Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | 15 april, 2012
Jessica Johansson

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 24 december, 2017
Essäer om religionen

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | 27 november, 2007
Teratologisk sondering

Den långa färden



Pengarna är Satans exkrementerLiten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ändå gift med kvinna, bjöd slutligen hem mig när hans sexuella inviter inte bar önskad ofallfrukt, men så när hans skenbara hustru lite efter det kom till min Anletsboka, blev han troligt pinsam varse att jag skulle kanské försäga mig (jag den som inte så bra kan hålla mig åtminstone till seriös skrift), ofrivilligt avslöja honom, började han under sent nätterna och från sina skilda mottagningar skicka till mig utmanande porrbilder och snuttar på heta nakenkvinnor som rullade kring ring ledstänger emedan fick publikgalet till, att jag minsann inte skulle tro något annat mera, veta varpå han lämnade mig i fred för gott, fastän hur en psykiater nu kan lämna en lyxpoet är sann förstås märkligt i sammanhanget. Men ingen fara, jag har troligen redan en ny nu, enär psykiatrer får man alltid om så, räcker t.&.med till för lyxpoeterna, visserligen han också i Trädsthlmia fastän finlandssvensk av börden, och jag kan helt lugnt påstå att han tagit lite för mycket senare intryck av sina patienter och blivit med tiden galnare och kreativare än de flesta av dem, verkar helt stup nojig från första stund till sista mening av skrift, gott nog och en bra förutsättning visst, dessutom tror han att jag är lite normalare än han själv och kan lära honom språkets icke underbyggda mening på något avigt rättframt sätt, och han vill träffa mej med sin dotter som också är poet, de en författarsläkti aderton generationer.

Ett roligt sammanhang, att han jobbat på Nickbye bye pöpilä, dårhuset när det begav sej, som faktiskt finns i skarabéérböckerna också, och ännu roligare än så att hans far också jobbade där och hans far råkar ju sedan tidigare ingå i ena skarabéérboken dessutomi på ett lite löjligt troget besatt sätt men när jag varNade honom för det verkade han bara bli frälst av tanken oppviglad antagligen, skriver själv en dåraktig roman om dårhuset ifråga ehuru dess inbyggnader numera ombyggda till otroliga lyxbostäder för övrigt. Idag, när jag råkade prata med filmregissören som gör Hammarén~filmerna, kortfilm, långfilm, förutom längre ämnerikansk version med tiden, möjligen även ett indiskt något spektakel, droppade det in någon bra löjlig rad och en länk på min Anletsboka från en ganska berömd finsk författare och livsödesskildrare som jag visserligen inte känner alls närmare, hon som bara hamnat där på min Anletsboka, frågade jag filmregissören vad jag skall svara åt den finska fyllkajan, eftersom meningen verkade lite så där störd och innehöll en länk, han regissören som har den &:så mest kaotiska, groteska och paranormala hjärna jag stött på, klassificerar det inte honom till sämre regissör precis (bara han någon gång ännu samlar sig ifall) och med bättre humor än någon vill jag det påstå ännu, varför jag verkligen gillar honom, gav regissören någon inte desto mindre galens rad jag inte minns överhuvud den och svarade henne berömda finska författaren medelst denna galna, först loggade hon ut genast, sedan kom hon snart tillbakae och lät säga att inte svara på mailet, det är virus,

le long chaminfrågade jag åter regissören vad jag nu skall svara henne nu, sa han över ”8 veckor”, skrev jag oresolut det, frågade jag inget mer att tillägga, svarade han ”svara min hustru är inte min solstråle”, fick hon det också inklusive detta svara, den finska anblickade författaren loggade ut åter lika förnärmad och tror något alltför numera, trodde jag var spritt språng, ha haaa det, men jag garvade självmant av skratt flera gånger. Den regissören, suck är ack, saktmodet oppblåst. I går ställde han sig annars i en kassakö, i en kiosk tills, hur en kiosk kan heta Pressbyrån förstår jag inte i sammanhanget ens men så påstår han (och Sverige är ju groteskt lika ifall Finland surrealistiskt som poet E, E. E; Ehrlekrona påstått om sitt grannland en gång) och han läste där i kön högt ur skarabéerboken och delade ut Hammarén-böcker i kassakön, ganska storsilat, men tyvärr hade han glömt sin kameraman efter sig. (När Harpo Marx, han med fickorna djupt varse allt, värsta kaoset under hatten, i studiovärmen, för att inte tala om hans finkiga blick, skrev en en slags biografisk bok och fick gästa sin käre flintade brors ett decennium Marxs show-studio varpå han delade ut sina böcker snålt, tre sexemplar som han gav och tog tillbaka genast om vart, så fick han dela ut dem till flera personas där, så fort de sa tackar sig eller såg glada speciellt ut, och tänkt tacksamt försynt bläddra några sidor fram, ryckte han den ifrån åter, snabb, alltid oanat snabbare). Pressbyråkassan blev åtminstone förtjust nyfiken på texterna och fick flera Hammarén-böcker av regissören fastän han funderae på att gå och kräva tillbaka hälften ändå. Men kanské han regissören inte borde jämt klunka i sig energidrycker som han gör? Eller jag som borde börja dricka av dem mer ändå. Och för en tid sedan gjorde han lite motsatt, filmade fina damer fler i en allmänlång Wc-Smith-köö som blev bönfällt trakaserade beordrande läsa ombett högt helst inte för tydligt rikhaltiga snuttar utvalt hur min soppboka, reaktionerna det viktiga självfallet ett. Han skall även senare antasta små skolflickor stundtals i gymnastik (istället för grammatik) som vilka utsätts för böckerna, men vid hot att jag personligt skall vara med där och slänga böcker på dem och ha något slags raseriutbrott, öh vilket jag lite fasar för mer, om det ev. skall ske Madé in Finland i närheten härtill. Men inte nog med det, min nya flickvän börjar visa ocksåpsykdrag, hotat göra slut på g.av en statusrad i min Anletsboka om att jag försökt bedra en änka som avstöter mer än teflon, men hon är inte helt säker ändå eller ännu heller (men blev), fastän jag fattar inte för min gud hur någon kan ens funderae på att göra slut av en sådan billig orsak, tar liksom helt priset förhövan visst, jag aldrig varit med om, och så har hon på allt fått huvudvärk och vägrar säga alltför. Typisk är kvinnan. Nu börjar boken ut infra.

Stefan Hammarèn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Umeå som jag minns det

Mats Myrstener om Umeå som stad och kulturstad. I år celebrerar Umeå, ”Kvarkens pärla”, att man blivit utnämnd till kulturhuvudstad inom Europeiska unionen. Inget fel i det – Umeå har alltid ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 17 januari, 2014

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 oktober, 2017

Abdel-Qader Yassine

Om Albert Einstein hade invandrat till Sverige!

För tre månader sedan var jag i Malmö, Sveriges mest mångkulturella stad, för att föreläsa. I Malmö har över 40 procent av invånarna sina rötter i ett annat land. När ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 16 december, 2017

Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 01 juni, 2011

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 Maj, 2011

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Där kommer ju Dylan, sa pappa

Vi stod vid våra cyklar utanför Trädgårdsföreningens norra entré när Bob Dylan kom gående, österifrån, på Slussgatan. När han var ett tjugotal meter ifrån oss hoppade han in i en ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 19 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.