med om, och så har hon på allt fått huvudvärk och vägrar säga alltför. Typisk är kvinnan. Nu börjar boken ut infra.

Stefan Hammarèn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.